Folkets Parlament  

Gå tillbaka   Folkets Parlament > Folkets Parlament > News aggregator > Sources

Information

FÖRSTA BESÖKET?
LÄS DETTA!


OpinionsmÀtning

Löpsedel

BetygsÀtt arbetsgivare

Demo musik

Barn och familj

Köp och sÀlj barnsaker, fordon

Sveriges internetindex

Lekar och tidsfördriv

Roliga lÀnkar

Ohyra

Framkalla fotografier

BestÀll kontantkort online


Sveriges största partier

Centerpartiet

Feministiskt initiativ

Folkpartiet

Kristdemokraterna

Miljöpartiet

Moderaterna

Piratpartiet

Socialdemokraterna

Sverigedemokraterna

VĂ€nsterpartiet


 
Carl Bildt (m)
Syndicate content Alla Dessa Dagar
Vardag och verklighet i min vÀrld.
Updated: 1 hour 13 min ago

Upptakt i EU – och Ă„ter midsommar pĂ„ Corfu.

10 hours 4 sec ago

STOCKHOLM: Det drar ihop sig till midsommar, och det innebÀr traditionellt att det ocksÄ drar ihop sig till toppmöte i EU. PÄ torsdag samlas man i Bryssel.

Förhoppningen Àr att det mötet skall resultera i att stats- och regeringscheferna enas om ett paket av utnÀmningar till de olika toppositionerna i samarbetet, och att man dÀrmed ocksÄ kan lÀgga fram ett konkret förslag om ordförande för EU-kommissionen för Europaparlamentet att godkÀnna.

Sannolikheten för att man kommer att lyckas med detta pÄ torsdag tror jag Àr tÀmligen begrÀnsad. Situationen efter valet till Europaparlamentet Àr mer svÄröverskÄdlig, och Àven om det skett överlÀggningar i olika grupper förefaller det inte som om man Ànnu kommit tillrÀckligt lÄngt.

Det som krÀvs Àr ju att man nÄr fram till ett paket dÀr det finns en balans mellan de olika intressen som mÄste tillgodoses. Det handlar om politisk balans, om geografisk balans och om ocksÄ en viss balans mellan mÀn och kvinnor.

Spekulationerna handlar nu mycket om ordföranden i EU-kommissionen, men enligt min mening Àr posten som ordförande i Europeiska RÄdet minst lika viktig, med potentialen att vara Àn viktigare, och till detta kommer ju att det skall utses ocksÄ en ny s k Hög Representant för utrikes- och sÀkerhetspolitiken.

Min tips skulle nog bli att man inte syr ihop ett paket redan till torsdag, utan skjuter det ett par veckor framöver.

Det man dÀremot kommer att komma överens om Àr ett dokument om den strategiska inriktningen av EU-politiken under de kommande fem Ären. Man diskuterades ju ett första utkast till detta pÄ det informella toppmötet i Sibiu i RumÀnien, men nu nÀr det ett reviderat förslag som ligger pÄ bordet, och jag skulle tro att man kommer att uppnÄ enighet om detta.

Noteras bör att de större partigrupperna i Europaparlamentet nu har dragit igÄng ett eget gemensamt arbete för att tas fram motsvarande politiska prioriteringar. Det Àr lite av dragkamp om var det politiska initiativet skall ligga, men i avgörande frÄgor Àr det knappast nÄgon tvekan om att det ligger hos stats- och regeringscheferna i Europeiska RÄdet.

PÄ den vidare scenen ligger uppmÀrksamheten dels pÄ den skÀrpta situationen mellan USA och Iran och dels pÄ relationerna mellan USA och Kina nÀr vi nu börjar att nÀrma oss G20-toppmötet i Osaka och de bilaterala diskussioner om ocksÄ handelskriget som kommer att Àga rum dÀr.

Och mitt i allt detta förvÀntas Donald Trump utannonsera att han stÀller upp för ytterligare en period som USA:s president. Det har sin betydelse inte minst dÀrför att han nu Àn tydligare kommer att formulera USA:s politik mot bakgrund av vad han bedömer som valrörelsens krav.

För min del har jag just ÄtervÀnt frÄn nÄgra dygn i Paris för möte med den s k trilaterala kommissionen, som samlar individer frÄn Europa, Nordamerika och Asien för informella diskussioner, men redan i morgon eftermiddag bÀr det av i riktig Kiev för att följa upp den politiska utvecklingen dÀr.

President Zelensky Àr dessa dagar pÄ besök i först Paris och sedan Berlin, men jag hoppas att trÀffa honom i Kiev pÄ onsdagen innan det för min del bÀr vidare till Bryssel för olika möten pÄ onsdag kvÀll och delar av torsdagen. Det riskerar dock att bli lite stökigt i staden med det pÄgÄende toppmötet.

Efter diskussioner om multilateralismens framtid i Hamburg pÄ fredagen far jag sÄ under midsommarhelgen till Corfu i Grekland, och det av vÀldigt speciella skÀl.

Denna helg Ă€r det ett kvarts sekel sedan vi dĂ€r undertecknade de formella avtalen om Sveriges, Finlands, Österrikes oh Norges medlemskap i EU, och nĂ„gra av oss som var med frĂ„n de olika lĂ€nderna Ă€r nu inbjudna för att högtidlighĂ„lla detta. OcksĂ„ Frank Belfrage, som ju var chefsförhandlare för Sverige, kommer att komma med.

Det var det viktigaste internationella avtal som Sverige nÄgonsin ingÄtt, och det har med alla rimliga mÄtt mÀtt tjÀnar bÄde Sverige och det övriga Europa mycket vÀl.

För det kommer vi alldeles sÀkert att höja bÄde ett och tvÄ glas i midsommarvÀrmen i Medelhavet.

Bompengar i Norge och attentat i Oman-viken.

13 June, 2019 - 17:12

GARDEMOEN: Med början i GjÞvik i Innlandet och sedan fortsÀttning i Sarpsborg vid Glommen nÀra grÀnsen till Sverige har det varit en dag ocksÄ av kommunikation för mig hÀr i Norge.

Och just vÀgar Àr den stora frÄgan hÀr.

Storstilat har man byggt ut nya vĂ€gar – behovet var högst uppenbart – och rĂ€tt förnuftigt finansierat dessa med s k bombpengar, d v s olika typer av vĂ€gavgifter.

Men nu har det blivit revolt. En s k folkrörelse mot bompengarna har organiserats, och nu har den dessutom beslutat sig för att stÀlla upp i höstens kommun- och fylkesval.

Och det har lett till högst betydande nervositet i regeringen. Framstegspartiet krÀver att bompengarna tas bort, men utan egentligt recept för hur man dÄ skall finansiera de dyra vÀgarna.

Bompengar skall t ex finansiera 70% av vÀrldens lÀngsta vÀgtunnel under vatten vid Rogfast som till betydande kostnad byggs pÄ vÀstlandet. Tanken Àr att det en dag skall gÄ att Äka bil utan att ta fÀrja lÀngs hela kusten frÄn Stavanger till Trondheim.

SĂ„ nu skakar den norska politiken och regeringen,

VÀrre Àr det dÄ med situationen nere vid Oman-viken.

Åter har tvĂ„ tankfartyg angripits, och Ă„ter pekas fingrar Ă„t Iran. Vi har all anledning att förvĂ€nta oss kraftigt ökad spĂ€nning.

Att döma av de bilder som distribuerats och tagits av den iranska kustbevakningen handlar det om rÀtt betydande attacker. BesÀttningarna pÄ de bÀgge fartygen förefaller att ha evakuerats till Iran.

Logiken i att Iran skulle göra detta samtidigt som Japans premiÀrminister sitter i överlÀggningar med den allra högsta ledningen i Teheran Àr lÄngt ifrÄn tydlig.

Kan det handla om krafter i Iran som vill rycka undan mattan för mer modererande iransk diplomati och sörjer konfrontation med ett USA som de anser redan förklarat krig?

Kanske, men frÄgetecknen Àr mÄnga.

Kan dra handla om krafter frÄn eller i anses lÀnder som vill se en konfrontation mellan USA och Iran och ser detta som ett sÀtt att driva fram en sÄdan.

Kanske, men frÄgetecknen Àr knappast mindre i det fallet.

Sannolikheten för att spÀnningen i omrÄdet nu trappas upp rejÀlt Àr överhÀngande. En attack som den för nÄgra veckor sedan Àr en sak. TvÄ attacker Àr nÄgonting helt annorlunda.

Men nu reser jag hem till Stockholm. Tidigt i morgon bitti bÀr det av till Paris.

Blandat men intressant i Moskva.

11 June, 2019 - 18:37

MOSKVA: Som det brukar vara blev det en tÀmligen blandad kompott i samtalen och diskussionerna under mina tvÄ dygn i den pÄtagligt sommarvarma ryska huvudstaden.

De s k Primakov Readings som jag var i bjuden till Àr en pÄtagligt stor tillstÀllning med Ätskilliga hundra personer i publiken för de olika diskussionerna och dessutom en betydande nÀrvaro av media.

Och i allt vÀsentlig var det ocksÄ öppna och bra diskussioner.

Att olika ryska företrÀdare lade ut texten om den ryska positionen i olika frÄgor var naturligt, och Àven om ingenting var direkt överraskande har det i all fall sitt intresse att ta del av helheten.

Presidents utrikespolitiske rÄdgivare Ushakov, utrikesminister Lavrov och de bÀgge vice utrikesministrarna Grushko och Rybakov tillhör dem som deltog i mer eller mindre betydande delar av diskussionerna.

Men inbjudningar hade ju ocksÄ utgÄtt till företrÀdare med i vissa frÄgor klart kritiska synpunkter pÄ den ryska politiken, dÀribland undertecknad, och vi hade inga svÄrigheter att framföra vÄra budskap.

KÀnsligast bland Àmnen Àr sjÀlvfallet den ryska aggressionen mot Ukraina, och Àven om situationen dÀr inte stod pÄ dagordningen var det ofrÄnkomligt att den kom upp inte minst i den panel dÀr jag medverkade.

Men viktigare var mÄhÀnda de informella diskussionerna, och en middag i gÄr kvÀll blev ett mycket livligt meningsutbyte om Ukraina-politiken i synnerhet och den ryska politiken i nÀromrÄdet i allmÀnhet med nÄgra centralt placerad officiella personer.

Jag skulle tro att det var anledningen till att utrikesminister Lavrov i dag var mer utförlig Àn vanligt om den frÄgan. Han hade ett tydligt behov av att lÀgga ut texten om den ryska positionen.

Men i sedvanlig ordning utgÄr den frÄn att det skulle ha skett nÄgon form av statskupp i Kiev i februari 2014. Det Àr en falsk myt som tillhör standard i den ryska officiella retoriken, men Àven om sÄ skulle ha varit fallet ger det inte vare sig Ryssland eller nÄgot annat land rÀtten att invadera Ukraina och annektera delar av dess territorium.

Som vanligt Ă€r det möjligt att ha informerad och intressanta diskussioner om geografiskt mer avlĂ€gsna Ă€mnen. Det var bra diskussioner om situationen i Mellersta Östern och utvecklingen i olika delar av Asien.

Men nÀr man kommer in pÄ det ryska nÀromrÄdet blir det omedelbart annorlunda. DÄ handlar det om en kombination av oförmÄga att förmÄ andra post-sovjetiska staters strÀvanden och en tendens att tÀnka i Àldre termer av dominans.

Och detta Àr Rysslands verkliga Akilles-hÀl som ju blockerar det fulla samarbete med Europa och USA som landets fortsatta modernisering ju skulle krÀva. SÄ lÀnge man inte förmÄr att respekterar grundlÀggande regler för umgÀnget i Europa fruktar jag att den situationen kommer att bestÄ.

Samarbetet med Kina Ă€r förvisso viktigt, men en situationen dĂ€r man blir en junior partner till den stora och vĂ€xande makten i Öster tror jag i det lĂ€ngre perspektivet kommer att bli allt mer obekvĂ€m.

Dagens sista och alldeles utomordentliga diskussion handlade om situationen nÀr det gÀllde strategisk rustningskontroll, och i den deltog nÄgra av de allra bÀsta inte bara ryska utan ocksÄ amerikanska namnen i Àrendet.

Situationen Àr tveklöst oroande. Avtal efter avtal rivs upp eller löper ut, och det finns en överhÀngande risk för att vi pÄ detta omrÄde Àr pÄ vÀg in i ett skede av strategisk instabilitet som kommer att innebÀra nya faror.

PÄ detta omrÄde Àr det uppenbart att Moskva vill ha samtal med Washington, och jag skulle tro att sÄdana ocksÄ kommer att komma igÄng. DÀremot Àr det betydligt osÀkrare om dessa kommer att leda till nÄgra konkreta resultat i ljuset av en del av de motsÀttningar som finns.

Men nu bÀr det tillbaka till Stockholm igen.

Och nu österut mot Moskva.

9 June, 2019 - 11:08

STOCKHOLM: Efter nÄgra dagar hemma bÀr det denna eftermiddag för min del ivÀg österut till Moskva. Jag har inte varit dÀr pÄ tvÄ Är eller sÄ, och det har alltid sitt vÀrde att pÄ ort och stÀlle se vad man kan finna.

Anledningen Àr att det stora institutet IMEMO, som funnits sedan gamla dagar och alltid haft en hyggligt central plats i det samlade systemet i den ryska huvudstaden, inbjudit ett antal personer ocksÄ frÄn andra lÀnder till sin stora Ärliga konferens om olika globala utmaningar.

Jag minns IMEMO vÀl frÄn den sovjetiska tiden, eftersom det var dÀrifrÄn den inbjudan till att besöka Moskva som jag fick i början av 1985 emanerade, och det var ocksÄ de som stods om vÀrdar för mitt besök dÀr.

Det var annorlunda tider. HÀr hemma hade den dÄvarande regeringen fördömt mig för det mesta i svallvÄgorna av de olika kontroverserna om ubÄtskrÀnkningarna, ocksÄ för att resa till Washington, och det var nog Ätskilliga som höjde pÄ ögonbrynen nÀr jag pÄ inbjudan Äkte österut.

Men det blev ett pÄtagligt intressant besök. Michael Gorbatjov hade just tilltrÀtt som ny sovjetisk ledare, och ingen visste riktigt vart det skulle bÀra hÀn. Jag kom att trÀffa ocksÄ en och annan som nog var lite utanför det vanliga besöksschemat under dessa dagar.

Om det kan det nog finnas anledning att skriva vart det lider.

Sedan dess har det varit otaliga besök i den ryska huvudstaden. RÀtt mÄnga under de uppbrottsÄr som skulle följa. NÄgra av de kÀmpande ryska demokrater jag lÀrde kÀnna dÄ har jag fortfarande goda kontakt med.

Och sedan mer officiellt som statsminister. Med pompa och stĂ„t i Kreml hos Boris Jeltsin. DĂ€refter med olika uppdrag pĂ„ Balkan och med Moskva som en viktig och faktiskt inte sĂ€llan konstruktiv samtalspartner. Åtskilliga gĂ„nger inbjuden av ryska tankesmedjor eller motsvarande för att utveckla dialog. Och sedan alldeles sjĂ€lvklart Ă„tskilliga gĂ„nger under mina Ă„tta Ă„r som utrikesminister.

Det var inte alltid lÀtta diskussioner, och ibland var de t o m hÄrda. Men pÄ ett eller annat sÀtt har jag alltid uppskattat mina besök i Moskva.

Vi fÄr se hur det blir den hÀr gÄngen. Jag Äterkommer i Àrendet.

PÄ den vidare arenan mÄ ju som positivt noteras att president Trump ÄtervÀnt till USA och anser att vad man kommit överens om med Mexico nu gör att det inte behövs nÄgra höjda tullar. Det Àr en lÀttnad, men denna lÀttsinniga hantering av tullar lÀmnar dock en viss osÀkerhet efter sig.

Ingen vet vad som kan komma hÀrnÀst.

Situationen i Mellersta Östern förblir spĂ€nd.

SÄvÀl Japans premiÀrminister Abe som Tysklands utrikesminister Haas Àr pÄ vÀg till Teheran för samtal, men viktiga representanter för Gulf-staterna kommer att ge moteld under besök i Europa under veckan.

LÀget i Idlib-provinsen försÀmras genom ocksÄ de allt intensivare syriska och ryska bombningarna. NÄgon jÀmförde med bombningen av Guernica under det spanska inbördeskriget, och tveklöst riskeras en ny humanitÀr katastrof.

Kampen mot terrorism Àr viktig, men respekten för mÀnniskoliv Àr det ocksÄ.

I Storbritannien inleds nu först voteringen i den konservativa parlamentsgruppen om vilka tvÄ namn som de ca 160.000 partimedlemmarna skall rösta om som ny partiledare och premiÀrminister.

I opinionsundersökningar leder Boris Johnson tydligt, och i intervjuer i dag sÀger han att han kommer att vÀgra att betala vad som överenskommits till EU innan vad han sÀger en slutgiltig överenskommelse finns. Samtidigt sÀger han att Storbritannien alldeles bestÀmt kommer att lÀmna den 31 oktober.

Hur allt detta skall gÄ ihop förblir ett mysterium. Och man hÀpnar nÀr det nu t o m diskuteras en möjlighet för en militant Brexit-premiÀrminister att helt enkelt hemförlova parlamentet, och dÀrmed förhindra det att fatta nÄgra beslut.

En ny premiÀrminister kommer att vara pÄ plats i slutet av juli, men dÀrifrÄn fram till 31 oktober Àr tiden rasade kort, och sÄvÀl EU-parlamentet som EU:s institutioner i övrigt kommer att ha Ätskillig annat pÄ menyn under dess veckor.

Det blir drama.

Drama ser det nu ocksÄ ut att bli i Moldavien, dÀr parlamentet godkÀnde en ny regering i lördags, men dÀr den sittande regeringen med stöd av en domstol vÀgrar att avgÄ och i stÀllet försöker att upplösa parlamentet.

Jag utgÄr frÄn att vi kommer att fÄ se ett bestÀmt agerande frÄn EU:s sida för att hjÀlpa till med att reda ut den situationen.

Den strategiska framgĂ„ngen med Östliga Partnerskapet.

5 June, 2019 - 13:33

PRAG: Att sitta uppe i det magnifika Czernin-palats som hyser det tjeckiska utrikesministeriet Àr att i alla bemÀrkelser befinna sig mitt i Europa. Bryssel ligger alldeles entydigt i kontinentens vÀstra delar, men hÀr Àr det lika naturligt att blicka mot öst som att blicka mot vÀst.

Och anledningen att jag Ă€r hĂ€r Ă€r fortsatta diskussioner om erfarenheterna av EU:s Östliga Partnerskap sedan det officiellt sjösattes pĂ„ ett toppmöte hĂ€r i Prag i maj 2008. PĂ„ mer eller mindre skakiga grunder brukar jag ju utnĂ€mnas till en av dess fĂ€der.

Tjeckisk utrikesminister dÄ var Karel Schwarzenberg, och det var ett nöja att Äterse honom i diskussioner hÀr i gÄr kvÀll och i dag tillsammans med ocksÄ tidigare utrikesminister Alexandr Vondra och nuvarande innehavaren av Àmbetet Tomåƥ Petricek. Karel representerar ett historiskt djup och perspektiv som Àr unikt i var tids europeiska utrikespolitik, och Àr alltid vÀrld att lyssna pÄ.

NÀr vi andra diskuterar det senaste decenniets olika dramatiska utvecklingar i Europa och hur vi hanterar dem tar Karel sin startpunkt i Napoleon-krigen och strÀcker analysen frÄn det tsaristiska Rysslands inre tumult till det polsk-litauiska samvÀldets olika erfarenheter.

Och i denna del av Europa betyder historien förvisso mycket. Alla har vi formats av den, men vissa Àr mer medvetna om den Àn vad andra Àr.

För mig Ă€r det uppenbart att det Östliga Partnerskapet Ă€r en av EU:s inte alltför talrika strategiska framgĂ„ngar under det senaste decenniet.

I ett öppningsanförande pÄ dagens konferens sade Tjeckiens bitrÀdande utrikesminister Martin Povelƥil att partnerskapets grundlÀggande uppgift Àr att visa att doktrinen om begrÀnsad suverÀnitet, uttalade av Sovjetunionen efter dess invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968, inte har nÄgon plats i dagens Europa.

Den observationen Àr central. Och det var den som ocksÄ ledde till konfrontationen med Ryssland i de östligare delarna av vÄrt Europa. Kreml ville inte acceptera att Ukraina valde sin egen vÀg.

Men för oss Àr det fundamentalt att inse att om doktrinen om begrÀnsad suverÀnitet accepteras för ett europeiskt land kommer den i morgon att tvingas pÄ fler europeiska lÀnder, och var slutet pÄ den processen gÄr över tid kan vi aldrig veta.

Det Ă€r i denna viktiga del som det Östliga Partnerskapet, i förening med andra politiska insatser, varit en sĂ„ viktig strategisk framgĂ„ng.

Och att man ser detta hĂ€r i Prag Ă€r inte sĂ„ konstigt mot bakgrund av de historiska erfarenheter man har. Årtalen 1938, 1948 och 1968 klingar dovt i nationens moderna historia. Och vad som hĂ€nde dĂ„ hĂ€r i Prag pĂ„verkade som bekant hela vĂ„r kontinent.

Men det Östliga Partnerskapet har Ă„stadkommit mer Ă€n sĂ„.

De olika nÀtverk och samarbeten det lett till har steg för steg förÀndrat de olika samhÀllena. Man slÄs av den betydelse som olika frivilligorganisationer och deras samarbete successivt fÄtt, och det kan inte undgÄ att ha sina effekter pÄ sikt.

Utvecklingen i Armenien kan ses som ett exempel pÄ det.

Och det gör det viktigt att fortsÀtta. Det tjeckiska utrikesdepartementet förbereder redan det toppmöte med partnerskapet de planerar under sitt ordförandeskap i EU 2022. Strategiska perspektiv Àr viktiga för strategiska framgÄngar.

Det Àr en strÄlande högsommardag i Prag, och jag tog en kort promenad ner mot den vÀldiga Prag-borgen och den allt imponerande Vitus-katedralen. Jag tror inte jag varit dÀr sedan begravningen av Vaclav Havel.

Och jag minns hur jag stod utanför hĂ€r – jag hade just gĂ„tt ut gymnasiet – nĂ€r jublande mĂ€nniskomassor tog emot Jugoslaviens ledare Tito nĂ€r han i augusti 1968 kom pĂ„ besök för att ge den tjeckoslaviska reformkommunismen sitt stöd.

NÄgon vecka senare rubbade de sovjetiska stridsvagnarna in. Det var doktrinen om begrÀnsad suverÀnitet i högst konkret tillÀmpning. Mörkret sÀnkte sig Ät Äter över denna gyllene stad.

Men nu Àr det annorlunda. Inom loppet av nÄgra decennier.

Europa kommer att fortsÀtta att förÀndras.

Och det Östliga Partnerskapet Ă€r en viktig del av denna historiska process.

Mest om Trump och hans tilltagande tumult.

2 June, 2019 - 15:33

STOCKHOLM: En underbar försommarsöndag nÀr den Àr som bÀst denna dag. Och jag hade förmÄnen av ocksÄ en tur en vitt ut i skÀrgÄrden under helgen, Àven om tillgÄngen pÄ den förvÀntade strömmingen visade sig vara nÄgot mager.

Ute i den vidare vÀrlden Àr det Donald Trump som fortsÀtter att skapa oro.

I handelskonflikten med Kina grÀvs skyttegravarna allt djupare, och vi ser nu hur konflikten sprider sig ocksÄ till andra omrÄden med restriktioner pÄ teknologi och annat. Inför G20-mötet i Japan i slutet av mÄnaden kan nog ytterligare upptrappning vÀntas, och utsikterna dÀrefter ser ju inte heller lysande ut.

I Washington har ju förhoppningen varit att de hÄrdare amerikanska ÄtgÀrderna skulle tvinga fram kinesiska eftergifter, men erfarna bedömare ser nu snarast hur den nationalistiska retoriken i Kina skÀrps, och nÄgon enkel vÀg tillbaka till var man var nÀr förhandlingarna avbröts Àr just nu svÄr att se.

Hörom dagen förkunnade sÄ Trump att han frÄn 10 juni kommer att börja att slÄ till med successivt ökade tullar pÄ all import frÄn Mexico om det inte blir stopp pÄ mÀnniskor frÄn Centralamerika som söker sig till den amerikanska grÀnsen. Enligt vad media förmedlar fattade han detta beslut mot inrÄden av samtliga relevanta rÄdgivare.

Bortsett frÄn att man kan diskutera om Mexico bÀr ansvar för den besvÀrliga situationen i Centralamerika Àr detta en tydligt illavarslande ÄtgÀrd.

Rent ekonomiskt kommer höjda tullar hÀr faktiskt att drabba mer import till USA Àn vad tullhöjningarna mot Kina hitintills gjort. Men Àn allvarligare Àr att de visar att den amerikanska politiken i dessa frÄgor Àr sÄ gott som helt oberÀknelig, och att i stort sett vad som helst kan hÀnda.

Donald Trump berömmer sig av att vara ”the great deal-maker”, men hitintills har han ju mest varit ”the great deal-breaker”.

Med Nordkorea blev det ju hitintills ingenting alls i sak, om Àn varm retorik frÄn Donald Trump om en diktatur som ny enligt uppgift avrÀttat den chefsförhandlare han hade vid sin sida vid det misslyckade toppmötet i Hanoi.

Med Mexico och Canada blev det till slut vissa revideringar i frihandelsavtalet NAFTA, men detta Àr Ànnu inte ratificerat i nÄgot av parlamenten, och sÄ vitt jag förstÄr strider det han nu utannonserar mot Mexico alldeles tydligt mot vad som finns i detta avtal.

Och med Kina har det hitintills bara blivit en allt allvarligare konfrontation.

Tuffa förhandlingar Àr en sak. Det Àr inte sÀllan en nödvÀndighet, och det inte minst nÀr det gÀller Kina.

Men plötsliga lappkast eller offentliga utbrott fungerar i allmÀnhet pÄtagligt dÄligt om man faktiskt vill uppnÄ resultat.

I morgon dimper sÄ denne man ner i London för ett statsbesök som sÀkert kommer att ha sina sÀrskilda inslag. Redan har han ju lÄtit meddela att Storbritannien bör lÀmna EU utan avtal, vÀgra betala sin skulder och utse Nigel Farage till chefsförhandlare.

Det Àr oseriöst i kubik, och dessutom direkt förolÀmpande mot den nation han har att besöka.

Att han vill att Boris Johnson skall ta över som ny premiĂ€rminister efter Theresa May torde vara uppenbart, och vart detta skulle leda kan man spekulera över. Sagde Boris skulle sannolikt svĂ€nga in den brittiska utrikespolitiken pĂ„ en Trump-kurs om Iran och Mellersta Östern, och mĂ„hĂ€nda t o m göra det med det uttalade syftet att försvaga EU:s anstrĂ€ngningar i regionen.

Vi fÄr se vad som kommer ut ur besöket i London, som ju sedan följs av firandet av landstigningen i Normandie den 6 juni tillsammans med andra ledare.

Men veckan som kommer har ocksÄ andra begivenheter.

Till St Petersburg inte sÄ lÄngt hÀrifrÄn kommer Kinas ledare Xi Jinping för att besöka Vladimir Putin och den ekonomiska utstÀllningen dÀr. Det blir deras andra besök hos varandra pÄ pÄtagligt kort tid. Putin var ju uppburen gÀst i Peking alldeles nyligen i samband med den stora samlingen om Belt and Road-initiativet.

Hur den relationen i sina detaljer utvecklas saknar sannerligen inte intresse.

Samtidigt fortsÀtter spÀnningen att stiga kring Iran och den Arabiska Halvön. I Riyad samlade Saudiarabien sina vÀnner till ett litet kampmöte, och USA:s John Bolton sÀger att han nu skal lÀgga fram bevis i FN:s sÀkerhetsrÄd för att Iran var ansvarigt för attacken pÄ de tre tankfartygen för nÄgon vecka sedan.

Att han kommit till denna slutsats förvÄnar knappast. Mer intressant blir att höra vad Norge, dÀr ett av tankfartygen var registrerat, har att sÀga. Jag kan förestÀlla mig att det pÄgÄr diskussioner i Àrendet i Oslo.

Och noteras bör sjÀlvfallet ocksÄ att det pÄ onsdag Àr dags för val till Folketinget i Danmark. Socialdemokraterna ser hÀr ut att klara sig som största parti, men hur en regeringsbildning skall gÄ till ÄterstÄr att se.

För socialdemokraterna SPD i Tyskland gick det som bekant riktigt uselt i EU-valet, och partiordföranden Andrea Narles har nu meddelat sin avgÄng. Hur detta drama kommer att upplösas saknar inte betydelse för framtiden för den stora koalitionen i Berlin, och det blir rÀtteligen noteras att eftervalsdebatten inte varit alldeles bekvÀm för CDU och dess nye ledare AKK heller.

För min del blir det en vecka med besök bĂ„de i Bryssel och Prag – i det första fallet för en del diskussioner om EU som stormakt nĂ€r det gĂ€ller globala regelverk och i det andra fallet för diskussioner om EU:s Östliga Partnerskap och dess framtid.

Och sedan Àr det ju nationaldag hÀr hemma i Sverige. LÄt oss bara hoppas att vÀdret stÄr sig.

Jo, Grekland ocksÄ 

27 May, 2019 - 11:59

STOCKHOLM: I min kommentar om enskildas lÀnders resultat i EP-valet i gÄr glömde jag i hastigheten Grekland.

HÀr registrerade borgerliga Nea Demokratia en sÄ massiv seger överreagerande Tsyriza att premiÀrminister Tsipras inte sÄg nÄgot annat alternativ Àn att annonsera att han efter kommande helgs lokala val avser att kasta in handduken och utlysa nyval.

Och dÀrmed blev Grekland det enda land dÀr EP-valet fick omedelbara följder fören regering.

Med stor sannolikhet kommer det nyvalet att resultera i ett regeringsskifte i Grekland.

Det skadar förvisso inte, men pÄ en punkt kan det bli bekymmer, och det gÀller det viktiga avtalet om Norra Makedonien och att Athen i och med detta skulle lyfta sitt veto mot landet i sÄvÀl Nato som EU.

Och det kan finnas en risk före att MD-ledaren Mitsotakis i valrörelsen lÄser sig pÄ en fortsatt negativ linje i denna frÄga.

Det skulle innebÀra en klart bekymmersamt bakslag för arbetet för stabilitet pÄ Balkan.

Hur gick det egentligen? Jo, sannolikt ett starkare EU.

27 May, 2019 - 10:43

STOCKHOLM: NÄgon betydande framgÄng för de högerpopulistiska och EU-kritiska krafterna blev resultatet av valet till Europaparlamentet knappast.

Den retoriken var hela tiden tÀmligen överdriven.

Ser man pÄ utvecklingen i EU i stort Àr kanske det enstaka mest betydelsefulla att valdeltagandet ökar i de flesta lÀnder. Det finns en tydligt ökad medvetenhet om att EU-samarbetet Àr av betydelse och relevans.

Ser vi pĂ„ de mer politiska trenderna Ă€r det framför allt de gröna och liberalerna som nu stĂ€rker sina positioner i Europaparlamentet – och det handlar i bĂ€gge fallen om grupper snarare pĂ„drivande för samarbetet – medan ju fortfarande största EPP och forfarande nĂ€st största socialistiska gruppen bĂ€gge förlorar i mandat.

Medan dess tvÄ grupper tidigare hade en majoritet om de lyckades komma överens Àr sÄ inte lÀngre fallet, och det kommer pÄtagligt att förÀndra spelets förutsÀttningar i parlamentet.

Redan i dag inleds spelet inför det att EU:s stats- och regeringschefer samlas pÄ tisdag kvÀll.

EPP-gruppen försöker samla ihop ren koalition mellan Europaparlamentets partigrupper för att fÄ stats- och regeringscheferna att omedelbart nominerar dess kandidat Manfred Weber till ny ordförande i kommissionen.

Men som siffrorna ser ut tvivlar jag pÄ att det kommer att fungera i morgon kvÀll, och dÀrmed inleds en sannolikt mer utdragen period.

BesÀttningen av de viktiga posterna inför de kommande fem Ären Àr förvisso en viktig frÄga. Det handlar om ordförande i kommissionen, men inte mindre viktig Àr posten som ordförande i Europeiska RÄdet och i det sammanhanget ocksÄ posten som s k Hög Representant för utrikes- och sÀkerhetspolitiken.

Till dessa positioner skall sÄ lÀggas chef för Europeiska Centralbanken och dessutom talman i Europaparlamentet.

Och jag skulle tro att det i slutÀndan blir ett lÀggspel med alla dessa poster och ett försök att se till att den samlade besÀttningen blir balanserad i olika avseenden.

Bekymmersamt blir om man Äter hamnar i situationen dÀr posten som Hög Representant faller ut som nÄgot av en restpost, dÀr beslut pÄ de tidigare posterna plötslig gör det nödvÀndigt att av balansskÀl hitta en socialistisk kvinna pÄ denna position.

NÄgra mer meriterade sÄdana för den posten har jag för ögonblicket svÄrt att se. DÀremot finns det vÀl meriterade kvinnliga kandidater för viktigare andra positioner. Men lÀggspelet i dess helhet mÄste fÄs att gÄ ihop.

Och jag skulle tro att det kommer att ta lite tid och en hel del manövrerande.

I enstaka lÀnder var valresultatet sÀrskilt intressant.

Tyskland Àr alltid ett viktigt land, och hÀr tror jag att kombinationen av ett uselt resultat i EP-valet och av att man för företa gÄngen förlorade platsen som största partiet i delstatsvalet i Bremen leder till att SPD:s position i den stora koalitionen i Berlin blir tÀmligen prekÀr.

Sannolikheten för nÄgon form av öppen kris i den frÄgan innan Ärets utgÄng har nog ökat högst pÄtagligt.

Inte heller CDU under dess nya ledare rosade marknaden. Man klarade sig som största parti, men ett resultat ett par procent under trettio kommer alldeles sÀkert att utlösa en del interna diskussioner framöver.

Men för de Gröna gick det klart bÀttre Àn vÀntat. Efter att ha följt deras omvandling under en tid Àr jag inte förvÄnad.

I Frankrike fick president Macron finna sig i att hans parti marginellt distanserades av Marine Le Pen, men det bör nog noteras att det stöd hon registrerade var lÀgre Àn i motsvarande tidigare val.

Macrons parti drabbades sannolikt ocksÄ av att de hade satt en tÀmligen svag person som förstanamn i detta val.

Det brittiska resultatet var ju speciellt pÄ alla sÀtt.

För sÄvÀl de konservativa som labour blev det den katastrof som förutsetts, medan de EU-positiva liberalerna mer Àn fördubblade sitt stöd och blev klart större Àn de regerande konservativa.

I Polen lyckades regerande PiS med knapp marginal vinna över den breda Europa-koalitionen genom att inte minst mobilisera sina vÀljare pÄ landsbygden. Men frÄgan hur det kommer att gÄ inför de president- och parlamentsval som kommer senare i Är Àr nog alldeles öppen.

I Österrike gick Stefan Kurz och hans ÖVP fram pĂ„tagligt, men om hans regering kommer att överleva dagens förtroendeomröstning i parlamentet Ă€r högst tveksamt. Det Ă€r möjligt att landet fĂ„r en mer tjĂ€nstemannabetonad regering fram till nyvalet i september.

I Danmark blev det betydande förÀndringar genom ett rent katastrofval för alltid EU-kritiska Dansk Folkeparti och en tydlig framgÄng för regerande Venstre som mot alla odds dessutom gick om socialdemokraterna och blev största parti.

Landet har ju val till folketinget nÀsta helg, och det ÄterstÄr att se vilken betydelse detta resultat dÄ kommer att ha. Det kan vara bÀddat för överraskningar.

Det svenska resultatet förÀndrar vÀl inte spelplanen nÀmnvÀrt. I förhÄllande till 2014 var SD den store vinnaren, men i realiteten höll man sig bara fast vid den nivÄ man etablerat de allra senaste Ären.

Och dÀrmed bekrÀftades i alla fall i detta avseenden den europeiska trenden.

De högerpopulistiska partierna har etablerat sig som en del av det politiska landskapet runt om i Europa, men nÄgon stor vÄg av ytterligare framgÄngar gÄr knappast att ses.

I stÀllet kommer nog detta valresultat att kunna lÀgga grunden för ett Europaparlament som snarare driver pÄ Àn försvagar samarbetet.

Och i den vÀrld vi nu lever finns det anledning att notera det med tillfredsstÀllelse.

Huvudscenario nu: Brexit som krasch.

24 May, 2019 - 16:43

STOCKHOLM: SÄ kom i dag det ofrÄnkomliga beskedet om att Theresa May lÀmnar posten som konservativ partiordförande och dÀrmed ocksÄ premiÀrminister.

Först skall det egenartade statsbesöket med Donald Trump klaras av, och dÀrefter firandet av Normandie-invasionen 1944, men den 7 juni lÀmnar hon formellt in sin avskedsansökan.

Och dÄ börjar den formella processen.

Den konservativa parlamentsgruppen sorterar via voteringar fram tvÄ kandidater som sedan gÄr till omröstning bland de ca 180.000 registrerade medlemmar som partiet har. Mot slutet av juli borde detta vara klart.

Sedan fÄr man utgÄ frÄn att vederbörande ocksÄ blir premiÀrminister, men mycket lite Àr absolut sÀkert i dessa dagar. Det kan komma till ytterligare revolter i parlamentsgruppen, och det krÀvs ocksÄ stöd frÄn DUP-partiet pÄ Nordirland. Men rimligen borde det fungera.

Och vad hÀnder sedan? HÀnder ingenting alls lÀmnar ju Storbritannien med en krasch och med automatik den 31 oktober.

Sannolikheten för den utgĂ„ngen – som egentligen ingen med nĂ„gon insikt i frĂ„gan vill ha – har nog med alla rimliga mĂ„tt mĂ€tt ökat genom denna utveckling.

I alla undersökningar Àr Boris Johnson den som i dag har störst stöd av de konservativa partimedlemmarna. Men veteranen Ken Clarke pÄpekade tidigare i dag att mönstret Àr att favoriter sÀllan Àr de som vinner. Möjligen uttryckte han med detta dock frÀmst en förhoppning.

Men hur som helst fÄr vi nog utgÄ frÄn att det blir en person med en hÄrd Brexit-agenda som gÄr segrande ur striden, och som dÄ ocksÄ tÄgar in i 10 Downing Street med det mandatet.

Att det skulle vara möjligt att Ästadkomma nÄgra avgörande förÀndringar i uttrÀdesavtalet med EU Àr utomordentligt sannolikt. Det har funnits en strÀvan hos EU-ledarna att trots att hjÀlpa Theresa May, men att man skulle vilja hjÀlpa Boris Johnson Àn mer förefaller milt sagt osannolikt.

Han Àr ju inte direkt mannen som Àgnat sig Ät att bygga förtroende i och relationer med det övriga Europa. Och det Àr ett mycket milt sÀtt att uttrycka saken.

Och Àven om han skulle resa till Bryssel och be om mer tid tror jag att det skulle bli besvÀrligt.

Det finns en stark vilja att hjÀlpa Storbritannien, men om detta land fÄr en ledare mest kÀnd för att förtala EU och sabotera relationen Àr det möjligt att saker och ting kommer att te sig nÄgot annorlunda.

SÄ vi gÄr in i en ny tid av fördjupad osÀkerhet vad gÀller Brexit-processen.

Tills vidare fÄr vi följa dramat inom det konservativa partiet. Och nÀr det Àr över kan det vara dags att se om det huvudscenario med en krasch ut ur EU utan avtal som nu avtecknar sig kan undvikas.

För min del var det nyss intervju med BBC Radio 4 i Àrendet, och strax Àr jag pÄ vÀg till CNN för att delta i diskussio9nerna i samma Àmne.

Men om det bidrar till sÄ mycket mer av klarhet Àr vÀl lÄngt ifrÄn sÀkert.

Allt Àr ju genuint osÀkert.

EP-val och strategisk agenda – och Ryssland.

21 May, 2019 - 12:02

STOCKHOLM: Det Àr alltid angenÀmt med dagar i Stockholm, och i all synnerhet hÀller detta vid denna tid pÄ Äret. I dag hÄller vÄren pÄ att nÀrma sig försommaren, oh den tillhör Ärets allra bÀsta tider.

Till helgen stundar sÄ valen till Europaparlamentet, och redan pÄ tisdag nÀsta vecka trÀffas EU:s stats- och regeringschefer för att börja lÀgga puzzlet med besÀttningen av de olika institutionerna inför de kommande fem Ären. Mot slutet av Äret skall allt vara klappat och klart om det gÄr som det skall.

Europaparlamentet sammansÀttning Àr en av faktorerna som Àr viktiga i detta avseende.

Viktigt för de olika lÀnderna och partierna Àr ju att de Àr företrÀdda av personer som har den tyngd och erfarenhet som gör att de kan göra sig gÀllande i den mycket annorlunda parlamentariska miljö som Europaparlamentet ju utgör.

Och viktigt inte minst för mindre lÀnder Àr att vi pÄ viktiga omrÄden fÄr ett EU-samarbete som blir starkare och mer solitt under de kommande Ären. Vi lever i en mer komplicerad och delvis ocksÄ farligare vÀrld, och ett starkare samarbete Àr en av vÄra allra viktigaste instrument för att försöka att hantera den situationen.

I mÄngt och mycket Àr sjÀlvfallet valen ocksÄ nationella stÀllningstaganden, och de kommer ocksÄ att utvÀrderas som sÄdana.

Det spekuleras mycket i en vÄg för olika högerpopulistiska partier, men hur det blir med den saken ÄterstÄr att se.

I Italien kommer Lega Nord att göra ett minst lika bra val som Partido Democraytico gjorde för fem Är sedan, och blir dÀrmed med all sannolikhet det ledande partiet i denna kategori i det nya Europaparlamentet.

Frankrike blir viktigt att följa, och som det nu ser ut har Emmanuel Macron inte alldeles lÀtt att hÀvda sig mot Le Pens s k nationella front som antas fÄ ett stöd kring 20%.

I Tyskland kommer AfD förvisso att gÄ fram i förhÄllande till 2014, men kan t o m komma att gÄ tillbaka i förhÄllande till de olika valresultat de haft sedan dess.

Österrike kommer nu ocksĂ„ att betraktas med större uppmĂ€rksamhet efter kollapsen dĂ€r. Inledande opinionsundersökningar visar hygglig framgĂ„ng för förbundskansler Kurz, men ingen avgörande kollaps för FPÖ.

Och sÄ kommer ju det egenartade valet i Storbritannien, dÀr allt kan komma att stÀllas pÄ huvudet pÄ ett sÀtt som kan fÄ betydande konsekvenser för landets politiska system framöver.

Men till allt detta finns det anledning att Äterkomma i början av den kommande veckan.

Viktigt Àr hur man sedan lÀgger den strategiska kursen för samarbetet under de kommande Ären, och den diskussionen blir nu viktig fram till EU-toppmötet i slutet av juni. I min mÄnadsartikel för Project Syndicate, som i sedvanlig ordning dyker upp i ett antal tidningar i olika lÀnder, har jag gett lite av min syn pÄ hur de prioriteringarna borde se ut.

PÄ Twitter har jag en lÀnk till artikeln frÄn en av Irlands ledande tidningar.

I gÄr hade vi spÀnnande diskussion pÄ Utrikespolitiska Institutet hÀr i Stockholm ed anledning av f d ambassadören Tomas Bertelmans nu utkomna bok om Rysslands utveckling under senare decennier.

Betydande delar av denna utgörs av studier, analyser och rapporter som det tidigare varit stor röd hemligstÀmpel pÄ, men som nu i allt vÀsentligt kunnat offentliggöras. Och dÀrmed sÀger ju boken mycket inte bara om Ryssland utan ocksÄ om hur den svenska utrikesförvaltningens syn pÄ dess utveckling förÀndrats genom decennierna.

FrÄn uppvaknandet pÄ 1980-talet till realiteten av ett överrustat Ryssland, över imperiets plötsliga och i allt vÀsentligt fredliga kollaps till förhoppningarna och samarbetets tid och fram till under det senaste decenniet Rysslands tragiska oförmÄga att reformera sig sjÀlv och etablera genuint vÀnskapliga förbindelser med sina grannlÀnder.

Det fanns Ätskilligt att diskutera, och det blev ocksÄ ett samtal dominerat av en handfull f d svenska ambassadörer till detta Ryssland med en och annan övrig som ocksÄ hade möjlighet att ge sitt bidrag.

Diskussionen kommer sÀkert att fortsÀtta.

 
Nytt i massmedia

Nytt frÄn partier och politiker

Nytt frÄn debattörer


Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 23:13.


Powered by vBulletin® Version 3.8.1
Copyright ©2000 - 2019, Jelsoft Enterprises Ltd.
Svensk översättning av: Anders Pettersson