SÄTTA PÅ PLATS. Infrastrukturminister  Catharina Elmsäter-Svärd (M) låter hälsa till Göteborgs politiker att det är endast riksdagen som i slutändan kan ta beslut i frågan kring trängselskatten i Göteborg. 

Det var under en interpellation som finansminister Anders Borg fick följande frågor: 
- Har finansministern gjort ställningstagandet att det är möjligt att lokalt folkomrösta om en statlig angelägenhet som trängselskatten i Göteborg? - Om en majoritet i Göteborg skulle säga nej till trängselskatt, vad skulle det få för konsekvenser för det västsvenska infrastrukturpaketet? Som svar på detta valde Borg att lämna över frågorna till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd som säger följande:
Catharina Elmsäter-Svärd- Trängselskatten i Göteborg har beslutats av Sveriges riksdag och är reglerad i svensk lag, säger Elmsäter-Svärd. En ändring i svensk lag endast kan ske genom beslut av riksdagen.- Kommunfullmäktige i Göteborg kan genom en folkomröstning inhämta invånarnas synpunkter om trängselskatten.- Folkomröstningen kan ge politikerna ledning i frågan om fullmäktige bör ta upp frågan om trängselskatt med regeringen och därigenom försöka förmå regeringen att till riksdagen föreslå en ändring av lagstiftningen, säger Elmsäter-Svärd.- Men Göteborgs kommun kan inte fatta beslut om att avskaffa eller ändra ett beslut som fattats av riksdagen.- En folkomröstning om trängselskatten i Göteborg har ingen direkt inverkan på lagstiftningen om trängselskatt. Regeringen förutsätter att ingångna avtal följs och att de stora satsningar som ingår i avtalet kan genomförasModeraterna på kommunnivå verkar inte helt på det klara med hur det ligger till på regeringsnivå, eller är det helt enkelt så att de är fullt medvetna om detta faktum och endast försöka fiska enkla röster.

Infrastrukturministern hälsar också alla parter  måste hålla de avtal som slutits, för om någon part skulle avvika från avtalet är det upp till den parten att lösa den finansiering man förbundit sig att stå för. Annars rivs paketet upp och alla arbeten stoppas. Just denna bit känns som något Moderaterna, Sverigedemokraterna och främst Vägvalet valt att glömma.

Affischen Moderaterna tror att Vänsterpartiet ligger bakom.
Foto: Gatukonst.seFÖRTALSANMÄLAN. I går bevittnade världen det stora rabalder som uppstod efter att konstnären Dan Park satt upp dekaler i centrala Malmö. Dekalerna föreställde vänsterpartisten Daniel Sestrajcic och innehöll en text om att Israel bör brinna. Moderaten Carl-Alex Roslund ställde med anledning av detta följande fråga i kommunfullmäktige till Sestrajcic:
”Anser Du det förenligt med Din roll som Kulturnämndens ordförande i Malmö att spä på den negativa och judefientliga bild av Malmö som gång efter gång kablas ut över världen?”Roslund håller, mot bättre vetande, Sestrajcic själv ansvarig för dekalerna. Daniel Sestrajcic, som inte har någon relation till dekalerna utöver att konstnären använt hans ansikte, har valt att anmäla Carl-Alex Roslund för förtal. När Sveriges Radio når Roslund för en kommentar gör han inte en pudel av det och menar att han drog förhastade slutsatser, utan håller istället fast vid att Sestrajcic måste varit medveten om att hans bild används. Logiken i det är inte helt glasklar. 
– Han måste ju vara medveten om det. Det är ju hans ansikte där i alla fall, säger Carl-Axel Roslund.Men, det tar inte slut där. Den moderata ledningen i Malmö hade godkänt frågan innan den ställdes – och skickade ut den som ett pressmeddelande. När SR frågar Stefan Lindhe, gruppledare (M), vad har tycker att Daniel Sestrajcic ska göra, samt påpekar att han gjort en anmälan om förtal, svarar han: 
Jag tycker att han ska ta debatten i fullmäktige. Och inte ägna sig åt att blanda in myndigheter.Hör nu! Blanda inte in massa myndigheter i det här va! Och med de orden sammanfattades Moderaternas hela ideologi.

WIN.  Alliansen i Lysekil spricker sedan Moderaterna  tröttnat på Folkpartiet och Centern, frågan är nu hur sugna de övriga partierna är på att samarbeta med Moderaterna.
Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:Cambria; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin;}

Alliansen i Lysekil spricker efter att Moderaterna gått ut med att de inte längre kan se sig samarbeta med Folkpartiet och Centern. Bakgrunden till detta är att hela kommunstyrelsen i Lysekil är upplöst sedan misstroendevoteringen mot ordföranden och (FP)  Roland Karlsson röstades igenom. Tydligen tycker moderaterna att det är på tok för bökigt att styra en kommun i en där man inte har haft majoritet tillsammans med övriga allianspartier.
Därför dumpar nu moderaterna centern och folkpartiet för att kunna söka bättre lycka med andra partier som kanske är villiga att ingå ett samarbete.
Nu när de övriga partierna i Lysekil skall ta ställning om de skall samarbeta med ett av allianspartierna fram till valet 2014 kan vi ge dem några hintar om hur det gått för alliansen i några av landets kommuner sedan förra valet.

• På Gotland har folkpartiet lämnat alliansen då man anser att partiet får fram sin politik bättre på egen hand.
• I Falun är alliansen på väg att spricka eftersom stödpartierna till moderaterna känner sig överkörda.
• I Ystad sprack alliansen då kristdemokraterna ansåg att moderaterna var på tok för arroganta.
• I Tingsryd sprack alliansen efter att centern ville ha tillbaka de väljare som lämnade dem efter valet 2006 

Uppenbarligen har moderaterna en förmåga att köra över andra partier, hur sugna kan de övriga partierna i Lysekil vara på att gå samma öde till mötes som centern, kristdemokraterna och folkpartiet gjort? Det vill säga, agera stödhjul åt moderaterna så att de desperat kan få majoritet.  

KONFLIKT. [Uppdaterad] Härom dagen hölls en demonstration i Malmö riktad mot israelisk ockupation av palestinsk mark. En av talarna var kulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic, och han krävde att Israel skulle stängas ute från Eurovision. Man kan naturligtvis ifrågasätta lämpligheten – och genomslagskraften – i detta.

Som reaktion på detta pyntade någon Malmö med bilder Sestrajcics ansikte och antisemitiska slagord, skriver Sydsvenskan.

Malmömoderaterna drar utan vidare slutsatsen att det måste vara Sestrajcic själv som satt upp dem  och skickar in följande fråga för diskussion i kommunfullmäktige:

Notera att avsändaren är Carl-Axel Roslund, tidigare riksdagsledamot. Han är också en varm vän av Sverigedemokraterna, som enligt honom är ”salongsfähigt” – och har en migrationspolitik som han tycker Moderaterna borde ta efter.
Sestrajcic har bett Moderaternas oppositionsråd Stefan Lindhe gå ut med en dementi, eller ett avståndstagande från Roslunds inskick. Men nej, Lindhe försvarar Roslunds ”fråga” – som i själva verket är en illa dold anklagelse om antisemitism.

Det här är väldigt väldigt osmakligt.


Uppdatering: Gatukonst.se har publicerat bilden i fråga. Hur dum är man om man tror att det är Sestrajcic själv som har satt upp den här?

Stor rubrik i Expressen - Psykiskt sjuka ska tvingas till arbetet. Det är bra med rutiner för den som är psykiskt sjuk, det är inte lika med benbrott säger Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson enligt tidningen.

Självklart kommer Ulf Kristerssons uttalande att leda till att moderaterna nu vill tvinga folk att arbeta trots att de är sjuka. Det är inte sant. Men chansen att smutsa ner och bygga upp motstånd mot regeringen lär tas av de politiska motståndarna - allt för att plocka egna poäng. Det gynnar inte på något sätt den som har psykiska besvär och har begränsade möjligheter på arbetsmarknaden. Det är synd för de hjälper inte på något sätt de drabbade.

Så här skriver ministern på sin Facebook:

"Ett mångfacetterat problem: ökad öppenhet; nya diagnoser; förändrad arbetsmarknad; svåra bedömningar av arbetsförmåga. Men också en allt bredare insikt att just sjukskrivning kanske inte alltid är det bästa receptet mot många psykiska problem. Här måste både socialförsäkringen, sjukvården, arbetsgivare och medarbetare börja fundera på nya lösningar."

Det han säger är alltså något helt annat än den bild som tidningarna vill sätta. Det handlar inte om att tvinga sjuka att arbeta med arbeten som inte finns för att förhindra att de får sjukförsäkring. Insikten om att det hela är en komplex situation är uppenbar i det han säger. Detta är en för viktig fråga för att partier ska sitta och kasta kubb och försöka övertrumfa varandra om vem som är bäst. Detta är ett samhällsproblem som heter duga.

Jesper Strömbäck som var huvudsekreterare för regeringens Framtidskommission varnar för sprängkraften i de som han säger - arga unga män - de som misslyckats i skolan och därmed inte har kvalifikationer för att komma in på arbetsmarknaden. En situation som gör dem till förlorare även i det sociala livet. Det är inte de killarna som får tjejerna då de senare hellre väljer de lyckade.

På Sveriges Radio berättas om en rapport som påvisar att unga personer med förtidpension och ofta psykiska funktionshinder försöker ta sina liv och lyckas också med detta. Det är förfärligt på alla sätt. En slutsats som man kan dra av detta är att många av dessa unga personer har misslyckats i skolan och därför inte finner en plats i livet enligt gängse normer. Arbetsmarknaden är stenhård idag. Det måste till åtgärder för den som inte fixar att jobba heltid eller på 120%-nivån oavbrutet. Men hur ska det gå till i den kvartalsekonomiska verklighet vi lever i då alla måste prestera fullt ut och lite till är än så länge en gåta. För den som inte räcker till från början så blir livet svårt att hantera. Passar man inte in så blir man frustrerad och det kan leda till aggressivitet eller passivitet. Båda tillstånden är förödande för individen.

Att få stöd i skolan tidigt så att man klarar de nödvändiga kunskapskraven ger en tryggare plattform för livet. Att inte få detta stöd kan leda till psykisk ohälsa. Någon glädje finns det med de diagnoser som allt oftare ställs kring olika psykiska funktionshinder. Samtidigt som det kan vara begränsande att det ofta är nödvändigt med en diagnos för att överhuvudtaget få stöd. Tomas Tobé och Eva-Lis Siren skriver i en debattartikel att de vill att rektorerna ska få större möjligheter att styra över stödmöjligheterna på ett tidigt stadium. Det går inte att komma ifrån att det idag på många ställen finns en tröghet i kommunernas budgetprocesser för att detta ska kunna ske på ett smidigt sätt. Det kan ta flera månader innan hjälp kan sättas in på grund av att poltiska beslut måste tas och det i sin tur är ofta styrt av almanackan och mötestider och frågan om vara ansvar och befogenheter ska läggas. Så tanken att rektorerna ska få större utrymme att besluta om åtgärder för enskilda elever utan byråkratiskt krångel borde vara en självklarhet. På individnivå.Vi måste blrja från blrjan men också se till dem som missade förra tåget, de som är vuxna idag och missade grunderna då.

Visst finns det personer som inte klarar av alla krav men det syns som om det är alltför många som inte gör det idag. Frågan varför kan och ska absolut ställas. Men en förklaring kan vara att vår idoga  längtan efter att kategorisera allt och alla ställer till det för individen som med sin unika personliga kompetens får allt svårare att passa in i de lådor som anses normala. Det sorteras i ålder, utbildning, hudfärg, kön med mera. Men säger just dessa variabler något om vad man kan skulle kunna uträtta själv för att finna en plats i tillvaron?

Det finns olika och framförallt fler saker att ta hänsyn till än siffror. Den instrumentella synen på människan må vara praktisk och kontrollerbar. Men är den bra? Framförallt så kan man inte lösa alla mänskliga problem med hjälp av Försäkringskassan. Det behövs ett större omtag.

Vardagsanekdot: Min gamla moster bondmoran hade en metod för att sysselsätta en släkting med psykiska problem. Moster sa att det behövs sysselsättning och därför skickar jag flickan till affären för att köpa mjöl till bak och när hon kommer tillbaka får hon gå en gång till för att köpa jäst. Det duger inte att sitta overksam hela dagen, man måste vara igång... Inte omöjligt att hon hade helt rätt. Att vara osysselsatt passiviserar.

Nu är den stora frågan hur detta ska hända. Kanske inte genom att ställa större krav på dem som inte har förmågan att klara sig på egen hand och dra undan tryggheten för dem genom att strypa den de har idag i form av ersättning för överlevnad. Inte utan att erbjuda alternativen först...

Men vilka är dessa alternativ?

(IMHO - In my humble opinion)

(intressant)

SR Expressen Aftonbladet DN DN2 Dagens Samhälle VG



Läs även andra bloggares åsikter om psykisk sjukdom, självmord, arbetsmarknaden, försäkringskassan, moderaterna, ulf kristersson, regeringen

KLYFTOR. Imorse kom OECD:s rapport över klyftorna. Sverige är inte längre det mest jämlika landet, och klyftorna har ökat rejält. Särskilt stor har klyftan blivit mellan folk som är etablerade på arbetsmarknaden och de som inte är det. De som inte får något jobb eller är sjuka.

Har inte riktigt koll på vad som gäller.För Moderaterna är det här lite av ett dilemma. Samtidigt som de driver en politik för att öka skillnaden ”mellan de som arbetar och de som inte gör det” så är det svårt att hylla växande klyftor. För folk gillar inte klyftor. Klyftor är skadliga för samhällen, det leder till sociala problem, det går ut över folks hälsa och det skapar motsättningar.

Klyftorna är ett område där Moderaterna inte har lyckats samordna sina talepunkter. Var och en säger vad som faller dem in. Och det kan huvudsakligen delas upp i fem olika argumentationslinjer:


Klyftorna ökar inte
I den här kategorin finner man Fredrik Reinfeldt. Han förnekar att klyftorna ökat alls sen han tog makten. Här finner vi också Anna Kinberg Batra, som rentav hävdar att klyftorna minskar.

Klyftorna ökar inte – om man räknar bort de rikaste och de fattigaste
Den här kategorin sköts enbart av Reinfeldts pressekreterare Sebastian Karlsson. Ingen annan har hakat på den här argumentationslinjen eftersom den är så urbota dum.

Klyftorna ökar – det var ju tråkigt
I den här kategorin finnner man Anders Borg. Klyftorna måste öka, för då får fler jobb, och då minskar klyftorna. Dessvärre har arbetslösheten ökat. Även här finner man Fredrik Reinfeldt – som vill lösa det med skattesänkningar.

Klyftorna ökar – det är bra
I den här kategorin finner man riksdagsledamöterna Katarina Brännström och Jan Ericson.

Klyftorna ökar – det är sossarnas fel
I den här kategorin återfinner man Anders Borg igen. Och märkligt nog också Fredrik Reinfeldt.


På de flesta andra politikområden där Moderaterna har misslyckats har de lyckats upprätta ett nät av enhetliga talepunkter som alla håller sig till. De ökande klyftorna är och förblir ett gissel för dem.
Men visst vore det fint om de kunde bestämma sig för vad det är för åsikt de ska försöka pracka på alla andra?

UTBILDNING. Med en skola som präglas av sämre resultat, ökad ojämlikhet och ökad lärarmissnöjdhet har Jan Björklund länge drivit en skolpolitik som han själv ansett vara den enda lösningen - men som Fredrik Reinfeldt allt mer börjat ta avstånd för. Nu har även Jan Björklund börjat backa från några av sina reformer, men dock fortfarande helt utan att ifrågasätta att hans skolpolitik kanske inte är den enda rätta och att de fallande resultaten efter sju år fortfarande är sossarnas fel.
Aftonbladet presenterar hela listan över Björklunds senast ångrade reformer:
6 mars 2013: Den djupt kritiserade borttagna högskolebehörigheten för praktiska program, som infördes i samband med den nya gymnasiereformen 2011, har tvingat de som går praktiska program att läsa extra mycket i skolan. Björklund backar i mars i år och säger sig vilja göra det enklare att läsa in den i samband med sitt praktiska program.
10 april 2013: Det nya gymnasiesystemet med betygen A-F som enligt Björklund skulle vara ”mer rättvisa” skulle ha gjort det svårare för elever att få höga betyg och komma in på högskoleutbildningar. I april i år meddelas det att en urvalsgrupp för de med nya betygen ska finnas och gälla fram till 2017 för att göra det enklare för dessa att komma in på högskolan.
18 april: Regeringens reform från 2008 tvingade varje lärare att skriva omdömen för varje elev, vilket kritiserades för att öka lärarnas arbetsbörda. I april i år löser regeringen detta genom att ta bort en helt annan socialdemokratisk reform med individuella utvecklingsplaner för de elever som får en bokstav till betyg.
25 april 2013: Dansutbildningen som Jan Björklund lanserade 2010 för ett antal skolor med elever från fjärde klass upp till gymnasiet. Antagningsreglerna kritiseras för att gallra bort barn, och i april i år meddelades det att de skulle se över reglerna.
26 april 2013: Lärarlegitimationen som Björklund 2010 föreslog skulle börja användas 2012 sköts upp till slutet av 2013. Lärarfacken var positiva till en lärarlegitimation, men tyckte att kraven utformades helt fel. I april i år meddelade regeringen att de skulle utforma reglerna annorlunda för att tillgodoräkna lärarnas erfarenhet.
8 maj 2013: 2011 påstod regeringen att den nya gymnasiereformen var ett sparande reform för Sveriges skolor, och att statsbidraget skulle sänkas med fem miljarder kronor, något som Sveriges kommuner och landsting, SKL, med flera kritiserade starkt mot. De påstod då att tusentals lärarjobb skulle drabbas. I maj i år inledde regeringen samtal med SKL som skulle leda ut till en gemensamt kompromissad budget, där de förmodligen kommer tvingas backa från dessa fem miljarder i statsbidragssänkningar.

Rektorernas ställning bör stärkas menar Tomas Tobé (M) och Eva-Lis Sirén (Lärarförbundet) som skrivit en artikel i DN om detta. Det handlar om handlingsutrymmet och möjligheten att agera snabbt och kraftfullt när det behövs. När barn i skolan behöver särskilt stöd så är det många gånger allt för krångligt att få till detta. Beslutsvägarna är långa. Barnen som behöver stöd får vänta för länge. Det självklara borde vara att stöd sätts in direkt utan att det ska passera utbildningsnämnder och ekonomiavdelningar i kommunen. Instanser där det ofta stannar upp för att hänsyn till andra variabler ska tas. Det är naturligtvis förödande för den unge som behöver stöd i skolan att väntan ska bli lång på grund av byråkratiska procedurer.

Det är bra att moderaterna och Lärarförbundet tar upp denna självklarhet - att barn i behov ska få det utan dröjsmål. Det är fullständigt självklart att rektorer ska kunna arbeta självständigt för att förbättra för eleverna på den egna skolan.

Många gånger har vi suttit i utbildningsnämnden och diskuterat frågor som borde lösts på annan nivå. Det är inte så att utbildningnämnden själv alltid har möjlighet att fatta beslut om olika skaer ty det ska även inom kommunen hanteras genom olika instanser. Det begripe vem som helst att det tar tid, alldeles för lång tid. Så att delegera inte bara ansvar utan också befogenheter till rektorerna är en självklarhet för att verksamheterna ska fungera. För barnens skull om inte annat.

KLYFTOR. OECD rapporterar att Sverige är det land vars klyftor har ökat mest de senaste 20 åren. Andelen fattiga har fördubblats under perioden från under 4 % till över 9 %. 1995 var Sverige landet i OECD med de minsta klyftorna men nu när statistisken uppdateras så hamnar Sverige på 14:e plats. Under perioden så har de flesta haft ökade reala inkomster vilket självklart är bra. Men de sjuka, arbetslösa och de förtidspensionerade har till och med fått det sämre sedan 2006. Faktum är att Sverige inte ens kommer att vara ett föregångsland om utvecklingen får fortsätta i fem-tio år till enligt OECD.

Alliansen har dock varit tydliga med att om vi räknar bort var femte svensk så har inte klyftorna ökat och fönernekar ökningen så finns inget problem. Och om klyftorna har ökat så är det ändå Göran Perssons fel. Och om klyftorna ökat så var det fel under Göran Perssons tid men nödvändigt och bra under alliansens tid. Att Reinfeldt lovade mindre klyftor i valet 2010 är liksom helt symptomatiskt för det flip-flopande moderaterna gör om klyftorna.

Det är just den typ av siffertrixande som löser verkliga problem snarare än kommunikativa problem för ett trött och idélös regering. Eller så är det tvärt om.
  

VÅRD. Media har rapporterat om hur dödsfall kopplats till Regions Skånes brist på vårdplatser och Vårdförbundets ordförande har kritiserat hur "nedskärningshetsen" försämrar vården, men alliansen i Skåne är upprörda över att Socialdemokraterna påstår att det skånska landstingen går igenom en vårdkris, och skriver en arg debattartikel om att sossarna försöker måla upp en kris som inte finns. Den debattartikeln undertecknas av samtliga ansvariga politiker (Alliansen + Miljöpartiet). Det är bra att de olika partierna delar samma åsikt, att det är sossarnas fel.

Men samma dag kommer en artikel om att Folkpartiet är självkritisk om hur vården sköts, och att de vill att fler partier ska bjudas in för att förbättra vårdsamarbetet. Så hela alliansen är överens om att sossarna har fel om att det finns problem, men Folkpartiet vill ta ansvar och lösa problemen.
– Bakgrunden är att det under en period har varit mycket kritik av sjukvårdspolitiken i region Skåne och att det under en längre tid har varit interna diskussioner inom partiet. Det har också förekommit en del protester i Skåne bland patienter och medarbetare och vi har tagit till oss av kritiken, säger Christer Nylander, ordförande för Folkpartiet i Skåne.Bra där.

AMBULANSKAOS  SOS-alarm har skötts så illa att regeringens tillsatta utredare nu föreslår att det vinstdrivande företaget skall förstatligas.


Foto Bo Haglund, Fotomedia.Moderatpolitiken och tidigare partisekreteraren Johnny Magnusson är styrelseordförande för SOS-alarm, som är ett vinstdrivande företag är ägt till 50 % av Sveriges kommuner och 50 % av svenska staten, med vinstkrav på 12 %. Men företaget misskötte sina uppgifter så till den milda grad att regeringen för ett och ett halvt år sedan tillsatte en granskning av hela branschen.
Så vad är nu problemet?  Jo, bland annat:”den nödställde som ringer 112 först kommer till en larmoperatör på SOS som inte kan larma ut ambulanser - även om det finns behov av snabb hjälp.
En annan sak att det kan bli en väntetid när larmsamtalet kopplas över till den privata larmcentralen om deras larmoperatörer är upptagna.” Regeringens utredare Marie Hafström säger följande:– Det innebär en risk för att den enskilde inte får en säker och snabb larmbehandling

Utredningen föreslår att en myndighet tar över hela ansvaret för att hantera akuta nödsamtal via numret 112 - inklusive all utlarmning av ambulanser.Verkar som att Johnny Magnusson skött företaget så illa att vår borgerliga regering nu tvingas göra det som är dess värsta mardröm, förstatliga ett vinstdrivande företag. Undrar hur kul det känns att inse att det är terrängen som gäller och inte kartan.

OPPONENT. Det moderata Niklas Sjöberg kommunalrådet Skurup har en intressant inställning till demokratins spelregler. Sjöberg är helt öppen med att han ändrat sitt arbetssätt för att jäklas med Vänsterpartiet:
Skriver jag interpellationssvar tidigare får de upp sina frågor i massmedia både en, två och tre gånger. Det vill jag inte bjuda V på.Oppositionens roll är att granska makten, men det verkar som att kommunalrådet tycker att Vänsterpartiet är lite för bra på det. Likaså verkar Sjöberg tycka att medias granskning mest är en  jobbig bieffekt av en skicklig opposition och inte en central del i en demokrati. Frågan är om Sjöberg ens tycker att demokratins uppgift är att vara så transparent att medborgarena kan göra upplysta val.

För när Sjöberg har svårt att respektera relationen mellan majoriteten och oppositionen samt  helt ogenerat erkänner att has agerande är för att slippa medial uppmärksamhet ja då är det hund begraven i Skurup.

Eller inte begraven, den ligger död på gatan för allas beskådan.

ELÄNDE. I helgen stängde butikerna i Högdalens centrum i protest mot höga hyror. Fram till 2007 ägdes de flesta stora gallerior i Stockholm med omnejd av kommunen, men efter en serie misslyckade affärer och ägare har hyrorna pressats upp för butiksägarna och services försämrats.

Bakom situationen ligger medvetna politiska beslut.

Högdalens centrum. Foto: Vargklo/Wikimedia Commons
När de borgerliga tog makten i Stockholm 2006 fick de bråttom att sälja ut stadens gallerior till privata ägare. Privata ägare skulle göra jobbet mycket bättre, resonerade alliansen.

Beslutet landade 2007 på brittiska Boultbee, som skulle ta över närmare dussinet kommunalägda gallerior. Oppositionen uttryckte oro för situationen, och menade att Boultbee inte skulle ta det sociala ansvar som kommunen tagit med att tillåta exempelvis föreningsverksamhet och liknande. Inga sådana krav ställdes i avtalet.

Kristina Alvendal (M), det ansvariga borgarrådet, förklarade att staden i avtalet med Boultbee hade ingått ett avtal runt just det sociala ansvarstagandet, men att dessa klausuler var muntliga. Och här är själva kärnan till problemen som sedan uppstod.

Moderaterna i Stockholm ingick alltså ett muntligt avtal i en fastighetsaffär för drygt 10 miljarder kronor. Vi tar det igen. Moderaterna i Stockholm ingick ett muntligt avtal i en fastighetsaffär för drygt 10 miljarder kronor. Läs protokollet från kommunfullmäktige här [pdf] - anförande 157. Sånt kan man liksom inte hitta på.

Men borgerligheten hade tilltro till Boultbees förmåga att driva galleriorna klokt och långsiktigt och 2007 gick affären igenom. Alvendal viftade bort oppositionens kritik:
”Nu har ni lyckats degradera en av världens framgångsrikaste och duktigaste aktörer inom centrumanläggningarnas branscher till att framstå som – ja, jag vet inte vad. De framstår som oansvariga diversehandlare som vill kunder och andra allmänt ont, som inte har någon som helst aning om hur det är att bedriva affärer och som absolut inte lyssnar på människor.”Om hon hade hoppat över den sarkastiska tonen skulle hon inte vara långt från sanningen. Problemen för näringsidkarna lät inte dröja.

Boultbee började med att tydligt deklarera att det inte skulle bli någon upprustning av galleriorna - det kunde kommunen gott göra, menade bolaget. Kommunen hade ju en massa pengar över nu när man sålt galleriorna.

Därefter kom hyreschocken. 90% av butiksägarna i galleriorna fick höjd hyra, somliga med så mycket som 70%. Många småföretagare blev tvugna att lämna sina butiker. Boultbee passade på att skicka ut bluffakturor med krav på retroaktiv hyresinbetalning. Och det sociala ansvaret? Boultbee visade tydligt att avtalet inte var värt pappret det inte var skrivet på.

I november 2010 övervägde Boultbee att sätta sina gallerior i Stockholm i konkurs - samtidigt som bolagets ägare tog ut 654 miljoner kronor i vinst. Efter årsskiftet togs galleriorna över av Royal Bank of Scotland.

Att Boultbee skulle göra såhär hade borgerligheten säkert kunnat räkna ut om de innan fastighetsaffären hade brytt sig om att kolla bolagets referenser. Men det gjordes aldrig. Man hade också kunnat kolla med branschorganisationen Svensk Handel, som slog fast att Boultbee, utan synbar konkurrens, var Sveriges sämsta galleriaägare. Andra kommuner i landet som haft med Boultbee att göra varnade också Stockholm, men det ignorerades.

I juni förra året bytte galleriorna ägare för tredje gången på drygt fyra år. Det är uppenbart, när man inser förlusterna för företagare, för skattebetalarna och för kunderna, att den enda som fått sina intressen tillvaratagna av borgerligheten i Stockholms stadshus är ett brittiskt fastighetsföretag vars affärsidé är renodlad dräneringskapitalism.

Här befinner vi oss idag. Med skyhöga hyror, skadedjur, förfallna förortscentrum och ett näringsliv som går på knäna så till den milda grad att de stänger sina butiker i protest.
Och alltihop är Moderaternas fel.

Work where you are säger annonserna och vi ser en person i en solstol under ett parasoll på stranden vid havet med en dator i knät. Det nya sättet att jobba. Jaha tänker man - vad sandigt det måste bli och skorpsmulorna under tangenterna gör sig påminda när det blir svårt att trycka ner vissa tangenter. Numera har vi förstås pekskärmar så det kanske går bättre. Men blir de inte repiga?

Eller en annonskampanj som Microsoft hade för många år sedan. En kvinna på ett hotellrum som slår upp sin laptop och kopplar upp sig mot omvärlden innan hon hunnit ur sängen. Under tiden hon klär sig har hon samtal med familjen och kunder på gång samtidigt som hon kör lite Excel på datorn, dricker kaffet och har slagit igen en affär med en kund. Detta innan hon i princip kommit ur sängen. Effektivt kanske och möjligt att göra. MEN är det bra?

Per Schlingman tar upp problemet med att föräldrar ofta både är hemma med sjuka barn och samtidigt jobbar. Kanske att även föräldrar och vuxna ska ha skärmfri tid menar han. Arbete och fritid går alltför mycket in i varandra och tid för eftertanke och vila saknas. Det blir stressigt. För stressigt om man ska vara nåbar alla timmar på dygnet. Det finns arbetsmiljöproblem kopplat till denna möjlighet - att vara nåbar hela tiden. Arbetsgivares strategier för att förhindra stressproblem efterfrågas.

Visst kan man ställa sig frågan om vad som är bra och inte med den digitala teknikens möjligheter. Det finns uppenbarligen begränsningar. På Posten affärsutveckling där jag arbetade med strategiska framtidsfrågor i mitten av 90-talet diskuterade vi ofta frågan om hur det skulle fungera med en fast postadress när människor arbetade i grupp men från olika ställen. Detta var på den tiden ett reellt problem för Posten eftersom det då i princip handlade om fysisk utlämning av brev eller meddelanden som det kallades och paket. Som alla vet så har detta löst sig på annat sätt. Vi arbetar via nätet, i molntjänster och hämtar paketen på ICA eller liknande ställen. Det är mer reklam än personliga försändelser i brevlådan hos de flesta. Kommunikationen med andra sköts mest via nätet numera, inte bara de skriftliga utan även de muntliga samtalen går den vägen.

Att vara uppkopplad är en fantastisk sak som ger oändliga möjligheter och det uttryck som Bill Gates myntade - Information at your fingertips - är ett faktum idag. De flesta har tillgång till en mobil enhet av något slag och att nå omvärlden är lätt. Vissa fnyser åt andra ständiga uppkoppling och blir irriterade, andra tycker att det är fullständigt självklart att man kan ta kontakt om vad som helst och närsomhelst.

För den arbetsgivare som gillar kontroll finns alla möjligheter att kontrollera sina anställda in på minutnivå. Många människor tänker att de nog inte finns om de inte är nåbara och har ett inbyggt behov av att ständigt bli bekräftade. Så visst finns det anledning att titta över vad maskinen gör med människan men faktiskt också tvärtom. Vad gör människan med maskinen?

Visst kan det vara lätt att bli stressad av denna ständiga kontakt med omgivningen men det går att välja bort också. Man kan ta kontrollen över sitt eget liv. Man bör till och med göra det.

Min mobil använder jag mest som en dator. Har mail och dokument, söker nyheter, facebookar, bloggar ibland, twittrar, finner information, shoppar med mera.

Men svarar i telefonen gör jag sällan -

Hej du har kommit till Marys handväska... lämna ett meddelande så ringer jag upp...

STATISTIK. Riksdag och departement:
77 000 ungdomar mellan 16 och 29 år har varken studerat eller jobbat de tre senaste åren. Därför saknas de i arbetslöshetsstatistiken, skriver Arbetsförmedlingen. 

– Att det finns unga som varken arbetar eller studerar och som inte heller är inskrivna på Arbetsförmedlingen är dessvärre ingen nyhet för oss. Däremot förvånades vi av att denna grupp är så stor, säger Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör.

2008 fanns det 160 000 unga som varken jobbade eller studerade (10 procent av åldersgruppen). Året därpå hade de ökat till 194 000 för att minska något till 191 000 ungdomar 2010. Men 77 000 av dem har alltså vare sig jobbat eller studerat tre år i rad. 77 000 ungdomar är inte bara arbetslösa, de är så långt borta från jobb att de inte ens finns statistiken.
Innan valet 2006 skulle högerfolket skrikit sig hesa och anklagat regeringen för att mörka arbetslösheten. Nu säger de ingenting.

Ingenting.

SPLITTRAT PARTI. Läser man Göteborgs två största tidningar är det lätt att tro att frågan om trängselskatt är the one and only att rapportera om i stan. Som bekant var ju moderaterna med och beslutade att trängselskatten skulle införas i Göteborg. Men nu har partiet svängt och vill se en folkomröstning.

I veckan chattade moderaternas starke man Jonas Ransgård med GP:s läsare och försökte förklara varför moderaterna plötsligt bytt sida. Inte mindre än åtta gånger ger Ransgård exakt samma svar:

”Vi säger ja till en rådgivande folkomröstning eftersom mer än 10 % av de röstberättigade begärt det. Vi står fortsatt bakom Västsvenska paketet som vi tycker är viktigt för Göteborg och Västsverige. Vi hoppas att göteborgarna röstar ja i omröstningen.”

Tidigare i veckan rapporterade Alliansfritt Sverige om en moderatstyrd kommun som chockhöjer skatten eftersom det fattas 170 miljoner i kassan inför nästa år. Nu öppnar även moderaterna i Göteborg för en skattehöjning. I chatten svarar Ransgård följande när han får frågan om hur västsvenska paketet ska finansieras utan intäkter från trängselskatten:
En höjning av kommunalskatten eller regionskatten eller försäljning av kommunal egendom vore kanske möjliga vägar att få in de resurser som trängselskatten ska bidra med i det västsvenska infrastrukturpaketet.Moderaterna –­ det nya skattehöjarpartiet?

Samtidigt har frågan om en folkomröstning splittrat göteborgsmoderaterna rejält. Annika Johansson, som har varit moderat sedan 1970, går nu över blockgränsen till Miljöpartiet. Hon anser att Miljöpartiet ligger närmare hennes egna värderingar och tänker rösta nej till en folkomröstning.

Enligt Ransgård är det dock inte folkomröstningsfrågan som orsakat avhoppet.

Tillåt oss att tvivla.

GP:s rundringning visar nämligen att moderaterna har ytterligare minst fyra ledamöter som inte bestämt eller inte vill berätta hur de har tänkt rösta. Ransgård lyckats inte samla sitt parti.

Spännande fortsättning följer.

FÖRSKOLA. Kristdemokraten Magnus Jacobsson i Uddevalla har uttryckt sitt stöd för Johan Hakelius kolumn i Aftonbladet där han likställer förskolelärare med fångvaktare, inget konstigt med det – förutom att han är ordförande för Barn och Utbildningsnämnden i  sin kommun

I kolumnen skriver Hakelius bland annat följande:Det var på Facebook Jacobsson visade vad han
verkligen tyckte om förskolan ”Större delen av kommunikationen med de små kedjefångarna skedde genom rytanden och skrik. En del av fröknarna, möjligen extraanställda i något åtgärdsprogram, svor frejdigt.
De små fångarna, å sin sida, gjorde vad de kunde för att inte lyssna och ställa till besvär. Det var en utmärkt socialisering, förutsatt att man tänkt sig en kriminell karriär för sin avkomma.”  Detta tycker då Magnus Jacobsson är en bra beskrivning av förskolan.

I samma kolumn talar Hakelius sig varm för dagmammor och beskriver dem  som följande: ”Nu ska jag tala om vad jag tycker att man ska göra i stället. Häromdagen satt jag på ett litet fik. In kom en dagmamma. Hon hade sex barn med sig. Två satt i vagn, de andra fyra gick. Barnen talade med varandra i vanlig samtalston. Dagmamman talade med barnen i vanlig samtalston.” Om man nu är ordförande för den nämnd som har hand om just förskolan så kanske det ser lite dåligt ut om man inte stödjer den verksamhet som man faktiskt är ansvarig för, istället borde Jacobsson kanske börja fundera på om det kanske är dags att se över personaltätheten för just förskolan. Han sitter ju ändå i position där han faktiskt har möjlighet att förändra.

Jacobsson säger att det idag finns en rådande överideologi om förskolan, varför är han då ordförande för den nämnd som ansvarar för just förskolan? Förskolechefen Marie Fremle tycker att Jacobsson skickar ut konstiga signaler till verksamheten och dess personal. Hon tycker också att Hakelius beskrivning är tråkig och säger att flera anställda i verksamheten har hört av sig angående Jacobssons utspel.

Det kan inte vara lätt för Magnus Jacobsson att återvinna förtroende av de anställda inom förskolan nu när han gått ut och stött en kolumn som beskriver hur dåligt jobb förskollärarna gör.

Det är i och för sig inte första gången han trampar i klaveret. Så här såg hans valaffisch ut:

Uppdatering!Nu har lärarfacket gått ut och fördömt Jacobssons uttalande och Anette Läckström ifrån lärarfacket säger att Magnus Jacobsson kränker en hel verksamhet som han dessutom är ytterst ansvarig för. Läckström menar inte att det var fel i sig att länka till Hakelius kolumn men att själva fokuset från Jacobsson var fel.  – Om det var debatt Jacobsson var ute efter borde han ha börjat med att ifrågasätta Hakelius kunskap om förskolan. Han kunde till exempel påtala att det inte heter dagis utan förskola och att denna verksamhet har mål som är fastställda av riksdag och regering. Mål som man kan undra hur Jacobsson själv ställer sig till, säger Läckström och tillägger att det här Jacobssonutspelet inte är det första som retat Uddevallas förskollärare.Det Antette Läckström menar är att Jacobsson själv var med och bidrog till att Uddevalla kommun förändrade styrkorten för förskolan, från att tidigare varit fokuserad på att ha kompetent personal till att acceptera beteckningen "barnskötare" något som inte ens finns med i den nya läroplanen. 
Summa summarum. Magnus Jacobsson är med och bidrar till att texter som den Johan Hakelius kommer fortsätta skrivas han själv är med och medverkar till att standarden på förskolorna kan sjunka. Magnus Jacobsson skjuter där med sig själv i foten igen. 
Anette Läckström menar nu att Jacobsson redan hade förbrukat sitt förtroende men att länken till Hakelius text fick bägaren att rinna över. Kanske är det dags för Magnus Jacobsson att börja fundera över om de handlingar han utför medför att de bidrar till något han faktiskt inte kan stå för. 

REAKTION. KDU-kongressen började bra med ett klart och tydligt besked om att vrida klockan tillbaka i frågan om samkönade adoptioner. Medeltidsveckan kanske toppade där, men det betyder inte att den är slut för det. För vem kommer besök om inte en av Sveriges mest intoleranta kristdemokrater i form av Annelie Enochsson, ni vet hen som raljerade om ”homogenda” härom veckan. Hon bär med sig visdomsord till världens yngsta farbröder och tanter i form av:



Svenska folket följer Enochssons råd, nästan, då nästan alla skyr bokstäverna KD. Enochsson fortsätter:


Att Einstein var uttalad socialist och författare till artikeln Why Socialism? kan man inte kräva att Enochsson ska hålla koll på. Frågan är om vi ens kan kräva att hen hänger med i de sociala framstegen vi har gjort de senaste femtio åren hon lever i en annan, sämre, tid långt bort från det moderna samhället vi alla vill bo i.

Politisk. Ja. Korrekt. Nej.

DROGER. Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) har i helgen beslutat att vara för en legalisering av cannabis. Argumentet är helt klart ett av de bättre för en legalisering:
Regleringen är enligt förbundsordförande Hanna Wagenius tänkt att fungera som för alkohol, bland annat med en åldersgräns på 20 år för att köpa cannabis.

– Som det är i dag finns förstås ingen koll på vem som är brukare, hur gamla de är och så. Vi vill att det ska säljas i speciella affärer som staten kontrollerar, ungefär som för alkohol med Systembolaget, säger hon.Genom att göra som med alkohol – sälja det på Systembolaget och beskatta det – hoppas CUF kunna minska drogens skadeverkningar. Och det kanske skulle fungera, om inte CUF var just CUF.
Exakt vad Cuf vill med Systembolaget är lite oklart.
Bild: Wikimedia CommonsCUF vill nämligen sänka skatten på alkohol för att stävja den svarta marknaden. Att marijuana är ännu lättare att tillverka på egen hand tycks de missa, vilket gör cannabis väldigt svårt att beskatta. Att CUF dessutom anser att Systembolaget och alkoholmonopolet ”är principiellt oförsvarliga och ska därför avskaffas” underlättar inte precis deras trovärdighet för att administrera en legalisering av marijuana.
Vem vet. Det kanske skulle fungera. Förutsatt att det inte sker i CUF:s regi.

NOTERAT. Kan du precis som oss inte få nog av Härnösands starke man Anders Gäfvert? Vi gjorde en topplista med hans tre mest visionära förslag för att sätta Härnösand på kartan i form av ett gigantiskt akvarium till stadskärna, vad som förmodligen skulle vara Nordens största rutschbana och ett James Bond-land i en gammal bunker. Men det finns ett förslag till som vi tog inte med detta förslag för vi inte är helt säkra på om han menade allvar:

Bygg en gigantisk bäver

Kvällsvy över Härnösand. Bävern kan under sommar-
månaderna utstöta ett ”raaaoowr” var femte minut.Så här skriver en välmenande medborgare på kommunens hemsida om att bygga en gigantisk bäver:
Visst kan ni göra nåt bättre på Vårdkasen än den halvmesyr som ni har byggt där? Bävern är ju en symbol för Härnösand. Varför inte bygga en bäver i en storlek som syns när man närmar sig Härnösand från söder? Bävern ska vara en restaurang, pub, dansställe och kanske också hotell? Den ska vara en tillgång och ett landmärke för Härnösand som är öppet året runt och drar folk till slalombacken på vintrarna. I övrigt en sevärdhet som man bara måste stanna för att besöka, äta en bit god mat, och beundra utsikten när man kör förbi Härnösand. Riktmärket ska vara att det ska bli ett MÅSTE i alla turistguider som skrivs om Norrland. Stora djärva projekt låter tala om sig och skapar framtidstro och optimism. När man talar om Norrland ska man tala om Härnösand! Det är bra att medborgare har drömmar för den ort man älskar. Men en politikers uppgift är att prioritera och förvalta skattepengarna. Men sånt besvärar inte Gäfvert:
Hej! Och tack för en jätte bara idé som jag tar med mig! Hälsn. Idén läggs alltså till den om en gigantisk rutschkana och James Bond-land på nästan samma plats.