SPLITTRING. Föga överraskande - kärnkraftsuppgörelsen från i somras som fick Centerpartiet att släppa sitt mångåriga kärnkraftsmotstånd börjar nu naggas i kanten. I somras körde centerledningen fullständigt över sitt parti och röstade i riksdagen igenom en lagändring som tillåter utbyggd kärnkraft. Centerpartiet fick gehör för sitt krav på inga statliga medel skulle användas till denna utbyggnad.

Därför måste det ta emot extra hårt för Centerpartiets medlemmar att idag läsa om Folkpartiets utspel tillsammans med ett elbolag om stor statliga satsningar på utveckling av just kärnkraften (vad Reinfeldt säger om det där med särintressen framgår inte). Centern sålde ut en av sina hjärtefrågor i utbyte mot garantier som deras samarbetsparti nu skamlöst hivar i soporna.

Kommer centern börja bråka eller välja att sitta still i båten?

Rekommenderad läsning:

• Johan Westerholm: ”När särintressena kom in via bakdörren”

De nya sjukförsäkringsreglerna har slagit på olika sätt för en del personer har det blivit problematiskt. För andra ett lyft. Som omväxling kan vi här presentera en man som det gått bra för, tidningarna fylls ständigt med de tragiska exemplen. De ska självklat inte negligeras. Den som behöver ha hjälp ska få det. Ingen har sagt något annat även om det gärna framställs så på vissa kanter.




Nu tycker jag inte att det är OK att bara negligera dem som det går dåligt för utan snarare att det borde inrättas en specialgrupp för dessa personer. Jag tror dock att det handlar väldigt mycket om kommunikation eller snarare brist på. Vissa människor blir nedslagna av myndighetsbrev som oftast är skrivna på ett sätt som gör att det är lätt att bli livrädd, man förstår inte innebörden av det hela. Kanslisvenskan är inte den mest tillgängliga då den måste vara instrumentell för att inga misstag ska begås. Det gör att skrivningarna ofta blir obegripliga för den som ska läsa dem och inte har någon vana. Sen sitter man där mitt i smeten och kan inte ta sig ur och så går det som det går. Åt pipan.

Myndighetspersoner mäts på hur väl de följer reglerna inte hur många människor de kan hjälpa och hur de skulle kunna få samhället att flyta om de gjorde det. Det finns anledning att fundera kring dessa frågor. För faktum är att varje avstyrt ärende är en vinst både för enskilda och samhälle. Det finns männsikor som det går bra för. Har i min närhet en person som efter lungcanceroperation och därefter en stroke återgick till sitt arbete inom vården med löneförhöjning och förändrade arbetsuppgifter. Hon vill inte bli sjukpensionär utan gilalr att ha ett jobb om än inte på full fart som tidigare, för det orkar hon inte. Så det finns bra exempel också i den värld som ofta beskrivs som undergång efter att sjukskrivningstiden gått ut. Det handlar mycket om kommunikation. Stelbenta tjänstemän finns det överallt och det är särskilt tragiskt  när det handlar om människoöden där sjuka människor som kanske inte orkar eller ens har förmåga att bemöta det hela blir inblandade. Vi behöver en speciell agenda för dessa människor. Sen kanske inte alla får som de vill i alla fall men då har det i alla fall försökts. På sätt och vis kanske det redan finns i rehabiliteringstanken, men det kanske behövs organiseras bättre så att det blir tydligt.

Som jag skrev tidigare - tro inte att inte socialdemokraterna hade tänkt låta allt inom sjukförsäkringen vara oförändrat. Det mesta av det som hänt bygger på deras tankar. Det var ett måste för att inte välfärden helt skulle kapsejsa på grund av ett sjukförsäkringssystem som enligt (s) började innehålla så mycket annat än just sjukdom. Sjuka ska inte jobba säger Fredrik Reinfeldt.



intressant



Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringar, moderaterna, regeringen, alliansen, VAL2010

TAKTIK. Helsingborgs Dagblad presenterar en genomgång av relationen mellan de borgerliga partierna i Landskrona och Sverigedemokraterna. Ledande folkpartister i staden har varit öppna för ett formellt samarbete, men det verkligt intressanta är det informella.

Under mandatperioden har man inte bara blivit väldigt vänskapliga - man har börjat föra väldigt snarlik politik. Självfallet kan de borgerliga inte klandras för att de får stöd av Sverigedemokraterna, men vad man ser i fallet Landskrona är att den borgerliga ledningen har helt slutat arbeta för att säkra en majoritet i frågor och helt enkelt börjat räkna med Sverigdemokraternas stöd. Något man har i 75 fall av 82.

Det sätter intressant fokus på en eventuell riksdag med Sverigedemokratisk representation. Där har borgerligheten deklarerat att man tänker fortsätta regera i minoritet och om landsortstrenden håller i sig så visar det också att man tänker förlita sig på sverigedemokratiskt stöd för att driva igenom sin politik istället för att förhandla över blockgränsen.

Att tycka likadant som Sverigedemokraterna i någon enstaka fråga är inte att ge dem inflytande, men att förlita sig på deras stöd för att driva sin politik är just detta. Den europeiska erfarenheten är tydlig - ger man främlingsfientliga partier inflytande på detta vis så påverkar det också borglighetens politik.

Och det är ett problem.

Intressant att läsa just nu är att Mona Sahlin börjar säga att hon ska söka stöd hos C och FP för att få ihop en regering. I rest my case och hoppas innerligt att detta återigen är ett utslag av att vilja förvirra väljarna, genom att få det att framstå som om det finns möjligheter att spräcka den borgerliga alliansen. För vad säger FP och C? Skulle de vilja jobba i hop med kommunisterna i Vänsterpartiet? I så fall så faller all trovärdighet för politik överhuvudtaget. Henrik Brors tror att det är en önskedröm. Jag tror att det är taktik. Jag tror och hoppas att den borgerliga alliansen är stark och stabil. Det verkar så vid de gemensamma framträdanden som jag har deltagit i.

Är man desperat över sina nedåtgående siffror så är man. Det ser inte ljust ut för (S) just nu. Nu börjar det likna groupthink här, man har uppgifterna men bryr sig inte om att de finns.

Jag tar ur bokhyllan fram Granströms bok Dynamik i arbetsgrupper om grupprocesser i arbetslivet som ger en del svar på de funderingar som kommer i mitt huvud. Irving Janis skapade begreppet groupthink. Det baserades på studier av verkliga händelser och den startade i den misslyckade invasionen av Kuba i början av 1960-talet. En plan som hade utarbetats av en inre cirkel kring President Kennedy. Tanken var att få bort kommunismen i USAs närområde, störta Fidel Castro och hans regim. Efter tre dagar var misslyckandet ett faktum och amerikanarna hade alla tillfångatagits av Kubas armé. Man hade helt enkelt underskattat sin motståndare. Kanske att detta är vad som utpelar sig inför våra ögon just nu?

”Beslutet att genomföra aktionen byggde nämligen på ett antal antaganden som alla visade sig vara helt felaktiga, trots att det fanns fakta för att gruppen skulle kunna pröva de reella förutsättningarna” (Granström, 2000)

Några exempel i korthet:

1) ingen skulle få veta att det var USA som stod bakom invasionen, man använde exilkubaner. Detta trots att amerikanska tidningar skrev om det veckor i förväg. Även hemliga detaljer avslöjades där.

2) Övertygelse om att Kubas flygvapen inte fungerade. De anfallande exilkubanerna hade gamla övermålade amerikanska bombplan som, det var känt, hade många begränsningar. Det var dåliga plan helt enkelt, men detta brydde man sig aldrig om att kolla. De blev därför snabbt nedskjutna av det kubanska flygvapnet.

3) Uppfattningen om Castros armé var attd en var svag och lätt skulle kunna överbemannas. Amerikanska UD hade information om att stridsviljan i Castros armé var hög, mycket hög. Denna information tilläts inte tränga in i Kennedys grupp.

4) Man utgick ifrån att exilkubanerna hade hög moral och var redo att invadera sitt gamla land. Presidentgruppen fick information från sina kanaler om män var starka och modiga och redo. I verkligheten var de både missnöjda och hade börjat revoltera mot det hela.

5) Man utgick ifrån att invasionen skulle leda till att den inhemska kubanska motståndsrörelsen skulle hjälpa till. Detta kollades aldrig upp men var en av hörnstenarna i det hela.

6) Man var också förvissad om att om det hela skulle misslyckas så kunde exilkubanerna retirera in i bergen till den Castrofientliga gerillan. Detta var också en säkerhets aspekt som styrkte att planen skulle genomföras. Men gruppen missade att de själva under beslutsprocessen hade flyttat på den landstigningsplats som hade möjliggjort en reträtt.

Ovan beskriver hur Kennedygruppen bortsåg från fakta och information som fanns tillgänglig. Man till och med struntade i den och brydde sig inte om att undersöka närmare hur det förhöll sig. Den här gruppen bestod av erfarna, intelligenta människor som arbetat med politik på hög nivå länge. Många viktiga beslut hade de tagit i sina dar. Denna och andra liknande studier av olika händelser är grunden till begreppet Groupthink, ett destruktivt gruppbeteende. Ett av de centrala begreppen är hur information hanteras om den ens når in i gruppen. Vid grisbuktsinvasionen fanns det tillräcklig information för att man borde ha fattat beslutet att avstå. Men man valde att bortse från viktig information.

Groupthinksymptomen är en föreställning om den egna osårbarheten och förträffligheten som i sin tur kan leda till onödigt risktagande. Man blir självgod och tror att världen kretsar kring en själv och känslan av att vara onåbar gör att gruppen inte utgår från realistiska bedömningar av de förhållanden som råder. En slags omnipotens. Gruppen anser att den har en inneboende moral som inte behöver ifrågasättas. Som samlad grupp kan man i sin egen föreställningsvärld besegra alla. Man bortser från varningssignaler och rättfärdigar sitt handlande med att dikotomisera omvärlden. För eller emot, av eller på, svart eller vitt. Motståndarna är onda och gruppen är den goda.

När Watergateaffären uppmålades som kris i tidningar så menade Nixon att det bara var en förtroendekris hos den intellektuella överklassen – folk bryr sig inte om sån´t här utom när det berör dem själva. Vi vet hur det gick med den saken.

Granström menar att det som skapar förutsättningar för den här typen av negligerande processer är det tryck mot enighet som finns i grupper som är utsatta för groupthink. Det finns självutnämnda åsiktspoliser, det finns självcensur och ett antagande om att tystnad betyder bifall och det ger en falsk bild av enighet.

Innehållet i den information som når in i gruppen är mycket selektivt vilket naturligtvis påverkar gruppens beslut. Det i sin tur betyder att det inte alltid är rena fakta som underbygger besluten. Handlingsmönstret är inget som gruppen bestämmer sig för och deltagarna är inte alltid medvetna och man uppfattar inte själv sina föreställningar som ickekorrekta utan ser dem som en sanning. Detta kan naturligtvis leda till ödesdigra beslut eftersom gruppen inte ser några alternativa handlingsvägar. När man väl har bestämt sig så finns det ingen återvändo. Ändras förhållandena så bryr man sig inte om att undersöka alternativen. Det viktigaste är att hålla enigheten i gruppen intakt. Gruppen har en illusion om att de är osårbara och därmed behövs inga katastrofplaner om något skulle gå åt pipan.

Groupthink innebär också att beslut inte fattas på rationella bedömningar utan snarare på gemensamma vanföreställningar. Man kan ställa sig frågan hur intelligenta och erfarna människor kan förlora uppfattningen om verkligheten och omdöme så totalt. Granström (ibid) menar att ”förklaringen ligger i att allt sunt förnuft och rationella resonemang inte ges utrymme när gruppen behöver reducera ångest och skydda sig mot annalkande attacker.” När en grupp är hotad kan primitiva försvarsmekanismer uppstå för att man ska reducera spänningen som uppstått i ifrågasättandet.

Groupthink är mer sannolik i en grupp där prestigevinster kan göras. Om gruppen är isolerad från sin omgivning och är någorlunda homogent sammansatt kan groupthink uppstå. Grupper som ska fatta stora beslut vill arbeta i en sluten grupp för att undvika läckor och det är inte med självklarhet man släpper in experter och sakkunniga och därför går man också ofta miste om viktig information. I en grupp där groupthink råder anammar man ofta okritiskt en bestämd handlingslinje och när man väl bestämt sig så finns det alltså ingen återvändo. Jämför Hans Holmérs Palmegrupp där man på et fiaskoartat sätt gjorde tillslag mot ett stort antal helt oskyldiga kurder.

När en situation innebär hög stress, exempelvis från externa hot söker gruppen enighet. Medlemmarna i gruppen blir beroende av det sociala stödet som finns i gruppen och vill till varje pris undvika konflikter. Det är ledarens lösning som är den gällande. Vietnamkriget trappades upp trots varningar från underrättelseexperter och andra specialister. Det handlar om erfarna och välkvalificerade människor som trots detta ignorerar alla signaler om att man är på fel väg. Stark gruppsammanhållning, organisationsbrister och en yttre press ger en sannolikhet för att groupthink skall uppstå.

”Groupthink kan beskrivas som en bristfällig analys och beslutsprocess som beror på att medlemmarnas strävan efter enighet begränsar viljan eller förmågan till realistiska värderingar och förmågan till att pröva alternativa handlingstrategier.” (ibid)

Groupthink är en universell företeelse och några svenska exempel är den nämnda Palmegruppen men också Motalaskandalen där en grupp höga politiker i maktens centrum levde loppan på skattebetalarnas bekostnad utan att riktigt fatta vad de gjort.

Att tillhöra gruppen blir viktigare än att uppnå gruppens mål och det ger i sig förutsättning för att ett destruktivt gruppbeteende kan uppstå. Beslutskompetensen i politiska och andra maktgrupper kan förvridas och grupprocessen utvecklas på ett sätt som gör att förnuftiga människor upträder på ett oförnuftigt och ickeadekvat sätt utan att själva vara medvetna om det.

När människor i omgivningen börjar protestera, det folkliga förnuftet börjar göra sig hört och talar om att Kejsaren är naken så uppstår olika typer av fenomen kring de beslut den groupthinkangripna gruppen lanserar. Man börjar demonstrera, man bojkottar, bombarderar ledande personer med mail och brev, man revolterar på plats, man försöker lobba fram sina idéer på olika sätt. Numera finns också bloggandet som en variant på temat. Detta behöver i sig inte alls betyda att de man protesterar emot är offer för groupthink. Det finns många olika perspektiv naturligtvis och än så länge är det ett outforskat område huruvida denna typ av protester ens når in i en beslutsgrupp.

Illusionen om osårbarhet i en groupthink-konstellation gör att man inte anser sig behöva bry sig om varningssignaler och protester. Tron på den egna gruppens högre moral innebär att makthavarna mycket väl kan agera emot både opinioner och sunt förnuft. Tendensen att bortse från varningssignaler både utifrån och inifrån är också utmärkande.

Exempelvis så kände projektgruppen till att styrsystemet för JAS kunde slås ut i prototypen. Trots detta så lät man planet uppvisningsflyga över Stockholm där det också störtade. Det var livsfara för tusentals människor. Vilket hade kunnat vara ett skäl så gott som något från att avstå från uppvisningen. Eller hur?

Det finns ”åsiktsvakter” som både skyddar ledaren och gruppen från besvärande information. Exempel kan vara att protestbrev som skickats aldrig överlämnats till exempel. Protesten tystas ner på vägen och når aldrig fram till adressaten. Att få till möten med en statsminister kan vara svårt, inte på grund av statsministern själv utan de runt omkring honom. Blir det ett möte så kan det vara så att det hålls med någon mindre viktig person. Långt bort från maktens kärna.
Forskningen har visat att politiskt och militärt beslutsfattande inte alltid grundar sig på rationella processer, vilket i sig innebär att förändringar inte alltid sker med rationella argument. Att bryta igenom ett ”groupthinkskal” är svårt med enstaka insatser. Man måste arbeta på flera fronter för att nå resultat menar Granström (ibid). Det krävs upprepade aktioner, varierade i uttrycksform med konsekvens i sitt budskap.

Granström presenterar också två poler av groupthinkagerandet, dels det depressiva, dels det omnipotenta. Får man negativ information om den egna gruppen så menar den depressiva att det inte finns tillräckligt med resurser och man blir uppgiven. Den omnipotenta gruppen slår ifrån sig, förringar och visar förakt för informationen. Om den är negativ vill säga, är det positiv information så övervärderas den. I synnerhet om ledaren är närvarande. Man vill ju tillhöra gruppen.

Den depressiva gruppen bemöter nya förslag med trötthet och uppgivenhet medan den omnipotenta gruppen direkt nedvärderar alla förslag. De kan tillintetsgöras genom tystnad eller att man helt enkelt håller undan dem.

När det gäller ledarskap investerar den depressiva varianten all auktoritet i ledaren och alla andra är passiva. I den omnipotenta gruppen backas ledaren upp av alla, man bekräftar och definierar ledarskapet som därmed blir begränsat. Deltagarna vaktar på varandra och tillåter inte avvikande uppfattningar. Det är ledaren som anger vad som är rätt eller fel.

Dessa beskrivningar är hypotetiska men har enligt Granström styrkts i empiriska studier och självklart är det inte strikt gällande, men de kan ge en indikation av det som sker.
(Intressant)



Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, groupthink, alliansen, folkpartiet, centerpartiet,

NOTIS. Så här ärlig syn på de väldiga privatiseringsvågorna (allt som har privatiserats i Stockholm finns samlat på den här väldigt uttömmande kartan) får man sällan från borgerligheten - Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M):
”Syftet med avknoppningarna har ju inte varit att vi ska tjäna pengar, utan att vi ska öka mångfalden”I moderaternas interna dokument [pdf] står det klart och tydligt att ”mångfald” är ett annat ord för ”privatisering”. Så syftet med privatiseringarna är alltså att öka privatiseringen.

Utförsäljning av gemensamma tillgångar bara för sakens skull.

Rekommenderad läsning:

• Rebella: ”Ärlig moderat om varför de säljer ut tillgångar till reapris”

NOTIS. Så här ärlig syn på de väldiga privatiseringsvågorna (allt som har privatiserats i Stockholm finns samlat på den här väldigt uttömmande kartan) får man sällan från borgerligheten - Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M):
”Syftet med avknoppningarna har ju inte varit att vi ska tjäna pengar, utan att vi ska öka mångfalden”I moderaternas interna dokument [pdf] står det klart och tydligt att ”mångfald” är ett annat ord för ”privatisering”. Så syftet med privatiseringarna är alltså att öka privatiseringen.

Rekommenderad läsning:

• Rebella: ”Ärlig moderat om varför de säljer ut tillgångar till reapris”

KLARGÖRANDE. Socialdemokratisk mobilisering i invandrartäta områden upprör högern. Här riksdagskandidaten och brommaordföranden för moderaterna, Per Hagwall:
”Mona Sahlin vallar i tv-nyheterna indoktrinerade invandrare till vallokalen för att agera röstboskap år Socialdemokraterna”Högern skäms inte.

Rekommenderad läsning:

• Peter Johansson: ”Dagen när borgeriet kallade väljarmobilisering för valfusk”

Österåker invigde i veckan sitt nya gymnasium med pompa och ståt. Det är nu inte något vanligt projekt det här utan det finns flera dimensioner. Först och främst har en gammal skola blivit tillbyggd för att fungera som en ny och modern läroplats. För det andra har skolledningen arbetat och drivit igenom en fantastisk förändring i skolan. Man har lyckats med konststycket att jobba för att både lärare och elever ska jobba via datorer och nätverk. Kunskapen skapas i en modern teknisk värld. Det blir en stor omställning förstås för alla inblandade. Som akademiskt skolad inom pedagogiken kommer jag förstås att följa detta med stort intresse.

Dels tycker jag att skolledningen har varit och är en stor förebild för alla andra skolledningar inte bara i vår kommun utan även utanför den. Man har använt sitt mandat att tänka själva och förändra skolans arbetssätt i grunden. Jag är imponerad, verkligen.

Å andra sidan så har kommunens ledning visat en stor förmåga för att tänka praktiskt och visionärt på en och samma gång här. Läs kommunalrådet Ingela Gardner Sundströms invigningstal där hon berättar om projektet och om skolans historia. Det är riktigt intressant. Ingela har en bakgrund som Skolstyrelsens ordförande men också i Utbildningsdepartementet så skolfrågorna kan hon på sina fem fingrar och det står inte stilla.
















Tal av kommunstyrelsens ordförande Ingela Gardner Sundström vid invigningen av Österåkers gymnasium den 2 september 2010


"Den 21 januari 1950 var det högtidlig invigning av Centralskolan i Åkersberga. Det var kulmen på en process som hade startat redan 1938 . Då beslöt den dåvarande kommunstyrelsen att undersöka möjligheterna att bygga en helt ny skola. På den tiden gick 90 procent av alla elever sex eller sju år i folkskolan men vid den här tiden fanns förslag om att skolan skulle vara nioårig. Och den nya skolan skulle ställa helt andra krav på skollokalerna. Det fanns sex skolor i kommunen.. Att komplettera dem med nya lokaler skulle bli mycket dyrt och därför borde man bygga en helt ny skola. Det skulle ta tolv år innan den nya skolan stod på plats. Det var inte så att man planerade under hela denna långa tid. Andra världskriget kom emellan och planeringen låg nere under några år men tog fart igen 1944. Den nya skolan kom att kosta drygt 1,4 miljoner kronor och även om man fick statsbidrag med 600 000 kronor var detta en mycket stor utmaning för kommunen som bestod av drygt 5 000 invånare.


Den högtidliga invigningen skedde i närvaro av statsrådet och ecklesiastikministern Weine, riksdagsledamoten Fritiof Thun som också var skolstyrelsens ordförande, skolinspektörer och andra honoratiores. Till min förtjusning såg jag när jag tittade i tidningsartiklar från den tiden att även en släkting till mig, nämligen folkskoleinspektören Stellan Orrgård, hade deltagit. För mig gav det ceremonin en särskild betydelse.


Den nya Centralskolan var byggd enligt de modernaste principer för tiden och var en försöksskola för den nioåriga folkskolans genomförande. Den betydde att elever kunde avlägga realexamen på hemmaplan utan att behöva göra långa tidsödande resor till Stockholm.


Vid invigningen överlämnandes ett konstverk, en väggmålning av konstnären Arne Klingborg. Verket som visar guden Heimdal som kommer till jorden som ett barn för att visa människorna hur de ska använda redskapen, ett i konsten mycket ovanligt motiv. Jag har själv aldrig stött på det någon gång. I pressen kommenterades verket i måttfulla ordalag. Man kan misstänka att det inte väckte odelad förtjusning. Vidare överlämnades som det står en värdefull boksamling av den dåvarande kyrkoherden samt en tavla av en privatperson föreställande hans majestät konungen, dvs Gustav V.. För dessa gåvor framfördes ett hänfört tack. Jag undrar för övrigt vart den tavlan och boksamlingen tagit vägen.


Vid skolstarten på hösten 1949 saknades vissa lokaler. Det gällde skolbarnsbespisning med tillhörande köksanläggning och tvättrum för barnen att tvätta händerna i före maten, skolkök, vävstuga och slöjdrum för manlig och kvinnlig slöjd. Sådana lokaler hade man på den tiden.


Den nya centralskolan innebar att fyra av de sex gamla skolorna, varav ett par var från sekelskiftet, kunde läggas ner. Det var Kyrkskolan, Ljungsboda skola, och skolorna i Österskär och Runö. Ni undrar kanske varför jag berättar det här. Det har med historia att göra. Centralskolan i Åkersberga blev med tiden omdöpt till Bergaskolan.


På hösten 1978 var det dags för en ny viktig skolinvigning. Efter den stora utbyggnaden under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet hade kommunen vuxit till drygt 20 000 invånare.


1975 hade kommunstyrelsen tagit upp frågan om att bygga ett gymnasium i kommunen. Man ville helt enkelt att kommunen skulle erbjuda en mer fullskalig service och att inte alla elever skulle behöva pendla till stan för att gå i gymnasiet. Den invigningen var inte lika storstilad som den tidigare men Röllingby gymnsasium markerade också en viktig milstolpe i kommunens utveckling.


Det var också en för sin tid modern skola med bra lokaler och med en undervisning som var indelad i 20-minuterspass och som inbjöd till samarbete mellan klasser och grupper. Inte heller denna skola var riktigt färdig vid skolstarten. Gymnastiken fick provisoriska lokaler i den tilltänkta verkstadsdelen, ett provisorium som kom att vara i sju år tills sporthallen invigdes 1985. Skolan var byggd för 960 elever och som mest rymde den över 1100 elever. Det var med andra ord en mycket populär skola. Men ganska snart började klagomålen. Man började klaga bl.a. på dålig ventilation och läckande tak.


Men kanske handlade klagomålen också om något annat. I slutet på 1980-talet hamnade skolan i en besvärlig ledningssituation. På grund av den tidens bestämmelser blev skolan under en följd av år tvungen att ha vikarier på rektorsposten. Detta var inte lyckligt . En skola, liksom andra arbetsplatser, behöver en stark och tydlig ledning. Och det är svårt att åstadkomma med täta rektorsbyten. Det är klart att har man ett vikariat och får möjlighet till en fast tjänst så tar man ju den. Det är inget att säga något om. Men för Röllingby gymnasium blev det inte bra.


Visserligen kan man konstatera att Röllingby har givit sina elever en mycket god undervisning och varit ett framgångsrikt gymnasium sett till elevernas resultat. Men under en följd av år har ryktet spritts att Röllingby är en dålig skola och elevantalet har sjunkit år från år. Det är svårt att vända ett sådantt rykte även om det är orättvist. Vi lyckades heller inte med det.


Redan under förra mandatperioden hade vi börjat diskutera vad vi skulle göra med Röllingby på grund av bristerna i skolans konstruktion. Vi har genom åren fått åtskilliga förslag på att bygga till eller riva och bygga nytt men inget av de förslag vi har tittat på har känts riktigt bra. För dyrt utan att ändå kanske lösa problemen. Men när produktionsstyrelsen beslöt att lägga ner Bergaskolan som högstadieskola och flytta eleverna till Söraskolan och Solskiftesskolan kom min förre kommunalrådskollega Bengt Svensson med ett förslag om att titta på om det var möjligt att göra om Bergaskolan till gymnasium.


Sagt och gjort. Vi åkte dit och tittade och beslöt under stor sekretess att tillkalla en konsult för att bedöma om detta var möjligt. Vi ville ju inte väcka några förhoppningar i onödan. Det blev EBAB som fick uppdraget. Konsulten fick kort tid på sig att arbeta och kom på utsatt tid tillbaka med ett förslag som inte gick att motstå. Den fina 50-talsskolan skulle med en uppfräschning inuti och en tillbyggnad i glas kunna förvandlas till ett modernt gymnasium. Nästa fundering var då om skolan skulle kunna stå klar till höstterminen 2010 och EBAB sa att det går inte men vi ska klara det ändå. Vi var naturligtvis inte sena att gå till fullmäktige med förslaget. Och idag står vi här och kan inviga Österåkers gymnasium, en skola som även denna gång bygger på moderna undervisningsprinciper som rektor talade om tidigare.


Men inte heller den här gången är allt helt klart. Så här är det. När vi diskuterade hur vi skulle lösa matsalsfrågan fick vi ett underlag som pekade mot att ni elever skulle rymmas i Hackstaskolans matsal en liten bit härifrån. Det lät bra och vi valde den lösningen. I varje fall på kort sikt. Den håller inte av två skäl, båda mycket glädjande. Höstterminen har startat med fler elever än vi hade beräknat. Det är vi väldigt glada för. Och fler elever än tidigare vill äta skolmaten. Det är vi också mycket glada för. Men sammantaget gör det att matsalskapaciteten inte riktigt räcker till. Vi kommer from onsdag nästa vecka att ha en provisorisk lösning på plats och inom kort kommer vi också att ha löst matsalsfrågan långsiktigt.

Jag har velat göra denna historiska exposé för ni bär med er arvet från båda dessa skolor. Bär med er den anda av experiment som präglade Centralskolans första tid. Och bär med er den inriktning mot kunskaper på högsta nivå som har utvecklats under Röllingbytiden och gör på det sättet heder åt Österåkers gymnasium. Och genom att knyta kunskapens band förklarar jag härmed Österåkers gymnasium invigt..."


Min egen reflektion var att eleverna var mycket stolta över sin nya skola. Jag tror att de känner att vi verkligen bryr oss om dem. Här nedan kan ni sem pusta ut efter allt jobb de haft med invigningen, de hade farit runt som skållade troll och jobbat med allt möjligt. Nöjda men trötta.




(intressant)













Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, gymnasium, österåker, IKT, IT, moderaterna, Ingela Gardner Sundström, VAL2010
.

Socialdemokraterna delar ut kuvert med socialdemokratiska valsedlar samtidigt som de har skola för hur det går till att rösta för personer med invandrarbakgrund och bristande kunskaper om det politiska systemet skriver Gudmundson.

Kolla in Tvärsnytt. Mona Sahlin kom dit och talade också och tyckte att allt var i sin ordning Va????.

Har det inte gått för långt nu? Jag blir illa berörd och påminns om när de åkte runt och lurade gamlingar att rösta på dem. det fick rättsliga efterverkningar vad jag förstås. Enskilda fiffiga medlemmar finns det alltid, de smarta och listiga. Men när partiledaren tycker att det här är OK då vet jag inte. Kan det vara tillåtet?

Inget bra det här för socialdemokraterna alltså eller för demokratin. För andra kan det vara bra att se vad som gäller.

Demokrati och fair play skriver Anders Edwardsson.  Det är mycket som är tveksamt just nu kring (S) kampanjande tycker Zac och man kan inte annat än hålla med..


Per Hagwall har kommenterat på sin blogg.
Uppdatering: Tokmoderaten


Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, valfusk?, socialdemokraterna, moderaterna, mona sahlin

NATO. Innan Alliansen pressenterade sitt valmanifest lovade man att det skulle innehålla svar på alla de viktiga frågor som Alliansen tidigare vägrat svara på. En av dessa viktiga frågor var Alliansens inställning till svenskt Nato-medlemskap. Men när valmanifestet kom visade det sig att Alliasen inte nämner Nato med en stavelse. Varken om Alliansen vill att vi ska gå med eller om man anser att vi skall fortsätta vara millitärt alliansfria. Detta är ganska uppseendeväckande eftersom i stort sätt varje partiprogram innehåller en skrivelse som ger klarhet i partiets inställning till Nato anslutning. Och i jämförelse innehåller de Rödgrönas valmanifest en skrivelse där man klart avvisar en Nato-anslutning.

Frågan hur Alliansen ställer sig blir extra intressant eftersom att de båda största alliansparterna är klart för en Nato-anslutning.

I Folkpartiets partiprogram står det att:

”Sverige skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning. Därför skall Sverige omgående söka medlemskap i Nato.”

Moderaterna uttrycker sig något mer försiktigt i sitt handlingsprogram men skriver att:

”Samarbetet med Nato bör ytterligare utvecklas och fördjupas. Ett svenskt medlemskap i Nato skulle förbättra vårt säkerhetspolitiska inflytande liksom vår egen säkerhet.”

Centerpartiet har däremot varit klar motståndare mot Nato meddans Kristdemokraterna har velat utreda frågan. Eftersom Centerpartiet tidigare gett upp sitt motstånd mot kärnkraft blir Alliansens inställning till Nato givetvis högintressant. Trotts det har Alliansen vägrat ge besked.

När Urban Ahlin (S) i riksdagens utrikesdebatt krävde svar av utrikesminister Carl Bildt i dessa frågor beskylldes han för vilja stänga Sveriges Nato-ambassad (något som inte stämde) varefter Carl Bildt började angripa Hans Linde (V) och kallade han Castrokramare och talibantolererare. Ett rätt desperat försök att byta ämne kan tyckas.

Med tanke på att Sveriges relation, och eventuella anslutning, till Nato nog får ses som en av de mest konkreta av försvarspolitikens frågor, är det väldigt konstigt att Alliansen inte vill ge tydliga besked. Så svårt borde det inte vara att ge väljarna svar på denna fråga. Vill Alliansen att Sverige ansluter sig till Nato eller vill man det inte? Det är val om två veckor borde man inte Alliansens ge ett svar innan dess?

NOTIS. Dagens Nyheter apropå att migrationsminister Tobias Billström (M) vill utvisa tiggande romer trots att tiggeri inte är brottsligt:
”Nu slår till och med Rikskriminalen fast att tiggeri inte ”ensamt (kan) ligga till grund för avvisning” av EU-medborgare under de tre första månadernas vistelse i Sverige. Det framgår av ett nyligen publicerat cirkulärmeddelande till samtliga gränspolisstationer i Sverige.”Regeringen gör tolkningen att den grundlagsbefästa fria rörligheten för EU-medborgare inte gäller romer som inte har ett arbete då tiggeri är en ”orimlig” försörjningsmetod.

Rekommenderad läsning:

• Lukas Romson: ”Svenskt hyckleri om romer”

VARGJAKT. EU-kommissionen krävde nyligen svar från den svenska regeringen varför man i vintras tillät licensjakt på rödlistad varg - vilket kostade en tiondel av vargstammen livet. Nu svarar regeringen att det handlade om att minska inaveln och öka acceptansen för vargstammen.

Acceptansen för varg har inte blivit större - tvärtom har den illegala jakten på varg ökat. Och vad beträffar inaveln är man bra märkligt funtad om man tror att det blir mindre inavel om man minskar populationen med 10%. För övrigt kan anmärkas att samtliga skjutna vargar var fullt friska.

Ändå försvarar regeringen jakten och man har även utlovat ännu mer.

Rekommenderad läsning:

• Maria Ferm: ”Vargjaktens syfte ifrågasatt”

FRI RÖRLIGHET. Europarådet och Svenska Kyrkan:
”Ett femtiotal romska EU-medborgare har i år utvisats från Sverige därför att de tiggt pengar eller musicerat på gator och torg. Vi kan inte se att det skulle vara kriminellt att tigga eller musicera för att skramla ihop till sitt levebröd, men polisaktionerna har trots det oklara rättsläget fått stöd av migrationsminister Tobias Billström.”Regeringens inställning är inget annat än skamlig - EU-medborgare har laglig rätt att röra sig fritt inom unionen, och tiggeri är i Sverige inte på något sätt olagligt. Ändå vill migrationsminister Tobias Billström (M) fördriva just romer som tigger, trots att de inte begått något brott. Han gör nämligen tolkningen att den fria rörligheten bara gäller de som har ett jobb.

Att göra speciell lagtolkning för särskilda etniska grupper är… [fyll i valfritt adjektiv]

BETRAKTELSE. Vonkis:
”Om välbärgade får vara med och bidra ekonomiskt till de med lägre inkomst, kallas det bidrag och ska bekämpas till varje pris. Om de med lägre inkomster bidrar ekonomiskt till de välbärgade kallas det avdrag och ska behållas till varje pris.”

NOTIS. Moderat taktkänsla är alltid källa till ny förvåning. Stadsmissionen konstaterar i en omfattande rapport att
”Regeringens strategi för att minska hemlösheten i Sverige har inte gett resultat. Hemlösheten i storstäderna är oförändrad, tak över huvudet garanteras inte för alla och vräkningar av barn sker fortfarande. Stödinsatser för människor som lever i hemlöshet är ofta illa samordnade och sker sällan utifrån individuella behov.”Därtill kan vi notera att det moderata stödet bland hemlösa uppgår till svindlande 0% (bland miljonärer är det dock 80%). I det ljuset blir nedanstående bild av någons sovplats ännu mer tydlig i sitt budskap.


Foto: Peter Lööv Roos

NOTIS. Moderat taktkänsla är alltid källa till ny förvåning. Stadsmissionen konstaterar i en omfattande rapport att
”Regeringens strategi för att minska hemlösheten i Sverige har inte gett resultat. Hemlösheten i storstäderna är oförändrad, tak över huvudet garanteras inte för alla och vräkningar av barn sker fortfarande. Stödinsatser för människor som lever i hemlöshet är ofta illa samordnade och sker sällan utifrån individuella behov.”Därtill kan vi notera att det moderata stödet bland hemlösa uppgår till svindlande 0% (bland miljonärer är det dock 80%). I det ljuset blir nedanstående bild av någons sovplats ännu mer tydlig i sitt budskap.

NOTIS. Alliansens inställning för vanliga människor tar sig ständigt nya uttryck. I det här TV-inslaget om RUT-avdraget som sändes igår kväll hör vi borgarrådet Lotta Edholm förklara att de lettiska städarna "arbetar som små djur". En tämligen nedvärderande inställning till arbetande människor.

NOTIS. Alliansens förakt för vanliga människor tar sig ständigt nya uttryck. I det här TV-inslaget om RUT-avdraget som sändes igår kväll kallar Lotta Edholm lettiska städare för "små djur". En tämligen nedvärderande inställning till arbetande människor.

NOTIS. Moderaterna har drivit linjen att de Rödgröna vill avskaffa ROT-avdraget (vilket inte stämmer). Med sig i kampanjen fick man TV-kändisen Martin Timell, men när han väl insåg att de Rödgröna föreslagit att även hyresgäster och inte bara villaägare ska ha rätt till avdraget så valde han att hoppa av.

Nu har Moderaterna ställt in kampanjen.

Allt hängde tydligen på Timell.

Media: DN | SvD |

FÖRKLARING. Eftersom att Fredrik Reinfeldt förklarat att han anser att sysselsättningen hellre skall mätas i absoluta tal istället för i relativa, det vill säga han vill hellre mäta hur många som är sysselsatta istället för att mäta hur stor andel som är sysselsatta, kan det vara på sin platts att visa hur denna statistik ser ut.

Grafen ovan visa hur antalet sysselsatta samt befolkningen i åldern 15-74 har förändrats, i form av icke säsongsrensad kvartalsstatistik. Som synes följer sysselsättningen befolkningsutvecklingen ganska väl fram till mitten av 2008 därefter halkar den efter. Vi kan se att sedan andra kvartalet 2006 har befolkningen i arbetsför ålder ökat med 288 000 personer att då sysselsättningen enligt Reinfeldt har ökat med 100 000 personer blir inte särskilt imponerande eftersom man inte lyckats hålla jämn takt med befolkningsökningen. Att Fredrik Reinfeldt inte vill tala om sysselsättningen i relativa tal beror på att det då inte ser lika bra ut.


Ser man till SCB:s säsongsrensade sysselsättningsstatistik ovan ser man att sysselsättningen idag är 1,1 procentenhet lägre än när Fredrik Reinfeldt van valet och i september 2006 och 2,1 procentenheter lägre än när hans första reformer trädde ikraft i januari 2007. Man kan också notera att sysselsättningen började minska redan innan Lehman Brothers kollapsade och finanskrisen var ett faktum. Ungefär samtidigt som Anders Borg stod i riksdagen och viftade bort tankarna på en framtida lågkonjunktur.

Idag är sysselsättningen 64,7 % med en arbetsför befolkning på 7 021 000 betyder det att ungefär 4 542 000 personer säsongsrensat är sysselsatta. Med en samma sysselsättningensgrad som i september 2006 hade 4 620 000 varit sysselsatta det vill säga 77 000 fler. Om sysselsättningen istället varit lika stor som när alliansens första reformer trädde i kraft i januari 2007 hade 147 000 fler varit sysselsatta idag. Man skulle alltså lika gärna kunna säga att sysselsättningen har minskat med motsvarande 100 000 personer något som är minst lika sant som att säga att sysselsättningen ökat med 100 000 personer. Ärligast är dock fortfarande att mäta sysselsättningen liksom arbetslöshet som andel och ange det hela i procent.