Folkets Parlament  

Gå tillbaka   Folkets Parlament > Folkets Parlament > News aggregator > Sources

Information

FÖRSTA BESÖKET?
LÄS DETTA!


OpinionsmÀtning

Löpsedel

BetygsÀtt arbetsgivare

Demo musik

Barn och familj

Köp och sÀlj barnsaker, fordon

Sveriges internetindex

Lekar och tidsfördriv

Roliga lÀnkar

Ohyra

Framkalla fotografier

BestÀll kontantkort online


Sveriges största partier

Centerpartiet

Feministiskt initiativ

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Moderaterna

Piratpartiet

Socialdemokraterna

Sverigedemokraterna

VĂ€nsterpartiet


 
Carl Bildt (m)
Syndicate content Alla Dessa Dagar
Vardag och verklighet i min vÀrld.
Updated: 48 min 55 sec ago

Huvudscenario nu: Brexit som krasch.

24 May, 2019 - 16:43

STOCKHOLM: SÄ kom i dag det ofrÄnkomliga beskedet om att Theresa May lÀmnar posten som konservativ partiordförande och dÀrmed ocksÄ premiÀrminister.

Först skall det egenartade statsbesöket med Donald Trump klaras av, och dÀrefter firandet av Normandie-invasionen 1944, men den 7 juni lÀmnar hon formellt in sin avskedsansökan.

Och dÄ börjar den formella processen.

Den konservativa parlamentsgruppen sorterar via voteringar fram tvÄ kandidater som sedan gÄr till omröstning bland de ca 180.000 registrerade medlemmar som partiet har. Mot slutet av juli borde detta vara klart.

Sedan fÄr man utgÄ frÄn att vederbörande ocksÄ blir premiÀrminister, men mycket lite Àr absolut sÀkert i dessa dagar. Det kan komma till ytterligare revolter i parlamentsgruppen, och det krÀvs ocksÄ stöd frÄn DUP-partiet pÄ Nordirland. Men rimligen borde det fungera.

Och vad hÀnder sedan? HÀnder ingenting alls lÀmnar ju Storbritannien med en krasch och med automatik den 31 oktober.

Sannolikheten för den utgĂ„ngen – som egentligen ingen med nĂ„gon insikt i frĂ„gan vill ha – har nog med alla rimliga mĂ„tt mĂ€tt ökat genom denna utveckling.

I alla undersökningar Àr Boris Johnson den som i dag har störst stöd av de konservativa partimedlemmarna. Men veteranen Ken Clarke pÄpekade tidigare i dag att mönstret Àr att favoriter sÀllan Àr de som vinner. Möjligen uttryckte han med detta dock frÀmst en förhoppning.

Men hur som helst fÄr vi nog utgÄ frÄn att det blir en person med en hÄrd Brexit-agenda som gÄr segrande ur striden, och som dÄ ocksÄ tÄgar in i 10 Downing Street med det mandatet.

Att det skulle vara möjligt att Ästadkomma nÄgra avgörande förÀndringar i uttrÀdesavtalet med EU Àr utomordentligt sannolikt. Det har funnits en strÀvan hos EU-ledarna att trots att hjÀlpa Theresa May, men att man skulle vilja hjÀlpa Boris Johnson Àn mer förefaller milt sagt osannolikt.

Han Àr ju inte direkt mannen som Àgnat sig Ät att bygga förtroende i och relationer med det övriga Europa. Och det Àr ett mycket milt sÀtt att uttrycka saken.

Och Àven om han skulle resa till Bryssel och be om mer tid tror jag att det skulle bli besvÀrligt.

Det finns en stark vilja att hjÀlpa Storbritannien, men om detta land fÄr en ledare mest kÀnd för att förtala EU och sabotera relationen Àr det möjligt att saker och ting kommer att te sig nÄgot annorlunda.

SÄ vi gÄr in i en ny tid av fördjupad osÀkerhet vad gÀller Brexit-processen.

Tills vidare fÄr vi följa dramat inom det konservativa partiet. Och nÀr det Àr över kan det vara dags att se om det huvudscenario med en krasch ut ur EU utan avtal som nu avtecknar sig kan undvikas.

För min del var det nyss intervju med BBC Radio 4 i Àrendet, och strax Àr jag pÄ vÀg till CNN för att delta i diskussio9nerna i samma Àmne.

Men om det bidrar till sÄ mycket mer av klarhet Àr vÀl lÄngt ifrÄn sÀkert.

Allt Àr ju genuint osÀkert.

EP-val och strategisk agenda – och Ryssland.

21 May, 2019 - 12:02

STOCKHOLM: Det Àr alltid angenÀmt med dagar i Stockholm, och i all synnerhet hÀller detta vid denna tid pÄ Äret. I dag hÄller vÄren pÄ att nÀrma sig försommaren, oh den tillhör Ärets allra bÀsta tider.

Till helgen stundar sÄ valen till Europaparlamentet, och redan pÄ tisdag nÀsta vecka trÀffas EU:s stats- och regeringschefer för att börja lÀgga puzzlet med besÀttningen av de olika institutionerna inför de kommande fem Ären. Mot slutet av Äret skall allt vara klappat och klart om det gÄr som det skall.

Europaparlamentet sammansÀttning Àr en av faktorerna som Àr viktiga i detta avseende.

Viktigt för de olika lÀnderna och partierna Àr ju att de Àr företrÀdda av personer som har den tyngd och erfarenhet som gör att de kan göra sig gÀllande i den mycket annorlunda parlamentariska miljö som Europaparlamentet ju utgör.

Och viktigt inte minst för mindre lÀnder Àr att vi pÄ viktiga omrÄden fÄr ett EU-samarbete som blir starkare och mer solitt under de kommande Ären. Vi lever i en mer komplicerad och delvis ocksÄ farligare vÀrld, och ett starkare samarbete Àr en av vÄra allra viktigaste instrument för att försöka att hantera den situationen.

I mÄngt och mycket Àr sjÀlvfallet valen ocksÄ nationella stÀllningstaganden, och de kommer ocksÄ att utvÀrderas som sÄdana.

Det spekuleras mycket i en vÄg för olika högerpopulistiska partier, men hur det blir med den saken ÄterstÄr att se.

I Italien kommer Lega Nord att göra ett minst lika bra val som Partido Democraytico gjorde för fem Är sedan, och blir dÀrmed med all sannolikhet det ledande partiet i denna kategori i det nya Europaparlamentet.

Frankrike blir viktigt att följa, och som det nu ser ut har Emmanuel Macron inte alldeles lÀtt att hÀvda sig mot Le Pens s k nationella front som antas fÄ ett stöd kring 20%.

I Tyskland kommer AfD förvisso att gÄ fram i förhÄllande till 2014, men kan t o m komma att gÄ tillbaka i förhÄllande till de olika valresultat de haft sedan dess.

Österrike kommer nu ocksĂ„ att betraktas med större uppmĂ€rksamhet efter kollapsen dĂ€r. Inledande opinionsundersökningar visar hygglig framgĂ„ng för förbundskansler Kurz, men ingen avgörande kollaps för FPÖ.

Och sÄ kommer ju det egenartade valet i Storbritannien, dÀr allt kan komma att stÀllas pÄ huvudet pÄ ett sÀtt som kan fÄ betydande konsekvenser för landets politiska system framöver.

Men till allt detta finns det anledning att Äterkomma i början av den kommande veckan.

Viktigt Àr hur man sedan lÀgger den strategiska kursen för samarbetet under de kommande Ären, och den diskussionen blir nu viktig fram till EU-toppmötet i slutet av juni. I min mÄnadsartikel för Project Syndicate, som i sedvanlig ordning dyker upp i ett antal tidningar i olika lÀnder, har jag gett lite av min syn pÄ hur de prioriteringarna borde se ut.

PÄ Twitter har jag en lÀnk till artikeln frÄn en av Irlands ledande tidningar.

I gÄr hade vi spÀnnande diskussion pÄ Utrikespolitiska Institutet hÀr i Stockholm ed anledning av f d ambassadören Tomas Bertelmans nu utkomna bok om Rysslands utveckling under senare decennier.

Betydande delar av denna utgörs av studier, analyser och rapporter som det tidigare varit stor röd hemligstÀmpel pÄ, men som nu i allt vÀsentligt kunnat offentliggöras. Och dÀrmed sÀger ju boken mycket inte bara om Ryssland utan ocksÄ om hur den svenska utrikesförvaltningens syn pÄ dess utveckling förÀndrats genom decennierna.

FrÄn uppvaknandet pÄ 1980-talet till realiteten av ett överrustat Ryssland, över imperiets plötsliga och i allt vÀsentligt fredliga kollaps till förhoppningarna och samarbetets tid och fram till under det senaste decenniet Rysslands tragiska oförmÄga att reformera sig sjÀlv och etablera genuint vÀnskapliga förbindelser med sina grannlÀnder.

Det fanns Ätskilligt att diskutera, och det blev ocksÄ ett samtal dominerat av en handfull f d svenska ambassadörer till detta Ryssland med en och annan övrig som ocksÄ hade möjlighet att ge sitt bidrag.

Diskussionen kommer sÀkert att fortsÀtta.

Samtal i Tallinn och sammanbrott i Wien.

19 May, 2019 - 10:11

TALLINN: Den Ärliga konferens som bÀr f d presidenten Lennart Meris namn ger alltid en möjlighet till att fÄ en del nya perspektiv ocksÄ pÄ mer klassiska frÄgestÀllningar inom frÀmst utrikes- och sÀkerhetspolitiken.

Och sÄ ocksÄ denna gÄng.

Jag satt i diskussioner om utvecklingen i och kring Vitryssland, om attityder hos de yngre generationerna i Ryssland, om utvecklingen pÄ Balkan och om Ätskilligt annat.

Ämnen att diskutera saknas sannerligen inte i dessa dagar.

I Estland sjÀlvt har ju centerpartiet nu bildat regering med högernationalistiska EKREE, och svallvÄgorna kring det gÄr fortfarande höga. Inte sÄ fÄ frÄgar sig om inte detta, alldeles oberoende av politiska sakfrÄgor, kommer att ha en negativ effekt pÄ omvÀrldens hitintills mycket positiva bild av utvecklingen i detta land.

Och jag tillhör dem som instÀmmer i den frÄgan.

Hur centerpartiet tÀnkt i denna frÄga vet jag inte. De har tidigare grundat sin position i landets politiska liv inte minst pÄ det stöd man haft av landets ryska invÄnare, och det torde nu rÀmna. Vart de vÀljarna tar vÀgen blir en inte oviktig frÄga framöver.

Hur lÄnglivad regeringen sedan blir ÄterstÄr att se. Jag hörde mycket olika bedömningar pÄ den punkten. Vi fÄr se.

Men president, utrikes- och försvarsministrar försÀkrade dock alla entydigt att landets grundlÀggande politiska kurs inte kommer att förÀndras.

Under de gĂ„ngna dagarna exploderade sĂ„ den rĂ€tt praktfulla politiska skandalen kring högernationalistiska FPÖ i Österrike.

Det finns Ă„tskilliga frĂ„getecken kring omstĂ€ndigheterna kring den videoinspelning med FPÖ-ledaren Strache som utlöste krisen, men det förĂ€ndrar knappast skandalen kring vad som sades pĂ„ den.

Och konsekvensen i gÄr blev ju först att han först tvingades lÀmna regeringen och förbundskansler Kurz dÀrefter upplöste regeringen och bad presidenten att utlösta ett snabbt nyval.

NĂ€r dĂ„varande förbundskanslern SchĂŒssel 1999 tog in FPÖ under dess dĂ„varande ledare Haider i en koalitionsregering blev det ju ett betydande ovĂ€sen, men samtidigt lyckades ju denne faktiskt domptera och decimera Haider under en regeringsperiod som i sak blev framgĂ„ngsrik.

Detta lyckades nu inte för Sebastian Kurz, och möjligen ligger förklaringen i att det nu handlar om ett mer förhĂ€rdat FPÖ med mer av dunkla nĂ€tverk i ryssvĂ€nliga och s k identitĂ€ra kretsar med allt vad detta innebar.

Att utrikesministern dansade med och bugade förtjust för Putin kunde tydligen tolereras, men sedan lades det ena ovanpĂ„ det andra, videon frĂ„n Ibiza fĂ€llde FPÖ-ledaren och regeringen blev omöjlig nĂ€r FPÖ tydligen vĂ€grade att backa i ett antal andra frĂ„gor.

Tydligen försökte Kurz under gĂ„rdagen att rĂ€dda vad som rĂ€ddas kunde, men nĂ€r FPÖ vĂ€grade at offra den i andra avseenden tydligt belastade inrikesministern gick det inte lĂ€ngre. Med ett Ă„r och fem mĂ„nader blev detta ett ocksĂ„ med österrikiska mĂ„tt mĂ€tt kort koalitionsexperiment. Nu vĂ€ntar nyval sannolikt i september.

Ingen situation Àr den andra lik, men nog skulle jag tror att explosionen i Wien lade avsevÀrd sordi pÄ de högerpopulistiska partiernas samtida försök till stort samlande möte i Milano.

PÄ den vidare scenen fortsÀtter spÀnningen mellan Iran och USA.

President Trump fann sig visserligen föranledd av de mer militanta tongĂ„ngarna frĂ„n sin omgivning att gĂ„ ut och förklara att han inte ville ha krig, men att spĂ€nningen fortfarande Ă€r hög illustreras ju av att USA samtidigt varnade civilt flyg i omrĂ„det för att detta skulle kunna förekomma ”missförstĂ„nd”.

Det var ju ett sÄdant som 1988 ledde till att en amerikansk robotjagare sköt ner ett iranskt passagerarflygplan med 290 passagerare. Ingen överlevde.

Med de stora flygplatserna i Dubai och Doha Àr ju flygtrafiken i det aktuella omrÄdet mycket omfattande och viktig.

AllmÀnt hade det förvÀntats att gÄrdagens parlamentsval i Australien skulle leda till regeringsskifte. Det hade alla opinionsundersökningar sedan lÄng tid förutspÄtt.

Men sÄ blev det inte.

FrÄgetecken kring Labour-ledaren och en energisk kampanj av den liberale ledaren och premiÀrministern Morrison förÀndrade situationen pÄ valdagen.

Och vi lĂ€rde oss Ă„ter att det Ă€r valdagen – inte opinionsundersökningar – som avgör.

Starkt ökade faror och risker.

14 May, 2019 - 12:15

BRYSSEL: Det blev en bĂ„de trevlig och intressant middag hĂ€r i gĂ„r kvĂ€ll dĂ€r vi i kretsen av presidenter eller premiĂ€rministrar frĂ„n det Östliga Partnerskapets lĂ€nder blickade bĂ„de bakĂ„t pĂ„ de tio Ă„r som gĂ„tt och framĂ„t mot de utmaningar som kan vĂ€ntas.

Och det var generösa ord om sÄvÀl Radek Sikorski som mig för vÄrt initiativ vÄren 2008 och för vÄrt engagemang för dessa lÀnder under Ären som följde.

Det fanns mycket att erinra om.

Hur EU vÄren 2008 hade en bÄde bÀttre och nÀrmare relation med Ryssland Àn med nÄgon av dessa lÀnder. Hur mÄnga pÄ sensommaren 2013 inte ville se signalerna om hur den ryska politiken förÀndrats. Hur vi trots allt klarade stormen 2014 och Ukraina överlevde och kunde gÄ vidare pÄ den europeiska vÀg man sjÀlv hade valt.

Men ocksÄ utmaningar framöver.

Olösta konflikter – i sedvanlig ordning i dessa sammanhang fick vi en dust av motsĂ€ttningen mellan Yerevan och Baku om Nagorno Karabach. I Georgien har Ryssland frusit konflikten, och i östra Ukraina Ă€r den fortfarande öppen. Transnistrien skall sĂ„ lĂ€ggas till listan. Krim Ă€r allt hĂ„rdare i Kremls grepp.

Och stapplande reformpolitik i mĂ„nga av dem. Belarus Ă€r ett kapitel för sig, men det var spĂ€nnande att höra pĂ„ de nya signalerna frĂ„n Armenien efter den demokratiska revolutionen dĂ€r. Dess premiĂ€rminister talade om den betydelse som EU:s och det Östliga Partnerskapet haft för den omvandling av samhĂ€llet som skett.

Det var Ukrainas avgÄende president Petro Poroshenkos sista kvÀll i Bryssel, och sjÀlvfallet föranledde det ord av uppskattning för hans olika insatser. I Kiev pÄgÄr i demokratiska former förberedelser för presidentskiftet, men det verkar fortfarande vara Ätskilligt som hÀnger i luften, inklusive exakt nÀr under de nÀrmaste veckorna det skall ske.

Än betydelsefullare Ă€r kanske den granskningsgrupp frĂ„n IMF som anlĂ€nder till Ukraina nĂ€sta vecka. Dess rapport om hur politiken kommer att föras vidare blir avgörande för fortsatt internationellt finansiellt stöd, och sĂ„dant Ă€r Kiev i pĂ„tagligt behov av.

Till Bryssel anlÀnde i gÄr ocksÄ USA:s utrikesminister Mike Pompeo i ett försök att enrollera viktiga EU-lÀnder i sin upptrappade offensiv mot Iran och det nukleÀra avtalet med landet.

Det kom i allt vÀsentligt att misslyckas, och i stÀllet mötte Pompeo en rad europeiska företrÀdare som uttalade stark oro för vad den amerikanska upptrappningen nu kunde leda till. Situationen i regionen Àr nu mer spÀnd Àn pÄ mycket lÀnge, och en politik som medvetet syftar till att öka spÀnningen ytterligare kan dÄ bli direkt farlig.

Jag hörde t o m en pĂ„tagligt ledande europeisk företrĂ€dare privat sĂ€ga att en direkt konflikt inom loppet av de nĂ€rmaste dygnen alls inte kunde uteslutas. Pompeo uppmanades mycket tydligt av de han mötte till ”maximal försiktighet” i stĂ€llet för ”maximalt tryck”.

Om detta sedan har nÄgon effekt Àr en helt annan frÄga. Den amerikanska politiken Àr inte inne i ett pÄtagligt lyssnande skede.

Incidenten hÀrom dagen med attacker mot ett norskt och tvÄ saudiska tankfartyg utanför hamnen Fujairah strax utanför det kÀnsliga Hormuz-sundet Àr ett exempel pÄ den typ av gnista som mycket vÀl kan utlösa nÄgonting större.

Exakt vad som hÀnde Àr fortfarande oklart. Att det finns de i Washington som febrilt letar tecken pÄ att Iran var ansvarigt kan vi vara övertygade om, men det förefaller inte som om de i alla fall Ànnu lyckats med detta.

Under mitt dygn i Bryssel hann jag inte med nÄgra samtal om handelspolitiken, men noterade att Cecilia Malmström sade att hon hoppades att Trump skulle skjuta upp det beslut om möjliga biltullar som han egentligen skall fatta före lördag denna vecka.

Att hÀvda att import av bilar frÄn bl a EU, Sydkorea och Japan hotar USA:s nationella sÀkerhet, och dÀrmed mÄste belÀggas med strafftullar, vore sjÀlvklart en första klassens utmaning mot decennier av goda och betydelsefulla relationer.

Men just nu Àr det handelskriget med Kina som fortsÀtter att trappas upp.

USA lade ju i fredags 25% tull pÄ 200 miljarder dollar av import frÄn Kina. Och Kina har nu som svar beslutat om nya tullar pÄ 60 miljarder dollar av import frÄn USA, börserna gÄr kraftigt ned, och i Vita Huset förbereds nu tullar pÄ 25% pÄ resterande 300 miljarder dollar av import frÄn Kina.

Och det skall sÀgas att dessa nya tullar kommer ovanpÄ dem som infördes redan förra Äret.

Detta Ă€r inget handelsdispyt – detta Ă€r ett fullskaligt och allvarligt handelskrig.

Och samtalen förefaller nu vara avbrutna.

Avgörandet om det skall gÄ att komma ur denna pÄtagligt farliga situation för den globala ekonomin ligger nu i hÀnderna pÄ Donald Trump och Xi Jinping, och de ser inte ut att trÀffas förrÀn vid G20-mötet i Osaka i Japan mot slutet av juni. DÄ har sÀkert effekterna av de ÄtgÀrder som man nu börjar besluta om börjat att synas, och allvaret i situationen borde stÄ klart.

Men intill dess finns det ocksÄ en risk för att skyttegravarna i detta krig har grÀvts allt djupare med alla de risker detta innebÀr.

Sammantaget Àr det tveklös just nu en situation med starkt ökade faror och risker. Detta riskerar att bli en hÀndelserik sommar.

Och i det sammanhanget skall inte det Östliga Partnerskapet glömmas bort.

Att Kreml kunde trappa upp sin konfrontation mot Ukraina hösten 2013 utan att omvÀrlden reagerade nÀmnvÀrt berodde inte minst pÄ att sÄ gott som all fokus de mÄnaderna lÄg pÄ konflikten i Syrien.

Faror i flertal – och Östliga Partnerskapet.

12 May, 2019 - 12:14

PARIS: Det blev jÀktiga dagar i Stockholm och dÀrmed visst uppehÄll med registreringar av skeenden pÄ denna blogg.

Men kristecken saknas inte dÀr ute.

Mot mĂ„ngas förmodan – Ă„terspeglade ocksĂ„ i det jag skrivit hĂ€r – gick vi utan handelsuppgörelse mellan USA och Kina utan president Trump verkstĂ€llde sitt hot on kraftiga ytterligare tullar pĂ„ den amerikanska importen frĂ„n USA.

Jag skulle tro att det Àr den kraftigaste enstaka tullhöjning som vÀrldsekonomin sett i fredstid sedan 1930-talet. Och den gÄngen gick det som bekant riktigt illa.

Möjligt Àr att denna chock nu faktiskt leder till en överenskommelse och att man ÄtergÄr till startpunkten, men alldeles lÀtt tror jag knappast att det blir. Nu Àr det mycket ocksÄ av politisk prestige som stÄr pÄ spel för sÄvÀl Donald Trump som Xi Jinping, och inrikespolitiska kalkyler i respektive lÀnder och system sÀtter in.

LÀser man de olika tweet som Trump producerat förefaller det som om han Àr övertygad om att det bara Àr fördelar av dessa tullar.

Han tycks tro att de betalas av kineserna, nÀr de ju betalas av amerikanska konsumenterna, och ser det som en bra inkomst som kan anvÀndas till annat. Han lever i ett annat Ärhundrade i sin syn pÄ handeln och den globala ekonomin.

I skrivande stund förefaller det som om den kinesiska förhandlingsdelegationen Àr kvar i Washington och samtalen dÀrmed fortsÀtter, vilket vÀl Àr det enda positiva som kan sÀgas i denna situation.

Samtidigt med detta skÀrps tonlÀget mellan USA och Iran pÄ ett sÀtt som inger oro.

I Teheran tryter nu tÄlamodet med en situation dÀr man sjÀlv lever upp till det ingÄngna avtalet men dÀr man upplever att ingen annan gör det. USA vill helt och hÄllet riva upp avtalet, och dessutom tvingar namn man ju genom konkreta hot om kraftiga sanktioner europeiska och andra företag att följa den amerikanska politiken.

Europeiska uttalanden om att man stöder avtalet och vill bevara det framstÄr dÀrmed frÄn Teherans perspektiv som tomma slag i luften.

Och nu sÀger man att man kan börja att tugga avtalets bestÀmmelser i kanten om inte detta Àndras.

FrÄn USA:s sida leder detta till upptrappade sanktioner. Och nu trappar man dessutom upp militÀrt eftersom man sÀger att man noterat tecken pÄ konkreta iranska militÀra hot mot USA i regionen.

Vad som ligger bakom detta Àr oklart, men det Àr inte osannolikt att Iran börjar att vidta förberedelser ocksÄ militÀrt för en situation dÀr man anser att man Àr under militÀrt angrepp av USA. Och spegelvÀnt Àr det ju precis detta som USA nu gör.

Farorna i detta Àr uppenbara. Man riskerar att snubbla in i en konflikt.

Och den skulle jag tro fÄr sitt fokus i Irak.

HÀr fruktar USA uppenbarligen att Iran-inspirerad milisgrupper kommer att attackera amerikanska styrkor, och i det lÀget sÀger USA nu att man med kraft kommer att slÄ mot Iran sjÀlvt.

Att detta dÄ omedelbart skulle leda till betydande vÄldsamheter inte minst i Irak tror jag Àr uppenbart. Och vad som följer dÀrefter Àr, som det brukar vara med konflikter av denna typ, i hög grad skrivet i stjÀrnorna.

Situationen i Irak Àr allt annat Àn glasklart. Vilken grupper som ytterst Àr ansvarig för nÄgon attack som USA anser riktad mot sig sjÀlv kanske inte Àr alldeles lÀtt att avgöra, men risken för att man i Vita Huset kommer att trycka pÄ avtryckaren vid minsta indikation kan man inte bortse frÄn.

SÄ det Àr en milt uttryckt spÀnd situation ocksÄ i detta avseende.

För min del bĂ€r det hĂ€rifrĂ„n i morgon till Bryssel för att vara med i högtidlighĂ„llandet av att det Ă€r tio Ă„r sedan EU:s Östliga Partnerskap blev en realitet.

Och till den högtidliga middagen i morgon kvĂ€ll har EU-rĂ„dets ordförande Donald Tusk inbjudit Radek Sikorski och mig som de tvĂ„ utrikesministrar som ses som det Östliga Partnerskapets initiativtagare.

SĂ„ det blir middag med ledarna för EU:s olika institutioner samt med statscheferna för de sex lĂ€nderna i det Östliga Partnerskapet. Och Radek och jag har ombetts att inleda kvĂ€llens informella diskussioner. Det skall förvisso bli intressant.

PĂ„ tisdag fortsĂ€tter arrangemangen med en konferens om det Östliga Partnerskapet med olika utrikesministrar, men dĂ„ mĂ„ste jag dessvĂ€rre Ă„tervĂ€nda hem till Stockholm.

Hem frÄn Arizona,

5 May, 2019 - 16:29

PHOENIX: Efter nÄgra dygn hÀr i Arizonas fascinerande landskap med dess dramatiska röda klippor bÀr det nu via oligarch flygplatser hem till Sverige igen.

Sedona nÄgra timmar norrut hÀrifrÄn Àr f d senatorn John McCains trakter, och konferensen dÀr var arrangerad av det institut som bÀr hans namn. I gÄr kvÀll hade vi ocksÄ klassisk amerikansk grillkvÀll pÄ den vackra ranch som var hans.

Hit kom dessa dagar en imponerande samling av senatorer och kongressmÀn som sysslar med olika delar av amerikansk utrikes- och sÀkerhetspolitik. Det Àr McCains breda nÀtverk som man, nu med senatorn Lindsay Graham som ledande, för vidare.

Han var republikan av den klassiska skolan, men hit dess dagar kom ocksÄ olika framtrÀdande demokrater.

OcksÄ i diskussionerna hÀr mÀrktes det dock att presidentvalet 2020 Àr i antÄgande. PÄ den demokratiska sidan Àr det ju redan ett tjugotal kandidater som anmÀlt sig, med f d vicepresidenten Joe Biden som den som pÄ detta tidiga stadium har en ledning i opinionsmÀtningarna.

Den amerikanska ekonomin fortsÀtter att gÄ pÄtagligt bra.

Nya siffror de senaste dagarna visar en tillvÀxt en bit över tre procent och den lÀgsta arbetslösheten pÄ ett halvt Ärhundrade, och med alla rimliga mÄtt borde detta leda till en mycket Stael position för den sittande presidenten.

Men Àven om hans förtroendesiffror ligger stadigt en bit över 40% Àr de som inte har förtroende för honom stadigt betydligt fler.

Om ett Är Àr bilden klarare. DÄ vet man rimligen, men inte alldeles sÀkert, vem som blir den demokratiske utmanaren. Alldeles sÀkert blir det en brutal valrörelse, dÀr president Trump kommer att fokusera pÄ att med alla de metoder som Àr hans demontera sin utmanare.

Vackert Àr det inte, men presidentens alla hÀrjningar till trots stÄr den amerikanska demokratins institutioner starka. Han vÀsnas och hojtar, men det finns en robusthet i det konstitutionella systemet som i alla fall Àn sÄ lÀnge förmÄr att stÄ emot.

Men fyra Är till skulle tveklöst innebÀra en viss pÄfrestning ocksÄ i detta avseende.

De utrikespolitiska frÄgor som trÀnger sig pÄ hÀr Àr dels situationen i Venezuela och dels det migrationstryck som den oroliga situationen i delar av Centralamerika lett till.

I den förra talas det Ă„tskilligt om vad som gick fel i försöken i tisdags att trĂ€nga bort Maduro frĂ„n makten. Man trodde att allt var uppsytt och klart – och sĂ„ misslyckades hela operationen.

Och i den senare talade Arizonas guvernör med oro om att det detta Ă„r – hĂ€r grĂ€nsar man ju till Mexico – redan kommit fyra gĂ„nger sĂ„ mĂ„nga över grĂ€nsen som under tidigare Ă„r, och att delstatens kapacitet för att ta emot knappt klarar av det.

Veckan som kommer innebÀr en rad viktiga möten.

I Rovaniemi i norra Finland Àr det dags för ministermöte med Arktiska RÄdet nÀr Finland avslutar sitt ordförandeskap. SÄvÀl USA:s som Rysslands utrikesminister finns pÄ plats, och de kommer vÀl förutom besök hos jultomten att ha en del annat att prata om ocksÄ.

Venezuela Àr vÀl det omedelbara tvisteÀmnet just nu, men mer lovande Àr att man förefaller att ha börjat att tala om strategisk rustningskontroll, och det Àven om tankar i Washington om att fÄ med ocksÄ Kina i delar av detta förefaller mindre realistiska.

Det skall bli intresset att se hur man till slut kommer överens om att skriva om de klimatförÀndringar vars effekter ju Àr mer pÄtagliga i Arktis Àn nÄgonstans annars. Men den amerikanska instÀllningen kring detta Àr ju minst sagt kluven.

Och pÄ torsdag Àr det dags för extra EU-toppmöte i Sibiu i RumÀnien dÀr det Àr tanken att man skall börja att dra upp riktlinjerna för de kommande Ärens samarbete.

Det arbetet skall sÄ leda till mer konkreta slutsatser vid det toppmöte i juni dÄ man, i bÀsta fall, ocksÄ kan börja att fatta beslut i olika personfrÄgor.

De olika dokument som presenteras inför mötet kan det mÄhÀnda finnas anledning att Äterkomma till, och möjligen kan de ge nÄgon inspiration ocksÄ till debatten inför valet till Europaparlamentet.

Allvarligt i Venezuela – oro för politiken med Iran.

2 May, 2019 - 20:45

WASHINGTON: Efter knappt tvÄ dygn lÀmnar jag nu den amerikanska huvudstaden och flyger till Sedona i Arizona i sydvÀstra delarna av landet för olika fortsatta diskussioner dÀr.

PĂ„ vĂ€gen hit i tisdags passerade jag förbi Frankfurt – SAS Ă€r ju i dessa dagar dessvĂ€rre inget alternativ – och kunde plöja ett lass tyska tidningar, och det har alltid sitt intresse. Tyskland Ă€r och förblir det stora landet mitt i Europa.

Och det mÀrks ocksÄ i dess utrikespolitik.

I dessa dagar reser utrikesminister Maas runt i Latinamerika med bl a Brasilien och Colombia pÄ programmet. Det kommer sÀkert att talas mycket Venezuela, en del handelsförhandlingar och Ätskilligt tyska exportintressen.

Förbundskansler Merkel samlade den europeiska Balkan-politiken hos sig i gÄr, och visade ledarskap i den delen. Ett nytt möte för att följa upp utannonserades till Paris i juli.

Och nu beger hon sig till Burkina Fasso, Mali och Niger vilket Äterspeglar den europeiska oron för de konsekvenser som utvecklingen i bredare Sahel-regionen kan komma att fÄ. NÀr ISIS-ledaren efter fem Är trÀdde fram i en video var ju detta en av de regioner han pekade ut för nya attentat, Àven om det ju Àr konkurrenten Al Qaida som hitintills haft den tydligaste nÀrvaron i det omrÄdet.

NÀr jag sÄ anlÀnde hit till Washington var det mycket tydligt Venezuela som var i fokus.

I tisdags skedde det tredje mer seriösa försöket att bli av med regimen Maduro. Alldeles uppenbart hade man förberett en kupp – om Ă€n en sĂ„dan begĂ€rd av den ledning som större delen av den demokratiska vĂ€rlden betraktar som legitim – och gjort det i förhoppningen att frĂ€mst militĂ€ren skulle byta sida.

Det hela verkar ha varit noga förberett och koordinerat, och alldeles uppenbart var Vita Huset en del av operationen, men kom detta till trots att misslyckas.

För mig förföll det mÀrkligt nÀr sÀkerhetsrÄdgivaren John Bolton mot slutet av dagen pÄ twitter mer eller mindre sade att Venezuelas försvarsminister hade lovat att agera men i slutÀndan inte gjort det.

Det var det tredje försöket sedan februari att tvinga fram ett avgörande, och misslyckades. NÀr oppositionen manad till fortsatta manifestationer pÄ gatorna i Caracas i gÄr var uppslutningen svagare Àn förvÀntat.

Utrikesminister Pompeo hÀvdade som förklaring till det intrÀffade att Maduro pÄ tisdag förmiddag hade varit redo att lÀmna Venezuela och bege sig till Cuba, men att detta pÄ ett eller annat sÀtt stoppats av Moskva. Kanske det.

Facit av den dramatiska utvecklingen Àr nu att lÀget i landet riskerar att försÀmras ytterligare, och att risken för att det slÄr över i öppet vÄld, nÄgonting som vi ju diskuterade farorna med pÄ ICG-mötet i Paris i förra veckan, mycket pÄtagligt ökat.

För president Trump handlar detta inte bara om Venezuela utan ocksÄ om inrikespolitik och politiken i den viktiga delstaten Florida inför valet nÀsta Är. För John Bolton handlar det om en mÄlmedveten politik för att försöka bli av inte bara med regimen i Venezuela utan ocksÄ de i Havanna och Managua.

Hur lÄngt man kommer att strÀcka sig i detta ÄterstÄr att se. Sanktionerna skÀrps nu pÄtagligt, och i gÄr uteslöt Pompeo inte heller direkta militÀra insatser, Àven om det nog fortfarande mÄste ses som mindre sannolikt.

Lite ominöst har Bolton sagt att detta Àr USA:s del av vÀrlden och andra har inte rÀtt att lÀgga sig i. Det uttalandet hade uppenbart Moskva som adressat, och noteras sannolikt dÀr med tillÀgget att om USA kan ha sin exklusiva intressesfÀr kan vÀl Ryssland ocksÄ ha sin.

OcksÄ politiken mot Iran skÀrps hela tiden utan att det finns nÄgot rationellt slutmÄl för denna i sikte.

Nu stryps all landets oljeexport, och vad jag hörde var att Bolton nu ÄtervÀnder med ett försök att ocksÄ strypa det samarbete som olika europeiska lÀnder har med Iran för att bli bygga on reaktorn i Arak sÄ att den inte kan producera plutonium.

Det förefaller vara en kamp mellan Bolton och Pompeo om vem som kan vara hÄrdast mot Iran. Och nÀr Irans utrikesminister Zarif framtrÀdde pÄ amerikansk TV i helgen talade han om en grupp som ville driva fram ett direkt krig med Iran.

Den allmÀnna uppfattningen i Washington Àr att presidenten inte vill det, men risken för att de olika ÄtgÀrder som nu vidtas leder till att man i alla fall snubblar in i en konflikt ökar utan tvekan.

Att man spelar den hÄrda linjens mÀn i Teheran i hÀnderna Àr alldeles uppenbart. Och vad dessa kan komma att göra kan ocksÄ verksamt bidra till att man snubblar in i en konflikt.

Det finns all anledning till oro.

Det blev en intressant gÄrdag med Atlantic Council hÀr med genomgÄngar av olika problemomrÄden med olika frÀmst amerikanska företrÀdare frÄn sÄvÀl administrationen som kongressen.

Vi skulle haft ocksÄ finansminister Steven Mnuchin i vÄra diskussioner, men han fick hastigt resa till Peking i ett försök att nÄ en uppgörelse i handelssamtalen med Kina. Det sÀgs att presidenten nu Àr angelÀgen om ett avslut, och det spekuleras i att ett sÄdant kan komma under den kommande veckan.

Nu bÀr det vidare till Arizona.

Det var pÄtagligt lÀnge sedan jag passerade genom den delstaten, sÄ jag ser fram mot de perspektiv som de nÀrmaste dygnen kan komma att innebÀra.

Val i Spanien, möte om Balkan och ivÀg till USA.

28 April, 2019 - 20:38

STOCKHOLM: En soligt vackert men fortfarande lite kylslagen söndag hemma.

Dagens begivenhet pÄ den europeiska scenen Àr tveklöst valet i Spanien.

KvÀllens siffror visar att Socialistpartiet PSOE gÄr pÄtagligt stÀrkt ur detta, medan borgerliga Partido Popular gör ett pÄtagligt uselt val, men att det samtidigt Àr oklart om det kommer att vara möjligt för PSOE att fÄ ihop en regerande majoritet.

Jokern i leken Àr det nya högernationalistiska partiet Vox med ett resultat som dock föreligger att ligga under 10%. Men i motsats till andra lÀnder Àr det inte motstÄnd mot invandring som ger dem kraft utan i stÀllet motstÄnd mot separatistiska krafter i frÀmst Katalonien.

FrÄgan Àr förvisso inte ny, och har plÄgat Spanien vid Ätskilliga tillfÀllen under dess historia. Och Katalonien Àr inte den enda region dÀr det finns dessa tendenser. Under lÄng tid var ju frÄgan om Baskien med dess krav pÄ autonomi minst lika besvÀrlig för landet..

I morgon har förbundskansler Merkel och Frankrikes president Macron kallat ledarna för de olika staterna pÄ Balkan till toppmöte i Berlin för att diskutera regionens europeiska perspektiv.

Bakgrunden Àr frÀmst en oro för att situationen mellan Serbien och Kosovo blivit allt mer besvÀrlig, och den EU-process som tidigare fanns mellan dem alldeles gÄtt i stÄ. Det finns ett betydande missnöje i Berlin med det sÀtt som Bryssel hanterat frÄgan pÄ.

FörvÄnande Àr det knappast.

Jag tillhörde dem som för ett Är sedan tydligt och offentligt varnade för de tankar om att börja byta territorier som man dÄ hade börjat att leka med i Bryssel, och som sedan dessutom kom att plockas upp i Vita Huset.

Som vÀntat har detta lett till nya motsÀttningar samtidigt som de anstrÀngningar som fanns att lösa en del andra alldeles gÄtt i stÄ.

BÀst vore om mötet i Berlin tydligt satte ner foten och ÄterstÀllde ordningen i denna frÄga, men det förefaller nog för ögonblicket vara att hoppas pÄ för mycket. I Paris har man ju hitintills slirat pÄ kopplingen i frÄgan, och det förefaller fortfarande vara fallet.

Och det gÀller ocksÄ den viktiga frÄgan om att ge grönt ljus för Nordmakedonien och Albanien att inleda förhandlingar om medlemskap i EU.

I alla fall före valet till Europaparlamentet i maj vill man pÄ inga villkor höra talas om frÄgan, och den stÄr formellt inte heller pÄ dagordningen pÄ diskussionerna i Berlin.

Men under de nÀrmaste mÄnaderna mÄste det komma ett stÀllningstagande ocksÄ i de frÄgorna.

Det Àr viktigt att Berlin pÄ detta sÀtt visar engagemang för frÄgorna om utvecklingen pÄ Balkan. Det har dessvÀrre varit lite klent bestÀllt med den saken frÄn andra hÄll under de senaste Ären, och det mÀrks dessvÀrre i utvecklingen i regionen.

Balkan Àr en konstant utmaning för det europeiska samarbetet, och konsekvenserna av att slÀppa den ur sikte kan bli besvarande.

SÄ fÄr vi se vad som kan komma ut ur mötet.

Jag inleder den kommande veckan i Stockholm, men pÄ tisdag bÀr det Äter till Washington.

Vi har sedvanligt möte med det internationella rÄdet pÄ Atlantic Council pÄ onsdag, och dessutom en del andra begivenheter med början tisdag kvÀll.

Och frÄn Washington bÀr det sedan pÄ torsdag vidare till Sedona i Arizona i sydvÀstra USA för en konferens dÀr jag lovat tala.

Tanken var att kommande helg komma hem dÀrifrÄn med hjÀlp av SAS frÄn Los Angeles, men det förefaller för ögonblicket milt sagt osÀkert.

Det blir nog till att planera alternativ.

ICG, Venezuela, Libyen och Afghanistan.

27 April, 2019 - 14:14

PARIS: TvÄ gÄnger om Äret samlas vi i den tÀmligen stora styrelsen i International Crisis Group för att dels diskutera den egna verksamheten och dels diskutera olika utmaningar nÀr det gÀller olika globala kriser eller konflikter.

Och denna vÄr Àr det Paris som Àr platsen för mötet. KlagomÄlen vad gÀller det valet har varit mycket begrÀnsade.

SÄ det har varit nÀrmare tvÄ dygn dÀr vi gÄtt igenom de olika kriser och konflikter som pÄ ett eller annat sÀtt stÄr pÄ ICG:s agenda. Och det har vi blandat med diskussioner med olika företrÀdare för det officiella Frankrike för att lyssna pÄ de perspektiv Paris har pÄ dessa olika frÄgor.

Om jag skulle nÀmna tvÄ speciellt skulle det vara dels Venezuela och dels Libyen.

Sammanbrottet för den venezuelanska ekonomin som en effekt av en misslyckad regims misslyckade politik Àr ett tragiskt faktum, liksom att det i dag finns ett demokratiskt alternativ med omfattande stöd inne i landet.

Men realiteten Àr att regimen Maduro inte kollapsade i februari pÄ det sÀtt som det nog fanns rÀtt omfattande förvÀntningar om i samband med att Juan Guaidó trÀdde fram och omedelbart fick ett starkt internationellt politiskt stöd.

DÀrmed finns det en betydande risk för ett lÀngre skede dÀr olika ÄtgÀrder för att strypa regimen pÄ olika sÀtt kommer att medverka till en utveckling mot en regelrÀtt humanitÀr katastrof i landet. Erfarenheten av motsvarande situationer Àr att regimer stundtals klarar av att överleva, men att det pris som fÄr betalas av samhÀllet i övrigt kan bli betydande.

Cuba efter revolutionen dÀr 1959, och de ÄtgÀrder som frÀmst USA kom att vidta, Àr ett exempel, Àven om den kubanska regimens överlevnad ocksÄ var ett resultat av det stöd man fick frÄn Sovjetunionen.

Det internationella stödet för regimen Maduro Àr begrÀnsat men inte obetydligt.

Kina har investerat mycket i landet, motsÀtter sig en alltför konfrontatorisk instÀllning men garderar sig samtidigt för andra utvecklingar. Kreml Àr nog mer bestÀmt i sitt stöd för regimen, och har ocksÄ betydande investeringar i landet, men frÄgan Àr vad man ytterst har möjlighet att göra. Venezuela ligger lÀngre bort Àn Syrien.

Risken Àr att den nuvarande utvecklingen, om regimen lyckas bita sig fast, förr eller senare leder till en vÀpnad konflikt. Och risken Àr att det kommer att söndra landet för lÄng tid framöver.

Finns det fÄ nÄgra vÀgar ut ur detta? Kring detta kretsade vÄr diskussion under nÄgon timme, och ett antal möjliga trÄdar identifierades nog.

Situationen i Libyen har dramatiskt förÀndrats sedan början av april, och med de kontakter vi har fick vi en sÄ insiktsfull bedömning av lÀget som över huvud taget Àr möjligt.

Situationen var pĂ„ vĂ€g mot en bred politisk process, men plötsligt bytte generalen Haftar fot och satte igĂ„ng en bred militĂ€r offensiv. Den delade och rĂ€tt betydande makt som fanns för honom i den politiska planen rĂ€ckte inte lĂ€ngre – han ville ha hela makten, och trodde att han hade möjlighet att erövra den.

DÀrmed kollapsade hela den FN-ledda politiska processen. Och det skedde rakt i ansiktet pÄ FN:s generalsekreterare Gueterres som var pÄ besök just för att vÀlsigna denna.

Splittring mellan Rom och Paris nÀr det gÀller Libyen har förvisso inte varit konstruktivt, men nu var det tydligen politiska signaler frÄn Vita Huset och frÄn Riyadh, framdrivna av Egypten och med Ryssland med pÄ det hela, som var avgörande.

Men Àven om Haftars offensiv svepte fram över landet förefaller han nu att ha kört fast militÀrt i Tripolis förorter. Segerpromenaden har fÄtt instÀllas, och det finns en avgörande risk för att det nu kommer att utbryta strid i och om den stad som huset ca 40% av landets invÄnare.

En vapenvila förefaller nödvÀndig. Men nÀr Storbritannien ville att FN:s sÀkerhetsrÄd skulle vÀdja om en sÄdan blev det stopp frÄn sÄvÀl Washington som Moskva. Spelet À sannerligen inte vackert.

Innan vi bröt upp tidigare i dag hann vi dessutom i en mindre krets med en diskussion om lÀget nÀr det gÀller fredssamtalen om Afghanistan. Stapplande rör de sig framÄt.

Avgörande nu har varit att USA faktiskt accepterat det talibanernas krav om att vÀgra tala med den afghanska regeringen som man tidigare avvisat. USA vill ut ur kriget, och dÄ finns det uppenbarligen hörn som mÄste rundas.

I regionen i övrigt finns det Ätskilligt grymtade över att USA pÄ denna politiskt viktiga punkt gÄtt talibanen till mötes, och förvisso gÀller detta i Àn högre grad i regeringen i Kabul.

Nu förbereds ett nytt möte med talibanerna i Doha, och dit kommer ocksÄ olika företrÀdare för det afghanska samhÀllet. FrÄgan Àr om det dÀr kommer att vara möjligt att ta steg framÄt mot nÄgon typ av politisk uppgörelse.

Stötestenarna Àr mÄnga, och jag kommer sÀkert att ha anledning att Äterkomma till dem.

Men nu bÀr det hemÄt.

I morgon fÄr jag Äterkomma om olika utmaningar och hÀndelser i övrigt.

 
Nytt i massmedia

Nytt frÄn partier och politiker

Nytt frÄn debattörer


Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 14:48.


Powered by vBulletin® Version 3.8.1
Copyright ©2000 - 2019, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson