MEXICO CITY: Den amerikanska Thanksgiving-helgen i veckan sänkte i alla fall tillfälligt tempot i tumultet kring Trumps nya utspel om Rysslands krig.

Först var det ju ultimatum till Zelensky att han till i torsdags helt skulle ha accepterat det åförfärliga pappret med 28 punkter som vi nu vet hade ryskt ursprung om än med vissa knappast mindre anmärkningsvärda tillägg av Trumps team.

Men sedan ledde diplomatiska brottningar i Genève mellan främst ukrainska och amerikanska delegationer till att det av detta blev 19 punkter med åtminstone två utestående stora frågor – territoriella eftergifter och amerikanska möjliga s k säkerhetsgarantier.

Och vad som händer nu är mindre klart.

En ukrainsk delegation har under söndagen i Florida haft fortsatts samtal med Trumps team, och Trump sänder senare under veckan sin olycksalige fastighetsvän Witkoff till Moskva för att tala med Putin.

Vad som kommer att komma ut av detta är skrivet i stjärnorna – men sannolikt inte särskilt mycket.

I Kyiv har tumult kring korruptionsskandalen kring ett energibolag nu skördat sitt största offer i och med att presidentens stabschef Yermak tvingats att avgå. Hur inblandad han var är än så länge oklart, men han var redan fokus för åtskillig opposition i och med att det – inte utan grund – ansågs att han hade samlat på sig alldeles för mycket makt.

Det som det hela ju visar med stor tydlighet är att de institutioner för att bekämpa korruption som satts upp verkligen fungerar. De var utsatta för en allvarlig attack i somras, men den krisen kunde hävas, och deras insatser nu visar ju att de har ett verkligt oberoende och en verklig betydelse.

Och det är en positiv faktor som skall noteras mitt i allt detta.

Hur sedan Zelensky väljer att omorganisera sitt presidentkansli blir självfallet av betydelse. Det finns utrymme för förbättringar, och förhoppningsvis kommer de nu att utnyttjas.

Men mitt i allt detta är Zelenskyjs utrymme för att böja sig för Putins krav om att överta den del av regionen Donetsk som den ryska armén trots tre och ett halvt års enorma ansträngningar inte lyckats erövra ytterligt begränsad. Och det samtidigt som Putin förefaller att ha fjättrat sig ordentligt vid detta krav. Han tror att han måste kunna säga att han med detta katastrofala krig erövrar i alla fall hela den regionen.

Med denna låsning är möjligheten till framgång nu begränsad. Trumps team försöker olika manövrar genom att säga att området om det överlämnas till USA skall vara demilitariserat eller att det skall vara någon form av frihandelszon, men ingenting av detta förändrar ju att ryska säkerhetsstyrkor kommer att rycka in och att den ukrainska befolkningen kommer att fly.

Det finns också andra problem.

USA säger nu att man bara vill diskutera sina s k säkerhetsgarantier efter det att en uppgörelse uppnåtts, och få tror att dessa s k garantier skulle ha någon större kraft. Är president Trump att lita på? Kommer hans efterträdare att vara det?

En förödande artikel i helgens Wall Street Journal, som ju inte är någon ledande vänsterpublikation, går i detalj igenom hur Witkoff och andra mer verkar intresserade av ekonomiska vinster från Ryssland än av fred för Ukraina. Och de ryska förhandlarna lockar med miljardvinster om de bara går med på Putins krav.

Ingenting tyder på att Putin när han träffar Witkoff kommer att indikera någon vilja till viktiga kompromisser. Rimligen ser man i Kreml hur man kan fortsätta att leka runt med Trumps förvirrade team, locka med än större ekonomiska vinster och säga att det är bara om Trump tvingar Zelensky att vika sig som det kan bli något av allt detta.

Var utrikesminister Rubio befinner sig i allt detta är mindre klart. Han var alldeles uppenbart inte med om att formulera de famösa 28 punkterna, och har väl sedan dess gjort vissa ansträngningar att räta upp skutan, om än med begränsad framgång.

Det sägs nu att han inte avser att delta i mötet med Nato:s utrikesministrar i Bryssel på onsdag, där ju frågan med nödvändighet kommer att vara stor, vilket vore mycket anmärkningsvärt. Möjligen skulle förklaringen ligga i att han skulle ha svårt att förklara vad som egentligen pågår.

Men möjligen kommer han då också att absorberas av vad Trump håller på med vad gäller Venezuela. Här anses ju Rubio med sin förankring i Florida tillhöra de verkliga hökarna.

Min prognos för den kommande veckan – en äventyrlig sak i tider som dessa – skulle vara att några framsteg i ansträngningarna att få slut på Putins krig inte kommer att ske. Putin kommer att binda sig vid sin position, Witkoff kommer att presentera några nya underligheter, Zelensky har inget politiskt utrymme och Trump kommer att bli allt mer frustrerad.

Hade en tydligare, mer sammanhängande och starkare amerikansk politik, i nära samarbete med Europa, kunnat ge ett annat resultat och en vapenvila? Det är alls inte omöjligt – men nu är vi där vi är. Vi får leva med administrationen Trump fram till minst januari 2029.

Min föregående vecka avslutades i Helsingfors, där det förutom politiska diskussioner, också med president Stubb, blev besök vid det imponerande satellitföretaget Iceye. Och där kunde vi på kvällen följa hur ytterligare ett antal av företagets radarsatelliter sköts upp från Kalifornien och framgångsrikt placerades i sina omloppsbanor.

Föregående vecka var det också ministermöte i Bremen med European Space Agency, och även om det mötet resulterade i förstärkta europeiska rymdsatsningar med en budget för de kommande åren som ökade med närmare en tredjedel måste man notera att dessa bara ligger på en sjundedel av den amerikanska nivån och att Europa håller på att bli omsprunget också i rymden av Kina.

Ett land som satsar tydligt är dock Tyskland som nu offentliggjort en rymdsäkerhetsstrategi med mycket stora också militära satsningar för de kommande åren. Landet har passerat Frankrike som den vad gäller ekonomiska satsningar ledande europeiska rymdnationen. Frankrike kämpar nu med Italien om andraplatsen efter att under tidigare decennier ha varit den dominerande europeiska rymdaktören.

Själv tillhör jag dem – jag skrev lite om detta i min utredning om vår underrättelsetjänst- som tycker att det finns mycket starka skäl inte bara för gemensamma europeiska satsningar, utan också nordiska sådana,

En del är förvisso på gång, men åtskilligt mer skulle behöva göras.

Längre bort fortsätter spänningen mellan Japan och Kina som jag skrev om förra veckan. Att Japan sagt att man skall placera ut luftvärnsrobotar på en ö strax öster om Taiwan har lett till ytterligare upptrappade kinesiska reaktioner. Känsligheten är stor.,

Det intressantaste är uppgiften om att President Trump efter ett samtal med Xi Jinping skulle ha uppmanat den japanska premiärministern Takaichi att uttrycka sig försiktigare om Taiwan. Är uppgiften riktig visar den betydelsen för Trump av relationen med Kina, och visar måhända en mer distanserad inställning till Taiwan än den som annars dominerar den amerikanska debatten.

Och därmed kommer i med all sannolikhet att få se förstärkta kinesiska försök att successivt vrida den amerikanska politiken i frågan i sin riktning i upptakten till Trumps kommande besök i Kina i april nästa år. Med all sannolikhet kommer man då också att försöka att få europeiska länder att formulera sin s k Ett Kina-politik med från deras utgångspunkt större klarhet.

Själv har jag nu landat i Mexico City för ett antal dagar här. Jag skall delta i en konferens om utvecklingen i regionen, men därtill göra en del för att förbereda en annan sådan i början av det kommande året.

Med sina ca 130 miljoner invånare är Mexico ett land av betydelse – världens 13:e ekonomi och näst störst i Latinamerika efter Brasilien – men tydligt i skuggan av USA och dess politik genom en mycket nära ekonomisk relation med det s k USMCA-avtalet, en stor befolkningen i USA med mexikanskt ursprung och inte minst trafiken av olika narkotika och preparat från de syndikat som fortfarande har en icke oväsentlig ställning i delar av landet.

Och det blir med all säkerhet många diskussioner om dessa ämnen. USMCA-avtalet mellan Mexico, Canada och USA skall omförhandlas under året, och därtill kommer att den amerikanska politiken gentemot Venezuela – vad gäller flöden av narkotika och andra är en väsentligt mindre faktor än såväl Colombia som Mexico – självfallet här följs med betydande oro.

Och blickar kommer säkert att riktas mot Honduras med anledning av dess presidentval i dag söndag. Kring en tredjedel av landets ekonomi består av pengar som personer som flyttat till USA skickat hem, och president Trump har uttalat mycket tydliga åsikter om hur valet bör utfalla.

Intressanta dagar här blir det alldeles säkert, och på vägen hem till Sverige igen blir det så också ett stopp i Berlin där vi har styrelsemöte med European Council on Foreign Relations.

STOCKHOLM: Just hemkommen från ett par dagar i ett Wien där julen redan började att göra sig påmind, och där det mitt i allt annat också hanns med ett besök på julmarknaden med glühwein och annat som hör en julmarknad i centrala Europa till, finns det mycket att säga om de senare dygnens utveckling.

Det var i torsdags som det började att sippra ut uppgifter om någon ny s k fredsplan från president Trump, och i fredags kunde man så ta del av ett papper i 28 punkter som Vita Huset i tydligen rätt ultimativa former hade överlämnat till Kiev.

I en första kommentar beskrevs jag dessa punkter som en blandning av det skamliga, det naiva och det absurda. I BBC såg jag senare att en av deras kommentatorer tyckte att jag hade uttryck mig diplomatiskt.

Det som senare framkommit är att detta är ett i grunden ryskt papper som under några möten i Florida uppenbarligen har kompletterats med en del påtagligt amerikanska synpunkter. Amatörismen i formuleringarna och tankarna är ofta slående.

Grunden är de krav som president Putin formulerat sedan länge. Han vill ha kontrollen också över de delar av regionen Donetsk som han ännu inte kontrollerar, utöver de övriga fyra ukrainska regioner han gör anspråk på, och därtill en rad inskränkningar i Ukrainas suveränitet när det gäller storleken på dess försvar liksom möjligheten till västligt försvarssamarbete.

Till dessa grundläggande och väl kända ryska krav har så lagts ett antal amerikanska sådana av tämligen skamlig karaktär. Återuppbyggnad av Ukraina som skall ske med europeiska pengar och med delar av frusna tillgångar, men trots att man inte skall bidra med någonting skall USA ha ledningen av återuppbyggnaden och 50% av de vinster som kan uppkomma skall tillkomma USA.

Till detta kommer såväl en gemensam rysk-amerikansk grupp som skall kontrollera varje del av avtalet – utan deltagande vare sig av Ukraina eller berörda europeiska länder – och ett Peace Council med övergripande ansvar som skall ledas av – självfallet! – president Trump.

Andra lätt bisarra tankar är att USA skall ”medla” mellan Ryssland och Nato i någon stor uppgörelse. Den allmänna uppfattningen är ju annars att USA är medlem av Nato.

Men punkter som dessa visar bara amatörismen i detta papper. Diplomatiska proffs i såväl Washington som Moskva skär säkert tänder i ilska över klantigheterna.

Men i grunden handlar det ju nu om att Trump efter att i Alaska ha gett upp försöken att få Putin att acceptera en vapenvila nu övergått till att försöka att tvinga Zelensky att acceptera en uppgörelse på i huvudsak ryska villkor. Jakten på fredspriset förefaller att vara den enda princip som gäller.

Till saken hör inte bara att ordinarie utrikes- och säkerhetspolitiska mekanismer i Washington helt har hållits utanför hanteringen, utan dessutom att europeiska allierade fick del av det hela genom att läsa tidningarna.

Chocken över innehållet blandades runt om i Europa alldeles säkert med ilska över hela hanteringen. Det handlar dock om frågor av avgörande betydelse för Europas säkerhet.

Den fortsatta hanteringen av spektaklet är osäkert. I dag har ukrainska, amerikanska och europeiska representanter suttit i Genève och gått igenom punkterna – dock ville inte USA ha med några europeiska representanter när man talade med Ukraina. Man kan bara hoppas att det europeiska agerandet varit tydligt och robust inte minst för att ge Ukraina stöd.

Tiden för smicker måste definitivt vara över.

Och i morgon är det extra EU-toppmöte i Luanda i Angola i anslutning till det toppmöte mellan EU och Afrika som äger rum där.

Från Moskva har hitintills bara sagts att pappret kan utgöra en bra grund, vilket är ett annat sätt att säga att de är inställda på att förhandla om dess olika formuleringar. Att Kremls grundläggande krav förefaller tillgodosedda innebär ju inte att man inte kommer att pressa på för att få igenom alla sina krav.

Också därför tror jag att sannolikheten för att detta leder till något snabbt avslut är mycket begränsad.

Att förutse hur fortsättningen blir är dock inte enkelt. Kommer Trump att ta hänsyn till ukrainska och europeiska invändningar? Kommer Putin i sedvanlig ordning försöka att gapa över lite för mycket?

För Putin är det tydligen mycket viktigt att få kontrollen över resterande delen av regionen Donetsk, och i de 28 punkterna får han det, även om området skall vara demilitariserat.

Det betyder dock föga – hans polis och säkerhetsstyrkor kommer att ta över och den absoluta huvudsidan av de kring 1,5 miljoner människor som bor i området kommer om det mot förmodan skulle bli på detta sätt säkert att välja att fly.

Jag skulle tro att president Zelenskyjs marginaler för att acceptera detta krav knappt är befintliga, och jag hoppas att han i Genève får europeiskt stöd. Det enda rimliga är ju en vapenvila längs den existerande frontlinjen. Så brukar det vara.

På mötet med Trilateral Commission i Wien blev det av lätt insedds skäl mycket diskussion om detta. Nato:s generalsekreterare Mark Rutte skulle komma och tala, men han fick ställa in, och jag fick rycka in i stället med ett budskap som nog var rätt ordentligt annorlunda.

Och den brutala slutsatsen är ju trefaldig: USA:s intresse för substansen i den transatlantiska relationen är synnerligen lågt, och USA är dessutom såväl oförutsebart som opålitligt i sitt agerande. Europeiska regeringen har svårt att uttrycka detta offentligt, men få skulle sannolikt invända.

Men till detta kommer det alldeles säkert att finnas anledning att återkomma.

Den saudiska kronprinsen MBS besök i Washington kom ju lite att överskuggas över milt sagt märkliga kommentarer som Trump hade om mordet på Jamal Khashoggi 2018 men värt och viktigt att notera är att den saudiska positionen förblev att någon normalisering med Israel inte är aktuell förrän man ser konkreta framsteg mot en palestinsk stat.

Och sådana är ju inte lätta att se.

Annars var ju detta veckan när världen gick vidare utan USA.

Man var inte närvarande vid klimatmötet COP30 i Belém i Brasilien, vars resultat kanske inte imponerande, och heller inte på G20- toppmötet i Johannesburg i Sydafrika. Och det säger sig självt att samarbeten som dessa blir lite haltande när USA helt ställer sig vid sidan av.

I Ostasien må noteras att några kommentarer av nytillträdda japanske premiärministern Takaichi lett till en minikris med Kina. Hon noterade att ett kinesiskt hot mot Taiwan på ett eller annat sätt skulle dra in också Japan och påverka landets säkerhet, vilket är en slutsats svår att undvika, men detta har ju föranlett en kaskad av kinesiska reaktioner.

Jag hör t ex att det finns mycket bra hotellerbjudandet i Japan just nu eftersom de kinesiska myndigheterna som en del i påtryckningarna avrått från resor till Japan.

Nu nalkas en ny vecka, som säkert kommer att domineras av det fortsatta spelet kring de märkliga 28 punkterna.

För mig blir det en vecka mest i Stockholm, men på fredag bär det av till Helsingfors för lite möten där och på söndag eftermiddag sätter jag mig på ett flygplan med destination Mexico City.

STOCKHOLM: Några dagar i Kalifornien, där jag spenderat huvuddelen av den gångna veckan, är att leva med diskussioner som alla på ett eller annat sätt handlar om AI-utvecklingen och dess allt tydligare konsekvenser.

De amerikanska börserna är tydligt osäkra på när de gigantiska investeringar som nu sker i datacentra för AI kommer att börja att betala sig, och det spekuleras i möjligheten av att de långt uppdrivna värdena snabbt kan börja att falla med alla de konsekvenser det kan få. Det påminns hur det gick med den s k dot.com-boomen för ett kvartssekel sedan.

Men samtidigt är det ju tydligt att det handlar om en långt mer genomgripande förändring än vad som då var fallet. AI börjar redan påtagligt påverka arbetsmarknad och näringsliv, och de som talar om att vi kan komma att stå inför en snabb utveckling av produktivitet i ekonomin har tveklöst en del starka argument på sin sida.

Och sedan kommer alla andra aspekter av utvecklingen.

Jag satt i en diskussion om huruvida den nation som först utvecklar det som kallas AGI – en allmän överlägsen intelligens – kommer att kunna skaffa sig ett så dramatiskt övertag att den kan lägga världen för sina fötter. Ett team hade tagit fram scenarier för hur det skulle kunna ske, och ett annat team hade mobiliserat olika argument varför detta var mindre sannolikt.

Det blev en minst sagt spännande diskussion med många aspekter där alla förtjänade djupare diskussion. Till slut blev det dock så att teamet som sade att det skulle bli svårt för den första AGI-nationen att tillräckligt snabbt etablera total global dominans fick det största stödet.

Men hela diskussionen var talande för hur upptagen man i USA nu är av kapplöpningen om AI med Kina och de konsekvenser denna kan få.

Man ligger före – men hur långt, och hur länge? Och finns det några möjligheter att på ett eller annat sätt bromsa den kinesiska utvecklingen? Fungerar exportkontrollerna av de mest avancerade av chipsen från NVIDIA – eller leder de bara till att Kina satsar ännu mer på att bygga eget?

Under några dygn med olika diskussioner som alla på ett eller annat sätt kom att handla om AI tror jag inte Europa nämndes en enda gång. Världen har reducerats till USA och Kina.

Slående var också hur AI nu konkret påverkar företag och företagsstrukturer. Arbetsuppgifter förändras eller försvinner snabbare än man hade förutsett. Företag som startat med bara AI skapar plötsligt nya situationer. På Fox News lyssnade jag på en diskussion om hur arbetsmarknaden för nyutexaminerade snabbt håller på att förändras av utvecklingen.

Men bekymmer finns förvisso.

Börsutvecklingen är en, även om det långsiktigt kan betyda mindre. Frågan om det kommer att finnas tillräckligt med el för att försörja de kraftslukande AI- centra en annan, och också här noteras bekymmersamt om hur Kina mycket snabbt bygger ut sin elproduktion.

Det finns mycket att tänka på.

Annars handlar den amerikanska politiken mest om den s k Epstein-affären. I en politisk kultur där konspirationsteorier lätt får fäste föds nu frågan med ständigt nya vinklingar och informationer. En brittisk prins har fällts, liksom en brittisk ambassadör, och i USA kommer det nog att bli åtskilliga innan detta gått till ända – och det förefaller inte omedelbart förestående.

President Trump verkar dock nu ha insett att han hade problem i valen förra veckan, och att det delvis handlar om inflationen. Snabbt förkunnade han att han ju sänker tullarna på vissa matvaror och att detta kommer att göra allting bättre.

Men i detta ligger ju ett tydligt erkännande av att hans tullar faktiskt har drivit upp priser. Fortsättning kommer att följa – jag undrar hur länge beslutet om 107% tull på importerad italiensk pasta kommer att stå sig.

Mitt i detta laddar han upp för någonting mot Venezuela. Och någonting måste det väl nu rimligen bli, även om jag tror han kommer att undvika alltfler dramatiska steg som t ex amerikanska trupper på marken i landet.

Med att bekämpa narkotikasmuggling har detta föga att göra. Det sker med polisiära instrument – knappast med hangarfartyg. Och nyckeln ligger ju dessutom i den långt besvärligare uppgiften att begränsa efterfrågan. Så länge den finns kommer smugglingen att finna sina vägar.

De närmaste dagarna kommer Trump att ta emot den saudiske kronprinsen MBS för ett besök som inte kommer att sakna intresse.

Trump vill få in Saudiarabien i det s k Abrahams-avtalet med ett diplomatiskt erkännande av Israel, men Saudiarabien har hitintills sagt att det saknar aktualitet så länge inte Israel tar konkreta steg mot att acceptera en palestinsk stat.

Och här bromsar ju Netanyahu med all sin kraft. I FN i New York skall det nu röstas om en tämligen vagt formulerad resolution i säkerhetsrådet för att stödja vapenvila och vidare steg om Gaza, men de formuleringar som finns där kommer nog knappast att räcka för MBS.

Trump kommer dock att trycka på. Nu sägs det att Saudiarabien inte heller kommer att få köpa några F35- flygplan om de inte erkänner Israel, men inte heller detta hot tror jag kommer att räcka.

Diskussion blir intressant inte minst mot bakgrunden av att det ju går ganska trögt med de olika stegen mot en stabilisering av Gaza.

Någon typ av vapenvila fungerar, men så mycket mer är det inte. Det sägs att Indonesien erbjudit några tusen soldater till den nödvändiga stabiliseringsstyrkan, samtidigt som Israel med stor tydlighet säga att inga turkiska soldater kan accepteras.

Det återstår mycket innan vi kommer att se denna styrka förverkligad – liksom den demilitarisering av Hamas som då också skall ske.

I Kiev har anti-korruptionsmyndigheterna nu rullat upp en rätt präktig skandal kring några av de statliga energimyndigheterna. Det är självfallet illa, men det visar ju att dessa faktiskt fungerar, och vågar ta sig an också känsliga fall, efter det att de under sommaren var utsatta för ett försök att få sin makt och sina möjligheter begränsade.

Det misslyckades ju efter starka offentliga protester, och det som nu avslöjats visar att de ju verkar ha den kraft som krävs. Vi får se hur fortsättningen i denna fråga kommer att bli – hitintills har såväl energi- som justitieministern fått gå.

Samtidigt fortsätter det eländiga kriget.

Fronten står och stampar, men Ryssland trappar upp sina drönar- och robotattacker inte minst för att slå ut Ukrainas kraft- och värmeförsörjning inför vintern, och samtidigt blir de ukrainska attackerna mot Rysslands infrastruktur för olja allt effektivare.

Mot slutet av veckan skall COP30 i Brasilien ta slut och redovisa vad man möjligen kommit överens om, men förseningar tillhör närmast rutin med dessa gigantiska möten. Förväntningarna är relativt lågt ställda.

Till helgen är det också toppmöte med G20-länderna i Johannesburg, men det ser ut att bli en tämligen avlövad tillställning. Trump har förkunnat inte bara att han inte kommer utan att inte en enda person kommer från USA, vilket ju får ses som rätt anmärkningsvärt.

Putin håller sig klokt nog hemma, men att Ryssland representeras enbart av en tämligen okänd biträdande chef för presidentadministrationen är märkligt och har lett till spekulationer om vad som möjligen hänt med den annars flitige resenären Lavrov.

Klarhet i den frågan kommer väl i sinom tid. Men Lavrov har slutit sin pakt med Den Onde, och den kommer han nog inte efter känt föredöme ur så lätt.

För min del blir det nu en vecka huvudsakligen i Stockholm – men mot slutet och nästa helg bär det av till Wien för olika diskussioner där.

STOCKHOLM: Just återkommen från en helg med norra Europas största studentfest i Lund – den s k GA-balen – är det i sedvanlig ordning dags att försöka blicka framåt på den kommande veckan.

Men den föregående hade ju sitt intresse också.

Att den muslimske socialisten Zohran Mamdani valdes till borgmästare i solitt demokratiska New York var förvisso intressant, men än intressantare var nog de samtidiga guvernörsvalen i New Jersey och Virginia där mer moderata demokrater vann mycket övertygande segrar.

Donald Trump stod förvisso inte på valsedeln, men det förefaller som om fortsatta ökande kostnader av alla de slag varit en viktig bidragande faktor till valresultaten. Just att få bort inflationen och få priser under kontroll var ju ett av de mest klara budskapen när Trump vann presidentvalet.

Än har genomslaget för alla hans tullar i inhemska priser inte blivit dramatiskt, men det är tydligt att de gör det svårare att reducera inflationen ytterligare, och för detta betalar republikanerna nu ett tydligt politiskt pris. I opinionsmätningarna säger 52% att ekonomin blivit sämre under Trump – bara 30% att den blivit bättre.

Om detta kommer att få mer långsiktiga effekter på den amerikanska politiska scenen återstod att se. Jag kommer att tillbringa huvuddelen av den kommande veckan i USA och kan kanske återkomma därefter.

Det som nu avvaktas inte utan spänning är hur Högsta Domstolen kommer att ställa sig till legaliteter i huvuddelen av Trumps olika tullhöjningar. Han har ju vridit om obskyra gamla paragrafer för att komma undan författningens bestämmelser att saker som dessa skall besluta av kongressen, och hur Högsta Domstolen kommer att bedöma den saken blir betydelsefullt.

Det som också avvaktas är att man försenat skall producera de olika policy-dokument med den nationella säkerhetsstrategin i centrum som en ny administration alltid producerar för att försöka förklara och sätta in sin politik i ett större sammanhang.

Man kan visserligen ifrågasätta hur viktiga dessa dokument är i en administration där presidentens nycker förefaller styra åtskilligt. Under den senaste tiden har vi ju sett hur hans missuppfattningar lett till beslut som kan leda till en internationell våg av kärnvapenprov liksom till att han efter att ha sett ett TV-program hotat med militärt ingripande i Nigeria för att skydda kristna utsatta för attacker.

Ingenting av detta har med strategi att göra – bara med nyckfullhet.

I morgon inleds – med total amerikansk frånvaro – den stora klimatkonferensen COP30 i Belem. Tio år efter överenskommelsen i Paris blir det en viktig anhalt i de globala ansträngningarna att begränsa den globala uppvärmingen.

Åtskilligt har faktiskt åstadkommits sedan dess.

Då växte de globala utsläppen med ca 2% om året, och den siffran har sedan dess reducerats till ca 0,3% vilket fortfarande är för mycket men dock en betydande förändring. Då var världen på väg mot en uppvärmning kring fyra grader kring kommande sekelskiftet, men nu ligger de prognoserna på lite mer än hälften av det. Fortfarande farligt högt, men samtidigt uppenbart att de koordinerade internationella insatserna fungerar.

Stämningsläget kring frågan är väl något mindre undergångsdomimerad än vad som var fallet for några år sedan, men även om USA mäler sig ut fortsätter världen i övrigt. Inte minst de starka kinesiska insatserna har effekt. Förhoppningsvis kommer Belem att innebära nya steg av de dominerande delar av världen som inser att vi måste successivt lämna den av fossil energi dominerade världen.

På den europeiska scenen fortsätter samtalen för att få också Belgien med på det arrangemang som med stöd av de frusna ryska tillgångarna skulle möjliggöra ett långsiktigt lån till Ukraina på €140 miljarder vilket skulle säkra finansieringen av landets försvar och insatser för ett antal år sedan.

De legala utmaningarna kring detta skall inte underskattas, och de belgiska frågetecknen om framtida möjliga problem tas på allvar, men alternativen är inte speciellt attraktiva.

Att ta direkt ur medlemsstaternas budgetar skulle säkert vara svårt för länder som Frankrike och Italien med mycket pressade statsfinansiella situationer, och ett gemensamt lån leder ju ofrånkomligen till att kostnader för detta lån måste belasta kommande år.

Ett avgörande måste nog komma senast vid EU-toppmötet i december. Det handlar om den kanske enstaka viktigaste frågan som ligger på EU-dagordningen just nu.

Under veckan noterades hur ett privat kinesiskt företag släppte en ny AI-modell Kimi K2 med prestanda som till betydligt lägre kostnad överträffade vad de stora amerikanska drakarna nu erbjuder. Och samtidigt sade Nividia-chefen Jensen att Kina höll på att gå om USA vad gäller AI-utvecklingen, även om han senare fick marginellt justera det uttalandet.

Men tveklöst är att den amerikanska överlägsenheten inte framstår som alls så massiv som för bara några år sedan. Betydelsen av det kan knappast överskattas.

Veckan som gick präglades i alla fall till någon del för min del av att min nya bok ”Vad Händer Nu?” kom ut, med olika intervjuer i såväl TV som olika ledande tryckta media. Det är alldeles uppenbart att det finns ett betydande intresse av försök till sammanhängande omvärldsanalys – och jag hoppas att min bok kan bidra till detta.

För min del inleder jag den kommande veckan i London med några möten där i morgon och tisdag förmiddag innan jag fortsätter till USA och Santa Monica för styrelsemöte med RAND där.

Men nästa helg kommer jag i alla fall hem igen.

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. Vi ser effekterna i form av exempelvis fler extrema väderhändelser, som torka och översvämningar, runt om i världen. Utsläpp till vatten och hav sprider sig mellan länder och kontinenter. Under sommaren 2018 har Sverige drabbats av svår torka över i stort sett hela landet och flera omfattande skogsbränder har härjat.

Sverige har länge varit ett föregångsland i det globala miljö- och klimatarbetet. Men det är inget vi kan ta för givet.

Under Alliansens åtta år i regeringsställning minskade Sveriges utsläpp med 19 procent, samtidigt som ekonomin växte med nästan 10 procent. Ett resultat som den rödgröna regeringen inte har förmått upprepa. Efter att de svenska utsläppen minskat under en lång period så har de nu i stället ökat två år i rad, enligt Statistiska Centralbyrån.

De klimatmål riksdagen beslutat om, bland annat att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, kräver en effektiv klimatpolitik. För att minska de svenska utsläppen behövs en genomgripande teknisk utveckling och omställning av samhället. Men att sänka de svenska utsläppen genom att flytta företag, jobb och utsläpp från Sverige är inte att ta globalt ansvar. Tvärt om. Nyckeln till verkligt klimatarbete är att visa att det går att kombinera sänkta utsläpp med tillväxt.

Alliansens förslag för en klimat- och miljöpolitik som gör skillnad på riktigt:

Minskade utsläpp från sjöfarten och vägtrafiken

• Möjliggör fossilfri laddning och tankning i hela landet genom att bygga ut infrastrukturen med exempelvis laddstationer för elbilar samt tankstationer för vätgas till bränsleceller.
• Utveckla och förbättra det nuvarande bonus-malussystemet till en kraftfull grön bilbonus, för att ge ökad klimat- och miljöstyrning och större drivkrafter att ställa om. Systemet ska vara teknikneutralt, självfinansierat och intäkts-neutralt över tid.
• Gör en översyn av hur och om skatten på all elektrifierad kollektivtrafik, tunga fordon samt miljölastbilar skulle kunna sänkas samt om de är de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska utsläppen. 
• Inför en nedsättning av elskatten för alla fartyg. 

Fler gröna företag

• Snabba på omställningen av den svenska industrin genom att investeringar i klimatsmart teknik stimuleras. Inledningsvis ska detta ske genom ett investeringsstöd som på sikt ska omvandlas till ett skatteavdrag.
• Effektivisera miljöprövningar och korta handläggningstider. 
• Inför ett grönt spår för tillståndsprövningar – företag som vill göra miljöförbättrande åtgärder bör ges en mer skyndsam handläggning. 

Ett grönare flyg

• Inför krav på obligatorisk inblandning av förnybart bränsle, för att säkerställa att utsläppen från flygandet minskar på riktigt. 
• Inför klimatstyrande start- och landningsavgifter för att premiera de som använder effektiva motorer eller mer förnybart bränsle. 
• Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för beskattning av flygbränsle. 
• Gör en riktad satsning på forskning och utveckling av biobränslen för flyget. 

Värna växande skogar

• Stärk äganderätten. Vi vill tillsätta en bred utredning i syfte att stärka den grundlagsskyddade äganderätten och egendomsskyddet.
• Inrätta ett nytt Sveaskogsprogram i syfte att möjliggöra skydd av värdefull natur samtidigt som det säkerställs att skogsägare får rimlig ersättning. 

Rena hav, sjöar och vattendrag

• Satsa på investeringsstöd för avancerad vattenreningsteknik, för att minska utsläppen av bland annat läkemedelsrester och mikroplaster i hav, sjöar och vattendrag. 
• Öka det internationella samarbetet för att motverka övergödning, giftiga utsläpp och nedskräpning. 

Se pressträffen här.
Presentation från pressträffen bifogas.
Läs mer här.

Den grova våldsbrottsligheten har blivit råare i takt med att de kriminella gängens våldskapital har ökat. Gängvåldet drabbar inte bara andra kriminella eller de som bor i samma områden som gängen verkar i. Det får också effekter i hela rättssystemet. Under förra året kom exempelvis rapporter om att polisen inte hann utreda grova sexualbrott tillräckligt snabbt på grund av att gängvåldet slukade stora resurser. 

Svensk polis är inte dimensionerad för att hantera ett 40-tal gängmord och över 300 skjutningar per år och samtidigt klara av alla sina andra uppgifter. Just nu är polistätheten den lägsta på tio år och i bottenskiktet av EU-snittet. Samtidigt sticker Sverige ut sett till dödsskjutningar bland unga män eller användandet av handgranater bland kriminella. Givet hur läget ser ut kommer inte polisen att klara av att hantera den grova brottsvågen utan att göra tuffa prioriteringar. Då finns risken att mindre grova brott konsekvent prioriteras ned.

Men det är inte polisen som ska lastas för den uppkomna situationen. Ytterst vilar ansvaret på regering och riksdag att ge polisen, och hela rättssystemet, de resurser och direktiv som krävs för att hantera brottslighetens effekter. Moderaterna menar att Sverige måste slå in på en ny kriminalpolitisk inriktning där lag och ordning i hela landet på allvar prioriteras.

Vi vill att antalet polisanställda ökar med minst 10 000 till år 2024 och på sikt vill vi att Sverige närmar sig EU-snittet vad gäller polistäthet. För att nå våra högt uppsatta mål har vi avsatt över fem miljarder extra till polisen under nästa mandatperiod. Resurserna ska gå till att anställa fler, höja lönerna med i genomsnitt 3 000 kronor i månaden och göra polisutbildningen betald för den som stannar i yrket i fem år.

Men en ansvarsfull politik kan inte bara bygga på mer resurser. Politiken måste också ta ett ansvar för att polisen ska kunna fokusera på kärnuppdraget. Under nästa mandatperiod kommer därför Moderaterna att vidta åtgärder i följande fyra avseenden.

• För det första ska polisens arbetsuppgifter renodlas. Förra året beslutades det att Kriminalvården ska ta över ansvaret för en stor del av transporterna av frihetsberövande. Det är rätt inriktning, men trots att över ett år har gått sedan lagen trädde i kraft får polisen fortfarande - på grund av en ovanligt passiv myndighetsstyrning från regeringens sida - hantera alldeles för många transportärenden. Men renodlingen av polisens verksamhet kan inte stanna här. Det bör även ses över om inte hanteringen av pass, hittegods och omhändertagande av berusade personer också kan flyttas till andra myndigheter. Polisens mångfacetterade uppdrag hämmar ett nödvändigt fokus på kärnverksamheten. 
• För det andra måste fler poliser ut i yttre tjänst. Omorganisationen av polisen var nödvändig, men när det kommer till att få ut fler synliga poliser på gator och torg har omorganisationen varit ett misslyckande. Syftet var att skapa en effektiv polisorganisation som också kom närmare medborgarna. Så är inte fallet i dag. Vi moderater vill därför ge polisen i uppdrag att säkerställa att fler poliser kommer ut i yttre tjänst. Det är helt avgörande för att vända den trygghetskris som Sverige just nu befinner sig i.
• För det tredje behöver uppföljningen och ansvarsutkrävandet inom polisen förbättras och förtydligas. Många är de politiker och debattörer som säger sig vilja kopiera polisens arbetsmetoder på vissa håll i USA: med ett tydligt ansvarsutkrävande av lokala polischefer baserat på färsk brottsstatistik. Självklart går det inte att kopiera den här modellen rakt av, men lokal brottsstatistik bör kunna göras offentlig för allmänheten och polischefer ska kunna avkrävas ansvar för situationen i sin region eller sitt område. En sådan modell måste dock kombineras med betydande resurstillskott och tydligare mandat för polischefer att kunna fatta beslut. 
• För det fjärde vill vi tillsätta en bred parlamentarisk utredning efter valet i syfte att nå en långsiktig överenskommelse om polisutbildningen. Polismyndigheten är en grundläggande samhällsfunktion som måste fungera långsiktigt. Därför behöver politiken komma överens brett i den här frågan. Dessutom finns det skäl att tro att inget parti har alla svar på hur myndighetens rekryteringsbehovs ska fungera i framtiden, men i en bred parlamentarisk utredning kan förhoppningsvis bra förslag vinna gehör oavsett avsändare. 

Moderaterna inser att situationen är allvarlig. Skjutningarna och gängmorden talar för sig själva. Den kraftiga ökningen av utsatthet för sexualbrott likaså. Detta går dock att förändra genom att konsekvent arbeta för att återupprätta lag och ordning. Sverige behöver fler poliser med bättre lönevillkor som gör rätt saker. Kombineras detta med träffsäkra straffskärpningar och satsningar på hela rättssystemet kommer människors trygghet att öka. Det är så en moderatledd regering kommer att styra svensk polis och kriminalpolitik efter valet i höst.

Ulf Kristersson (M), partiledare 
Tomas Tobé (M), rättspolitisk talesperson

Läs artikeln här.

Under mandatperioden har Stefan Löfvens regering höjt skatten med 60 miljarder kronor och ökat utgifterna med 100 miljarder kronor. Trots det är polistätheten den lägsta på tio år, vårdköerna har fördubblats, var sjätte elev lämnar nian utan betyg för gymnasiet och försvaret är underfinansierat. Skatterna för vanligt folk har höjts trots löften om motsatsen och Sverige har fått världens högsta marginalskatter.

– När staten inte klarar av sina mest grundläggande uppgifter upplever medborgarna att de inte får valuta för sina skattepengar och då sätts samhällskontraktet under press, säger Ulf Kristersson.

– De kommande åren riskerar konjunkturen att vända neråt. Sannolikt innebär det högre arbetslöshet, större utanförskap och sämre offentliga finanser. Hur djup nedgången blir är svårt att säga i förväg, men konjunkturnedgångar i Sverige brukar bli kraftiga. Detta måste nästa regering ta hänsyn till när inriktningen för nästa mandatperiod läggs fast, säger Elisabeth Svantesson.

För att återupprätta samhällskontraktet, få fler i jobb och värna starka offentliga finanser behövs en annan inriktning på den ekonomiska politiken. Samhällets resurser måste prioriteras till grundläggande samhällsfunktioner så att det offentliga kan uppfylla sin del av samhällskontraktet. Välfärden måste gå före bidrag och subventioner. Samtidigt ska det bli mer lönsamt att arbeta, det är både rätt och rättvist och en förutsättning för att Sverige ska klara integrationen. Endast genom tuffa prioriteringar och strukturreformer kan vi åstadkomma ett samhälle med lika möjligheter för alla.

Inriktningen för Moderaternas ekonomiska politik den kommande mandatperioden

1. Starka offentliga finanser 
En ansvarsfull ekonomisk politik är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige. Det budgetpolitiska ramverket ska följas och överenskommelsen om ett reformerat överskottsmål ligger fast. Stabila offentliga finanser möjliggör hög sysselsättning och god tillväxt – som ska komma alla till del.

2. Återupprätta samhällskontraktet genom ökad kvalitet i vården och skolan samt en stark polis och ett starkt försvar
Moderaterna satsar på 10 000 fler polisanställda och ökade försvarsutgifterna för att inom tio år gå mot två procent av BNP. Totalt lovar Moderaterna 17 miljarder kronor ytterligare till polis, övriga rättsväsendet och försvar under nästa mandatperiod. För att upprätthålla kvaliteten i vård, skola och omsorg och undvika skattehöjningar kommer Moderaterna att tillföra minst 20 miljarder kronor i statsbidrag nästa mandatperiod. Kommunerna styr själva över hur dessa används, men 10 miljarder kronor villkoras mot att respektive kommun genomför åtgärder för att även kommunernas utgifter ska prioriteras till kärnuppgifterna. Till detta ska läggas ytterligare cirka 14 miljarder kronor i riktade välfärdsreformer.

3.Fullt finansierade strukturreformer för fler i jobb
För att ge alla människor en chans att komma in på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva och sina familjer krävs en kombination av lägre skatt på arbete och bidragsreformer. Moderaternas löfte är att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det uppnås delvis genom ett jobbskatteavdrag på 22 miljarder kronor, främst riktat mot låga inkomster. Detta kombineras med reformering av a-kassan, aktivitetsstödet, sjukpenningen och försörjningsstödet – tillsammans med ett bidragstak som stoppar möjligheten att stapla bidrag på varandra. Sammantaget gör kombinationen av sänkta skatter, lägre bidrag och lägre anställningskostnader att 70 000 nya jobb tillkommer.

4.Stärk den långsiktiga tillväxten
Sedan 2014 har välståndet, BNP per capita, utvecklats svagare än i andra liknande länder. Ska vi långsiktigt klara välfärdsutmaningar och förbättra livsvillkoren för alla behöver denna utveckling brytas. Resurserna till infrastruktur och forskning kommer att behöva stärkas. En skattereform bör genomföras för att få ett skattesystem som i högre utsträckning belönar ansträngning, minimerar särbehandling och kryphål och gör att fler investeringar hamnar i Sverige. Det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag. Det behövs en blocköverskridande bostadsreform och en produktivitetskommission. 

Se pressträffen här.
Läs mer om förslagen här.
Presentationen bifogas.

Sverige står inför ett av de viktigaste valen på länge. Moderaternas huvudmotståndare är samhällsproblemen – inte andra partier. Vi vill bekämpa bristande lag och ordning samt otrygghet, korta vårdköerna, minska bidragsberoendet och förbättra skolresultaten. Vi måste hålla i en stram och hållbar migrationspolitik. Invandrare och unga måste få möjlighet till arbete och egen försörjning. Det ska löna sig bättre att jobba och Sveriges pensionärer, som byggt upp landet, ska få sänkt skatt. I Sverige ska rättigheter, skyldigheter och möjligheter gälla lika för alla. Det handlar om att återupprätta viktiga delar av samhällskontraktet.

Med bara några veckor kvar till valdagen är det dags för kampanjspurt. Vi tar nästa steg i vår valrörelse genom att nu möta väljarnas efterfrågan på att någon på allvar tar tag i Sveriges problem.

– Moderaterna ser verkligheten som den är. Det innebär bland annat att vi har omprövat och utvecklat vår politik. Vi har en genomtänkt idé om hur vi ska lösa Sveriges problem och återupprätta förtroendet för politiken, säger Gunnar Strömmer.

– Ulf Kristersson har på kort tid etablerat sig som den partiledare och statsministerkandidat som har högst förtroende bland väljarna. Och vi delar en bred gemensam värdegrund med de andra partierna i Alliansen.

– Vi vill inte ha en mandatperiod till som denna. Med tydliga värderingar, genomarbetade politiska förslag och ledarskap ska vi tag i Sverige. Och vi ska göra det med hoppfullhet, framåtanda och vuxna samtal.

– Vi kommer att fortsätta att ta debatten med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – varje dag. Vi respekterar alla väljare. Den väljare som överväger S eller SD vill vi ge goda argument att istället rösta på Moderaterna, avslutar Gunnar Strömmer.

Tillsammans kan vi återupprätta förtroendet för att staten och politiken verkligen gör det medborgarna har rätt att förvänta sig. Detta kräver att Sverige får en ny regering och tas i en ny riktning efter den 9 september. 

Se pressträffen här.
Presentationen bifogas.

Exempel på valaffischer är bifogade nedan:

Moderaternas vision är att Sverige ska vara ett land där rättigheter, skyldigheter och möjligheter gäller lika för alla. För att vår vision ska bli verklighet måste situationen för hbtq-personer i Sverige förbättras. 

Under den tidigare moderatledda regeringen kom flera avgörande reformer på plats såsom en könsneutral äktenskapslagstiftning, en ny diskrimineringslag och en samlad strategi för att främja hbtq-personers rättigheter. Den här mandatperioden har vi drivit på genom att lägga fram en omfattande hbtq-politik i riksdagen.

Vi lovar att fortsätta detta arbete. Det handlar om att värna de landvinningar som skett och att genomföra nya. 

Alla – oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck – ska känna både frihet och trygghet. Då krävs förändring. På tre grundläggande områden måste villkoren förbättras för hbtq-personer: 

Psykisk hälsa. Alltför många hbtq-personer drabbas av psykisk ohälsa och särskilt många unga mår dåligt. Förekomsten av självmordstankar och fullbordade självmordsförsök är utbredd. Ingen ska behöva uppleva att livet känns så svårt att det inte går att se någon annan utväg – hjälp och stöd måste finnas. Vi vill se en bred samling i Sverige i arbetet mot självmord bland unga. För varje krona som privatpersoner och företag skänker för suicidprevention ska staten bidra med tre kronor. Moderaterna vill också fördubbla anslaget till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det är även avgörande att förkorta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin; köerna har tredubblats under mandatperioden. För att kapa köerna avsätter Moderaterna 500 miljoner kronor per år, inom ramen för våra tre kömiljarder.

Risken att utsättas för brott. Moderaterna kommer att rivstarta arbetet för att stärka polisen och öka tryggheten för alla. För att nå målet om 10 000 fler poliser vill vi höja polislönerna och att studieskulder från polisutbildningen ska skrivas av. Beslutet att könsuttryck och könsidentitet tydligt bör omfattas av hatbrottslagstiftningen var viktigt. Nu bör arbetet fortsätta för att öka kunskaperna om hatbrott inom hela rättsväsendet för att den nya lagstiftningen också ska användas.

Allt för många unga hbtq-personer i Sverige utsätts i dag för våld och förtryck för att upprätthålla vad deras familj och släkt ser som sin ”heder”. Det kan vi aldrig acceptera. Moderaterna har därför föreslagit ett kraftfullt reformpaket för att förebygga, förhindra och straffa hedersrelaterad brottslighet och förtryck. En särskild brottsrubricering för hedersbrott bör införas. Hedersmotiv bör också vara en egen försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Barns rättigheter – och familjers. Barnen ska alltid vara i centrum för familjepolitiken. I dag lever ett stort antal barn i Sverige som blivit till genom surrogatmoderskap utomlands, men som på grund av detta inte har samma trygghet som andra barn. Här vill vi att lagstiftningen ska förtydligas så att samma rättssäkerhet och trygghet gäller som för andra barn och deras familjer. Vi är också öppna för att ett reglerat surrogatmoderskap bör tillåtas i Sverige. Detta skulle förbättra möjligheterna för bland annat hbtq-personer att bilda familj. 

Att öka tryggheten lägger grunden för mer frihet, mer öppenhet och mer sammanhållning. Det lägger grunden för ett samhälle där ingen behöver vara lika eller enbart bli sedd som en del av en enhetlig grupp – men där rättigheter, skyldigheter och möjligheter verkligen är lika för alla. 

Det budskapet tar vi också med oss i dag när vi går i EuroPride Parade Stockholm.  

Ulf Kristersson (M) Partiledare 

Olof Lavesson (M) Hbtq-politisk talesperson

Läs artikeln här.

Under de senaste fem åren har Sverige beviljat upp emot 300 000 uppehållstillstånd till asylsökande och anhöriga. Enligt Migrationsverkets senaste prognos, som publicerades i slutet av förra veckan, kommer dessutom ett stort antal människor ansöka om asyl och uppehållstillstånd för anknytning även under kommande år.

Det är personer som ska komma i arbete, lära sig språket och bli en del av det svenska samhället. Samtidigt är det uppenbart att integrationen inte fungerar tillräckligt bra. Trots en stark högkonjunktur är arbetslösheten nästan fem gånger så hög för en person född utanför Europa som en person född i Sverige.

En förutsättning för att Sverige ska kunna lösa integrationsproblemen är att antalet asylsökande kommande år hålls på en lägre nivå än idag. Trots de skärpningar som har skett sökte 25 000 personer asyl ifjol. Ur ett historiskt perspektiv är det inte alls en särskilt låg siffra. Minst lika betydelsefullt, men betydligt mindre diskuterat, är behovet av att reformera reglerna för anhöriginvandring och familjeåterförening.

Önskan att kunna återförenas med sina anhöriga är naturligtvis väldigt stark hos många människor som flytt till ett nytt land. Den viljan ska man ha respekt för. Samtidigt måste en ansvarsfull migrationspolitik hantera det faktum att Sverige under kommande år står inför en situation där ett stort antal människor väntas ansöka om uppehållstillstånd genom anhöriginvandring. Följderna skulle bli problematiska för landets kommuner som redan idag upplever bostadsbrist och svårigheter att upprätthålla sina välfärdsåtaganden. Kostnaderna för migrations- och integrationspolitiken skulle öka i ett läge där de snarare behöver minska från redan höga nivåer.

Ibland hävdas att den tillfälliga asyllagen, som löper ut nästa sommar, inte längre tillåter familjeåterförening. Det är inte korrekt. Dels påverkas den som beviljas flyktingstatus inte av de skärpningar som skett. Dels finns fortfarande möjlighet till familjeförening för den som får sitt tillfälliga uppehållstillstånd omvandlat till ett permanent. Grunden för det är att personen har ett kvarstående skyddsbehov eller kvalificerar sig genom eget arbete.

Samtidigt ställer nuvarande lagstiftning inte alls tillräckliga krav på ansträngningar och egen försörjning. Det yttrar sig till exempel i det försörjningskrav som infördes av den dåvarande Alliansregeringen. En god idé, men som i praktiken omfattande väldigt få på grund av många undantag. Kravet skärptes i samband med flyktingkrisen, men är fortfarande inte tillräckligt för att säkerställa att det finns en tillräcklig försörjningsförmåga. Inte heller bidrar det till att skapa tillfredsställande incitament för den nyanlände att lära sig svenska, göra sig anställningsbar och söka sig ut på arbetsmarknaden.

För att möjliggöra familjeåterförening bör det krävas permanent uppehållstillstånd, en förmåga att försörja sig själv samt en möjlighet att stå för sina familjemedlemmars försörjning. Följande skärpningar av lagstiftningen skulle säkerställa att så blir fallet:

1. Nuvarande begränsningar ska förlängas. Sverige behöver en migrationspolitik som är långsiktig och utan de tvära kast som till exempel Socialdemokraternas och Miljöpartiets gymnasielag för ensamkommande har medfört. En permanent asyllagstiftning bör arbetas fram under nästa mandatperiod genom en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier. Hela den tillfälliga lagen som löper ut sommaren 2019, inklusive de begränsningar för anhöriginvandring som gäller idag för nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd, bör därför förlängas till dess att en långsiktig migrationspolitik kommer på plats.

2. Arbete och egen försörjning måste vara den huvudsakliga drivkraften för att kunna erhålla ett permanent uppehållstillstånd. Dagens prövning sker vid ett specifikt tillfälle utan att göra en tillräcklig bedömning av varaktigheten i inkomsten. Då ökar risken för att den försörjningsförmåga som kan framstå som tillräcklig, i själva verket är undermålig. För att säkerställa att inkomsten är stabil över tid ska ett nytt krav införas på arbete och egen försörjning under minst ett år innan permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Det ska inte vara möjligt att nå upp till kravet genom inkomst från en subventionerad anställning. En sådan regel förhindrar dessutom förekomsten av missbruk genom exempelvis falska anställningar. Liknande regler finns redan i Norge och Danmark.

3. Markera betydelsen av kunskaper i svenska språket. Att kunna behärska svenska språket är en nyckel till samhället – till arbete, social rörlighet och förståelse för våra institutioner. Krav ska därför införas på grundläggande kunskaper i svenska för att möjliggöra permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Därigenom blir det även en förutsättning för anhöriginvandring.

4. Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Grundregeln för anhöriginvandring ska vara att anknytningspersonen i Sverige har både en tillräcklig bostad och inkomst för att kunna stå för sina familjemedlemmars försörjning. I dag är det möjligt att uppnå försörjningskravet med olika former av bidrag. Det är orimligt. För att garantera en långvarighet i försörjningen måste det även krävas att den som ska stå för försörjningen, har haft en inkomst minst ett år innan ansökan om familjeåterförening kan göras. Även här ska det inte vara möjligt att möta kravet på försörjning genom inkomst från en subventionerad anställning. Personen ska heller inte ha varit beroende av bidrag för sin försörjning. Den exakta nivån på vilken inkomst som ska krävas måste utredas för att säkerställa försörjningsförmågan.

Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, från asylsökande till nyanländ och nyanställd. För oss moderater är det självklart att egna ansträngningar, flit och arbete alltid ska löna sig. Nästa regering har ett ansvar att reglerna för anhöriginvandring reformeras. 

Tobias Billström (M) gruppledare

Johan Forssell (M) migrationspolitisk talesperson

Det är fortfarande för tidigt att dra skarpa slutsatser om hanteringen av sommarens omfattande bränder. Men det står klart att både räddningstjänsten och ett stort antal frivilliga har gjort, och fortsätter göra, enorma insatser. Den här kraften behöver tas tillvara och förvaltas. 

Oavsett vilka slutsatser som kommer att dras om bränderna, måste vi redan nu se till att vårt samhälle är bättre rustat inför framtiden. Vi har sett hur till exempel Tsunamikatastrofen, skogsbranden i Västmanland 2014 och IT-skandalen vid Transportstyrelsen visat på brister i statens, kommunernas och myndigheternas förmåga att förebygga och hantera kriser. 

Vägen framåt handlar både om att förebygga kriser och att vara förberedd när krisen väl kommer. Det kräver bland annat en modern lagstiftning som möjliggör att krissituationer kan hanteras utan dröjsmål. Det innebär också att vi måste ha rätt resurser på rätt ställen – och en organisation för krishantering som är erfaren och kompetent.

Alliansen föreslår tio reformer för att stärka Sveriges civila beredskap och öka krishanteringsförmågan:

1. Inrätta ett nationellt säkerhetsråd under statsministern. 

2. En snabbare och tydligare statlig krisledning. 

3. Etablera en nationell krisfond. 

4. Förstärk hemvärnet. 

5. Bygg ut utbildning av räddningstjänstpersonal. 

6. Förbättra villkoren för deltidsbrandmän. 

7. Satsning på nationell brandbekämpningsförmåga från luften. 

8. Tydliggör Försvarsmaktens roll i samband med civila kriser. 

9. Inför särskild lagstiftning om hur civila kriser ska hanteras. 

10. Ökat statligt stöd för skogsbrandsbevakning.

Utdelnings-PM finns här. 

Presentation finns här. 

Se presskonferensen här.

Pressträffen börjar 10.30. Se den ovan.

- Vi kan fortfarande inte helt överblicka konsekvenserna av den allvarliga torkan. Men redan här och nu har Sveriges lantbrukare likviditets- och logistikproblem. Kostnader och regelkrångel uppkommer för att hantera krisen, men intäkterna uteblir på grund av förlorade skördar. Det stödpaket vi idag föreslår innebär bland annat snabbare utbetalningar av EU-stöd, minskat regelkrångel för att kunna hantera torkans konsekvenser samt en sänkning av skatten på jordbruksdiesel– istället för den skadliga höjning som regeringen planerar, säger Ulf Kristersson. 

- Sveriges lantbrukare gör ett fantastiskt arbete med bland annat en hållbar livsmedelsproduktion. Läget nu är allvarligt och visar även det som Moderaterna länge har påpekat - jordbrukssektorn i Sverige har mycket låga marginaler till följd av höga skatter och kostnadstung byråkrati. De har därmed svårt att bygga upp tillräckliga skyddsvallar och är extra utsatta vid missväxt. Stefan Löfvens regering behöver därför agera omgående för att utforma ett krisstödspaket som syftar till att avhjälpa den akuta situationen och ge de lantbrukare som i år kommer göra stora förluster en möjlighet att driva vidare sina gårdar och slippa utslaktning av sina djur, säger Maria Malmer Stenergard. 

- Moderaterna kommer att ta initiativ till att kalla landsbygdsminister Sven Erik Bucht till riksdagens miljö- och jordbruksutskott där vi kommer att ställa krav på att de åtgärder vi föreslår snabbt kan komma på plats för att hantera de mest akuta problemen, avslutar Malmer Stenergard. 

Sammanfattning av Moderaternas krisstödspaket till Sveriges lantbrukare med anledning av torkan: 

• Åtgärder för att säkerställa lantbrukarnas likviditet 
• Tillfälliga regellättnader för att hantera torkan 
• Krisstöd till drabbade lantbrukare 
• Insatser med varaktig effekt för att stärka jordbrukets konkurrenskraft 

Se pressträffen här. 

PM med de samlade förslagen. 

Jonas Sjöstedt höll idag sitt första sommartal som Vänsterpartiets partiledare i hemorten Umeå. Han utmanade regeringen i jobbfrågorna och pekade på den höga arbetslöshetenoch det ökande utnyttjandet av tillfälliga anställningar på arbetsmarknaden. Otryggheten ger inte fler jobb, den ger bara ökad otrygghet, menade han.

Snart är det dags för Jonas Sjöstedts förstasommartal som Vänsterpartiets partiledare. Platsen är Gammlia i Umeå. Det blir även tal av vice ordförande Josefin Brink, Ung Vänsters ArijanKan och musikunderhållning.