STOCKHOLM: Det har hitintills varit en vinter kallare än vanligt, och den europeiska huvudstad där detta märks allra tydligast är Kiev. De ihållande ryska attackerna har varit inriktade på att slå ut landets energiförsörjning, och ett resultat är att mitt i den kalla vintern har de flesta hushåll i den ukrainska huvudstaden bara el någon timme varje dag.

Från rysk utgångspunkt handlar det om att försöka bryta den ukrainska motståndsviljan, men än finns inga tecken på att detta skulle lyckas. I Abu Dhabi har ryska, amerikanska och ukrainska förhandlare mötts, men några tecken på egentliga framsteg finns knappast.

Att Kiev skulle välkomna en vapenvila är alldeles klart, men i Kreml vill man fortsätta kriget tills dess att man uppnått de mål man satt upp, eller i alla fall betydande delar av dem.

Några militära framsteg värda namnet för de ryska styrkorna har man knappast sett hitintills under detta nya år. Man fortsätter att rekrytera för att ersätta de höga förlusterna, men kvaliteten på de soldater som skickas för att dö i de oftast misslyckade attackerna förefaller att bli allt lägre.

Samtidigt börjar nu sprickorna i den ryska ekonomin nominalt tydligare. Det skall medges att man klarade de först krigsåren bättre än vad många bedömare hade trott, men 2026 ser ut att bli ett år när det börjar att bli riktigt besvärligt för dem ryska ekonomin.

Ensamt kommer detta knappast att rubba Putin. Men i förening med uteblivna militära framgångar och med svikna förhoppningar på Trump när det gäller att knäcka Zelensky kan vi möjligen komma att se en förändring om ett antal månader. Möjligen.

Mot slutet av den kommande veckan är det då åter dags för den 62:a omgången av den stora säkerhetskonferensen i München. Jag misstänker att det blir nytt rekorddeltagande.

Till dem som inte kommer dit hör emellertid den amerikanske vicepresidenten JD Vance och ”krigsminister” Pete Hegseth. Bägge ägnar sig åt vinterolympiad ett stenkast därifrån, och sedan försvinner Hegseth till södra Kaukasus. Inte heller det viktiga mötet med Nato:s försvarsministrar i Bryssel i mitten på veckan avser han att bevärdiga med sin närvaro.

Samtalsämnen kommer det inte att saknas i München.

JD Vane:s tal på den konferensen för ett år sedan var en kalldusch av dignitet, och det som inträffar sedan des har ju snarast gjort ont värre.

Efter dramatiken kring de amerikanska kraven på Grönland har vi sett ett tydligt opinionssiffror runt om i Europa. Att stämningen skulle ha varit dramatiskt annorlunda i Köpenhamn, där jag tillbringade något dygn i olika samtal under den gångna veckan, var knappast förvånande, men skiftet i London, för jag ju var veckan innan, var nog lika dramatiskt.

Hur detta kommer att återspegla sig i München återser att se. Det blir viktigt vad som sägs från talarstolarna, men än viktigare vad som kommer att sägas i korridorerna. Förbundskansler Friedrich Merz inleder på fredag eftermiddag och kommer väl därmed också att anslå tonen vad gäller den transatlantiska relationen.

Innan konferensen öppnar där kommer EU:s stats- och regeringschefer att samlas i Bryssel för en mer informell överläggning kring Europas ekonomiska konkurrenskraft. Det finns en allmän känsla av att det går lite för trögt med att gå från ord till handling när det gäller de bistra slutsatser som Mario Draghi presenterade i sin rapport.

Vi får se vad som kommer ut ur de diskussionerna.

Venezuela genererar inte längre några braskande rubriker.

Något regimskifte värt namnet har det knappast blivit om man undantar de åtgärder som vidtas för att underlätta främst amerikanska investeringar i dess oljesektor. Det är förvisso nödvändigt för landets långsiktiga utveckling, men en gradvis demokratisering tillhör ju det som också borde finnas på dagordningen.

Den omedelbara dramatiken kring Iran har ersatts av diskreta samtal som ägt rum och kommer att återupptas i Oman.

Men utsikterna för dessa är knappast särskilt ljusa. Iran vill bara förhandla om den nukleära frågan, och därtill kommer att aptiten för att ge regimen betydande sanktionslättnader när rapporterna om brutaliteten med att kväsa oppositionens protester blir allt mörkare knappast kommer att vara stor.

Och Israel trycker på för ett militärt angrepp. Veckan efter den kommande har premiärminister Netanyahu aviserat ankomst till Washington för att diskutera förhandlingarna. Han vill driva fram ett större militärt angrepp för att reducera främst det iranskan innehavet av ballistiska robotar.

Den gågna veckans större nyheter låg kanske på andra områden.

Företaget Antropic lanserade den senaste versionen av sin AI-modell – Claude Sonnet 4.6 – och det ledde till omedelbart kursfall för revisions- och juristfirmor runt om i världen när det blev tydligt att den kunde överta åtskilligt som dessa hitintills kan skicka dyra räkningar till sina kunder för.

Det går fort med AI-utvecklingen.

Samtidigt meddelade Elon Musks företag SpaceX – som dessutom nu slukar upp hans företag xAI – att de planerar en börsintroduktion fram mot sommaren. De räknar med att då ta in ofattbara 50 dollar, och det blir därmed med bred marginal den största sådan någonsin. Hitintills var det saudiska oljebolaget Aramco som hade världsrekordet med sin börsintroduktion på 29 miljarder dollar.

Och SpaceX befäster därmed sin ställning som det värdefullaste privata företaget någonsin.

Vad man åstadkommit hitintills är tveklöst imponerande, men vad som ligger framöver när jättelika Starship ersätter de nuvarande mycket framgångsrika raketerna blir i en annan dimension. Nu talas också om att i stället för att bygga infrastrukturen för AI på marken lägga den i hundratusentals satelliter och därmed kunna få billigare el i oändliga mängder genom att fånga solens kraft.

Att START-avtal i torsdags förpassades till historien har naturligt nog lett till viss diskussion. Medan Moskva indikerade att man var beredd att fortsätta att respektera dess viktigare kvantitativa bestämmelser, var signalerna från Washington annorlunda.

Här sades det bestämt att man vill ha med Kina i en ny uppgörelse. Det är komplicerat i sig och blir inte mindre komplicerat eftersom Moskva få med all säkerhet vill ha med de franska och brittiska styrkorna i ekvationen.

Och då är dessvärre slutsatsen att det inte kommer att hända så mycket på åtskilliga år. Det rimliga vore en fortsatt koncentration på de två länder som har ca 90% av alla världens kärnvapen. Men nu finns det en risk för utvecklingar som kommer att komplicera situationen ytterligare.

På den vidare globala kartan var det viktigt att LDP vann en så betryggande majoritet i dagens viktiga parlamentsval i Japan. Den personliga popularitet som premiärminister Takaichi fått under sin korta tid vid rodret var alldeles säkert en viktig faktor för detta.

Och på onsdag är det val i Bangladesh.

Min egen vecka blir mest i Tyskland. Det blir diskussioner i Berlin i morgon och på tisdag på ett mindre ECFR-möte , lite tid i Stockholm onsdag kväll och sedan iväg till München på torsdag för resten av veckan.

Där blir det diskussioner i mångfald, åtskilligt att lyssna på, och för min del också att moderera en frukost om Europas försvar, en lunch med Indiens utrikesminister och en middag med och om Ukraina.

Intressant blir det alldeles säkert.

STOCKHOLM: Att det efter inte mindre än 17 år av segslitna förhandlingar lyckades att föra det stora avtalet mellan Indien och EU i hamn var tveklöst den gångna veckans viktigaste händelse.

Det var två nycklar tull framgång.

Den ena var att bägge sidor backade ner en del. Allt som hade med jordbruk att göra lades åt sidan, och besvärliga frågor om t ex ståltullar sköts också åt sidan.

Och den andra faktorn var tveklöst behovet av stabilitet i en värld där Trump skapar allt mer av tumult. Signalen av en bred överenskommelse mellan världens ledande demokrati och världens vid sidan av Kina ledande handelsmakt var viktig inte bara för Bryssel och New Delhi.

Och ty följande blev kommentaren från Trumps sida snarlik den som räven fällde efter att ha smakat på rönnbären.

Om det senaste decenniet har sett en gradvis allt starkare relation mellan Indien och USA har ju Trump genom tullar och andra underliga manövrer lyckats att påtagligt försämra den relationen. Han har lagt bisarra 50% tull på import från Indien.

Här har Europa nu nya möjligheter. Frankrike säljer avancerade stridsflygplan och Tyskland moderna ubåtar när Indien steg för steg minskar sitt gamla sovjetiska beroende. Men viktig på sikt är ju inte minst Indien som en destination för investeringar på samma sätt som Kina under senare decennier varit.

Peking har under de senaste veckorna tagit mot en strid ström av besökare. Finlands statsminister och Storbritanniens premiärminister tillhör de senaste. Det är uppenbart att länder, trots starkt skilda meningar i viktiga frågor, vill bibehålla eller stärka den ekonomiska relationen med också Kina.

Inte heller detta har fallit president Trump i smaken. Främst har hans sura kommentarer varit riktade mot Canada, och hade nog mindre med premiärminister Carney besök i Peking än med hans tal i Davos att göra.

Men Trump signalerar att han tycker illa om när andra länder har ekonomiska relationer med Kina – samtidigt som han ju lättat på viktiga restriktioner för amerikansk högteknologi till Kina och med all sannolikhet kommer att tala mycket om handel på sitt stora Kina-besök i april.

Om Grönland har däremot Trump varit påfallande tyst efter sin reträtt i Davos. Det finns det all anledning att vara tacksam för.

I tysthet har dock arbetsgruppen mellan Danmark, Grönland och USA haft sitt första sammanträde, och det samtidigt som Danmark fortsätter att stärka sina positioner. Dess försvarsminister är på Grönland just nu, och det har också meddelats att kung Fredrik kommer på besök inom ett par veckor. Danmarks och Grönland statsministrar har tillsammans besökt både Berlin och Paris.

Att det nu är tyst diplomatisk dialog är alldeles utmärkt – men vad som kommer i morgon kan ingen veta. Köpenhamn förbereder sig sannolikt för alla eventualiteter.

Jag kommer att vara där i veckan med en grupp från ECFR för att lyssna på olika röster och diskutera olika perspektiv på utvecklingen framöver.

Frågor om arktisk säkerhet kommer att vara viktigare framöver, och det är viktigt att den diskussionen blir mer faktabaserad än vad som varit fallet hitintills. Det är inte bara Trump som farit ut i scenarier som har föga med den betydligt mindre dramatiska verkligheten att göra.

Det senaste man hör är att Grönland kommer att bli av stor betydelse för det kommande amerikanska strategiska försvarssystemet Golden Dome, men allt vad jag vet säger att detta system såväl vad gäller spaning och förvarning som verkan i allt väsentligt kommer att vara rymdbaserat.

Vad gäller den strategiska relationen mellan USA och Ryssland måste noteras att i veckan det sista ännu giltiga avtalet om begränsning av strategiska kärnvapen – arvtagare till en serie av mycket viktiga avtal sedan 1972 – löper ut.

Det är illa. Dessa avtal gav en viss stabilitet åt den strategiska relationen mellan de bägge stora kärnvapenmakterna.

Framtiden kommer att bli mer besvärlig. Kina bygger ut sin kärnvapenkapacitet, och det är tveksamt om USA i möjliga kommande avtal kan gå med på att bara lägga dessa åt sidan på samma sätt som Sovjet en gång gjorde med Frankrikes och Storbritanniens mer begränsade styrkor.

Och till denna påtagliga komplikation skall så läggas hela den tekniska utvecklingen vad gäller dessa system – och inte minst effekten av att USA nu bygger ett strategiskt försvarssystem som Ryssland saknar möjlighet att hantera.

Washington och Moskva har kommit överens om att under ett år fortsatt respektera det gamla avtalets numerära begränsningar. Om det under detta år kommer att ske en öppning för nya kontakter är en helt öppen fråga.

Annars riskerar världen att gå in i en mer osäker situation också på detta utomordentligt könsliga område. Det är inte riktigt vad vi behöver.

I dessa dagar fortsätter samtal i såväl Miami som Abu Dhabi i olika konstellationer om Rysslands krig, men utan att det finns några tydliga tecken på framgång.

De ryska attackerna mot inte minst energi- och värmesystemen i Ukraina har fortsatt, även om Putin passade på att acceptera en vädjan från Trump om en paus på en vecka, men då lade den veckan så att den passade den tid som de ryska stridskrafterna normalt behovet för att ladda upp för en större attack.

Och i kväll löper den vapenvila ut. På nätterna kryper temperaturen i Kyiv ner tiotals grader under nollstrecket.

Om Trump kommer att gå till militärt anfall mot Iran eller inte spekulerats det åtskilligt om.

Vi vet att han dragit ihop styrkor och gjort olika förberedelser för det. Samtidigt är inte minst Turkiet och Qatar aktiva för att i stället få igång en diplomatisk process, och Trump talar själv allmänt om en sådan.

Men utsikterna är knappast ljusa. Påhejad av Tel Aviv är de amerikanska kraven påfallande maximalistiska, och aptiten på att ge dagens regim i Teheran omfattande sanktionslättnader torde förståeligt nog knappast vara stor.

Men en attack har också sina riskerar. Det måste definieras vad den syftar till – att slå ut viss militär kapacitet eller att försöka att försvaga regimen så att den störtas? Och om det senare skulle vara möjligt, och en regimkollaps sker, är vad som kommer därefter inte alldeles enkelt att förutse.

Den militära delen av en operation är enkel – den politiska är långt svårare.

Trump har dock nu pratat in sig i ett hörn där någonting måste komma ut ur allt skrammel. Om det var klokt eller inte kan diskuteras.

Längre bort går valrörelsen inför valet i Japan kommande söndag nu in i sin sista vecka. En ny oppositionsallians utmanar den LDP- ledda regeringen under premiärminister ‪Takaichi‬. Frågan är om hennes personliga popularitet kan balansers upp den svagare position som LDP verkar ha i opinionen.

Men om det vet vi mera om lite mer än en vecka. För mig blir det en vecka hemma i Stockholm med undantag för två dagar i Köpenhamn med Grönland och Arktis som främsta ämne för diskussioner.

LONDON: Så ligger ännu en vecka av utrikespolitiskt tumult och dramatik bakom oss.

Scenen var det sedvanliga mötet i Davos. Jag avstod från att närvara i tumultet, och det gav nog trots allt bättre möjligheter att följa åtminstone de viktigaste delarna av dramatiken.

När Trump landade i Zürich i onsdags hade det redan lagts ut provokativa meddelanden på sociala media om hur han nu skulle ta över Grönland. Och han hade ju redan förkunnat att han skulle lägga en extra tull på 10% på åtta europeiska länder för deras stöd till Danmark och Grönland.

Men samtidigt hade den europeiska reaktionen blivit stark och tydlig. Ursula von der Leyen sade att nu skulle det bli ett substantiellt svar från EU, Europaparlamentet hade redan lagt godkännande av handelsavtalet med YSA på is och ett extra EU-toppmöte hade utannonserats senare i veckan.

När Trump började sin tullpolitik förra våren blev reaktionen från EU efter åtskilliga diskussioner mer avvaktande och försiktig, och det ledde så småningom fram till det föga älskade avtalet i juli.,

Men förra veckan blev det annorlunda. Tålamodet var slut. Nu hade Europa växlat strategi. Nu hade man insett att man måste sätta emot.

Trump levererade ett lätt osammanhängande timslångt tal. När han kom in på Grönland, även om han tre gånger sade Island i stället, backade han i alla fall ner delvis genom att säga att han inte skulle använda militär makt, men var tydlig med att ett övertagande skulle det i alla fall bli.

I övrigt handlade talet bisarrt nog till stor del om hur farliga vindkraftverk är, och han lanserade en minst sagt konstig teori om att ju fler vindkraftverk en nation har desto sämre kommer det att gå för den.

Men sedan dröjde det inte många timmar innan det förkunnades att han vid ett möte med Nato:s generalsekreterare kommit överens om något typ av ramverk som gjorde att han drog tillbaka hotet om tullhöjningar. Den mest akuta krisen kring Grönland var därmed över – europeisk tydlighet hade tvingat Trump att backa.

Vad detta ramverk innebär är ännu höjt i dunkel. Det som läckt i vissa media säger ingenting om suveräniteten över Grönland, och det förefaller därmed som om den grundläggande frågan lämnats öppen. Allt annat är ju i grunden förhandlingsbart, även om det nog finns anledning att påminna om att mineralfrågor ligger under grönländsk lagstiftning.

Men förhoppningsvis går frågan nu in i en något lugnare fas av diplomatisk dialog. Den gemensamma arbetsgrupp som USA, Danmark och Grönland tidigare kommit överens om får väl sätta sig ner och se vad den kan göra.

Och sedan återstår att se om Trump kan förmås att lägga kravet på att ta över suveräniteten över Grönland åt sidan. Själv misstänker jag dock att kravet riskerar att återkomma. Han är inte mannen som lätt accepterar nederlag. Och Davos var ett sådant.

Veckans mest betydelsefulla tal stod dock den kanadensiske premiärministern Mark Carney för. Utan att nämna vare sig Trump eller USA vid namn förkunnande han lugnt att världen i grunden förändrats, att nostalgi aldrig kan vara en strategi och att det nu gällde för vad han kallade mellanmakter i världen att forma sina egna samarbeten.

Och till bilden hörde också att ha kom direkt från ett besök i Kina där han sagt att man nu ”rekalibrerar” sin Kina-politik och öppnar för mer av handel och samarbete. I grunden handlar det om att långsiktigt minska den kanadensiska ekonomins starka beroende av relationen till USA. De har lärt sig en läxa.

Att detta inte togs väl upp av Trump var tydligt. Skillnader i applåder efter Carneys och Trumps tal var dessutom slående. Och när han återkom till USA förklarade Trump att om Canada gick för långt i sin handel med Kina tänkte han klippa till med 100% tull.

Hur det kommer att gå med detta återstår att se. Tullhoten duger nu så tätt att det är svårt att hålla reda på dem, och åtminstone till del rinner de tacknämligt nog ut i sanden. Det kan inte vara lätt att vara amerikansk tullmyndighet.

Även om just tullhotet mot EU ställdes in samlades EU-ledarna i alla fall till sitt extra toppmöte.

Jag har ett intryck av att de hade ett behov av att prata igenom de långsiktiga konsekvenserna av allt detta trans-atlantiska tumult. Tullhotet var borta, men skadorna skulle knappast gå att reparera. Många kommentatorer runt om i Europa talar om en vecka som förändrat mycket.

Som Mark Carney sade: nostalgi kan inte vara strategi. Saker har förändrats, och politiken måste göra det också.

Alldeles enkelt är det dock inte. Med bara tio rösters övervikt skickade en osalig allians av vänsterkrafter, jordbruksnostalgiker och högernationalister i Europaparlamentet det nya handelsavtalet med Mercosur till EU-domstolen för granskning och försening.

Hur den saken skall hanteras återstår att se.

Nästa vecka är det Indien som står högt på dagsordningen.

EU-ledningen har nu landat i New Delhi för toppmöte och ett försök att föra de segslitna förhandlingarna om ett nytt stort handelsavtal i hamn. Än är man inte där fullt ut, men det är tydligt att det finns en vilja på bägge sidor att söka lösningar på de utestående frågorna.

Trump står för tumult i handelsrelationen. Såväl Indien som EU vill ha stabilitet. Och det har i dessa dagar ju blivit allt viktigare.

Den indiska ekonomin växer nu med 7-8% varje år, och regeringen Modi har satt ytterligare ekonomiska reformer på sitt program. Och om man tidigare satte stora förhoppningar på en fördjupad relation med USA har Trump lyckats hälla mycket kallt vatten på det.

Under tiden fortsätter de ryska attackerna mot framför allt energiförsörjningen i Ukraina. Stora bostadsområden i Kiev står mitt i den kalla vintern utan både vatten och värme.

Och några egentliga framsteg i de olika samtalen i Moskva och Abu Dhabi under de senaste dygnen är svåra att se.

Fortfarande är Putins krav på de delar av regionen Donetsk som hans armé ännu inte lyckats erövra som är den avgörande stötestenen. Att Trump förefaller stödja det kravet är lika anmärkningsvärt som hans förhandlares försök att blanda bort korten genom tal om någon slags frihandelszon är dömda att misslyckas.

I bullret från andra sidan Atlanten är det mycket av intresse som kommer bort.

Japan har utlyst nyval, USA har publicerat sina nya försvarsstrategi och i Peking sker en dramatiska utrensning i den högsta militära ledningen. Tillsammans förändras dynamiken i regionen.

Bakgrunden till de dramatiska utrensningarna i Peking kan vi än så länge bara spekulera kring, men det har gjorts klart att det inte handlar om korruption utan om vad som allmänt kallas disciplinbrott, vilket konkret kan översättas med bristande lyhördhet för Xi Jinpings vilja.

På pappret stärker detta nu Xi Jinpings ställning, men det kan inte heller uteslutas att det är tecken på inre slitningar som över tid kan ha den motsatta effekten. Säkert är att många blickar nu riktas mot Peking för att försöka att fånga upp tecken på den saken.

Bakom mig ligger nu något dygn i Zürich som förutom vidare utblickar gav intressanta inblickar i den schweiziska utvecklingen. Universitetet ETH rankas globalt högre än något universitet inom EU, och har nu inte mindre än 110 kvalificerade tjänster för AI-forskare. Man noterade en dramatisk ökning av amerikanska AI-forskare som söker sig till ETH.

Schweiz kommer ju före Sverige i de internationella uppskattningarna av innovationskraft i ekonomin – på första respektive andra plats.

Och framför mig ligger nu ett par dygn här i London med dels RAND Europe’s årliga konferens med nu också ekonomisk säkerhet och resiliens på dagordningen, men också diskussioner om än mer aktuella ämnen.

Om det kommer att hinnas med något besök på en bokhandel återstår att se.

STOCKHOLM: Det nya årets dramatik har fortsatt under den gånga veckan.

Mycket uppmärksamhet har varit fokuserad på utvecklingen i Iran, där allt fler gick ut på gatan i protester också efter det att president Trump sade att han skulle ”komma och rädda dem” om det blev för mycket våld från regimens sida.

Därmed accelererade våldet från regimens sida i ett försök att så snabbt som möjligt få situationen under kontroll, medan USA tydligt förberedde något typ av militär attack.

Av detta blev det intet, även om det uppenbarligen var mycket nära. Britterna tillhörde de som var förvarnade, och utrymde snabbt sin ambassad med anledning av risken för iranska repressalier efter attacker.

Men plötsligt inställde Trump det hela.

Skälen var av allt att döma två. Dels ringde den iranske utrikesministern Araqchi till Witkoff i Vita Huset och sade att man hade inställt planerade avrättningar, och dels hörde en rad arabstater av sig och förklarade att de inte trodde attacker skulle störta regimen och inte ville ha oroligheter i regionen.

Efter det att ett betydande tusental personer förlorat livet förefaller regimen nu ha återtagit kontrollen över situationen, men situationen kan blossa upp igen. Stora begravningar när man skall ta farväl av de som dödats kommer att ske, och det iranska nyåret om någon månad leder också till många människor på gatorna.

Regimen har för stunden återtagit kontrollen, men gjort det till ett mycket högt pris, och vad som kommer härnäst förblir oklart. Alla de förhållanden som utlöste protesterna finns kvar eller har förvärrats. Regimen överlevde denna protestvåg, men rimligen är den nu ytterligare försvagad.

Alldeles säkert kommer det nu att diskuteras om inte Trump gick för långt i sitt uttalande och därmed invaggade de som gick ut på gatorna i en falsk trygghet. Och när han sedan plötsligt backade ner från möjligheten av ett militärt tillslag ledde det alldeles säkert till att många kände sig förrådda.

Om ett militärt tillslag skulle ha störtat regimen är nog i hög grad tveksamt. Du kan slå till mot robotbaser eller kärnforskningsanläggningar, men knappast mot milisstyrkor eller de som faktiskt står för repressionen. Och attacker hade säkert också använts av regimen för att hävda att också protesterna var styrda av landets fiender.

Historien har tidigare exempel på situationer som denna.

Det anses att amerikanska radiosändningar under upproret mot sovjetmakten i Ungern 1956 gick alldeles för långt, och när den sovjetiska armén sedan med stor brutalitet återtog Budapest gjorde västländerna i praktiken föga mer än verbala protester.

Och president Bush 41 anses när han 1991 drivit ut Saddam Hussein ur Kuwait ha uppmanat shia-muslimer i de sydligare delarna av Irak till revolt, men stod sedan passiv när Saddam brutalt slog ner den revolt som kanske hade utlösts av hoppet om amerikanskt ingripande.

För oss har dock under den gångna veckan utvecklingen när det gäller Grönland legat närmare politiskt och geografiskt.

I onsdags träffade Danmarks och Grönlands utrikesministrar vicepresident JD Vance och utrikesminister Rubio i Vita Huset. Det blev uppenbarligen ett möte i civiliserat tonfall, men med fundamentalt skilda åsikter, och med som resultat att man satte upp en gemensam arbetsgrupp med högre tjänstemän som skulle träffas om någon vecka för fortsatta diskussioner.

Men den skenbara harmonik varade inte länge.

Från dansk sida talades det tydligt om att en röd linje av respekt för Danmarks och Grönlands territoriella integritet och självbestämmanderätt måste respekteras k gruppens arbete, men det dröjde inte länge förrän presidentens taleskvinna förklarade att arbetsgruppen handlade om de tekniska förberedelserna för ett amerikanskt övertagande.

Så kom bilder av att officerare och soldater från sju Nato-länder anlände till Grönland med den utrakade uppgiften att förbereda en kommande större övning, men alldeles uppenbart också som en politisk markering av stöd till Grönland och Danmark. Och den danska flygvapnet flög också två F35-flygplan med stöd av fransk lufttankning til en övning över ön.

Detta fick så president Trump att i går gå i taket och utannonsera att han lägger extra 10% till på import från dessa länder från 1 februari, och att han kommer att öka det till 25% i juni om dessa inte intill dess accepterat att han fått kontroll över Grönland.

Tullar är som bekant hans favoritvapen mot andra länder – totalt bortom såväl amerikansk lagstiftning som internationella överenskommelser. Och nu drämde han till med dessa samtidigt som hans biträdande stabschef Miller bredde på med allt mer militanta och förnedrande uttalanden mot Danmark.

Det är så den transatlantiska relationen ser ut just nu.

Genomför han dessa tullhöjningar är det ett entydigt brott mot såväl det handelsavtal som ingicks med EU sent i våras som det han lite tidigare hade ingått med Storbritannien. Den tull på import från EU som då sattes till 15% kommer då att öka till först 25% och därefter möjligen 40%.

Importtullar betalas av de som importerar och ytterst således av de amerikanska konsumenterna. Effekten blir en kombination av bromsad handel och ökade priser för konsumenterna,.

EU måste och kommer att agera. Inledningsvis kommer Europaparlamentet näppeligen att ratificera de sänkningar av tullarna på import från USA som ju också ingick i avtalet, och därmed kommer med stor sannolikhet avtalet i sina huvuddelar att rasa.

Därmed berörs också de EU-länder som inte är i omedelbart fokus för Trumps nya tullar, som t ex Italien och Spanien. Och det borde göra det lättare att uppnå enighet i EU- kretsen om hur man nu bör agera. Makten i dessa frågor ligger i kommissionen, men vad medlemsstaterna tycker är självfallet viktigt.

Tumult kommer det med all sannolikhet att bli.

I USA kommer dessutom Högsta Domstolen förr eller senare att komma med sitt utslag om huruvida huvuddelen av alla dessa Trumps tullar är förenliga med den amerikanska författningen, men om han får bakläxa där kommer han med all sannolikhet att försöka att slå till med tullar på något annat sätt.

Och därmed förstärks tumultet ytterligare.

Trumps nya tullhot kom samma dag som Ursula von der Leyen och Antonio Costa var i Asuncion i Paraguay och äntligen undertecknade der stora handelsavtalet med Mercosur-länderna. Vinsterna med det kan mycket väl kompensera förlusterna som kommer med tumultet med USA.

Därtill kommer att det visar EU:s strävan efter fastare regler för en allt öppnare världshandel.

Näst i tur står Indien. Det är toppmöte veckan efter det kommande, men dessvärre inte sannolikt att allt hinner redas ut tills dess. Viljan är dock stark.

Borta från rubrikerna denna vecka fortsätter de ryska attackerna på Ukraina. Under veckan som gick attackerades landet av 1.300 ryska drönare i olika vågor med energiförsörjningen som viktigaste mål. Samtliga Ukrainas kraftstationer är nu mer eller mindre allvarligt skadade. I Kyiv och många andra städer är det påfallande kallt, och utan uppvärmning inomhus, eller belysning, är i många områden situationen svår.

Men Trump är mer fokuserad på att sätta tryck på Danmark än på att göra det på Ryssland. Vi lever i märkliga tider.

Så inleds en ny vecka.

Mycket av nyhetsflödet kommer säkert att domineras av sedvanliga mötet i Davos och Trump har aviserat att han tänker närvaro under två dagar där. Vi kommer att säkert att få höra om hur hans första år som president – på tisdag är det ett år sedan han tog över – har varit det framgångsrikaste i världshistorien eller någonting sådant.

Jag har däremot för första gången på länge beslutat att hoppa över mötet trots en del Ukraina-relaterade evenemang jag borde ha varit med på.

Så det blir för mig i alla fall första delen av veckan hemma om än den andra på icke-Davos möten nere i Schweiz.

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. Vi ser effekterna i form av exempelvis fler extrema väderhändelser, som torka och översvämningar, runt om i världen. Utsläpp till vatten och hav sprider sig mellan länder och kontinenter. Under sommaren 2018 har Sverige drabbats av svår torka över i stort sett hela landet och flera omfattande skogsbränder har härjat.

Sverige har länge varit ett föregångsland i det globala miljö- och klimatarbetet. Men det är inget vi kan ta för givet.

Under Alliansens åtta år i regeringsställning minskade Sveriges utsläpp med 19 procent, samtidigt som ekonomin växte med nästan 10 procent. Ett resultat som den rödgröna regeringen inte har förmått upprepa. Efter att de svenska utsläppen minskat under en lång period så har de nu i stället ökat två år i rad, enligt Statistiska Centralbyrån.

De klimatmål riksdagen beslutat om, bland annat att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, kräver en effektiv klimatpolitik. För att minska de svenska utsläppen behövs en genomgripande teknisk utveckling och omställning av samhället. Men att sänka de svenska utsläppen genom att flytta företag, jobb och utsläpp från Sverige är inte att ta globalt ansvar. Tvärt om. Nyckeln till verkligt klimatarbete är att visa att det går att kombinera sänkta utsläpp med tillväxt.

Alliansens förslag för en klimat- och miljöpolitik som gör skillnad på riktigt:

Minskade utsläpp från sjöfarten och vägtrafiken

• Möjliggör fossilfri laddning och tankning i hela landet genom att bygga ut infrastrukturen med exempelvis laddstationer för elbilar samt tankstationer för vätgas till bränsleceller.
• Utveckla och förbättra det nuvarande bonus-malussystemet till en kraftfull grön bilbonus, för att ge ökad klimat- och miljöstyrning och större drivkrafter att ställa om. Systemet ska vara teknikneutralt, självfinansierat och intäkts-neutralt över tid.
• Gör en översyn av hur och om skatten på all elektrifierad kollektivtrafik, tunga fordon samt miljölastbilar skulle kunna sänkas samt om de är de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska utsläppen. 
• Inför en nedsättning av elskatten för alla fartyg. 

Fler gröna företag

• Snabba på omställningen av den svenska industrin genom att investeringar i klimatsmart teknik stimuleras. Inledningsvis ska detta ske genom ett investeringsstöd som på sikt ska omvandlas till ett skatteavdrag.
• Effektivisera miljöprövningar och korta handläggningstider. 
• Inför ett grönt spår för tillståndsprövningar – företag som vill göra miljöförbättrande åtgärder bör ges en mer skyndsam handläggning. 

Ett grönare flyg

• Inför krav på obligatorisk inblandning av förnybart bränsle, för att säkerställa att utsläppen från flygandet minskar på riktigt. 
• Inför klimatstyrande start- och landningsavgifter för att premiera de som använder effektiva motorer eller mer förnybart bränsle. 
• Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för beskattning av flygbränsle. 
• Gör en riktad satsning på forskning och utveckling av biobränslen för flyget. 

Värna växande skogar

• Stärk äganderätten. Vi vill tillsätta en bred utredning i syfte att stärka den grundlagsskyddade äganderätten och egendomsskyddet.
• Inrätta ett nytt Sveaskogsprogram i syfte att möjliggöra skydd av värdefull natur samtidigt som det säkerställs att skogsägare får rimlig ersättning. 

Rena hav, sjöar och vattendrag

• Satsa på investeringsstöd för avancerad vattenreningsteknik, för att minska utsläppen av bland annat läkemedelsrester och mikroplaster i hav, sjöar och vattendrag. 
• Öka det internationella samarbetet för att motverka övergödning, giftiga utsläpp och nedskräpning. 

Se pressträffen här.
Presentation från pressträffen bifogas.
Läs mer här.

Den grova våldsbrottsligheten har blivit råare i takt med att de kriminella gängens våldskapital har ökat. Gängvåldet drabbar inte bara andra kriminella eller de som bor i samma områden som gängen verkar i. Det får också effekter i hela rättssystemet. Under förra året kom exempelvis rapporter om att polisen inte hann utreda grova sexualbrott tillräckligt snabbt på grund av att gängvåldet slukade stora resurser. 

Svensk polis är inte dimensionerad för att hantera ett 40-tal gängmord och över 300 skjutningar per år och samtidigt klara av alla sina andra uppgifter. Just nu är polistätheten den lägsta på tio år och i bottenskiktet av EU-snittet. Samtidigt sticker Sverige ut sett till dödsskjutningar bland unga män eller användandet av handgranater bland kriminella. Givet hur läget ser ut kommer inte polisen att klara av att hantera den grova brottsvågen utan att göra tuffa prioriteringar. Då finns risken att mindre grova brott konsekvent prioriteras ned.

Men det är inte polisen som ska lastas för den uppkomna situationen. Ytterst vilar ansvaret på regering och riksdag att ge polisen, och hela rättssystemet, de resurser och direktiv som krävs för att hantera brottslighetens effekter. Moderaterna menar att Sverige måste slå in på en ny kriminalpolitisk inriktning där lag och ordning i hela landet på allvar prioriteras.

Vi vill att antalet polisanställda ökar med minst 10 000 till år 2024 och på sikt vill vi att Sverige närmar sig EU-snittet vad gäller polistäthet. För att nå våra högt uppsatta mål har vi avsatt över fem miljarder extra till polisen under nästa mandatperiod. Resurserna ska gå till att anställa fler, höja lönerna med i genomsnitt 3 000 kronor i månaden och göra polisutbildningen betald för den som stannar i yrket i fem år.

Men en ansvarsfull politik kan inte bara bygga på mer resurser. Politiken måste också ta ett ansvar för att polisen ska kunna fokusera på kärnuppdraget. Under nästa mandatperiod kommer därför Moderaterna att vidta åtgärder i följande fyra avseenden.

• För det första ska polisens arbetsuppgifter renodlas. Förra året beslutades det att Kriminalvården ska ta över ansvaret för en stor del av transporterna av frihetsberövande. Det är rätt inriktning, men trots att över ett år har gått sedan lagen trädde i kraft får polisen fortfarande - på grund av en ovanligt passiv myndighetsstyrning från regeringens sida - hantera alldeles för många transportärenden. Men renodlingen av polisens verksamhet kan inte stanna här. Det bör även ses över om inte hanteringen av pass, hittegods och omhändertagande av berusade personer också kan flyttas till andra myndigheter. Polisens mångfacetterade uppdrag hämmar ett nödvändigt fokus på kärnverksamheten. 
• För det andra måste fler poliser ut i yttre tjänst. Omorganisationen av polisen var nödvändig, men när det kommer till att få ut fler synliga poliser på gator och torg har omorganisationen varit ett misslyckande. Syftet var att skapa en effektiv polisorganisation som också kom närmare medborgarna. Så är inte fallet i dag. Vi moderater vill därför ge polisen i uppdrag att säkerställa att fler poliser kommer ut i yttre tjänst. Det är helt avgörande för att vända den trygghetskris som Sverige just nu befinner sig i.
• För det tredje behöver uppföljningen och ansvarsutkrävandet inom polisen förbättras och förtydligas. Många är de politiker och debattörer som säger sig vilja kopiera polisens arbetsmetoder på vissa håll i USA: med ett tydligt ansvarsutkrävande av lokala polischefer baserat på färsk brottsstatistik. Självklart går det inte att kopiera den här modellen rakt av, men lokal brottsstatistik bör kunna göras offentlig för allmänheten och polischefer ska kunna avkrävas ansvar för situationen i sin region eller sitt område. En sådan modell måste dock kombineras med betydande resurstillskott och tydligare mandat för polischefer att kunna fatta beslut. 
• För det fjärde vill vi tillsätta en bred parlamentarisk utredning efter valet i syfte att nå en långsiktig överenskommelse om polisutbildningen. Polismyndigheten är en grundläggande samhällsfunktion som måste fungera långsiktigt. Därför behöver politiken komma överens brett i den här frågan. Dessutom finns det skäl att tro att inget parti har alla svar på hur myndighetens rekryteringsbehovs ska fungera i framtiden, men i en bred parlamentarisk utredning kan förhoppningsvis bra förslag vinna gehör oavsett avsändare. 

Moderaterna inser att situationen är allvarlig. Skjutningarna och gängmorden talar för sig själva. Den kraftiga ökningen av utsatthet för sexualbrott likaså. Detta går dock att förändra genom att konsekvent arbeta för att återupprätta lag och ordning. Sverige behöver fler poliser med bättre lönevillkor som gör rätt saker. Kombineras detta med träffsäkra straffskärpningar och satsningar på hela rättssystemet kommer människors trygghet att öka. Det är så en moderatledd regering kommer att styra svensk polis och kriminalpolitik efter valet i höst.

Ulf Kristersson (M), partiledare 
Tomas Tobé (M), rättspolitisk talesperson

Läs artikeln här.

Under mandatperioden har Stefan Löfvens regering höjt skatten med 60 miljarder kronor och ökat utgifterna med 100 miljarder kronor. Trots det är polistätheten den lägsta på tio år, vårdköerna har fördubblats, var sjätte elev lämnar nian utan betyg för gymnasiet och försvaret är underfinansierat. Skatterna för vanligt folk har höjts trots löften om motsatsen och Sverige har fått världens högsta marginalskatter.

– När staten inte klarar av sina mest grundläggande uppgifter upplever medborgarna att de inte får valuta för sina skattepengar och då sätts samhällskontraktet under press, säger Ulf Kristersson.

– De kommande åren riskerar konjunkturen att vända neråt. Sannolikt innebär det högre arbetslöshet, större utanförskap och sämre offentliga finanser. Hur djup nedgången blir är svårt att säga i förväg, men konjunkturnedgångar i Sverige brukar bli kraftiga. Detta måste nästa regering ta hänsyn till när inriktningen för nästa mandatperiod läggs fast, säger Elisabeth Svantesson.

För att återupprätta samhällskontraktet, få fler i jobb och värna starka offentliga finanser behövs en annan inriktning på den ekonomiska politiken. Samhällets resurser måste prioriteras till grundläggande samhällsfunktioner så att det offentliga kan uppfylla sin del av samhällskontraktet. Välfärden måste gå före bidrag och subventioner. Samtidigt ska det bli mer lönsamt att arbeta, det är både rätt och rättvist och en förutsättning för att Sverige ska klara integrationen. Endast genom tuffa prioriteringar och strukturreformer kan vi åstadkomma ett samhälle med lika möjligheter för alla.

Inriktningen för Moderaternas ekonomiska politik den kommande mandatperioden

1. Starka offentliga finanser 
En ansvarsfull ekonomisk politik är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige. Det budgetpolitiska ramverket ska följas och överenskommelsen om ett reformerat överskottsmål ligger fast. Stabila offentliga finanser möjliggör hög sysselsättning och god tillväxt – som ska komma alla till del.

2. Återupprätta samhällskontraktet genom ökad kvalitet i vården och skolan samt en stark polis och ett starkt försvar
Moderaterna satsar på 10 000 fler polisanställda och ökade försvarsutgifterna för att inom tio år gå mot två procent av BNP. Totalt lovar Moderaterna 17 miljarder kronor ytterligare till polis, övriga rättsväsendet och försvar under nästa mandatperiod. För att upprätthålla kvaliteten i vård, skola och omsorg och undvika skattehöjningar kommer Moderaterna att tillföra minst 20 miljarder kronor i statsbidrag nästa mandatperiod. Kommunerna styr själva över hur dessa används, men 10 miljarder kronor villkoras mot att respektive kommun genomför åtgärder för att även kommunernas utgifter ska prioriteras till kärnuppgifterna. Till detta ska läggas ytterligare cirka 14 miljarder kronor i riktade välfärdsreformer.

3.Fullt finansierade strukturreformer för fler i jobb
För att ge alla människor en chans att komma in på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva och sina familjer krävs en kombination av lägre skatt på arbete och bidragsreformer. Moderaternas löfte är att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det uppnås delvis genom ett jobbskatteavdrag på 22 miljarder kronor, främst riktat mot låga inkomster. Detta kombineras med reformering av a-kassan, aktivitetsstödet, sjukpenningen och försörjningsstödet – tillsammans med ett bidragstak som stoppar möjligheten att stapla bidrag på varandra. Sammantaget gör kombinationen av sänkta skatter, lägre bidrag och lägre anställningskostnader att 70 000 nya jobb tillkommer.

4.Stärk den långsiktiga tillväxten
Sedan 2014 har välståndet, BNP per capita, utvecklats svagare än i andra liknande länder. Ska vi långsiktigt klara välfärdsutmaningar och förbättra livsvillkoren för alla behöver denna utveckling brytas. Resurserna till infrastruktur och forskning kommer att behöva stärkas. En skattereform bör genomföras för att få ett skattesystem som i högre utsträckning belönar ansträngning, minimerar särbehandling och kryphål och gör att fler investeringar hamnar i Sverige. Det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag. Det behövs en blocköverskridande bostadsreform och en produktivitetskommission. 

Se pressträffen här.
Läs mer om förslagen här.
Presentationen bifogas.

Sverige står inför ett av de viktigaste valen på länge. Moderaternas huvudmotståndare är samhällsproblemen – inte andra partier. Vi vill bekämpa bristande lag och ordning samt otrygghet, korta vårdköerna, minska bidragsberoendet och förbättra skolresultaten. Vi måste hålla i en stram och hållbar migrationspolitik. Invandrare och unga måste få möjlighet till arbete och egen försörjning. Det ska löna sig bättre att jobba och Sveriges pensionärer, som byggt upp landet, ska få sänkt skatt. I Sverige ska rättigheter, skyldigheter och möjligheter gälla lika för alla. Det handlar om att återupprätta viktiga delar av samhällskontraktet.

Med bara några veckor kvar till valdagen är det dags för kampanjspurt. Vi tar nästa steg i vår valrörelse genom att nu möta väljarnas efterfrågan på att någon på allvar tar tag i Sveriges problem.

– Moderaterna ser verkligheten som den är. Det innebär bland annat att vi har omprövat och utvecklat vår politik. Vi har en genomtänkt idé om hur vi ska lösa Sveriges problem och återupprätta förtroendet för politiken, säger Gunnar Strömmer.

– Ulf Kristersson har på kort tid etablerat sig som den partiledare och statsministerkandidat som har högst förtroende bland väljarna. Och vi delar en bred gemensam värdegrund med de andra partierna i Alliansen.

– Vi vill inte ha en mandatperiod till som denna. Med tydliga värderingar, genomarbetade politiska förslag och ledarskap ska vi tag i Sverige. Och vi ska göra det med hoppfullhet, framåtanda och vuxna samtal.

– Vi kommer att fortsätta att ta debatten med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – varje dag. Vi respekterar alla väljare. Den väljare som överväger S eller SD vill vi ge goda argument att istället rösta på Moderaterna, avslutar Gunnar Strömmer.

Tillsammans kan vi återupprätta förtroendet för att staten och politiken verkligen gör det medborgarna har rätt att förvänta sig. Detta kräver att Sverige får en ny regering och tas i en ny riktning efter den 9 september. 

Se pressträffen här.
Presentationen bifogas.

Exempel på valaffischer är bifogade nedan:

Moderaternas vision är att Sverige ska vara ett land där rättigheter, skyldigheter och möjligheter gäller lika för alla. För att vår vision ska bli verklighet måste situationen för hbtq-personer i Sverige förbättras. 

Under den tidigare moderatledda regeringen kom flera avgörande reformer på plats såsom en könsneutral äktenskapslagstiftning, en ny diskrimineringslag och en samlad strategi för att främja hbtq-personers rättigheter. Den här mandatperioden har vi drivit på genom att lägga fram en omfattande hbtq-politik i riksdagen.

Vi lovar att fortsätta detta arbete. Det handlar om att värna de landvinningar som skett och att genomföra nya. 

Alla – oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck – ska känna både frihet och trygghet. Då krävs förändring. På tre grundläggande områden måste villkoren förbättras för hbtq-personer: 

Psykisk hälsa. Alltför många hbtq-personer drabbas av psykisk ohälsa och särskilt många unga mår dåligt. Förekomsten av självmordstankar och fullbordade självmordsförsök är utbredd. Ingen ska behöva uppleva att livet känns så svårt att det inte går att se någon annan utväg – hjälp och stöd måste finnas. Vi vill se en bred samling i Sverige i arbetet mot självmord bland unga. För varje krona som privatpersoner och företag skänker för suicidprevention ska staten bidra med tre kronor. Moderaterna vill också fördubbla anslaget till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det är även avgörande att förkorta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin; köerna har tredubblats under mandatperioden. För att kapa köerna avsätter Moderaterna 500 miljoner kronor per år, inom ramen för våra tre kömiljarder.

Risken att utsättas för brott. Moderaterna kommer att rivstarta arbetet för att stärka polisen och öka tryggheten för alla. För att nå målet om 10 000 fler poliser vill vi höja polislönerna och att studieskulder från polisutbildningen ska skrivas av. Beslutet att könsuttryck och könsidentitet tydligt bör omfattas av hatbrottslagstiftningen var viktigt. Nu bör arbetet fortsätta för att öka kunskaperna om hatbrott inom hela rättsväsendet för att den nya lagstiftningen också ska användas.

Allt för många unga hbtq-personer i Sverige utsätts i dag för våld och förtryck för att upprätthålla vad deras familj och släkt ser som sin ”heder”. Det kan vi aldrig acceptera. Moderaterna har därför föreslagit ett kraftfullt reformpaket för att förebygga, förhindra och straffa hedersrelaterad brottslighet och förtryck. En särskild brottsrubricering för hedersbrott bör införas. Hedersmotiv bör också vara en egen försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Barns rättigheter – och familjers. Barnen ska alltid vara i centrum för familjepolitiken. I dag lever ett stort antal barn i Sverige som blivit till genom surrogatmoderskap utomlands, men som på grund av detta inte har samma trygghet som andra barn. Här vill vi att lagstiftningen ska förtydligas så att samma rättssäkerhet och trygghet gäller som för andra barn och deras familjer. Vi är också öppna för att ett reglerat surrogatmoderskap bör tillåtas i Sverige. Detta skulle förbättra möjligheterna för bland annat hbtq-personer att bilda familj. 

Att öka tryggheten lägger grunden för mer frihet, mer öppenhet och mer sammanhållning. Det lägger grunden för ett samhälle där ingen behöver vara lika eller enbart bli sedd som en del av en enhetlig grupp – men där rättigheter, skyldigheter och möjligheter verkligen är lika för alla. 

Det budskapet tar vi också med oss i dag när vi går i EuroPride Parade Stockholm.  

Ulf Kristersson (M) Partiledare 

Olof Lavesson (M) Hbtq-politisk talesperson

Läs artikeln här.

Under de senaste fem åren har Sverige beviljat upp emot 300 000 uppehållstillstånd till asylsökande och anhöriga. Enligt Migrationsverkets senaste prognos, som publicerades i slutet av förra veckan, kommer dessutom ett stort antal människor ansöka om asyl och uppehållstillstånd för anknytning även under kommande år.

Det är personer som ska komma i arbete, lära sig språket och bli en del av det svenska samhället. Samtidigt är det uppenbart att integrationen inte fungerar tillräckligt bra. Trots en stark högkonjunktur är arbetslösheten nästan fem gånger så hög för en person född utanför Europa som en person född i Sverige.

En förutsättning för att Sverige ska kunna lösa integrationsproblemen är att antalet asylsökande kommande år hålls på en lägre nivå än idag. Trots de skärpningar som har skett sökte 25 000 personer asyl ifjol. Ur ett historiskt perspektiv är det inte alls en särskilt låg siffra. Minst lika betydelsefullt, men betydligt mindre diskuterat, är behovet av att reformera reglerna för anhöriginvandring och familjeåterförening.

Önskan att kunna återförenas med sina anhöriga är naturligtvis väldigt stark hos många människor som flytt till ett nytt land. Den viljan ska man ha respekt för. Samtidigt måste en ansvarsfull migrationspolitik hantera det faktum att Sverige under kommande år står inför en situation där ett stort antal människor väntas ansöka om uppehållstillstånd genom anhöriginvandring. Följderna skulle bli problematiska för landets kommuner som redan idag upplever bostadsbrist och svårigheter att upprätthålla sina välfärdsåtaganden. Kostnaderna för migrations- och integrationspolitiken skulle öka i ett läge där de snarare behöver minska från redan höga nivåer.

Ibland hävdas att den tillfälliga asyllagen, som löper ut nästa sommar, inte längre tillåter familjeåterförening. Det är inte korrekt. Dels påverkas den som beviljas flyktingstatus inte av de skärpningar som skett. Dels finns fortfarande möjlighet till familjeförening för den som får sitt tillfälliga uppehållstillstånd omvandlat till ett permanent. Grunden för det är att personen har ett kvarstående skyddsbehov eller kvalificerar sig genom eget arbete.

Samtidigt ställer nuvarande lagstiftning inte alls tillräckliga krav på ansträngningar och egen försörjning. Det yttrar sig till exempel i det försörjningskrav som infördes av den dåvarande Alliansregeringen. En god idé, men som i praktiken omfattande väldigt få på grund av många undantag. Kravet skärptes i samband med flyktingkrisen, men är fortfarande inte tillräckligt för att säkerställa att det finns en tillräcklig försörjningsförmåga. Inte heller bidrar det till att skapa tillfredsställande incitament för den nyanlände att lära sig svenska, göra sig anställningsbar och söka sig ut på arbetsmarknaden.

För att möjliggöra familjeåterförening bör det krävas permanent uppehållstillstånd, en förmåga att försörja sig själv samt en möjlighet att stå för sina familjemedlemmars försörjning. Följande skärpningar av lagstiftningen skulle säkerställa att så blir fallet:

1. Nuvarande begränsningar ska förlängas. Sverige behöver en migrationspolitik som är långsiktig och utan de tvära kast som till exempel Socialdemokraternas och Miljöpartiets gymnasielag för ensamkommande har medfört. En permanent asyllagstiftning bör arbetas fram under nästa mandatperiod genom en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier. Hela den tillfälliga lagen som löper ut sommaren 2019, inklusive de begränsningar för anhöriginvandring som gäller idag för nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd, bör därför förlängas till dess att en långsiktig migrationspolitik kommer på plats.

2. Arbete och egen försörjning måste vara den huvudsakliga drivkraften för att kunna erhålla ett permanent uppehållstillstånd. Dagens prövning sker vid ett specifikt tillfälle utan att göra en tillräcklig bedömning av varaktigheten i inkomsten. Då ökar risken för att den försörjningsförmåga som kan framstå som tillräcklig, i själva verket är undermålig. För att säkerställa att inkomsten är stabil över tid ska ett nytt krav införas på arbete och egen försörjning under minst ett år innan permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Det ska inte vara möjligt att nå upp till kravet genom inkomst från en subventionerad anställning. En sådan regel förhindrar dessutom förekomsten av missbruk genom exempelvis falska anställningar. Liknande regler finns redan i Norge och Danmark.

3. Markera betydelsen av kunskaper i svenska språket. Att kunna behärska svenska språket är en nyckel till samhället – till arbete, social rörlighet och förståelse för våra institutioner. Krav ska därför införas på grundläggande kunskaper i svenska för att möjliggöra permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Därigenom blir det även en förutsättning för anhöriginvandring.

4. Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Grundregeln för anhöriginvandring ska vara att anknytningspersonen i Sverige har både en tillräcklig bostad och inkomst för att kunna stå för sina familjemedlemmars försörjning. I dag är det möjligt att uppnå försörjningskravet med olika former av bidrag. Det är orimligt. För att garantera en långvarighet i försörjningen måste det även krävas att den som ska stå för försörjningen, har haft en inkomst minst ett år innan ansökan om familjeåterförening kan göras. Även här ska det inte vara möjligt att möta kravet på försörjning genom inkomst från en subventionerad anställning. Personen ska heller inte ha varit beroende av bidrag för sin försörjning. Den exakta nivån på vilken inkomst som ska krävas måste utredas för att säkerställa försörjningsförmågan.

Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, från asylsökande till nyanländ och nyanställd. För oss moderater är det självklart att egna ansträngningar, flit och arbete alltid ska löna sig. Nästa regering har ett ansvar att reglerna för anhöriginvandring reformeras. 

Tobias Billström (M) gruppledare

Johan Forssell (M) migrationspolitisk talesperson

Det är fortfarande för tidigt att dra skarpa slutsatser om hanteringen av sommarens omfattande bränder. Men det står klart att både räddningstjänsten och ett stort antal frivilliga har gjort, och fortsätter göra, enorma insatser. Den här kraften behöver tas tillvara och förvaltas. 

Oavsett vilka slutsatser som kommer att dras om bränderna, måste vi redan nu se till att vårt samhälle är bättre rustat inför framtiden. Vi har sett hur till exempel Tsunamikatastrofen, skogsbranden i Västmanland 2014 och IT-skandalen vid Transportstyrelsen visat på brister i statens, kommunernas och myndigheternas förmåga att förebygga och hantera kriser. 

Vägen framåt handlar både om att förebygga kriser och att vara förberedd när krisen väl kommer. Det kräver bland annat en modern lagstiftning som möjliggör att krissituationer kan hanteras utan dröjsmål. Det innebär också att vi måste ha rätt resurser på rätt ställen – och en organisation för krishantering som är erfaren och kompetent.

Alliansen föreslår tio reformer för att stärka Sveriges civila beredskap och öka krishanteringsförmågan:

1. Inrätta ett nationellt säkerhetsråd under statsministern. 

2. En snabbare och tydligare statlig krisledning. 

3. Etablera en nationell krisfond. 

4. Förstärk hemvärnet. 

5. Bygg ut utbildning av räddningstjänstpersonal. 

6. Förbättra villkoren för deltidsbrandmän. 

7. Satsning på nationell brandbekämpningsförmåga från luften. 

8. Tydliggör Försvarsmaktens roll i samband med civila kriser. 

9. Inför särskild lagstiftning om hur civila kriser ska hanteras. 

10. Ökat statligt stöd för skogsbrandsbevakning.

Utdelnings-PM finns här. 

Presentation finns här. 

Se presskonferensen här.

Pressträffen börjar 10.30. Se den ovan.

- Vi kan fortfarande inte helt överblicka konsekvenserna av den allvarliga torkan. Men redan här och nu har Sveriges lantbrukare likviditets- och logistikproblem. Kostnader och regelkrångel uppkommer för att hantera krisen, men intäkterna uteblir på grund av förlorade skördar. Det stödpaket vi idag föreslår innebär bland annat snabbare utbetalningar av EU-stöd, minskat regelkrångel för att kunna hantera torkans konsekvenser samt en sänkning av skatten på jordbruksdiesel– istället för den skadliga höjning som regeringen planerar, säger Ulf Kristersson. 

- Sveriges lantbrukare gör ett fantastiskt arbete med bland annat en hållbar livsmedelsproduktion. Läget nu är allvarligt och visar även det som Moderaterna länge har påpekat - jordbrukssektorn i Sverige har mycket låga marginaler till följd av höga skatter och kostnadstung byråkrati. De har därmed svårt att bygga upp tillräckliga skyddsvallar och är extra utsatta vid missväxt. Stefan Löfvens regering behöver därför agera omgående för att utforma ett krisstödspaket som syftar till att avhjälpa den akuta situationen och ge de lantbrukare som i år kommer göra stora förluster en möjlighet att driva vidare sina gårdar och slippa utslaktning av sina djur, säger Maria Malmer Stenergard. 

- Moderaterna kommer att ta initiativ till att kalla landsbygdsminister Sven Erik Bucht till riksdagens miljö- och jordbruksutskott där vi kommer att ställa krav på att de åtgärder vi föreslår snabbt kan komma på plats för att hantera de mest akuta problemen, avslutar Malmer Stenergard. 

Sammanfattning av Moderaternas krisstödspaket till Sveriges lantbrukare med anledning av torkan: 

• Åtgärder för att säkerställa lantbrukarnas likviditet 
• Tillfälliga regellättnader för att hantera torkan 
• Krisstöd till drabbade lantbrukare 
• Insatser med varaktig effekt för att stärka jordbrukets konkurrenskraft 

Se pressträffen här. 

PM med de samlade förslagen. 

Jonas Sjöstedt höll idag sitt första sommartal som Vänsterpartiets partiledare i hemorten Umeå. Han utmanade regeringen i jobbfrågorna och pekade på den höga arbetslöshetenoch det ökande utnyttjandet av tillfälliga anställningar på arbetsmarknaden. Otryggheten ger inte fler jobb, den ger bara ökad otrygghet, menade han.

Snart är det dags för Jonas Sjöstedts förstasommartal som Vänsterpartiets partiledare. Platsen är Gammlia i Umeå. Det blir även tal av vice ordförande Josefin Brink, Ung Vänsters ArijanKan och musikunderhållning.