Folkets Parlament  

Gå tillbaka   Folkets Parlament > Folkets Parlament > News aggregator > Sources

Information

FÖRSTA BESÖKET?
LÄS DETTA!


OpinionsmÀtning

Löpsedel

BetygsÀtt arbetsgivare

Demo musik

Barn och familj

Köp och sÀlj barnsaker, fordon

Sveriges internetindex

Lekar och tidsfördriv

Roliga lÀnkar

Ohyra

Framkalla fotografier

BestÀll kontantkort online


Sveriges största partier

Centerpartiet

Feministiskt initiativ

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Moderaterna

Piratpartiet

Socialdemokraterna

Sverigedemokraterna

VĂ€nsterpartiet


 
Carl Bildt (m)
Syndicate content Alla Dessa Dagar
Vardag och verklighet i min vÀrld.
Updated: 1 hour 1 min ago

Ett nedslag ocksÄ i spÀnnande Santiago de Chile.

22 March, 2019 - 04:44

SANTIAGO: Det Àr över midnatt hÀr, och har varit pÄtagligt hektiskt sedan pÄ eftermiddagen anlÀnde jag hit till den chilenska huvudstaden ca 13.000 km frÄn Stockholm i en annan del av vÀrlden.

Och det var vackert att flyga in mot staden och svepa förbi Aconcagua som med sina 6.960 meter Àr den amerikanska kontinentens högsta berg.

Det Àr mer Àn 2.000 meter högre Àn Europas högsta berg Mont Blanc och betydligt mer Àn tre gÄnger högre Àn vÄrt eget Kebnekajse.

Men trots att detta Àr lÄngt borta Àr det europeiska tumultet nÀra.

Innan jag i dag pÄ morgonen lÀmnade hotellet i Brasilia för att flyga hit gjorde jag en lÀngre intervju för BBC om min syn pÄ det aktuella Brexit-lÀget. Det var innan EU-toppmötet i Bryssel hade inletts.

Men kulmen var Ă€ndĂ„ nĂ€r jag stod i La Moneda-palatset hĂ€r i Santiago – sĂ€te inte minst för presidenten – och CNN insisterade pĂ„ att jag skulle göra en direktkommentar i deras sĂ€ndning frĂ„n Bryssel i frĂ„gan.

Och det gjorde jag ocksÄ. Det var innan den sena kvÀllens diskussioner i Bryssel hade nÄtt fram till sina slutsatser.

Det Àr svÄrt att undvika intrycket av att tÄlamodet hÄller pÄ att ta slut i EU-kretsen. Storbritannien har nu getts besked om vad som skall gÀlla i olika situationer beroende av de beslut som de förmÄr att samla sig till, och nu ÄterstÄr i grunden bara att avvakta utvecklingen i London.

Det Àr lite av lÄng dags fÀrd mot natt över hela denna tragiska utveckling.

Men hÀr i Santiago Àr det angenÀm sensommar, och Andernas snöklÀdda berg avtecknar sig mot horisonten.

Santiago Àr en pÄ mÄnga sÀtt mycket angenÀm stad.

För min del har det blivit en del besök hÀr under Ären.

Jag var hÀr ett antal gÄnger i samband med att vi tillsammans med frÀmst de kristdemokratiska ungdomsorganisationerna mobiliserade mot den Pinochet-diktatur som dÄ började att nÀrma sig sitt slut.

DÄ var det delvis dramatiska dagar pÄ Santiagos gator.

Sedan kom jag hit pÄ officiellt besök som statsminister pÄ inbjudan av den demokratiskt valde president Patricio Aylwin som Chile dÄ fÄtt.

Jag minns hur jag pÄ den stora banketten i La Moneda-palatset stakade jag mig igenom ett tal som jag hade beslutat att hÄlla pÄ spanska. Det fungerade.

Men nÀr jag senare talade i parlamentet i Valparaiso blev det pÄ engelska.

Och sedan var jag sjÀlvfallet ocksÄ hÀr som utrikesminister. DÄ handlade det ocksÄ om dialogen mellan EU och Latinamerika.

Den gÄngen hann jag ocksÄ med en avstickare till det fantastiska europeiska astronomiska observatoriet Paranal högt uppe i Atacama-öknen i nordligaste Chile.

Det gÄr bra för Chile. Med ca 18 miljoner invÄnare Àr man mindre Àn en tiondel av vÀldiga Brasilien, men har en BNP per capita som ligger ca 50% högre.

Nu vÀxer ekonomin ocksÄ pÄtagligt. Förra Äret vÀxte man med 4%, och i Är rÀknar man bara med obetydligt lÀgre siffror.

Goda konjunkturer för den viktiga kopparexporten hjĂ€lper till – koppar Ă€r lite mindre Ă€n 50% av landets export – men det Ă€r ocksĂ„ ordning och reda i finanserna, och landet har ju utmĂ€rkt sig för en tydligt liberal reformpolitik sedan Ă„tskilliga Ă„r tillbaka.

Chile har i dag en av de öppnaste ekonomierna i vÀrlden, med frihandelsavtal med 64 andra lÀnder runt om i vÀrlden.

Under president Pineras andra mandatperiod avser man att förstÀrka denna utveckling ytterligare. Man ser behov av att reformera skattesystemen och stÀrka konkurrensen.

Beroendet av koppar skall minskas ytterligare genom en allt mer diversifierad ekonomi. Nytt för mig var att man nu börjat konkurrera med Norge med att vara vÀrldens ledande leverantör av lax.

Men den dominerande frÄgan i politiken hÀr just nu Àr invandring.

FrÄn sammanbrottet i Venezuela kommer det nu tusentals personer varje dag. Omfattningen av tillströmningen av flyktingar och migranter Àr tre gÄnger högre Àn vad vi hade under den dramatiska flyktinghösten 2015. Under förra Äret registrerades ca en halv miljon flyktingar och migranter.

Colombia Àr det land som absolut tagit emot flest flyktingar frÄn Venezuela, men i förhÄllande till storleken ligger Chile i topp. Och allt talar ju för att situationen i Venezuela kommer att bli vÀrre innan den skulle kunna bli bÀttre.

Men det Àr inte bara frÄn Venezuela man söker sig hit. Siffrorna Àr betydande ocksÄ för Haiti, Bolivia och Peru. Jag antar att det inte minst Àr landets goda ekonomi som drar.

Trots avstÄndet Àr kontakterna med Sverige goda. Pinochet-Ären gjorde ju att Ätskilliga sökte sig till Sverige, och mÄnga av dem Äterkom dÀrefter till sitt land.

Mauricio Rojas tillhör dem jag ser fram mot att trÀffa hÀr under morgondagen. Han har alltid varit vÀrd att lyssna pÄ. Och nÀringslivskontakterna Àr ocksÄ pÄtagligt goda, Men det blir ocksÄ andra möten med gamla vÀnner.

Lite stökigt Àr det i staden i och med att Ätta latinamerikanska presidenter anlÀnt för ett toppmöte för att sÀtta upp den nya samarbetsorganisationen ProSur.

Bakgrunden Àr att man inte lÀngre accepterar samarbetsorganisationen UnaSur som sattes upp av Venezuelas förre president Chavez och som man anser fortfarande domineras av detta land. Colombia var först att anmÀla sitt uttrÀde, och Àr tillsammans med China drivande för den nya organisation som nu sÀtts upp.

Och dess principer talar tydligt om demokrati, rÀttsstat, medborgerliga rÀttigheter och en öppen marknadsekonomi. Alla latinamerikanska stater med undantag av Venezuela har inbjudits till toppmötet dÀr.

I morgon blir det en dag av fortsatta möten hÀr innan det mot slutet av dagen Àr dags att börja att antrÀda den lÄnga fÀrden tillbaka till hemlandet dÀr uppe i den nordliga hemisfÀren.

Försiktig start i Brasilien.

19 March, 2019 - 22:22

SAO PAULO: SÄ hÀr pÄ eftermiddagen brukar det komma rejÀlt med regn, och denna dag hÀr Àr inget undantag frÄn den regeln.

Men i sedvanlig ordning har det varit intressanta dagar hÀr mitt i den brasilianska smÀltdegeln.

Delstaten Sao Paulo – en av de 27 i detta land – har ca 42 miljoner innevĂ„nare och svarar för nĂ€rmare en tredjedel av landets samlade ekonomi.

HÀr finns fler japaner Àn i nÄgon annan stad utanför Japan, och inslaget Àven frÄn andra lÀnder Àr betydande. Man torde vÀl tÀvla med Buenos Aires om att vara största italienska stad utanför Italien, och sÀger stolt att man har fler libanesiska restauranger Àn vad Beirut kan uppvisa.

Brasilien Àr ett land som byggts pÄ invandring, och dÀr det ocksÄ blivit mer av en s k melting post Àn vad t ex USA kan uppvisa.

Men det Àr ocksÄ ett land med skriande sociala klyftor, en ohygglig vÄldstatistik och en korruption som nu skakat om landets politiska liv i grunden.

Det har varit dagar av intressanta samtal med företrÀdare för olika delar av det brasilianska samhÀllslivet.

Epoken Bolsonaro Ă€r ju bara i sin linda. I dag har presidenten varit pĂ„ lunch i Vita Huset och de tvĂ„ herrarna har betygat varandra sin vördnad. Ett antal steg mot bĂ€ttre relationer har ocksĂ„ tagits – förnuftiga och bra.

President Bolsonaro har vÀl nÄgot minskat frekvensen av mÀrkliga, oacceptabla och illavarslande uttalanden sedan han övertog presidentÀmbetet, och frÄn Ätskilliga hÄll görs bedömningen att de han samlat omkring sig börjat att moderera politiken pÄ en rad viktiga omrÄden.

Men att det finns grupperingar med mycket skilda agendor runt honom Àr alldeles uppenbart. ReaktionÀra populister, modererande militÀrer och liberala reformatörer kÀmpar alldeles uppenbart om inflytande.

Jag hade möjlighet att trĂ€ffa vicepresidenten Hamilton MourĂŁo, och han efterlĂ€mnade ett gott intryck i de olika frĂ„gor vi hade anledning att ta upp med honom – frĂ„n krisen med Venezuela till klimatutmaningen och respekten för Paris-avtalet.

Signalerna om nödvÀndiga ekonomiska reformer Àr i allt vÀsentligt positiva, men svÄrigheterna skall inte underskattas. Ett pensionssystem som hÄller pÄ att ruinera staten mÄste tÀmligen dramatiskt revideras, och det mÄste beslutas i en kongress dÀr det inte finns nÄgra klara majoritetsförhÄllanden.

Men trots detta utgÄr de flesta frÄn att det kommer att gÄ.

Och sedan mÄste det omöjliga skattesystemet reformeras och ekonomin öppnas upp för mer av utlÀndska konkurrens. En skyddad verkstad skapar inget vÀlstÄnd, och landet har ett akut behov av att komma tillbaka till solid tillvÀxt efter de senaste Ärens uppenbara misskötsel och kraftiga ekonomiska nedgÄng.

StÀndigt Äterkommer situationen i Venezuela i diskussionerna.

Ingen vet hur det kommer att sluta.

I Washington sÀtter man sitt hopp till att militÀren skall överge Maduro och skicka ivÀg honom i nÄgon exil.

Alldeles enkelt Àr det inte. Betydande delar av militÀren Àr djupt nedsjunken i en korruption och kriminalitet som Ätskilliga av dem sÀkert gör goda förtjÀnster pÄ. Narkotika betyder nog snart mer Àn olja för dem. Och över allt vakar den kubanska sÀkerhetstjÀnstens olika organ.

Risken Àr nog betydande för att delar av landet sjunker ner i tilltagande laglöshet. Redan sÀgs det att viktiga grÀnsomrÄden kontrolleras av olika grupper bortom varje kontroll och ofta med kokain som det bÀrande elementet.

Att man i de latinamerikanska huvudstÀderna Àr djupt oroade Àr inte konstigt. Det handlar kanske först och frÀmst om flyktingströmmar, men ocksÄ om Ätskilliga strömmar som riskerar att underminera staters stabilitet.

HemifrÄn Europa kommer stÀndigt nya bulletiner om lÀget i London vad gÀller voteringar, uppskov och dispyter. Nu Àr det principer för voteringar i underhuset frÄn 1604 som förefaller vara det senaste inslaget i dramat.

Ett centralt slagord i kampanjen för att landet skulle lĂ€mna EU var att ”ta tillbaka kontrollen”.

Det lÀr ju bra, men realiteten just nu förefaller ju vara att man förlorat kontrollen över det allra mesta.

FrÄn kris i London till sammanbrott i Caracas.

16 March, 2019 - 13:15

SÃO PAULO: Efter en tolv timmars flygning genom den lÄnga natten har jag nu anlÀnt till denna det södra halvklotets största stad.

Det var nÄgra mÄnader sedan jag var hÀr senast, men Ätskilligt har hÀnt sedan dess sÄvÀl i Latinamerika i stort som hÀr i Brasilien.

Det avgörande dramat Àr sjÀlvfallet Venezuela.

En gÄng var Venezuela inte bara denna kontinents mest vÀlbÀrgade land, utan faktiskt ett av vÀrldens i alla fall i ekonomiskt hÀnseende mest vÀlmÄende. Det handlade förvisso först och frÀmst om oljan, men inte enbart. Landet hade en hyggligt diversifierad ekonomi.

Men sÄ Àr det inte lÀngre.

Det socialistiska experimentet under först Hugo Chavez och nu regimen Maduro har i grunden kollapsat ekonomin och riskerar nu att helt förstöra landet.

Hugo Chavez hade en demokratisk legitimitet som inte gÄr att förneka. Och hans personliga karisma gick inte heller att förneka.

Jag trÀffade honom pÄ ett toppmöte mellan EU och Latinamerika i Lima i Peru 2008, och det var tydligt dÄ att han hade en utstrÄlning som inte lÀmnade kontinentens övriga ledare oberörda. Och han kunde hemma spela pÄ klyftor i landets utveckling som tydligt hade blivit för djupa.

Men gradvis spÄrade allt ur, och nÀr han gick bort och Madura tog över slog hans folkliga men destruktiva vÀnsterpopulism över till ett autoritÀrt och repressivt styre av en helt annan dignitet.

Att oljepriserna började falla bidrog ocksÄ. Och att man dÀrtill politiserat och förstört det nationella oljebolaget PDVSA gjorde saken Ànnu vÀrre. Produktionen föll, och plötsligt fanns det inga pengar lÀngre.

I dag har ekonomin sjunkit till hÀlften av vad den var, inflationen rÀknas i tiotals miljoner procent, grundlÀggande funktioner i samhÀllet som sjukvÄrd och el och vatten hÄller pÄ att kollapsa och flyktingvÄgen frÄn det socialistiska haveriet kommer enligt FN:s uppskattningar att övertrÀffa vad vi i vÄr del av vÀrlden har upplevt frÄn kriget i Syrien.

Det Àr en av inhemsk politik genererad kollaps av en magnitud som saknar motstycke i modern tid.

Att Juan Guaidó trÀtt fram som demokratiskt legitimerad ledare, med förankring i det valda parlamentet, och fÄtt starkt internationellt stöd frÄn Latinamerika, USA och Europa har skapat en ny situation.

Men riskerna Àr betydande.

NÀr den inre demokratiska oppositionen under Juan Guaidó plötslig vÀxte fram med ny legitimitet, och lika plötsligt fick massivt internationellt stöd, med omfattande ocksÄ ekonomiska sanktioner, fanns det en viss möjlighet för att regimen skulle kollapsa. Inte minst frÄn Washingtons sida hoppades man alldeles tydligt pÄ att militÀrens stöd gör regimen skulle börja att rÀmna.

SĂ„ blev det inte riktigt.

Regimen klarade den inledande chocken, Àven om det nu Àr tydligt att situationen i landet försÀmras pÄtagligt, och hÄrdare repressioner Àr dess enda möjlighet att klara sig kvar. Den nedÄtgÄende spiralen för landet riskerar att bli allt mer dramatisk. MÀnniskor drabbas all hÄrdare, och vÀgen tillbaka för landet blir allt lÀnge.

Politiskt och finansiellt har regimen uttalat stöd av Peking och Moskva. BÀgge har investerat Ätskilligt i regimen Maduros överlevnad. Och högst konkret betyder olika kubanska sÀkerhetstjÀnster mycket för den omedelbara stabiliteten och kontrollen. Regimerna i Havana och Caracas överlever i en mÀrklig symbios. Kuba Àr ytterlig beroende av att fÄ venezuelansk olja.

Det skall bli intressant att höra bedömningarna av utvecklingen i Venezuela hÀr under de nÀrmaste dagarna.

F d presidenten Fernando Henrique Cardoso tillhör dem jag gĂ€rna lyssnar pĂ„ nĂ€r jag Ă€r hĂ€r – bĂ„de om utvecklingen i Brasilien och i Latinamerika i övrigt. Vi trĂ€ffas i morgon.

Men ocksÄ hur den komplicerade regimen Bolsonaro skall hantera situationen Àr av intresse.

I dessa dagar Àr presidenten pÄ vÀg till Washington. Det talas mycket om en axel mellan presidenterna i Washington och Brasilia. Det Àr ju mycket i allmÀn retorik som förenar de bÀgge herrarna.

Och Bolsonaro kommer sannolikt att konfronteras med tÀmligen militanta tankar frÄn sina amerikanska samtalspartner. Men trots detta skulle jag tro att ledningen hÀr fortfarande sÀtter sin tilltro till nÄgon form av politisk lösning och varnar för alltför mycket av Àventyrlighet

Vi fÄr se. Jag kommer sÀkert att fÄ höra mycket i denna frÄga under olika diskussioner hÀr.

Utvecklingen hÀr Àr med den nye presidenten sjÀlvfallet ocksÄ viktig.

Sverige har en industriell nÀrvaro hÀr i Sao Paulo sedan decennier tillbaka, och den har bestÄtt nÀr presidenter och regeringar kommit och gÄtt. Och sÄ förblir det. Engagemanget Àr lÄngsiktigt. Industrier kan inte hoppa fram och tillbaka.

Och det finns – som jag skrivit om tidigare – plus och minus.

Förhoppningar om desperat nödvÀndiga ekonomiska reformer och insatser mot korruptionen. FarhÄgor om intolerans och nonchalans nÀr det gÀller viktiga bÄde vÀrderings- och klimat- och miljöfrÄgor.

Jag kommer sÀkert att höra mycket om bÄde minus och plus. Svenska och nordiska företag har all anledning att ha örat pÄ rÀlsen. Det Àr viktigt.

Bakom mig har jag nu ett antal besök i London under den tilltagande dramatiska perioden dÀr.

Hur Brexit-tragedin kommer att sluta vet jag inte. PÄ middag i förrgÄr lyssnade jag pÄ nÄgra av de mest imponerande parlamentarikerna frÄn de bÀgge ledande partierna. De visste det inte heller. De famlade.

Nu blir det tydligen en omröstning MV3 i början av den kommande veckan. PremiÀrminister May hoppas att hotet om att uttrÀdet ur EU skall skjutas upp skall skrÀmma nÄgra av de vÀrsta motstÄndarna att vÀlja att trots allt acceptera hennes avtal om villkoren för uttrÀdet.

Den som lever fÄr se.

Men det som oroar mig allt mer under tre besök i London under de senaste tvÄ veckorna Àr hur djupt och bittert splittrat det brittiska samhÀllet Àr. Och ur detta finns ingen enkel eller snabb lösning.

Jag möter de som sÀger att vi mÄste bli av med frÄgan sÄ att vi kan fortsÀtta att leva. Det Àr inte svÄrt att förstÄ den reaktionen, men sanningen Àr att den optionen inte finns och inte kommer att finnas under Är framöver.

Men tyvÀrr saknar landet just ju politiska ledare med viljan och förmÄgan att sÀga som det det Àr. Det Àr ett djupt sorgligt skÄdespel.

Geografin Àr dock som den Àr.

De brittiska öarna ligger inte mitt i Atlanten, eller i nÀrheten av Singapore, utan ett stenkast frÄn den europeiska kontinenten. Vi kommet att fortsÀtta att vara beroende av varandra, och detta beroende mÄste fÄ former som Àr ömsesidigt konstruktiva.

Åt detta Ă€gnade vi en del tid pĂ„ vĂ„rt styrelsemöte med ECFR i gĂ„r, och det kommer att finnas anledning att Ă„tervĂ€nda till Ă€mnet.

Men nu har jag för nÄgra dagar lÀmnat Europa och har Latinamerika i fokus.

Brasilien just nu – Chile om nĂ„gra dagar.

Åter till kaoset i London.

14 March, 2019 - 15:57

BARCELONA: Efter ett dygn med solen vid Medelhavet bÀr det nu tillbaka till London.

Vi har styrelsemöte med ECFR dÀr i dag och delar av morgondagen, och Ätskilligt att göra, men med kaoset kring Brexit blir det Ätskilligt annat ocksÄ.

I kvÀll vill de jag skall vara med i BBC:s viktigaste nyhetsprogram Newsnight, och i morgon innan jag lÀmnar Àr det CNN som vill ha kommentarer i samma Àmne.

I dag diskuterar och röstar underhuset om huruvida man skall be EU om ett uppskov med det uttrÀda som annars kommer att Àga rum 29 mars.

Och med all sannolikhet kommer man att be om ett uppskov. Men det finns pÄtagligt olika versioner av ett sÄdant och vad det skulle kunna tÀnkas innebÀra.

PremiĂ€rminister May kommer enligt vissa uppgifter att be om ett kortare uppskov, och sedan Ă„terkomma till parlamentet med en tredje omröstning om det uttrĂ€desavtal – WA, Withdral Agreement – som nu underkĂ€nts tvĂ„ gĂ„nger. MV3 kallas det – Meaninful Vote 3.

Det finns massiva frÄgetecken kring den möjliga operationen, men Àven om hon skulle genomföra och vinna en MV3 krÀvs det ett uppskov för att hinna med olika lag- och regleringsfrÄgor innan uttrÀdet.

Ett sÄdant mer begrÀnsat uppskov Àr jag övertygad om att EU kommer att vara med om.

Men ett mer begrĂ€nsat uppskov – fram till senast slutet av juli – Ă€r ju bara meningsfullt om det faktiskt resulterar i nĂ„gonting.

Hur man Àn vÀnder sig har man Àndan bak, och ett uttrÀde sker antingen med det WA som nu ligger pÄ bordet eller utan detta och med den krasch som underhuset i sin omröstning i gÄr sade att man absolut inte vill vara med om.

PÄ sina hÄll talar man nu om möjligheterna av ett lÀngre uppskov med det hela. Europeiska RÄdets ordförande Tusk sÀger i dag att ha i konsultationer inför EU-toppmötet i slutet av nÀsta vecka kommer att argumentera för det.

Och det skulle dÄ kunna ge utrymme för antingen en ny folkomröstning eller ett nyval i Storbritannien med allt dessa tvÄ optioner skulle leda till.

Men dÄ talar vi om ett uppskov allra minst till utgÄngen av detta Är.

Det leder dock till en uppsjö av nya problem.

Storbritannien mÄste dÄ delta i valen till det nya Europaparlamentet i maj, och kommer pÄ ett eller annat sÀtt att sitta med nÀr det fattas beslut ocksÄ om de viktiga personfrÄgorna i EU under de nÀrmaste Ären.

Det kommer sÀkert att grymtas Ätskilligt i Ätskilliga EU-lÀnder kring denna möjlighet, men i slutÀndan har jag svÄrt att se att EU kommer att sÀga nej till det uppskov som London ber om.

I grunden Ă€r det ju sĂ„ att det Ă€r Storbritannien som sagt att man vill lĂ€mna – EU i övrigt vill ju helst att landet stannar kvar.

Situationen Ă€r milt uttryckt komplicerad – och jag kĂ€nner ingen som vĂ„gar en mer sĂ€ker bedömning av hur det kommer att utvecklas och sluta. PĂ„ ett eller annat sĂ€tt tror jag att Brexit-tumultet och dess konsekvenser kommer att vara med oss under nĂ„gra Ă„r framöver.

HÀr i Barcelona fick jag den underfundiga frÄgan om det var lÀttare att gÄ in i EU Àn att gÄ ut.

Och det kan man frÄga sig. Jag tror dock att det faktiskt Àr svÄrare att gÄ ur. NÀr man gÄr in tar man bort olika hinder mellan lÀnderna nÀr det gÀller handel och mycket annat, men en förhandling vars sjÀlva kÀrna Àr att Äterinföra hinder mellan ekonomier och nationer som under decennier vÀvts allt nÀrmare samman Àr nog en mer besvÀrlig operation.

Till det skall lĂ€ggas att det aldrig tidigare skett – vare sig i Europa eller annorstĂ€des i vĂ€rlden.

Nu lyfter jag snart i riktning London för ett dygn dÀr med möjlighet att följa ocksÄ det dramat pÄ lite nÀrmare hÄll.

Och om ett dygn styr jag sedan kursen till Sao Paulo i Brasilien.

Italien, Kina och nya EU-debatten.

10 March, 2019 - 15:31

ROM: Även om de frĂ€mst var andra angelĂ€genheter som tog mig hit denna helg hanns det med att vara med om diskussionerna med Aspen Italia i Venedig.

Det brukar vara informella diskussioner, men resulterade trots detta i en helsida i en av de stora drakarna hÀr i dag efter ett meningsutbyte i gÄr mellan den italienske finansministern och en ekonom frÄn Bryssel.

PÄ nÄgot sÀtt ville den senare göra gÀllande att problemen i den italienska ekonomin var Tysklands fel, men kunde inte riktig reda ut varför det i alla fall gÄr betydligt bÀttre för andra lÀnder som ocksÄ har ekonomiska relationer med Tyskland.

Medan alla andra lÀnder i dag har en ekonomi pÄ en nivÄ över före finanskrisen 2008 gÀller detta dessvÀrre inte Italien. HÀr har den ekonomiska politiken ofta prÀglats av mer lÀttsinne Àn skÀrpa, och dessvÀrre förefaller den trenden att ha förstÀrkts under dagens regering.

Min uppgift var dock att vara en del av diskussionerna om utvecklingen i Kina och möjlig europeisk politik.

Detta kommer att stÄ Ätskilligt i centrum under de kommande veckorna.

Handelsförhandlingarna mellan USA och Kina borde rimligen gÄ in i ett slutskede, men dÀrtill kommer upptakten till ett toppmöte mellan EU och Kina i början av april. DÀrefter kommer man sÄ i Peking att ha det andra stora mötet om sitt s k Belt and Road Initiative.

Och till detta kommer att diskussionen om vÄr politik visavi Kina intensifieras i drt ena landet efter det andra.

Det som Àr alldeles sÀkert Àr att enskilda europeiska lÀnder knappast kommer att lyckas med sÀrskilt mycket i denna relation. Det Àr bara genom att upptrÀda gemensamt som det finns nÄgra möjligheter.

Och i viktiga avseenden skulle det sjÀlvfallet vara bra om det gick att koordinera Àven med USA. Intresset dÀrifrÄn förefaller dock Àn sÄ lÀnge mer begrÀnsat, och till detta bidrar mÄhÀnda att man inte ser en tydlig gemensam europeisk politik.

Veckan som gick sÄg ett nytt rÀtt sprakande och spretigt utspel om den kommande EU-politiken av Frankrikes president Macron.

Hans teknik kan man sÀtta frÄgetecken för. Ett brett spektrum av tankar och förslag lanseras plötsligt utan inbördes prioritering, stundtals oklara i sina formuleringar och utan att marken beretts i förvÀg.

Min erfarenhet av EU-arbete tyder knappast pÄ att det alltid Àr den framgÄngsrikaste strategin. Och hans snarlika Sorbonne-tal kom ju ty följande ocksÄ att rinna ut i sanden.

Det Àr beklagligt. Debatten behöver stimulans och syre, och det Àr mÄnga frÄgor som ligger pÄ bordet för EU under de kommande Ären.

Till dem som omedelbart börjat följa upp president Macrons inlÀgg hör tyska CDU:s nye partiledare AKK dom levererat en lÀngre artikel dÀr tankar bÄde överensstÀmmer med och gÄr i annan riktning Àn hos Macron.

En tanke som Äterkommer hos dem bÀgge Àr den om ett s k Europeiskt SÀkerhetsrÄd, och den tanken tror jag kommer att vinna i kraft framöver. Det handlar hÀr ocksÄ om ett försök att fortsatt ge Storbritannien en roll nÀr det gÀller den europeiska sÀkerheten, och det tror jag Àr mycket viktigt.

NÀr vi inom ECFR nu börjar att titta fram pÄ de kommande fem Ären för EU Àr detta förvisso en tanke vi mÄste försöka vidareutveckla.

Och för svensk politik blir det viktigt att se till att man inte blir alldeles akterseglad i den frÄgan. Vi stÄr redan utanför det franskledda s k interventionsinitiativet, och kring det tror jag Ätskilligt kommer att byggas upp de nÀrmaste Ären.

Nu bÀr det för mig hem till Stockholm för att börja veckan dÀr.

Men sedan blir det bÄde London och Barcelona innan det fram mot nÀsta helg bÀr ivÀg för en vecka eller sÄ i Latinamerika.

NÀrmast hÀrdsmÀlta.

7 March, 2019 - 23:54

LONDON: Ett dygn hÀr kan knappast sÀgas bidra till att man för större klarhet om vart detta land Àr pÄ vÀg.

Jag spenderade en del tid i dag med en av regeringens nÀr det gÀller hela frÄgan om Brexit allra mest insatta ministrar, och det var pÄfallande hur Àven han famlade om vad den kommande veckan skulle innebÀra.

I nÀsta vecka skall det ju till s k meningsfulla omröstningar i underhuset.

Och det kan sluta hur som helst.

Det kan bli sĂ„ – och det verkar de flesta tro – att regeringen fortfarande förlorar omröstningen pĂ„ tisdag om skilsmĂ€ssoavtalet med EU, och det Ă€ven om man nu sĂ€tter in alla krafter för att förhindra det.

Och sedan kan det dĂ„ bli sĂ„ att underhuset dĂ€refter pĂ„ onsdag röstar för att ett uttrĂ€de ur EU utan avtal – med alla de allvarliga konsekvenser detta skulle ha – inte kan accepteras.

PÄ torsdag kan det sÄ bli en tredje omröstning om huruvida man skall gÄ till Bryssel och behöva att uttrÀdet ur EU skall skjutas upp. MÄnga tror att det förslaget dÄ kommer att vinna, men det finns de som tror att det kommer att tillbakavisas, och i sÄ fall kraschar landet ut ur EU den 29 mars.

En förlÀngning av processen löser dock inte i sig sÄ mycket.

Vill man ha en ny folkomröstning – vilket premiĂ€rminister May Ă€r pĂ„tagligt mot – torde det inte Ă€ven om man förkortar alla möjliga procedurer vara möjligt förrĂ€n efter sommaren.

Och hur gör man dĂ„ med valen till Europaparlamentet i maj? DĂ„ mĂ„ste Storbritannien delta i dessa – och finns det verkligen tid för att nu plötsligt förbereda detta?

FrÄgetecknen lastas pÄ varandra ju lÀnge varje samtal pÄgÄr. Och klara vÀgar ut ur de olika svÄrigheterna Àr svÄrt att se.

ÄndĂ„ – och det Ă€r det skrĂ€mmande – handlar det Ă€n sĂ„ lĂ€nge bara om de relativt sett enkla sakerna vad gĂ€ller Brexit. UttrĂ€desavtalet Ă€r en lĂ„ngt mindre komplicerad sak Ă€n alla de frĂ„gekomplex som ligger i den kommande relationen och de kommande avtalen.

Och trots detta Àr det dessa relativt sett mindre och lÀtta problem som nu fört det brittiska politiska systemet till randen av en renodlad hÀrdsmÀlta.

Men ju var det inte frÀmst för detta som jag kom till London.

Dels handlade det om att diskuteras former för informell dialog mellan Storbritannien och de nordiska och baltiska lÀnderna efter Brexit. Det behovet kommer att vara stort.

Och dels handlade det om diskussion om kommande utrikes- och sÀkerhetspolitiska utmaningar. PÄ plats för dessa fanns ocksÄ de norska och nederlÀndska försvarsministrarna plus Ätskilliga andra.

SjÀlv hade jag förmÄnen att diskutera de lite lÀngre perspektiven bÄde bakÄt och framÄt i en panel med historikern Margaret MacMillan.

Tidigt i morgon bryter jag upp hÀrifrÄn med Italien som destination för dels en familjehögtid och dels en diskussion om relationerna mellan Europa och Kina.

Skall rÀtten eller makten avgöra?

5 March, 2019 - 21:53

BRYSSEL: Det kÀndes lite vÄr i luften hÀr nere denna dag.

Och som vanligt Àr det mycket som hÀnder i Bryssel.

Jag ser att Sveriges kung och drottning Àr pÄ besök och konkurrerar om uppmÀrksamheten med bl a ordföranden i FN:s generalförsamling, Armeniens nye president och Georgiens premiÀrminister, och dÄ Àr det med all sannolikhet nÄgon eller nÄgra av betydelse som jag har missat.

Förutom diskussioner om lÀrdomar som mÄste dras av de senaste fem Ären av EU:s gemensamma utrikespolitik inför de kommande fem Ären deltog jag i diskussioner om de invecklade men viktiga naturgasrelationerna mellan Ryssland, Ukraina och EU.

Och de kommer vi med all sannolikhet att höra mer om senare under Äret.

Det var ju vintern 2009 som vi hade den stora gaskrisen, nÀr Putin stÀngde av kranarna, vilket ledde till ett avtal mellan Ykrsuna och Ryssland som dels föranlett Ätskilligt inrikespolitiskt tumult i Ukraina och dels omfattande legala tvister mellan Ukraina och Ryssland, men som löper ut med utgÄngen av detta Är.

Just nu flyter ca 45% av den ryska naturgas som nĂ„r EU-lĂ€nderna genom Ukrainas omfattande pipeline-system, men alldeles uppenbart Ă€r att Gazprom i Ryssland genom bl a den nya Nordström 2 genom Östersjön vill komma bort frĂ„n beroendet av transit genom Ukraina.

Och detta leder till en lÄng rad olika frÄgor.

Olika skiljedomsförfaranden i Stockholm har alla förlorats av Gazprom, som nu Àr skyldig att betala nÀrmare 30 miljarder kr i skadestÄnd, men som envist vÀgrar att göra det.

DÀrmed blir frÄgan om det Àr makten eller rÀtten som skall gÀlla i dessa relationer. Och hÀr stÄr vÄrt europeiska synsÀtt entydigt mot det synsÀtt som Ryssland företrÀder.

Den kontroversen Àr viktig. I detta fall gÀller det omfattande leveranser av naturgas, men i andra fall kan det röra sig om nÄgonting helt annat. Att upprÀtthÄlla respektive för rÀtten Àr av mycket stor betydelse.

Nu blir det hemfÀrd till Stockholm, en halvdag dÀr i morgon, och sedan ivÀg till London för middag och en dag dÀr.

Och pÄ torsdag Àr det ju pÄ nytt viktig omröstning om Brexit i underhuset. Frapperande i Bryssel var att man nÀstan hade slutat att hÀnga med i de allt mer invecklade och mÀrkliga brittiskas turerna i denna frÄga.

Det Àr inte utan att man har en viss förstÄelse för det.

Tillbaka i vÀrlden.

3 March, 2019 - 20:22

STOCKHOLM: SÄ Àr jag dÄ tillbaka i den verkliga vÀrlden efter en vecka av avkopplande sportlov i de franska Alperna.

I morgon bÀr det av till Bryssel gör ett seminarium pÄ tisdagen om de olika gaskonflikterna mellan Ukraina, Ryssland och EU. Nordstream 2, som ju diskuteras Ätskilligt, Àr bara en del av denna större problematik, som ocksÄ pÄverkar Ukrainas inrikespolitik och Ätskilligt mer.

Och efter mellanlandning hemma onsdag bÀr det sÄ av till London för diskussioner om europeisk sÀkerhetspolitik framöver, men ocksÄ relationerna mellan Storbritannien och Nordeuropa.

DÀrifrÄn bÀr det sedan till Italien för en kombination av privata högtider och diskussioner med Aspen Italia om utmaningar för nÀringslivet i den tilltagande geopolitiska konkurrensens vÀrld.

PÄ den lite vidare globala arenan öppnar i veckan den kinesiska folkkongressen sin Ärliga session.

Inte för att detta organ har nÄgot reellt inflytande i det kinesiska systemet, men inte minst i ljuset av de handelsförhandlingar med USA som nu getts mer tid och tecknen pÄ att tillvÀxten i den kinesiska ekonomin avtar har det sitt intresse att se vad premiÀrminister Li Keqiang har att sÀga.

Det finns ju ett betydande inte minst internationellt tryck i riktning mot en öppnare kinesisk ekonomi.

Som det nu ser ut har den akuta fasen i krisen mellan Indien och Pakistan passerat, men oskrivet Àr sannolikt bÀst. Och fortfarande Àr propagandakriget mellan dem bÀgge omfattande, med ocksÄ pÄstÄende som alldeles uppenbart Àr osanna.

TvÄ grundproblem kvarstÄr dock.

Dels Kashmir och den politiska situationen dÀr. Ser vi en ny fas med sjÀlvmordsbombare som vill destabilisera situationen dÀr? Rapporter de senaste dygnen tyder ocksÄ pÄ strider lÀngs kontrollinjen mellan Indien och Pakistan.

Dels att det i Pakistan fortfarande finns terrorgrupper som Àr inriktade ocksÄ pÄ att slÄ till mot andra lÀnder. Den attack i Kashmir som utlöste den akuta krisen stöddes av en av dessa, och det bör noteras att ocksÄ Iran var utsatt för en terrorattack av en organisation som opererar frÄn pakistanskt territorium.

NÀr jag var i Delhi i början av Äret och talade med utrikespolitiska beslutsfattare dÀr sades det mig att nÀr deras parlamentsval Àr över borde det finnas förutsÀttningar för att ta upp en dialog med Pakistan.

LÄt oss hoppas att sÄ blir fallet, och lÄt oss hoppas att man i Islamabad inser att det mÄste till nya krafttag mot de terrorgrupper som fortfarande opererar frÄn dess territorium. Och den pakistanska ekonomin Àr ju dessutom i ett skick som gör att man Àr akut beroende av omvÀrldens vÀlvilja och stöd.

Den gÄngna veckan gav plötsligt ny dramatik kring upptakten inför det israeliska valet i april i och med att landets högsta Äklagare nu förbereder Ätal mot premiÀrminister Netanyahu för korruption.

Mycket kan hÀnda, men just nu ser möjligheterna för Netanyahu att bilda en ny koalition efter valet inte sÄ ljusa ut. Att han valt att gÄ i armkrok med ett högerextremt parti vars rötter t o m gÄr tillbaka till direkt terrorism Àr förvisso ocksÄ vÀrt att notera.

Efter det valet kommer Vita Huset att presentera sin fredsplan för Israel och Palestina, och det kommer sÀkert att innebÀra ny dramatik i regionen.

PÄ den europeiska fronten mÄste noteras att sju medlemspartier i EPP nu begÀrt att det ungerska partiet FIDESZ skall uteslutas eller suspenderas, och det innebÀr att frÄgan mÄste upp till beslut i slutet av mars.

PÄ sina hÄll retade man upp sig pÄ en affischkampanj som partiet lanserat i Ungern riktad mot bl a Jean-Claude Juncker, men betydligt vÀrre Àr det groteska brev som premiÀrminister Victor Orbån sÀnt till alla medborgare.

HÀr hetsas det mot Bryssel med anklagelser och lögner som inte stÄr de vÀrsta populister efter, och det Àr inte förvÄnande att Ätskilliga partier, inklusive moderaterna hos oss och finska samlingspartiet, inte vill ha med detta att göra.

Möjligen kan sÀgas att man borde ha agerat tidigare, men med de ytterligare steg som Orbån nu tagit Àr förutsÀttningarna för nÄgon typ av resultat onekligen bÀttre.

Söderut finns det anledning att rikta ökad uppmÀrksamhet pÄ vad som hÀnder i Algeriet.

Den Äldrande presidenten Bouteflika har suttit vid makten sedan 1999, men sedan en hjÀrnblödning för sex Är sedan förefaller hans roll att ha varit tÀmligen begrÀnsad.

Jag talade för ett tag sedan med en utrikesminister för ett icke-europeiskt land som varit i Alger och haft en kort audiens med honom, men fick konstatera att han inte lÀngre var talbar. Och nu befinner han sig pÄ ett sjukhus i GenÚve.

Att han nu nomineras för en femte mandatperiod som president uppfattas ty följande som nÄgot av en provokation, och protesterna har varit mÄngtusenhövdade under den senaste veckan.

Vart detta kan leda till Àr svÄrt att veta. Algeriet undkom till stor del den s k arabiska vÄren 2011 mycket pÄ grund av att minnena fortfarande lever efter det lÄngdragna inbördeskrig som torde ha krÀvt kring 200.000 liv.

Men att det bygger upp en stark protestvÄg Àr inte att förvÄna.

Och Algeriet Àr ett viktigt land inte bara frÄn fransk horisont. OcksÄ den italienska energiförsörjningen vilar till betydande del pÄ gasleveranser frÄn Algeriet.

Kollapsen i Hanoi.

28 February, 2019 - 17:54

HAUTE SAVOIE: SÄ visade det sig att jag hade fel om vad som skulle hÀnda i Hanoi. Jag tillhörde dem som trodde att det nu investerats sÄ mycket i relationen mellan Trump och Kim att de bÀgge skulle se sig nödsakade att Ästadkomma Ätminstone nÄgot.

Men sÄ blev det inte.

Den planerade lunchen andra dagen instÀlldes, liksom allt annat.

Och nÀr detta skrivs sitter Kim i sitt tÄg pÄ vÀg hem de 70 timmarna genom Kina till Pyongyang. Trump torde vÀl i sin Air Force One vara pÄ vÀg ut över Atlanten efter sannolik mellanlandning pÄ den amerikanska basen i Qatar.

Om vad det var som inte fungerade kommer det sÀkert att skrivas Ätskilligt, och varje kommentar nu blir med nödvÀndighet preliminÀr.

President Trump sade i sin offentliga kommentar att Nordkorea krÀvt att alla sanktioner skulle hÀvas redan nu, vilket i sÄ fall var en monumental felbedömning frÄn deras sida.

Men samtidigt sade utrikesminister Pompeo i en sidokommentar att Nordkorea inte hade gÄtt med pÄ en fullstÀndig redovisning av sin nukleÀra infrastruktur, och utan en sÄdan hade det ju i alla hÀndelser varit svÄrt att gÄ vidare.

Samtidigt talas det i amerikanska media om olika meningar i administrationen. Att sÀkerhetsrÄdgivaren Bolton Àr mot det mesta överraskar inte, och han har tydligen gjort allt för att bromsa det sÀrskilda sÀndebudet Bieguns försök att prova olika vÀgar att komma fram.

Men mer kommer sÀkert att komma fram de nÀrmaste dagarna.

Vad hÀnder nu Àr sjÀlvfallet en viktig frÄga.

Med all sannolikhet har man nu för ett bra tag framÄt uttömt vÀgen med toppmöten utan grundliga förberedelser, och kommer att ÄtergÄ till mer traditionell metodik med försök till gradvisa framsteg.

Det förefaller t ex som om man i grunden Àr eniga om att upprÀtta nÄgon form av ömsesidiga förbindelsekontor i Pyongyang och Washington, och det kan mycket vÀl komma att ske.

Det kommer nog att finnas ett tryck pÄ att göra nÄgot för att visa att processen inte Àr alldeles död.

Det verkar ocksĂ„ som om det som kom ut ur mötet i Singapore för ett Ă„r sedan – Nordkorea avstĂ„r frĂ„n nya tester, och USA avstĂ„r frĂ„n större militĂ€ra övningar i Sydkorea – kvarstĂ„r.

Och sedan ÄterstÄr det att se om det kommer att gÄ att gÄ fram med en mer traditionell metod i nÀra samarbete med frÀmst Peking och Moskva. BÀgge dessa kommer att krÀva att den amerikanska instÀllningen i sanktionsfrÄgan mjukas upp, samtidigt som de alldeles sÀkert kommer att pressa Pyongyang till substantiella steg i de nukleÀra sakfrÄgorna.

I Washingtons sÀkerhetspolitiska kretsar har jag en kÀnsla av att mÄnga drar en suck av lÀttnad. Det fanns en farhÄga för att Trump hade satt sig i en situation dÀr han skulle tvingas att gÄ med pÄ en dÄlig uppgörelse.

DÀr besvikelsen alldeles sÀkert Àr stor Àr Seoul, dÀr man hade hoppats pÄ inte minst en ekonomisk öppning med bl a industrizonen Kaesong. Och det kommer nog inte att bli alldeles lÀtt för Washington att hÄlla tillbaka olika försök i Seoul att nÄ fram pÄ dessa omrÄden i alla fall.

Fara nu mellan Indien och Pakistan – och kuppen pĂ„ Krim för fem Ă„r sedan i dag.

27 February, 2019 - 17:09

HAUTE SAVOIE: DessvÀrre infriades inte min förhoppning i gÄr om att man i Delhi och Islamabad skulle anse att det var dags att gÄ över i en mer diplomatisk fas i konflikten.

FrÄn pakistansk sida gjorde man tydligen bedömningen att eftersom Indien för första gÄngen sedan 1971 gjort en flygoperationerna över den s k kontrollanten i Kashmir mÄste man visa att Pakistan hade samma förmÄga.

SÄ tidigt detta dygn gjorde man ett flyganfall över kontrollinjen mot ett icke nÀrmare specificerat indiskt militÀrt mÄl. Att ingenting sagts om detta mÄl frÄn nÄgondera sidan tyder pÄ att det knappast var nÄgonting av betydelse. Det var mer operationen över kontrollinjen som sÄdan som var det viktiga.

Tidigare i dag vimlade det av anklagelser om olika nedskjutningar.

Vad som dess Àr bekrÀftat Àr dock att en indisk modifierad MiG-21, som sannolikt sÀnts upp för att möta den pakistanska operationen, sköts ner av pakistanska flygplan, och att piloten sedan togs om hand.

Pakistans premiÀrminister Imran Kahn har sedan framtrÀtt i TV och manat till ÄterhÄllsamhet och diplomatisk dialog, medan det i skrivande stund Àr tyst frÄn ledande indiskt hÄll. Nedskjutningen och tillfÄngatagandet Àr sjÀlvfallet besvÀrande för den indiska sjÀlvkÀnsla som efter den inledande attacken var pÄ hög nivÄ.

Nu gÄr man hoppas att kyligare kalkyler sÀtter in. En upptrappning kan mycket snabbt bli mycket farlig.

Börserna i bÄde Indien och Pakistan backar kraftigt, och hela luftrummet över Pakistan och angrÀnsande omrÄden Àr stÀngt för civil lufttrafik med omfattande konsekvenser.

Men denna dag Àr ocksÄ fem Är efter nÄgonting annat.

Det var klockan halv fem pÄ morgonen för fem Är sedan som ett förband av ryska specialtrupper bröt sig in i och tog kontroll över Krims parlamentsbyggnaden i Simferopol.

Förbandet upptrÀdde sjÀlvfallet anonymt, men att det var ett specialförband var tydligt frÄn de övervakningsvideon som snabbt blev tillgÀngliga, och att det var ett förband influget frÄn Ryssland har sedermera bekrÀftats.

Vad som i detalj hÀnde dÀr inne veta vi inte. Hela byggnaden omringades av anonyma s k gröna mÀn. Vissa parlamentsledamöter kallades in, medan andra vÀgrades tilltrÀde. Tunga kulsprutor grupperades pÄ parlamentsbyggnaden tak.

Till dem som vÀgrades tilltrÀde hörde Krims regeringschef Anatolii Mohyliov.

Men snart meddelas att han avsatts, och att som eftertrÀdare utsetts Sergej Aksionov.

Han var en starkt pro-rysk politiker med vÀl dokumenterad kriminell bakgrund, och i det senaste valet pÄ Krim hade hans parti fÄtt 4% av rösterna.

Men med stöd av de ryska trupper som anlÀnt satte han igÄng processen med utrensningar och riggad folkomröstning. Sedan kom han att tillsammans med Vladimir Putin underteckna avtalet om Rysslands annektion av Krim, och fungerar Ànnu i dag som Krims premiÀrminister.

SÄ gick det till, och det kan finnas skÀl att erinra ocksÄ om dessa detaljer i detta drama för fem Är sedan denna dag.

Farligt mellan Indien och Pakistan.

26 February, 2019 - 18:45

HAUTE-SAVOIE: SÄ kom dÄ den vÀntade indiska attacken mot Pakistan som svar pÄ det terrorattentat i den indiska delen av Kashmir som en Pakistan-baserad terrorgrupp tog pÄ sig ansvaret för.

Och mönster var det som vi sett förr.

Massiv indisk uppmÀrksamhet med avsikt att fÄ det att framstÄ som en mÀktig och framgÄngsrik militÀr operation.

Media fylldes av detaljerad information om de flygplan som deltagit, de bomber som fÀllts och de ca 300 terrorister som dödats, och nationen enades i hyllningar till det indiska flygvapnet och dess piloter.

Men pÄ den pakistanska sidan hÀvdade man att de indiska planen i rÀdsla slÀppt sina bomber fel, visade upp fyra bombkratrar och sade att en person förvisso hade skadats av splitter av anfallet men att det inte var mer Àn sÄ.

Oavsett sanningen fÄr man hoppas att man i Indien respektive Pakistan nu fÀster tilltro till respektive versioner av vad som hÀnde. Indien kan dÄ kÀnna att man fÄtt sin hÀmnd, och Pakistan kan sÀga att det vÀl inte var sÄ farligt mycket att hetsa upp sig över.

Men om det stannar vid detta Àr lÄngt ifrÄn sÀkert. Vi kan bara hoppas att sÄ blir fallet.

Indien har utan tvekan rÀtt i sina klagomÄl om olika kvarvarande terrorgrupper med hemvist i Pakistan, och dessa utgör ett faromoment som Islamabad borde ta pÄ Àn större allvar.

Men situationen i Kashmir, och dÄ tÀnker man frÀmst pÄ den indiska delen, Àr fortfarande efter sju decennier ett öppet sÄr som förhindrar den samverkan i hela denna region som borde komma till stÄnd.

Och gÄng pÄ gÄng har ledare i ömsom Islamabad och ömsom New Delhi tagit steget tillbaka nÀr det borde ha varit möjligt att komma till en uppgörelse som bÀgge lÀnderna kan leva med.

DÀrför flammar dessa konfrontationer upp med jÀmna mellanrum. Och Àven om det ömsesidiga innehavet av kÀrnvapen ofta sÀkert verkar ÄterhÄllande finns det ju en Isi för att det utvecklas en situation dÀr sÄ inte Àr fallet.

Och dÄ kan vi hamna i en utomordentligt farlig situation.

Toppmötet mellan EU och Arabförbundet, som alldeles sÀkert innehöll viktiga och bra diskussioner, avslutades med ett litet offentligt grÀl om mÀnskliga rÀttigheter, och det var vÀl hÀlsosamt att sÄ faktiskt blev fallet.

PÄ vÀrdarnas sida ville man göra gÀllande att frÄgan över huvud taget inte tagits upp frÄn europeisk sida, men blev dÄ offentligt korrigerade, eftersom frÄgan faktiskt hade nÀmnts i flera anföranden pÄ mötet.

Och detta ledde i sin tur den egyptiska presidenten Sissi till en tirad i Àmnet.

Men det var bra att frÄgan inre sopades under bordet, och ironiskt nog var det kanske det arabiska försöket att göra det som gjorde att frÄgan uppmÀrksammas Àn tydligare.

Men nu riktas vÀrldens blickar mot Hanoi och toppmötet dÀr.

Viktiga toppmöten i Sharm el Sheik och i Hanoi.

24 February, 2019 - 10:12

HAUTE-SAVOIE: Nere pÄ Sinai-halvöns södra udde Àr det i dag och i morgon viktigt toppmöte mellan stats- och regeringschefer frÄn EU och Arabförbundet.

Och alldeles sjÀlvklart Àr det bra om denna inte okomplicerade relation utvecklas. Mötet Àr det första pÄ denna nivÄ.

Omedelbar förefaller det att vara oron över okontrollerad migrationsströmmar över Medelhavet som drivit fram den nya relationen inte minst med Egypten. Men agendan för samarbetet mÄste sjÀlvfallet vara vidare Àn sÄ.

Vi har ett lÄngsiktigt och strategiskt intresse av att dessa vÄra grannlÀnder öppnar upp och reformeras.

Den s k arabiska vÄrens förhoppningar har gruvligt grusats. Bara Tunisien fortsÀtter pÄ de stapplande reformernas vÀg, medan kontrarevolution och konflikt tagit över i mycket av regionen i övrigt.

Det gÀller ocksÄ i vÀrdlandet Egypten, som fortsÀtter att vÀxa befolkningsmÀssigt, och som nu torde rÀkna mer Àn 100 miljoner invÄnare lÀngs floden genom öknen och i dess delta.

Under Mubarak-eran före den arabiska vÄren var lÀget för mÀnskliga rÀttigheter i landet förvisso allt annat Àn bra, men i dag anser de flesta att det Àr betydligt vÀrre. FN:s höge representant för mÀnskliga rÀttigheter har i dagarna uttalat sina stora bekymmer över det höga antalet avrÀttningar, ocksÄ för politiska brott, under den senaste tiden.

Senast i onsdag avrÀttades nio personer.

I lÀngden gÄr det aldrig att utveckla ett samhÀlle med massrepression. Och Egypten Àr i desperat behov av utveckling mot ett öppnare samhÀlle och en öppnare ekonomi. Att försöka att pÄ olika sÀtt, ocksÄ genom nÀra relationer, frÀmja en sÄdan utveckling Àr ett starkt europeiskt intresse.

Jag hoppas att ocksÄ perspektiv som dessa fanns med i diskussionerna nere i Sharm el Sheik.

Annars sviker vi vÄrt lÄngsiktiga ansvar för vÄrt nÀromrÄde.

I den kommande veckan kommer mycket uppmÀrksamhet att riktas mot Hanoi och det andra toppmötet mellan president Trump och Nordkoreas Kim Jong Un dÀr under onsdag och torsdag.

Kommer verkliga steg mot denuklearisering nu att tas av Nordkorea? USA:s deklarerade mÄl Àr ju ett totalt och verifierat avskaffande av Nordkoreas samlade kapacitet pÄ detta omrÄde.

Hitintills förefaller ingenting i den riktningen ha skett. Att tester upphört betyder föga för den kapacitet man faktiskt har.

Och de amerikanska underrĂ€ttelsetjĂ€nsterna har ju varit pĂ„fallande öppna i sina slutsatser pĂ„ denna punkt – till presidentens uppenbara irritation. Oberoende bedömare tror att Nordkorea producerat klyvbart material till ytterligare 5-7 laddningar under det senaste Ă„ret, och bedömningar av den totala arsenalen varierar mellan 20 och 50 laddningar, vilket Ă€r ett inte obetydligt antal.

I Vita Huset Àr man nöjd med att Nordkorea inte gjort fler tester av sin interkontinentala robot, och att förmÄgan att med tillrÀcklig sÀkerhet nÄ USA dÀrmed fortfarande Àr begrÀnsad.

Men det Àr föga tröst för hela den ostasiatiska region, inklusive Japan, som ligger inom de existerande arsenalernas rÀckvidd.

I Hanoi blir det sĂ€kert fortsatt vackra ord – Trumps tweet om ledaren för vad som Ă€r vĂ€rldens brutalaste familjediktatur grĂ€nsar ju bisarrt nog till det kĂ€rleksfulla – men i motsats till Singapore stĂ€lls nu krav pĂ„ konkreta steg.

Kim kommer alldeles sÀkert att ha sina krav. För ett Är sedan fick han Trump att instÀlla USA:s militÀra övningar i Sydkorea, och alldeles sÀkert vill han fortsÀtta pÄ den vÀgen. Och minst lika viktigt Àr sÀkert att uppnÄ vissa lÀttnader i de ekonomiska sanktionerna.

PĂ„ den punkten har han dessutom Sydkorea med sig.

DĂ€r ser man gĂ€rna bl a att den sydkoreanska industrizonen Kaesong norr om den demilitariserade zonen i Nordkorea kan öppnas igen. För Pyongyang var den alltid en viktig kĂ€lla för hĂ„rdvaluta – lönerna i hĂ„rdvaluta betalades till regimen, och vad den sedan betalade till de nordkoreanerna som arbetade dĂ€r var inte riktigt kĂ€nt. Det handlade om brĂ„kdelar.

I Washingtons sÀkerhetspolitiska kretsar finns tydliga farhÄgor för att Trump i allmÀn entusiasm skall lÄta sig luras med alldeles för lÄngt. Det var ju det som hÀnde i Singapore. Han har ju sedan dess retoriskt investerat sÄ starkt i relationen att han inte har utrymme för ett sammanbrott, och har dÀrmed försatt sig i ett förhandlingsmÀssigt underlÀge.

Jag var med i en diskussion pÄ ett av CNN:s söndagsförmiddagsprogram i dag dÀr de farhÄgorna lyftes fram.

Möjligen kan man hoppas att besöket i Hanoi ger Kim lite intryck inför framtiden. Vietnam förblir en hÄrd kommunistisk diktatur, men har dock liberaliserat sin ekonomi med positiva effekter.

Det sÀgs att han kommer att besöka en av Samsungs stora fabriker dÀr. Den sydkoreanska jÀtten har hÀlften av sin tillverkning av mobiltelefoner i just Vietnam.

Och jag minns att nĂ€r Sverige drev vissa program för att hjĂ€lpa till att utbilda nordkoreanska ekonomer valde vi att förlĂ€gga dessa till Vietnam. Att ta dem till Sverige fungerade sĂ€mre – chocken över kontrasten blev helt enkelt för stor.

Till den kommande veckans begivenheter hör ocksÄ den jÀttelika mÀssan för mobil telekommunikation i Barcelona. NÀr jag var dÀr för nÄgra Är sedan var det ca 100.000 personer pÄ mÀssomrÄdet varje dag.

RÀkna med att det blir mycket om kommande 5G, om kinesiska Huawei och svenska Ericsson i media under de nÀrmaste dagarna. I Tyskland vÀntas dessutom nu beslut om Deutsche Telekoms val av leverantör för sin 5G-satsning.

Dimmor om robotar och kris i Sydasien.

22 February, 2019 - 10:40

STOCKHOLM: Fortfarande ser jag Ă„tskilliga svallvĂ„gor i den globala debatten efter den föregĂ„ende helgens möte i MĂŒnchen. SjĂ€lv har jag bidragit med artiklar i bĂ„de Washington Post och för Project Syndicate med dess spridning i olika tidningar i Ă€rendet.

Sedan dess har president Putin hÄllit sitt Ärliga tal till nationen, om man nu skall anvÀnda denna amerikanska parallell.

DÀr sades att utlÀndska investerare i Ryssland kan kÀnna sig trygga, vilket rimmade sÀrskilt dÄligt dagen efter det att den störste individuella utlÀndske investeraren hade blivit arresterad, och dagen före han presenterades med ett massivt Ätal.

Pressade av fallande opinionssiffror talades om olika sociala satsningar, men samtidigt Àr tillvÀxtkraften i den ryska ekonomin under nuvarande förhÄllanden relativt svag.

Som vanligt spelade olika strategiska vapensystem en betydande roll i framstĂ€llningen. Åter var det hypersoniska missiler, och nu sades man ocksĂ„ vara redo att snart ta den atomdrivna strategiska jĂ€ttetorpeden i bruk. Den senare kommer f ö mycket tydligt att fokusera ny uppmĂ€rksamhet pĂ„ Nordatlanten och Norska Havet.

Dock sades att Ryssland inte kommer att utplacera nÄgra nya system som skulle vara spÀrrade av INF-avtalet sÄ lÀnge inte USA gör det. Och Àn sÄ lÀnge Àr signalerna frÄn Washington att man inte avser att göra det i Europa.

DÀremot tÀtnar snarast dimmorna kring det robotsystem som USA och dess allierade sÀger har brutit mot avtalet.

Kreml visade ju upp delar av det s k 9M729-systemet utanför Moskva för nÄgra veckor sedan, och vidhöll att dess robot hade en rÀckvidd under 500 km. Man gav inte information om allt, men dock betydligt mer Àn tidigare. Och man var rÀtt detaljerad om skillnaderna mellan 9M728-roboten i det ordinarie Iskander-systemet och denna robot.

Men nu sÀger mer eller mindre sanktionerade artiklar i media i Washington att man dÀr inte alls anser att det Àr denna robot det handlar om, och det trots att andra motsvarande artiklar pekat pÄ just den.

Och man undrar hur mÄnga nya robotsystem det kan finnas. Dimmorna i denna frÄga framstÄr som tÀmligen tÀta.

Den potentiellt farligaste utvecklingen pÄ den vidare globala scenen just nu Àr dock alldeles tydligt mellan Indien och Pakistan.

Ett terrordÄd i den indiska delen av Kashmir har lett regionen in i en ny kris. En terrorlistad organisation med sÀte i Pakistan har tagit pÄ sig ansvaret, och i New Delhi pekar man dessutom pÄ kopplingar till den pakistanska sÀkerhetstjÀnsten ISI.

Alldeles bortsett frÄn att det Àr valrörelse i Indien, och att premiÀrminister Modi alls inte Àr ohotad, Àr det en politisk nödvÀndighet för Indien att pÄ ett eller annat sÀtt svara. Man sÀger nu att man gett det indiska försvaret fria hÀnder att slÄ tillbaka.

Förra gÄngen detta skedde var jag i New Delhi, och minns vÀl en skickligt koreograferad operation med mycket kraftfulla uttalanden, stort buller men tÀmligen liten faktisk militÀr insats och pÄtagligt internationellt stöd.

Men frÄgan Àr om det gÄr att upprepa denna gÄng. DÄ gjordes det faktiska tillslaget sÄ begrÀnsat att Pakistan kunde sÀga att de ingenting noterat och inte behövde slÄ tillbaka.

Men nu Àr retoriken frÄn bÀgge sidor uppe pÄ betydligt högre nivÄ. Och Àven om man inte alltför tydligt skall mÄla det spöket pÄ vÀggen handlar det ju om tvÄ kÀrnvapenstater.

Indien har sin valrörelse, och Pakistan har sin utomordentligt prekÀra finansiella situation. Man gav i dagarna den saudiske kronprinsen MBS det stÄtligaste mottagande som tÀnkas kan i hoppet om stora mÀngder miljarder i stöd, men ett brutalt IMF-program gÄr sannolikt inte att undvika i alla fall.

Pakistan speglar dessutom just nu en viktig och tydligen i huvudsak konstruktiv roll i de amerikanska samtalen med talibanerna. En ny omgÄng samtal Àr planerad för den kommande veckan.

Och sÄ har vi givetvis Kinas roll i det hela. Landet Àr ju Pakistans s k allvÀdersvÀn, och har tidigare blockerat försök att i FN terrorlista den person som leder den terrorgrupp som nu tagit pÄ sig ansvaret. Nu sÀgas Frankrike göra en ny framstöt i FN i just denna frÄga, och hur Kina stÀller sig dÀr blir betydelsefullt,

Det finns all anledning att följa utvecklingen.

Men helgen innebÀr ocksÄ viktiga val.

Dels presidentval i Nigeria av uppenbar betydelse, och dels parlamentsval i betydligt mindre Moldavien som inte Àr helt utan betydelse heller.

 
Nytt i massmedia

Nytt frÄn partier och politiker

Nytt frÄn debattörer


Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 01:01.


Powered by vBulletin® Version 3.8.1
Copyright ©2000 - 2019, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson