STOCKHOLM: Fler än 500 miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom under de senaste 10 åren.

Men samtidigt kvarstår utmaningen att hjälpa de återstående 1,4 miljarder människor som fortfarande lever i fattigdom.

Ett av medlen som nu leder till snabbare utveckling och ökade möjligheter är de nya mobilteknologier där ju Sverige ligger långt framme och har mycket att ge.

Prisvärd mobilteknik gör det enklare än någonsin för människor att kommunicera ögonblickligen med alla över hela världen. Och vi vet att ökad användning av denna mobilteknologi leder till ökade möjligheter till ekonomisk utveckling.

I Afrika finns imponerande exempel på den saken.

Men samtidigt vet vi ju att vissa regerimer använder samma teknik för att aktivt begränsa yttrandefriheten på nätet och för att hitta och arrestera oliktänkande.

Kring dessa frågor – som vi ju ägnat betydande uppmärksamhet under det senaste året – ordnar vi ett seminarium i morgon med deltagande av bl a amerikanske utrikesministern Hillary Clintons rådgivare för innovationsfrågor Alec Ross, moderatriksdagsmannan Henrik von Sydow och mig själv.

Också mitt i en valrörelse är det viktigt att visa på de frågor som kommer att få stor långsiktig betydelse – och där vi för Sveriges globala position framåt.

I fredags var det vårt arbete med Finland om ett europeiskt fredsinstitut.

I morgon är det vårt arbete tillsammans med bl a USA för friheten och säkerheten på nätet.

STOCKHOLM: Mitt i vår egen valrörelse kan det vara lätt att glömma att arbetet i den Europeiska Unionen nu börjar att komma igång på allvar efter sommaren.

Och som landets regering innebär detta att vi har viktiga uppgifter att sköta samtidigt som vi skall bedriva valrörelse.

I morgon och på tisdag måste Anders Borg vara i Bryssel för möte med sina finansministerkollegor för att diskutera framtiden för det europeiska finansiella samarbetet.

Och på fredag och lördag måste jag fara till samma destination för sedvanligt informellt möte med mina utrikesministerkollegor. Situationen i Pakistan och relationen till våra strategiska partners runt om i världen kommer med all sannolikhet att dominera det mötet.

Bägge dessa möten är del av uppspelet till det europeiska toppmötet på torsdagen alldeles före vårt eget val.

Där skall vi självfallet normalt representeras av Fredrik Reinfeldt, men slutspurten inför ett osäkert val gör att han stannar hemma och det blir jag som får föra Sveriges talan vid det mötet.

Planen är att det toppmötet skall diskutera just de frågor som förberetts av de möten denna vecka som Anders Borg och jag kommer att delta i.

Tyvärr får frågor om det europeiska samarbetet ingen plats i vår valrörelse.

Det är beklagligt eftersom de kommer att vara minst lika viktiga under de kommande fyra åren som de varit under de gågna. Och vi skall inte glömma att den djupa ekonomiska krisen med all sannolikhet skulle ha blivit en bea bit värre om vi inte haft detta samarbete – inklusiva euro-valutan.

Alliansens valmanifest om Europa-politiken är principiellt, framtidsinriktat och offensivt. De rödgrönas motsvarande text påfallande fattig och defensiv. Man märker att Ohly finns med.

Men kanske kan veckans möten mitt i valrörelse leda till att det viktiga Europa-samarbetet får i alla fall en viss uppmärksamhet.

Och man inser att det är viktigt att vi kan tala med klar och tydlig stämma i de europeiska rådslag som betyder allt mer också för vår egen utveckling.

Sedan en tid tillbaka ligger min presentation uppe på public services valsatsning Valpejl.se. Jag har också svarat på enkätfrågorna i hemsidans valkompass. Jag tänker inte rekommendera Kompassen - annat än som ren underhållning - men den är utan konkurrens det minst dåliga valtest jag har sett i detta val.

Därmed inte sagt att valtest är något som bör tas på allvar. Även när konstruktörerna som i detta fall faktiskt ansträngt sig är det oundvikligt med allvarliga brister. Till att börja med så kommer test som är tillräckligt korta för att människor ska orka svara alltid att utelämna viktiga frågor. Och några av Valpejls prioriteringar är minst sagt tvivelaktiga. Testet utelämnar till exempel både NATO och EMU, men inkluderar däremot både frågan om burkabärande lärare och fri entré på de statliga muséer.

En allvarligare brist med Kompassen är att flera frågor formulerats på ett sätt som gör att svaren blir närmast slumpmässiga. Ska man till exempel som god miljöpartist svara "Ja" på frågan om ifall skatten på arbete ska sänkas eftersom man vill ha en skatteväxling, eller ska man svara "Nej" därför att man är mot borgarnas skattesänkningar? Svaret är långtifrån självklart. En annan knepig fråga handlar om bistånd till odemokratiska länder där jag och min kollega i Utrikesutskottet Bodil Ceballos (mp) har precis samma åsikt, men ändå ger väldigt olika svar.

Det här är bara två exempel på underliga frågor. Den som kollar upp vad miljöpartiets riksdagsledamöter svarat och vet eller tar reda på vad vi tycker kommer att märka att spridningen i våra svar är enormt mycket större än spridningen i åsikter. Jag utgår från att samma mönster finns i alla partier, förutom i de som skickat ut direktiv till sina kandidater om hur de ska svara.

Det går dock att hitta en del intressanta saker i enkäten om man anstränger sig. Och att få se hur människor man känner svarat har definitivt ett visst underhållningsvärde.

Men om man har en enkät med 50 frågor kan det upplevas som ett seriöst och faktabaserat underlag. Gör man testet själv får man till och med en procentsiffra för hur väl man stämmer överens med varje kandidat och det ser väldigt vetenskapligt ut. Jag har till och med sett hur människor använder resultatet i Valpejl som motivering för hur de personröstar.

Jag är inte överlycklig över denna trend, men finner den ändå rätt roande.

Valpejls enkät är klart bättre än sina konkurrenter - människor som arbetar aktivt i ett politiskt parti brukar i alla fall få det som sitt partival - men när det gäller att identifiera vilken kandidat inom ett visst parti man bör kryssa är det bara marginellt bättre än slantsingling.

Andra bloggar om: politik, valpejl, val2010, miljöpartiet
Media på liknande tema: DN

STOCKHOLM: Det var helgen den 14 och 15 augusti som valrörelsen 2010 tog sin början, och det är denna helg som den kommit halvvägs.

Det är hälften kvar, och mycket kan hända under de två återstående veckorna.

Ingenting är avgjort förrän det verkligen är avgjort.

Skall man döma av de olika opinionsinstitutet som nu rapporterar nästan dagligen har förändringarna i opinionen under dessa två veckor varit relativt begränsade.

Jag tillhörde dem som kanske trodde att de rödgröna skulle börja stärka sig efter Mona Sahlins TV-utfrågning, deras uppgörelse om Afghanistan och deras manifest.

Så blev det knappast.

Men vi ser dock tendenser till vissa intressanta tendenser inom det rödgröna blocket.

Att kommentera socialdemokraterna och Mona Sahlin lämnar jag därhän.

Just nu är det ju mest socialdemokrater som ägnar sig åt den saken. Alldeles uppbyggeligt är inte det skådespelet.

Men det förefaller som om Lars Ohly håller på att stärkas.

Och det är ju inte så konstigt. Varenda katt vet att det var han som tvingade socialdemokraterna att ändra kurs om Afghanistan. Det är ju han som nu skall lyftas in i regering och Rosenbad.

Miljöpartiets framgångsvåg är inte längre lika tydlig.

Och det är inte heller så märkvärdigt.

Många som vill stödja miljöpartiet vill nog göra det därför att partiet uppfattas som nytt och fräscht.

Men en Maria Wetterstrand fjättrad i det rödrött skruvstäd mellan Mona Sahlin och Lars Ohly är en lite annan sak.

So far so good. Men hälften kvar…

Idag arrangerade Ung Vänster Stockholm en containeraktion på Stockholms Universitet. I samband med denna presenterade Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly och Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson fyra punkter för att öka ungdomars trygghet på bostadsmarknaden. I bostadsbristens Sverige tvingas unga flytta runt mellan andra- och tredjehandskontrakt, vilket ofta innebär att de utnyttjas genom överhyror och oschyssta hyresvillkor.

Idag sammanfattar jag miljöpartiets klimatpolitik på Uppsalainitiativets blogg. Det är förhoppningsvis bra läsning inför att man ställer sig i valstugan också.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - -
Miljöpartiet anser att politikerna måste lyssna på forskningen. De senaste åren har det blivit allt tydligare att läget är allvarligare än vad som tidigare varit känt. Miljöpartiet anser nu att klimatmålet ska skärpas till högst 1,5 graders uppvärmning. Tvågradersmålet är inte tillräckligt.

Det kan tyckas optimistiskt att förespråka skärpta klimatmål i dagens läge efter misslyckandet i Köpenhamn. Om inte utsläppen börjar minska kraftigt kommer redan tvågradersmålet överskridas. Men de långsiktiga klimatmålen kan inte sättas utifrån vilka åtgärder som skulle kunna passera den amerikanska senaten i dag, utan måste sättas utifrån vilket utfall och vilka klimatrisker vi är beredda att acceptera för framtiden.

Ju närmare valet kommer desto större blir frestelsen för vissa politiker att ta till populism och klaga över bensinpriserna. Miljöpartiet håller emot. Det krävs stora åtgärder för att säkra klimatet, och vi vågar stå för att även impopulära lösningar behövs. Det är viktigt med ny teknik, men de enkla lösningarna kommer inte att räcka. Det behövs både ny teknik, stora investeringar i ny infrastruktur och att människor förändrar sin livsstil. Framtidens samhälle kommer på många sätt att vara ett bättre samhälle, med mer avancerad teknik och ökad resurseffektivitet, men det kommer inte att vara likadant som idag. Människor kommer att äta mindre kött, åka mer kollektivt, bo i betydligt mer välisolerade hus, och bilarna kommer att drivas med andra bränslen än bensin.

Idag släpper Sverige ut flera gånger mer CO2 än vi skulle göra om världens klimatutrymme fördelades rättvist. Det är inte bara moraliskt självklart att vi måste minska våra utsläpp - det är nödvändigt. Om inte vi som bor i den rikaste delen av världen gör vår del så blir det mycket svårare att övertyga länder som Kina och Indien att de ska avstå från materiell konsumtion för att begränsa sina utsläpp

IPCC har rekommenderat att rika industriländer ska minska utsläppen med 25-40 % till 2020 jämfört med år 1990. De rödgröna partierna vill minska de svenska utsläppen med 28,8 megaton. Det motsvarar 40 % sedan 1990. Borgarna säger att de också har ett 40 % mål, men de vill att 6,7 Mton av detta ska genomföras utanför EU. Vi vill göra minst lika mycket som regeringen i andra länder, men ser inte det som en ursäkt att skruva ner målsättningen i Sverige.

Även inom EU har de rödgröna högre ambitioner. Just nu förs en intensiv debatt om ifall EU ska skärpa sina mål om minskande utsläpp från 20 till 30 %. Det är otillräckligt men ändå ett viktigt steg i rätt riktning. I dag så är regeringen emot detta.

Men den stora skillnaden mellan miljöpartiet och regeringen är att vi har mängder av förslag som kan genomföras här i Sverige.

Två av de mest effektiva sätten att få ner utsläppen är koldioxidskatt och kilometerskatt för lastbilar. Miljöpartiet har motionerat om att höja CO2-skatten, och om vårt förslag gått igenom skulle bensinpriset höjas med 2 kronor litern. I den rödgröna uppgörelsen nådde vi dock bara fram till 49 öre. Enligt en sammanställning från TT skulle den höjningen innebära att bensinpriset fortfarande bara är 12:e högst i Europa, men det gör att de bättre bränslena blir mer konkurrenskraftiga.

I den rödgröna uppgörelsen har vi också fått igenom att lastbilar ska beskattas per körd kilometer, vilket redan görs i många länder, och det kommer att styra över trafik till båt och järnväg.

För att underlätta övergången från bensin till andra bränslen vill de gröna också satsa på en konverteringspremie för den som bygger om sin bil till drift med etanol eller biogas.

Enligt FN-organet FAO står den globala köttkonsumtionen för 18 % av utsläppen av växthusgaser. Oavsett hur det går i valet så kommer Sverige behöva arbeta för att minska köttkonsumtionens klimatpåverkan. Till att börja med föreslår vi att skolköken ska få utbildning i att laga god vegetarisk mat och att minst en dag i veckan på skolorna ska vara köttfri.

Tyngdpunkten i miljöpartiets klimatpolitik ligger på stora satsningar för att ställa om till ett klimatsmart samhälle genom bland annat investeringar i infrastruktur, grön energi och energisparande åtgärder. I första hand så är det något som bör göras för miljöns skull, men det är också ett sätt att få ekonomin på fötter igen och minska arbetslösheten. Miljöpartiet vill att det ska satsas 70 miljarder extra de kommande fyra åren på bland annat järnvägar, vindkraft, och renoveringar av de numera ganska nedslitna miljonprogrammen så att de blir mer energisnåla

Detta överlappar delvis med de rödgrönas förslag att satsa 100 miljarder mer än regeringen på infrastrukturen de kommande tio åren, och dessa pengar går nästan enbart till järnväg och kollektivtrafik.

En fråga där miljöpartiet skiljer sig tydligt från både borgarna och socialdemokraterna är frågan om vi ska bygga den så kallade Förbifarten, två mil sexfilig motorväg för 28 miljarder väster om Stockholm, eller om vi istället ska satsa de pengarna på kollektivtrafiken.

När det gäller flyget så vill vi till att börja med hindra utsläppen från att öka. Vi vill införa en flygskatt igen och förbättra järnvägsnätet så att inrikesflyget söder om Sundsvall blir onödigt. (Vi har inte föreslagit något förbud, även om vissa underligt nog ändå angriper oss för detta.)

Det finns mycket mer som borde nämnas men artikeln börjar redan bli lång. Så avslutningsvis vill jag att vi lyfter blicken till den internationella nivån.

I Sverige förekommer det en stundtals förvirrad debatt om ifall vi ska minska våra egna utsläpp eller om vi ska satsa på att minska utsläppen i andra länder istället. Miljöpartiet anser att vi måste göra båda. Och till skillnad från regeringen vill vi inte finansiera klimatåtgärder genom nedskärningar i fattigdomsbekämpningen.

Den stora skillnaden mellan blocken är att borgarna vill göra mindre, framförallt i Sverige.

Det finns de som hoppas att det skulle vara billigare att genomföra åtgärder i utvecklingsländerna, men det är minst sagt osäkert. När man diskuterar frågan om vilken politik som är mest effektiv måste man bestämma sig för vad det är man vill uppnå. Om målet är att kompensera delar av de svenska utsläppen till absolut lägsta möjliga kostnad så kanske den billigaste metoden är att gräva ner träkol på åkrarna i Afrika. Men är det verkligen det som är målet?

För att klara klimatkrisen måste vi skapa ett tryck i samhället för att gynna utvecklingen och stimulera användningen av nya klimatsmarta teknologier. Om vi sänker ambitionerna hemma i Sverige så försvagar vi också drivkraften för den här utvecklingen. Samtidigt så skulle vi gå miste om en möjlighet att visa för allmänhet och makthavare i länder som USA och Kina att det är fullt möjligt för ett rikt industriland att göra rejäla minskningar till rimlig kostnad.

Världen behöver länder som går före. Det största problemet i den globala klimatpolitiken är att det finns för många politiker som ursäktar sin egen passivitet med att andra inte heller gör det som behöver göras.

Andra bloggar om: miljöpartiet, klimatpolitik Intressant

STOCKHOLM: I dag får jag besök av Finlands utrikesminister Alexander Stubb och – förutom ett torgmöte mitt i Stockholm – skall vi ha överläggningar om bl a hur EU kan bli ett mer effektivt fredsinstrument under kommande år.

Att sätta upp ett EU-institutet för för fredsfrågor kan vara ett sätt att ge vår union ett verksamt instrument inte minst för informell diplomati och konfliktförebyggande verksamhet av en art som konventionell diplomati inte alltid klarar av.

Det finns åtskilliga exempel på situationer där ett sådant gemensamt instrument hade varit värdefullt.

Den tanken har jag väckt tidigare, och den har också funnits i Helsingfors. Inom Europaparlamentet har man gjort en studie i frågan.

US Institute for Peace i Washington är i vissa avseenden ett mönster för vad som kan åstadkommas.

Så gemensamt kommer Alexander Stubb och jag att diskutera hur ett initiativ i denna riktning kan föras framåt.

STOCKHOLM: I går nåddes således mer formellt överenskommelse i Washington om att direkta fredsförhandlingar inleds mellan Israels premiärminister Netanyahu och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas.

De bägge kommer att mötas igen redan den 14  september i Egypten för samtal nu fokuserade om en ram för fortsatta fredsförhandlingar.

President Obama har sagt att ett avtal bör vara möjligt att uppnå inom ett år, och det borde vara fullt möjligt om viljan verkligen finns på bägge sidor.

Självfallet finns det all anledning att hälsa denna utveckling med tillfredsställelse, och det även om många kommentatorer är påtagligt dämpade i sina bedömningar av utsikterna för samtalen.

Men möjligheterna finns, och vi kommer självfallet att göra allt det vi kan för att hjälpa och stödja dessa samtal.

Att det finns de som vill sabotera dem såg vi i attacken i Hebron mot israeliska bosättare – utförd av en militär del av Hamas – och ett problem utgör självfallet risken för att Israel fortsätter eller t o m accelererar bosättningspolitiken.

Inom ramen för den s k kvartetten samarbetar EU med USA, FN och Ryssland när det gäller att stödja denna fredsprocess. Och EU:s linje definierades ju i slutsatserna som antogs under det svenska ordförandeskapet i december förra året.

Jag var med i Annapolis i november 2007 när direkta fredsförhandlingar senast startades, och tillhörde de som då var relativt optimistiska.

Men de samtalen rann ut i sanden inte minst på grund av intern utveckling i Israel som senare kom att leda fram till regeringsskiftet och de svårigheter att fortsätta eller åter få igång fredssamtal som detta ju ledde till genom främst bosättningspolitiken.

Låt oss hoppas att det denna gång verkligen kommer att vara möjligt att nå fram till ett avtal.

På ett antal punkter tror jag dessutom att förutsättningarna nu kan vara bättre än vad de var i november 2007.

GRIMETON: Efter torgmöte i ett solig Halmstad – delvis tillsammans med Göran Hägglund, och med ca 500 personer som publik – har det burit vidare norrut mot Ringhals.

För min del var det jobben och ekonomin som stod i centrum.

Högläsning ur den senaste rapporten från Konjunkturinstitutet var bättre än någon valbroschyr.

En intervju i Radio Halland om hembygden och världen hanns dock också med.

Sedan blev det tid för ett kort stoppvud den stora gamla radiostation vid Grimeton som ju faktiskt förklarats vara ett världskulturarv.

Invigd 1924 var denna under kritiska tider en kritisk del av våra möjligheter att komminkcera med omvärlden – inte minst med den stora stationen på Long Island utanför New York.

Och nu styr jag den korta biten ner mot kusten och Ringhals.

Med mer än 1500 permanent anställda är det inte bara Hallands största industri utan också Nordens största kraftverk som producerar ca 20% av vårt elbehov.

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson ska ta fram en EU-strategi för att bekämpa könsbaserat våld. Det beslutade EU-parlamentets jämställdhetsutskott idag.

STOCKHOLM: Sjutton dagar kvar till valet, snabbt regeringssammanträde i Rosenbad och sedan blir det planet till min barndoms Halmstad och torgmöte på Stora Torg – framför Tre Hjärtans klassiska konditori och vid Carl Milles berömda staty Euopa och Tjuren.

Jag är ju hallänning, svensk och europé.

Dessa dagar är torgen ofta fyllda av politiker.

I går i Västerås avlöste Mona Sahlin och jag varandra på Sigma-torget.

I dag i Halmstad delar Göran Hägglund och jag på torgmötestiden. Och jag hoppas att Henrik von Sydow också finns där.

Inga problem – en god demonstration av alliansen.

Tillsammans med Anna Kinberg Batra fortsätter jag sedan för att besöka det stora kärnkraftverket i Ringhals i norra Halland.

Gårdagens besök hos Westinghouse i Västerås handlade också om de möjligheter som ligger i kärnkraften. Där arbetar i dag efter kontinuerlig expansion de allra senaste åren mer än 1 000 personer som bl a tillverkar en tredjedel av bränslestavarna i de franska kärnkraftverken.

Och nu skall vi lyssna på hur man i Ringhals ser på framtiden.

Annars håller valrörelsen på att bli kontaminerad av alla dessa opinionsundersökningar om allt möjligt.

Mitt intresse för vad olika personer tycker och tänker om hur valet kommer att utfalla är begränsad – jag vet att ingen vet hur valet kommer att sluta och att 17 viktiga dygn återstår.

STOCKHOLM: Lite kul blev det faktiskt på utdelningen av Rockbjörnen i kväll.

Min gröna råttkavaj från Grammisgalan 2008 kunde jag ju inte gärna komma dragande med en gång till.

Så därför blev det en röd i övrigt identisk råttkavaj för min del i kväll. Lika vacker den.

Men sedan frågade Maria Wetterstrand om hon inte fick låna min gröna råttkavaj i kväll – och sådant säger en gentleman inte nej till.

Så där stod vi som en lite överraskande duo i råttkavajerna – och även om vi ju dagligdags spelar i olika band var det gemensam show i kväll.

Sanningen att säga hade vi ganska roligt mitt i musik- och rockvärden.

Men jag måste meddela att förutom den gröna och den röda råttkavajen finns det veterligen inga fler.

I morgon återupptar vi valrörelsen – jag till Halmstad och Ringhals, Maria till Sundsvall – och då spelar vi åter i olika band.

Flera gånger har företrädare för vänsterpartierna utlovat besked om riktningen för rättspolitiken. När oppositionen nu presenterat sitt valmanifest förefaller man medvetet ha mörkat rättsväsendet, säger Beatrice Ask.

- Att förvänta sig att väljarna ska lägga sina röster för en helt oförutsebar politik är snudd på oförskämt, säger Beatrice Ask med anledning av bristen på besked om rättsväsendet från vänsterpartiernas sida.

- De rödgrönas avsnitt om trygghet tycks ha fått begränsas till vad Thomas Bodström kunde rymma i en Facebook-kommentar från Massachusetts. Det enda konkreta besked som lämnas är att vänsterpartierna i förhållande till regeringen vill spara en miljard på rättsväsendet. Att gå till val utan en politik på rättsväsendets område är häpnadsväckande oseriöst.

- Det är tydligt att de rödgröna inte kunnat enas i frågor om huruvida man ska sänka straffen för våldsbrott, återinföra halvtidsfrigivning av fängelsedömda, förbjuda buggning eller legalisera narkotikabruk. Vad som är värre är att de inte vill kännas vid problemet. Det är en oansvarighet som saknar motstycke och som om de rödgröna skulle vinna valet innebär att arbetet mot våld och brott fullständigt lamslås och att man kapitulerar inför våldet och brottsligheten.

I samband med att Beatrice Ask under onsdagen förtidsröstar i Kulturmagasinet i Sundsvall presenterar hon en granskning av vänsterpartiernas valmanifest ur rättsväsendets perspektiv.

Granskningen bifogas i pdf-format.
 

Onsdagen 1 september presenterade Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann en opinionsundersökning om väljarnas attityder i några av valets viktigaste frågor.

Undersökningen, som är utförd av SKOP, visar bland annat att väljarna instämmer i att inkomstskatterna ska fortsätta att sänkas om de offentliga finanserna medger det, att halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år ska behållas och att Sverige behöver strängare påföljder vid sexualbrott.

Undersökningen bifogas i pdf-format.
 

Onsdagen den 1 september startar Moderaternas förtidsröstningskampanj med en nationell upptakt på Hötorget i Stockholm.

På upptakten presenterades bland annat en 70 kvadratmeter stor banderoll som ska sitta uppe på en husfasad vid Hötorget fram till valdagen.

Redan i dag och fram till valdagen den 19 september kan du förtidsrösta för fler jobb, högre kvalitet i välfärden och ett tryggare Sverige. Rösta på Moderaterna och rösta redan idag.

Tre skäl att rösta på Moderaterna:

1. Jobben är vår viktigaste framtidsfråga:
Vi vill att fler människor ska kunna känna stoltheten i att ha ett arbete att gå till. Därför vill vi fortsätta sänka skatten för vanliga löntagare och ta ansvar för de offentliga finanserna. Den som har hamnat utanför arbetsmarknaden ska alltid få stöd att komma tillbaka. Om det blir mer attraktivt att starta, driva och utveckla företag i Sverige kan fler få jobb. En röst på Moderaterna är en röst på jobben.

2. En bättre välfärd:
I ett föregångsland har alla människor tillgång till en bra skola och sjukvård. Vi vill förbättra kvaliteten i den skattefinansierade välfärden. Köerna i sjukvården måste kortas så att alla människor kan få bra sjukvård i tid. Vi nöjer oss inte förrän alla svenska skolor klarar av att ge varenda elev bästa tänkbara start i livet. Moderaterna har förslagen som tar oss dit.

3. Trygghet i vardagen:
Vi nöjer oss inte förrän alla brott bekämpas. Tidigare insatser mot ungdomsbrottslighet i dag förebygger allvarlig brottslighet i morgon. Därför vill vi stärka det förebyggande arbetet. Våra satsningar för fler i arbete och bättre skolor är viktiga för att få bukt med brottslighetens grogrunder. Sverige ska bli ett tryggare land att växa upp och leva i.

Här kan du förtidsrösta.

STOCKHOLM: Snart bär det av mot Västerås men först förbi UD ett tag för att följa upp olika frågor på den mer reguljära utrikespolitiska dagsordningen.

I dag har president Obama officiellt förklarat den amerikanska stridande rollen i Irak avslutad, men redan när jag var där i början av året var den mycket begränsad.

Det som oroar är att regeringsbildningen efter valet i mars nu verkar ta ännu längre tid än de sex månader premiärminister Maliki nämnde för mig som sin prognos när vi träffades.

Och ju längre den drar ut på tiden desto större är risken för att en ny instabilitet byggs upp.

I vårt land finns ca 170 000 individer som har sina rötter i Irak – sannolikt ca 70 % av dem kurder – och det säger sig självt att vi har ett mycket stort intresse av landets fortsatta utveckling.

På torget i Västerås kommer jag alldeles säkert att diskutera de rödgrönas försök till utrikespolitik – i SvD i dag tar jag upp deras politik om Afghanistan, men det finns åtskilligt mer att säga.

Och i kväll blir det prisutdelning på Rockbjörnen.

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm efter två intressanta och inspirerande dygn i den allra nordligaste delen av vårt avlånga land.

Kanske inte traditionellt några kärnbygder för vare sig alliansen eller moderaterna, men viktiga för Sverige och därför viktiga för våra gemensamma framtidsperspektiv.

För en utrikesminister som normalt närmast har som tjänsteåliggande att vara utanför rikets gränser är det genuint kul att nu få denna möjlighet att återknyta bekantskapen med olika delar av vårt land jag kände så väl under mina decennier som aktiv i inrikespolitiken.

Och jag är övertygad om att det är viktigt också för den eventuella kommande utrikespolitiken.

Vi lever i en tid och i ett samhälle där gränsen mellan det in- och det utrikes håller på att bli som ett streck draget i vatten.

Det är globaliseringen och reformpolitik i Asien som nu ger nya möjligheter till landets allra nordligaste delar. Där världen ibland kan förefalla att vara mycket avlägsen är den i själva verket mycket nära.

Tillbaka här läser jag kommentarerna till det rödgröna valmanifest de äntligen lyckades att pressa ur sig 19 dagar före valet.

Men aldrig har så lite producerats så sent i en svensk valrörelse.

På dessa 18 sidor går det inte att styra Sverige mot framtiden.

Möjligen bromsa och backa – och det är nog ytterst det som främst Ohly egentligen vill.

I morgon åker jag till Västerås.

Först för att besöka kärnbränslefabriken där – en gång det som hette ASEA Atom, sedan ABB, sedan Westinghouse och nu under samma namn i japansk ägo.

Men fortfarande en betydelsefull del av den europeiska energipolitiken.

Sedan blir det torgmöte på Sigma-torget kl 13:00. Anna Maria är också med.

Och mötet kommer direkt efter Mona Sahlins möte på samma plats tillsammans med Tomas Östros.

Då kommer jag att ta tillfället i akt att tala om de oklarheter armkroken med Ohly lett till i deras utrikespolitik – och de risker detta medför för Sverige.

GÄLLIVARE: Imponerande är bara förnamnet när det gäller att beskriva de nya anläggningar vid den expanderande Aitik-gruvan som jag hade möjlighet att vara med om invigningen av här i dag.

Det allt större dagbrottet är en enormt, och de maskiner som rör sig upp och ner i det med kopparmalmen kan bara beskrivas som kolossala.

Allt går i den större skalan vid denna en av Europas särklassigt största öppna gruvor.

Här bryts ca 200 000 ton malm och gråberg varje dag – och transporteras i de truckar som var och en lastar 23o ton!

Att malmen inte är speciellt rik – det är nog bättre i Chile – kompenseras av att man har en produktivitet i världsklass, och det skadar inte heller att malmen också innehåller en del guld.

Och i dessa dagar av ny global expansion med ett Kina som drar är en kombinerad koppar- och guldgruva ingen dålig idé.

Man märker att det är drag också i dessa delar av Sverige. Det talas om brist på arbetskraft i såväl Kiruna som Gällivare.  Kommunalrådet här trodde att det investerats mer i hans kommun nu än i någon annan kommun i Sverige – såväl Boliden med Aitik som LKAB.

Men vi måste stödja med en företagarvänlig politik, men en politik som ger kompetens och kunnande för framtiden och med en utrikespolitik som värnar globaliseringen och håller Sveriges fana högt i världen.

Invigningen i Aitik dag var betydelsefull inte bara för bygden här och för Sverige.

Det handlar också om att vårt Europa i alla fall i någon utsträckning skall kunna stå på egna ben när det gäller de mineraler och råvaror som ju är av avgörande betydelse för vår ekonomiska utveckling.

Nu bär det för min del via Kramfors tillbaka hem mot Stockholm.

I morgon bär det vidare till Västerås.

Förhandstitt: 

Mad Cranium - Vote4Pirate
http://www.madcranium.com/

Music: David Oskarsson
Lyrics: Göran Widham
Producenter: Mikke Svensson, David Radszuweit & Candice Lee Olin
Crew: Elena Pryanikova & Johannes Pohl

Delas under Creative Commons
AT-NC-SA

ANSVAR FÖR HELA SVERIGE
Sverige ska vara ett jämlikt land. Det är vårt mål. För att nå dit måste vi skapa fler möjligheter. Barnens framtid ska inte avgöras av vad föräldrarna tjänar eller var man bor. Utbildning och trygghet ska vara för alla, så att vi kan utvecklas, genom hela livet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka både sina egna liv och samhällsutvecklingen i stort. Ingen ska hindras av diskriminering. Alla ska kunna förverkliga sina drömmar och utveckla sina förmågor.