STOCKHOLM: Vintern verkar att ha återvänt denna helg, men i och för sig är det väl så det förväntas vara så här några dagar in i februari.

För några dagar sedan hade jag tänkt skriva här om utsikterna för det besök som USA:s Tony Blinken skulle inleda i Peking i dag, och där t o m ett möte med Xi Jinping lagts in för att visa besökets betydelse.

Men så blev det inte.

Frågetecknen är många om den kinesiska höghöjdsballong som passerade över USA innan den sköts ner när den kommit en liten bit ut över Atlanten.

Ballonger som dessa används ofta i forskningssyfte, och före satelliternas ankomst också ofta som plattform för att inhämta underrättelser. I dag är det väl tveksamt om de har något mervärde i detta avseende.

Vid Esrange i Kiruna startas inte sällan ballonger som dessa, och jag minns från min tid som utrikesminister hur man såg ett behov av höghöjdsballoger för forskning som skulle passera också över Sibirien. Dock ansågs det passande att be om tillstånd.

Tydligen har Kina tidigare haft minst fem av dessa höghöjdsballonger som gått runt jorden, och det är väl några av dessa som också passerat delar av USA tre gånger under Trump-perioden och en gång tidigare under Biden utan att detta uppmärksammades.

Hur högt upp det nationella luftrummet sträcker sig är en fråga som mig veterligt aldrig definierats, men att satelliter kan passera fritt över andra länder är allmänt vedertaget, och en del av dessa satelliter för spaning kan stundtals gå ner mot nivåer som börjar närma sig dem där höghöjdsballonger kan finnas.

Jag har svårt att se annat än att det i detta fall handlade om ett pågående kinesiskt program – för atmosfärforskning eller spaning – som nu kom att exponeras över USA vid en maximalt olämplig tidpunkt.

Den kinesiska ledningen har under den senaste tiden gjort påtagliga försök att förändra bilden av sin politik och att signalera en ny öppenhet. Under de senaste veckorna när jag haft olika typer av samtal har frågan om vad detta betydde varit den kanske allra vanligaste.

Och det var alldeles tydligt att man såg utrikesminister Blinkens besök som en möjlighet att få relationen med USA in i lite mindre konfrontatoriska banor.

Intentionen från Vita Husets sida var densamma – man talade om ”ledstänger” för att förhindra att konfrontationen spårade ur.

Men med bilderna av ballongen över USA förändrades den politiska bilden i ett slag. Blinkens resa fick uppskjutnas. Nedskjutningen blev en politisk nödvändighet. Och Peking måste reagera även om man tidigare halvt ursäktat sig.

Och det drogs paralleller mellan hur den sovjetiska nedskjutningen av ett amerikanskt U2-flygplan långt inne över Sovjet 1960 havererade ett toppmöte i Paris och möjligheten av en upptining av relationerna.

Vi får se.

Jag skulle tro att man i såväl Peking som Washington kommer att försöka att minimera skadorna, men samtidigt är det uppenbart att president Bidens politiska utrymme i frågan har smalnat av högst väsentligt.

Det behövs kanaler mellan Washington och Peking i en rad frågor, och Blinken-besöket var ju tänkt att etablera det lite tydligare efter den långa överläggningen mellan Biden och Xi Jinping på Bali i november.

Och detta har sin betydelse också mot bakgrund av att Xi Jinping har för avsikt att åka till Moskva under de närmaste veckorna. Tydliga och direkta budskap inför den resan vore viktiga.

På tisdag håller president Biden sitt årliga stora tal till kongressen. Det blir alldeles säkert inrikespolitiken i fokus, stödet för Ukraina kommer att vara starkt, men det blir i detta läge extra viktigt hur orden faller när det gäller Kina.

På vår sida Atlanten blir det i slutet av veckan extra EU-toppmöte i Bryssel med de ekonomiska frågorna i fokus, men med påtagligt skilda perspektiv på hur frågor om Europas konkurrenskraft skall hanteras.

Det är inte minst de amerikanska massiva stödprogrammen för det gröna skiftet, och då främst de protektionistiska inslagen i dessa, som skrämt upp, och som lett till att det ropats på mer av bidrag också från EU.

Europa har ett problem med konkurrenskraft, men nya stora bidragsprogram är knappast lösningen. Det kan ju noteras att de extraordinära program som beslutats sedan pandemin, och som ju sedan dess styrts om till grön och digital omställning, är ca tre gånger större än de nu aktuella amerikanska programmen.

Men när jag lyssnar på företag ses många av dessa program som för byråkratiska och krångliga, medan USA opererar med skattekrediter som man har betydligt mycket lättare att förstå och utnyttja.

Diskussionen på toppmötet i veckan blir nog mer preliminär. Kommissionens förslag kommer att nagelfaras noggrant. Avslut kommer vid det ordinarie toppmötet i mars, men diskussionen kommer att ge viktiga indikationer.

Och att det svenska ordförandeskapet satt begreppet konkurrenskraft på EU:s agenda igen är förvisso mycket viktigt.

Borta i öster fortsätter kriget. Det är vid frontlinjen i Donbas som Ryssland nu koncentrerar sina resurser. Striderna är hårda och förlusterna på bägge sidor höga. Snart har kriget pågått i ett år.

Något slut är knappast i sikte.

I veckan som gick satt vi i en och en halv timme i en liten europeisk grupp som Henry Kissinger kallat samman för att diskutera om det fanns någon politisk öppning.

99-åringen är fortfarande skarp i sina analyser och har ju ett historiskt djup och perspektiv som är viktigt. Hans röst väger fortfarande tyngt i debatten.

Vilken utgång av kriget skall vi sträva efter? Och hur skall den i så fall uppnås och därefter säkras? Hur ser mer konkret krigets mål ut från Kievs, Bryssels eller Washingtons perspektiv?

Och vilket Ryssland har vi att räkna med under kommande år?

Här är inte platsen att återge våra diskussioner, med de kommer säkert att sätta andra spår i den offentliga debatten. Och samtalen kring dessa frågor måste självfallet fortsätta.

Själv ser jag nu faktiskt fram mot en vecka då jag kommer att vara hemma i Stockholm varje dag. Det tillhör inte vanligheterna, men är inte desto mindre angenämt och nödvändigt.

STOCKHOLM: Den gångna veckan bjöd på sin dramatik med genombrottet när det gällde att leverera stridsvagnar till Ukraina men också spänningar mellan Sverige och Turkiet.

De senare var tydligt och medvetet framprovocerade av extremister med det uttalade syftet att sabotera Sveriges och Finlands anslutning till Nato.

Sådana finns som bekant både på den extrema höger- och på den extrema vänsterkanten, och i veckan som gick marscherade de nästan bokstavligen hand i hand i demonstrationer och provokationer.

Att detta ledde till reaktioner i ett Turkiet i ett känsligt politiskt skede var inte förvånande. Reaktionerna var starka från president Erdogan, som gavs ett tacksamt ämne för känslofyllda tal, men också den turkiska oppositionen var tydlig i frågan.

Och därtill kom ju mer eller mindre omfattande reaktioner i olika delar av den muslimska världen. En del av dessa var säkert regisserade, men åtskilligt inte desto mindre påtagligt genuina.

Bakom kulisserna har UD säkert haft att hantera såväl omfattande kommunikation med den muslimska världens länder för att klargöra Sveriges ställning som ett tolerant och öppet samhälle, som konkreta problem när det gäller säkerheten för svenska representanter och intressen i olika länder.

Och jag ser att statsministern kallat riksdagens partier till information och diskussion i ärendet på tisdag. Det är viktigt.

I vår inhemska debatt talas om att rätten att bränna koranen är en viktig del av vår yttrandefrihet, och att denna i sin tur är absolut och inte får rubbas.

Det senare är ju inte korrekt.

Det finns tydliga gränser i vår lag, och dessa gränser har ju dessutom skiftat över tiden. Hatbrott, hets mot folkgrupp och uppvigling är tydligt förbjudna i vår lagstiftning, och sedan handlar det ju om hur domstolar väljer att i konkreta fall tolka dessa bestämmelser.

I media ser jag nu uppgifter om att en person har planer på att söka tillstånd för att bränna heliga Torah-rullar utanför den israeliska ambassaden, och det kommer i så fall att bli ett påtagligt känsligt ärende att hantera.

Själv skulle jag tycka att det vore konstigt om detta i så fall inte prövades som ett hatbrott, men det skulle ju omedelbart leda till frågan om varför inte samma sak skedde med den medvetet provokativa bränningen av koranen.

Hur som helst har detta nu lett till en paus i de fortsatta kontakterna mellan Turkiet, Finland och Sverige. I sig behöver det inte innebära något större problem. En viss avkylning kan vara på sin plats.

Och hur som helst är det uppenbart att det nu blir en fråga om att avvakta utgången av det turkiska president- och parlamentsvalet i maj.

Dess utgång är höggradigt oviss, och vi har all anledning att försöka att undvika att extremister av olika inriktning och nationalitet gör vår säkerhet till en spelbricka i detta.

Det var åtskillig diplomati mellan Washington och Berlin som gjorde att det till slut lossnade när det gällde att leverera stridsvagnar till Ukraina.

President Biden gick med på att leverera ett 30-tal Abrams och förbundskansler Scholz öppnade därmed för dels två bataljoner Leopard från Tyskland självt och därefter grönt ljus för andra länder som vill leverera Leopard ur sina förråd.

Politiskt var detta mycket betydelsefullt, och militärt kommer det successivt att få sin betydelse också, även om den saken ligger åtskilliga månader framåt. Den amerikanska vagnarna lär knappast komma före mot slutet av året.

Kanske kan det möjliggöra uppsättning av två brigader med dels dessa stridsvagnar och dels de stridsfordon som ju Sverige och USA kommer att leverera. En sådan styrka avgör kanske inte kriget, men kan ge Ukraina en viktig också offensiv förmåga.

Vad som sker bakom kulisserna i Moskva vet vi föga om, men det som blänker förbi tyder dels på att motsättningarna mellan olika krigsherrar är ökande och dels på att tröttheten med kriget som sådant är i tilltagande.

Men propagandan trappas upp, och nu handlar det om en Rysslands försvarskamp som beskrivs med paralleller från 1812 och 1941. Att detta var ett anfallskrig som Vladimir Putin startade för elva månader sedan vill man inte riktigt kännas vid i den officiella retoriken.

Också från andra delar av världen kommer oroande nyheter i dessa dagar.

I Jerusalem och på Västbanken trappas våldet upp, och det ena blodsdådet följer det andra, och det underlättas inte av att Israel nu får en regering med bekymmersamma högerextrema inslag.

USA:s utrikesminister Blinken är nu på väg till Jerusalem och Ramallah för att se om det går att förhindra en ny våldsspiral. Också EU:s röst behövs i denna situation.

För min del stundar en vecka till större delen i Stockholm men också två dagar i London för lite olika diskussioner. Denna gång kanske jag hinner med en bokhandel också – det missades vid förra veckans besök.

STOCKHOLM: Fyra dygn i Davos under veckan som gick var lite av en djupdykning i den globala ekonomins situation just nu.

Jag vet inte när jag första gången kom till dessa möten, men det var vid det här laget åtskilliga decennier sedan. Det bör ha varit någon gång mot mitten av 1980-talet – och åtskilligt har inträffat sedan dess.

Davos-mötenas glansperiod var väl 1990-talet och lite längre. Globalisering och liberalisering var de dominerande trenderna, liksom demokratisering, även om just det kanske inte dominerat just Davos.

Det globala liberala systemskiftet öppnade upp nya möjligheter när tillväxten sköt fart och allt fler delar av världen fick del av dess frukter. Ryssland och Kina var självklara viktiga och uppmärksammade delar av de årliga mötena.

Nu lever vi i en påtagligt annorlunda tid. Vi har tagit oss igenom global finanskris, genomlevt Trump och Brexit och brottats med en förödande pandemi, men sett de geopolitiska spänningarna öka och befinner oss ju sedan tio månader i en situation med ett stort krig mitt i Europa.

Det är inte riktigt den värld som Davos försökte bygga.

De tretusen som samlades i det lilla samhället var i år mer än vanligt den västliga utvecklade världen, med Indien som det kanske mest påfallande undantaget. Cirka en tredjedel av alla kom från USA, men då handlade det allra främst om dess näringsliv även om en grupp från kongressen också fanns på plats.

Att åtskilligt, inte minst i mitt program, kom att handla om Ukraina var kanske inte så märkvärdigt.

Ett tag under förra året diskuterades åtskilligt om risken för att stödet till Ukraina skulle börja att falna när höga energipriser, inflation och matpriser skapade nya spänningar, men av detta fanns inga tecken alls i Davos.

Företrädare för det som numera ofta kallas den Globala Södern var kanske lite mer återhållsamma, men annars var det var slående hur framträdande företrädare också för näringslivet i olika länder underströk vikten av fortsatt och fördröjt stöd för Ukraina.

Diskussionerna om den globala ekonomin fördes i något mindre dystra tongångar än de som dominerat de senaste månaderna. Inte minst handlade det om de förväntade effekterna av att Kina nu öppnar upp efter sin inlåsning i sin mörklila covid-politik.

Men utmaningar finns. Ökad efterfrågan från Kina kan komma att hålla uppe olje- och råmaterial priser, och även om kurvor kanske börjar att vända är inflationen en betydande global utmaning. Skuldsituationen i vissa länder oroar också.

I signalerna från de som sänts från Peking till Davos var det lätt att läsa in att ledningen där skakats av protester, problemen med covid och avtagande tillväxt, och att man nu ville signalera en öppnare och mindre restriktiv politik och en tydlig vilja till samarbete.

Det var ett budskap många välkomnade, men huruvida det kommer att omsättas i praktisk politik återser att se. I det hypercentraliserade kinesiska systemet ligger ju en fundamental osäkerhet om vad nästa plötsliga kast kan innebära.

För min del lyssnade jag också en del på olika företag på den högteknologiska utvecklingens framkant.

AI finns numera överallt och slår igenom på stor bredd, men mer nytt för mig var de framsteg som sker vad gäller kvantdatorer och de än mer revolutionerande betydelse som detta kommer att få under de kommande decennierna.

Slående är hur det är amerikanska företag som ligger i framkanten, med Kina storsatsande därefter, medan Europa inte riktigt förmår att ta tillvara den potential vi faktiskt har.

Det gäller också på andra teknologiområden.

USA och Kina ligger före Europa när det gäller utbyggnaden av 5G, men nu ser det ut som om vi håller på att bli omsprungna också av Indien. Och här talar vi ju om en teknologi som fötts och utvecklats inte minst i Europa – i Sverige och Finland.

Om diskussionen om Europas industriella utvecklingen skulle mycket kunna sägas. Just nu handlar det ju mycket om farhågorna för effekterna av de protektionistiska inslagen i den nya amerikanska subventionspolitiken.

Men visheten av att möta detta med nya subventioner av olika slag är inte uppenbar. Och det vi sett hitintills i EU hamnar dessa genomgående hos stora tyska och franska företag. Det är knappast den framväxande högteknologiska världen som i första hand stimuleras.

Mycket händer. På en middag i regi Google hamnade jag bredvid en rätt ung kille, och på frågan vad han gjorde sade han att hans företag förra veckan hade skjutit upp 23 satelliter för jordobservation, och att han gärna ville diskutera hur detta kunde utvecklas ytterligare.

Det gäller att hänga med.

Synpunkter på ålfiske har jag i grunden inte, bortsett från att det kräver tillstånd, men däremot har jag starka synpunkter på att bränna böcker, och i all synnerhet att göra detta offentligt i provocerande syfte.

I mer modern tid var det ju nazisterna som ägnade sig åt att offentliga bränna misshagliga skrifter. Men i dessa dagar har ju en dansk huligan ränt runt i Sverige och bränt koranen i det enda syftet att provocera och störa.

Respekt för andra trosuppfattningar ser jag som en viktig del av vårt toleranta och öppna samhälle. Den som vill sabotera detta riktar i själva verket sin verksamhet mot ett viktigt fundament för vårt samhälle.

Och detta tycker jag förtjänar att sägas med viss skärpa.

Nu randas en ny vecka.

I morgon ägnas min dag till större delen AI-utvecklingen i Sverige, men sedan blir det London för RAND Europa och Köpenhamn för lite annat innan jag mot slutet av veckan är hemma i Stockholm igen.

STOCKHOLM: En häftig förkylning har lagt betydande begränsningar på mig under den gångna veckan, men nu har dimmorna äntligen lättat i detta hänseende.

Den sedvanliga paraden av anföranden vid försvarskoncernen i Sälen i början av veckan visade en närmast kompakt enighet om det man under decennier varit så fundamentalt oenig om, nämligen Sveriges medlemskap i Nato.

Om detta kommer historiker säkert att skriva avhandlingar, men alldeles självklart hade den breda enigheten ett värde i det rådande säkerhetspolitiska läget.

Och av betydelse var ju också att statsministern i sex punkter kunde beskriva hur Sverige vill bidra till alliansens gemensamma försvarsansträngningar.

Sedan kvarstår osäkerheten om exakt när vi skall bli medlemmar. Avtalet som ingicks mellan Turkiet, Finland och Sverige i maj var ingen okomplicerad historia, och därmed har det också varit viktigt med en dialog om hur vi kan leva upp till avtalet.

Alla vill inte det.

Härom dagen såg vi åter aktioner av en tydligt PKK-sympatiserande grupp som också är tydlig med att man motsätter sig Sveriges medlemskap i Nato, och som alldeles säkert kommer att göra vad man kan för att även fortsättningsvis kasta grus i maskineriet.

Men medlemmar i Nato kommer vi att bli, och någon nervositet kring tidtabellen för det eller situationen innan det mer formellt blir ett faktum ser jag knappast anledning till.

Kanske viktigare under veckan var dock när hela EU-kommissionen kom till Kiruna för ett lite mer formellt öppnande av det svenska EU-ordförandeskapet.

Dagen innan hade LKAB offentliggjort att man nu konstaterar en stor fyndighet av s k sällsynta jordartsmineraler i direkt anslutning till de existerande malmfälten i Kiruna, och man betecknade fyndigheten som den största hitintills kända i Europa.

Betydelsen av det kan komma att bli mycket stor för Europa i dess helhet under förutsättning att man nu verkligen satsar på en utvinning.

Vi är utomordentligt beroende av dessa mineraler för hela den gröna övergången, men befinner oss nu i en situation där marknaden så gott som totalt domineras av både utvinning och produktion i Kina.

Och här kan Sverige då få en nyckelposition. Europas näst största fyndighet – intill förra veckan den största – ligger dessutom i Norra Kärr strax ovanför Gränna vid Vättern. Och den tredje största och inte okomplicerade ligger oexploaterad på Grönland – en del av Amerika som dock tillhör Danmark.

Med den takt som normalt gäller, och under förutsättning att inga avgörande problem uppstår, skulle det ta 10-15 år att få den nya fyndigheten i produktion.

Utmaningar finns förvisso.

Det är en miljömässigt krävande process att ta fram de mycket låga halterna av dessa mineraler ur järnmalmen, och jag kan se horder av protester, men om vi vill ha våra elfordon eller vindkraftverk eller annat är det inte orimligt att vi gör vad vi kan för att accelerera processen.

Viktigt i anslutning till Kiruna var också att man officiellt invigde Esrange som bas för att kunna skjuta upp s k småsatelliter.

Vårt beroende av alla dessa satelliter uppe i rymden är massivt och snabbt ökande. Utan dem skulle inte våra smarta telefoner, och mycket annat från vädertjänst till digitala kommunikationen, fungera.

I dag är ca 5.000 kommersiella satelliter i omlopp, men under de allra närmaste åren räknar man med att det kommer att skjutas upp ca 10.000 ytterligare. En del är bjässar på åtskilliga ton, medan allt fler är små med bara ett tiotal kilo men förmågan att operera tillsammans i stora konstellationer.

Elon Musk’s Starlink med dess viktiga roll i kriget i Ukraina är det mest kända exemplet, och nu kommer flera andra liknande system med tusentals småsatelliter för en lång rad olika funktioner av direkt betydelse för vår vardag.

Men först måste de upp i rymden, och här har Europa i dag ett påtagligt problem.

Nulägen misslyckades en uppskjutning med den nya europeiska Vega-C raketen, och därmed har det blivit halt med europeiska uppskjutningar för ett bra tag framåt.

Då blir det sannolikt Musk’s mycket framgångsrika och delvis återanvändbara raket Falcon 9 som man får vända sig till i stället.

På sikt kan Esrange komma in när det gäller uppskjutning av småsatelliter, men det ligger nog minst ett år fram i tiden. Det jag ser mer omedelbart är att man vill utnyttja möjligheten till tester av delar till Europas försök att åstadkomma någonting liknande Falcon 9 under det kommande året.

Och i grunden handlar det ju om en kommersiell marknad där det gäller att kunna erbjuda de bästa förutsättningarna för en uppskjutning. Det finns flera andra i Europa som kommer att försöka, även om Kiruna nu borde ha en god position.

Men slående är hur det är de kommersiella amerikanska ansträngningarna som nu skjuter fart. Rymdmyndigheten NASA beställer och industrin levererar.

Under året sägs det att Musk’s Starship kommer att ha en första start. Den är utvecklad som en verklig arbetshäst som på sikt skall kunna ta kring 100 personer till Mars, men som redan innan dess blir en viktig del i Artemis-programmet för en permanent närvaro på månen.

Relativt sett satsar USA fem gånger mer på rymden än vad Europa gör, även om siffrorna i bägge fallen är relativt små – 0,25 respektive 0,05% av BNP.

Men mycket av kommande generationers framtid skapas av dessa satsningar.

För min del bär det i morgon av till det årliga mötet i Davos och ett antal dagar i olika diskussioner där.

Det kommer i mycket att handla om Ukraina och krigets olika konsekvenser, men för min del har mötet i Davos kanske främst sitt värde när det gäller olika ekonomiska och teknologiska utmaningar.

i

STOCKHOLM: För det intresse det kan ha så har bägge mina twitter-konton – på engelska respektive svenska – på ett eller annat sätt stoppats eller saboterats.

Att det sker samtidigt på bägge för någon timme sedan tyder på medveten attack. Hade det varit bara på det enda kunde det ha varit tekniskt problem.

Men det är det inte.

Det kan vara så att det finns någon som tycker jag bedriver alltför bred opinionsbildning om Ukraina.

Det engelska har ju tre kvarts miljon följare över hela världen.

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. Vi ser effekterna i form av exempelvis fler extrema väderhändelser, som torka och översvämningar, runt om i världen. Utsläpp till vatten och hav sprider sig mellan länder och kontinenter. Under sommaren 2018 har Sverige drabbats av svår torka över i stort sett hela landet och flera omfattande skogsbränder har härjat.

Sverige har länge varit ett föregångsland i det globala miljö- och klimatarbetet. Men det är inget vi kan ta för givet.

Under Alliansens åtta år i regeringsställning minskade Sveriges utsläpp med 19 procent, samtidigt som ekonomin växte med nästan 10 procent. Ett resultat som den rödgröna regeringen inte har förmått upprepa. Efter att de svenska utsläppen minskat under en lång period så har de nu i stället ökat två år i rad, enligt Statistiska Centralbyrån.

De klimatmål riksdagen beslutat om, bland annat att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, kräver en effektiv klimatpolitik. För att minska de svenska utsläppen behövs en genomgripande teknisk utveckling och omställning av samhället. Men att sänka de svenska utsläppen genom att flytta företag, jobb och utsläpp från Sverige är inte att ta globalt ansvar. Tvärt om. Nyckeln till verkligt klimatarbete är att visa att det går att kombinera sänkta utsläpp med tillväxt.

Alliansens förslag för en klimat- och miljöpolitik som gör skillnad på riktigt:

Minskade utsläpp från sjöfarten och vägtrafiken

• Möjliggör fossilfri laddning och tankning i hela landet genom att bygga ut infrastrukturen med exempelvis laddstationer för elbilar samt tankstationer för vätgas till bränsleceller.
• Utveckla och förbättra det nuvarande bonus-malussystemet till en kraftfull grön bilbonus, för att ge ökad klimat- och miljöstyrning och större drivkrafter att ställa om. Systemet ska vara teknikneutralt, självfinansierat och intäkts-neutralt över tid.
• Gör en översyn av hur och om skatten på all elektrifierad kollektivtrafik, tunga fordon samt miljölastbilar skulle kunna sänkas samt om de är de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska utsläppen. 
• Inför en nedsättning av elskatten för alla fartyg. 

Fler gröna företag

• Snabba på omställningen av den svenska industrin genom att investeringar i klimatsmart teknik stimuleras. Inledningsvis ska detta ske genom ett investeringsstöd som på sikt ska omvandlas till ett skatteavdrag.
• Effektivisera miljöprövningar och korta handläggningstider. 
• Inför ett grönt spår för tillståndsprövningar – företag som vill göra miljöförbättrande åtgärder bör ges en mer skyndsam handläggning. 

Ett grönare flyg

• Inför krav på obligatorisk inblandning av förnybart bränsle, för att säkerställa att utsläppen från flygandet minskar på riktigt. 
• Inför klimatstyrande start- och landningsavgifter för att premiera de som använder effektiva motorer eller mer förnybart bränsle. 
• Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för beskattning av flygbränsle. 
• Gör en riktad satsning på forskning och utveckling av biobränslen för flyget. 

Värna växande skogar

• Stärk äganderätten. Vi vill tillsätta en bred utredning i syfte att stärka den grundlagsskyddade äganderätten och egendomsskyddet.
• Inrätta ett nytt Sveaskogsprogram i syfte att möjliggöra skydd av värdefull natur samtidigt som det säkerställs att skogsägare får rimlig ersättning. 

Rena hav, sjöar och vattendrag

• Satsa på investeringsstöd för avancerad vattenreningsteknik, för att minska utsläppen av bland annat läkemedelsrester och mikroplaster i hav, sjöar och vattendrag. 
• Öka det internationella samarbetet för att motverka övergödning, giftiga utsläpp och nedskräpning. 

Se pressträffen här.
Presentation från pressträffen bifogas.
Läs mer här.

Den grova våldsbrottsligheten har blivit råare i takt med att de kriminella gängens våldskapital har ökat. Gängvåldet drabbar inte bara andra kriminella eller de som bor i samma områden som gängen verkar i. Det får också effekter i hela rättssystemet. Under förra året kom exempelvis rapporter om att polisen inte hann utreda grova sexualbrott tillräckligt snabbt på grund av att gängvåldet slukade stora resurser. 

Svensk polis är inte dimensionerad för att hantera ett 40-tal gängmord och över 300 skjutningar per år och samtidigt klara av alla sina andra uppgifter. Just nu är polistätheten den lägsta på tio år och i bottenskiktet av EU-snittet. Samtidigt sticker Sverige ut sett till dödsskjutningar bland unga män eller användandet av handgranater bland kriminella. Givet hur läget ser ut kommer inte polisen att klara av att hantera den grova brottsvågen utan att göra tuffa prioriteringar. Då finns risken att mindre grova brott konsekvent prioriteras ned.

Men det är inte polisen som ska lastas för den uppkomna situationen. Ytterst vilar ansvaret på regering och riksdag att ge polisen, och hela rättssystemet, de resurser och direktiv som krävs för att hantera brottslighetens effekter. Moderaterna menar att Sverige måste slå in på en ny kriminalpolitisk inriktning där lag och ordning i hela landet på allvar prioriteras.

Vi vill att antalet polisanställda ökar med minst 10 000 till år 2024 och på sikt vill vi att Sverige närmar sig EU-snittet vad gäller polistäthet. För att nå våra högt uppsatta mål har vi avsatt över fem miljarder extra till polisen under nästa mandatperiod. Resurserna ska gå till att anställa fler, höja lönerna med i genomsnitt 3 000 kronor i månaden och göra polisutbildningen betald för den som stannar i yrket i fem år.

Men en ansvarsfull politik kan inte bara bygga på mer resurser. Politiken måste också ta ett ansvar för att polisen ska kunna fokusera på kärnuppdraget. Under nästa mandatperiod kommer därför Moderaterna att vidta åtgärder i följande fyra avseenden.

• För det första ska polisens arbetsuppgifter renodlas. Förra året beslutades det att Kriminalvården ska ta över ansvaret för en stor del av transporterna av frihetsberövande. Det är rätt inriktning, men trots att över ett år har gått sedan lagen trädde i kraft får polisen fortfarande - på grund av en ovanligt passiv myndighetsstyrning från regeringens sida - hantera alldeles för många transportärenden. Men renodlingen av polisens verksamhet kan inte stanna här. Det bör även ses över om inte hanteringen av pass, hittegods och omhändertagande av berusade personer också kan flyttas till andra myndigheter. Polisens mångfacetterade uppdrag hämmar ett nödvändigt fokus på kärnverksamheten. 
• För det andra måste fler poliser ut i yttre tjänst. Omorganisationen av polisen var nödvändig, men när det kommer till att få ut fler synliga poliser på gator och torg har omorganisationen varit ett misslyckande. Syftet var att skapa en effektiv polisorganisation som också kom närmare medborgarna. Så är inte fallet i dag. Vi moderater vill därför ge polisen i uppdrag att säkerställa att fler poliser kommer ut i yttre tjänst. Det är helt avgörande för att vända den trygghetskris som Sverige just nu befinner sig i.
• För det tredje behöver uppföljningen och ansvarsutkrävandet inom polisen förbättras och förtydligas. Många är de politiker och debattörer som säger sig vilja kopiera polisens arbetsmetoder på vissa håll i USA: med ett tydligt ansvarsutkrävande av lokala polischefer baserat på färsk brottsstatistik. Självklart går det inte att kopiera den här modellen rakt av, men lokal brottsstatistik bör kunna göras offentlig för allmänheten och polischefer ska kunna avkrävas ansvar för situationen i sin region eller sitt område. En sådan modell måste dock kombineras med betydande resurstillskott och tydligare mandat för polischefer att kunna fatta beslut. 
• För det fjärde vill vi tillsätta en bred parlamentarisk utredning efter valet i syfte att nå en långsiktig överenskommelse om polisutbildningen. Polismyndigheten är en grundläggande samhällsfunktion som måste fungera långsiktigt. Därför behöver politiken komma överens brett i den här frågan. Dessutom finns det skäl att tro att inget parti har alla svar på hur myndighetens rekryteringsbehovs ska fungera i framtiden, men i en bred parlamentarisk utredning kan förhoppningsvis bra förslag vinna gehör oavsett avsändare. 

Moderaterna inser att situationen är allvarlig. Skjutningarna och gängmorden talar för sig själva. Den kraftiga ökningen av utsatthet för sexualbrott likaså. Detta går dock att förändra genom att konsekvent arbeta för att återupprätta lag och ordning. Sverige behöver fler poliser med bättre lönevillkor som gör rätt saker. Kombineras detta med träffsäkra straffskärpningar och satsningar på hela rättssystemet kommer människors trygghet att öka. Det är så en moderatledd regering kommer att styra svensk polis och kriminalpolitik efter valet i höst.

Ulf Kristersson (M), partiledare 
Tomas Tobé (M), rättspolitisk talesperson

Läs artikeln här.

Under mandatperioden har Stefan Löfvens regering höjt skatten med 60 miljarder kronor och ökat utgifterna med 100 miljarder kronor. Trots det är polistätheten den lägsta på tio år, vårdköerna har fördubblats, var sjätte elev lämnar nian utan betyg för gymnasiet och försvaret är underfinansierat. Skatterna för vanligt folk har höjts trots löften om motsatsen och Sverige har fått världens högsta marginalskatter.

– När staten inte klarar av sina mest grundläggande uppgifter upplever medborgarna att de inte får valuta för sina skattepengar och då sätts samhällskontraktet under press, säger Ulf Kristersson.

– De kommande åren riskerar konjunkturen att vända neråt. Sannolikt innebär det högre arbetslöshet, större utanförskap och sämre offentliga finanser. Hur djup nedgången blir är svårt att säga i förväg, men konjunkturnedgångar i Sverige brukar bli kraftiga. Detta måste nästa regering ta hänsyn till när inriktningen för nästa mandatperiod läggs fast, säger Elisabeth Svantesson.

För att återupprätta samhällskontraktet, få fler i jobb och värna starka offentliga finanser behövs en annan inriktning på den ekonomiska politiken. Samhällets resurser måste prioriteras till grundläggande samhällsfunktioner så att det offentliga kan uppfylla sin del av samhällskontraktet. Välfärden måste gå före bidrag och subventioner. Samtidigt ska det bli mer lönsamt att arbeta, det är både rätt och rättvist och en förutsättning för att Sverige ska klara integrationen. Endast genom tuffa prioriteringar och strukturreformer kan vi åstadkomma ett samhälle med lika möjligheter för alla.

Inriktningen för Moderaternas ekonomiska politik den kommande mandatperioden

1. Starka offentliga finanser 
En ansvarsfull ekonomisk politik är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige. Det budgetpolitiska ramverket ska följas och överenskommelsen om ett reformerat överskottsmål ligger fast. Stabila offentliga finanser möjliggör hög sysselsättning och god tillväxt – som ska komma alla till del.

2. Återupprätta samhällskontraktet genom ökad kvalitet i vården och skolan samt en stark polis och ett starkt försvar
Moderaterna satsar på 10 000 fler polisanställda och ökade försvarsutgifterna för att inom tio år gå mot två procent av BNP. Totalt lovar Moderaterna 17 miljarder kronor ytterligare till polis, övriga rättsväsendet och försvar under nästa mandatperiod. För att upprätthålla kvaliteten i vård, skola och omsorg och undvika skattehöjningar kommer Moderaterna att tillföra minst 20 miljarder kronor i statsbidrag nästa mandatperiod. Kommunerna styr själva över hur dessa används, men 10 miljarder kronor villkoras mot att respektive kommun genomför åtgärder för att även kommunernas utgifter ska prioriteras till kärnuppgifterna. Till detta ska läggas ytterligare cirka 14 miljarder kronor i riktade välfärdsreformer.

3.Fullt finansierade strukturreformer för fler i jobb
För att ge alla människor en chans att komma in på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva och sina familjer krävs en kombination av lägre skatt på arbete och bidragsreformer. Moderaternas löfte är att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det uppnås delvis genom ett jobbskatteavdrag på 22 miljarder kronor, främst riktat mot låga inkomster. Detta kombineras med reformering av a-kassan, aktivitetsstödet, sjukpenningen och försörjningsstödet – tillsammans med ett bidragstak som stoppar möjligheten att stapla bidrag på varandra. Sammantaget gör kombinationen av sänkta skatter, lägre bidrag och lägre anställningskostnader att 70 000 nya jobb tillkommer.

4.Stärk den långsiktiga tillväxten
Sedan 2014 har välståndet, BNP per capita, utvecklats svagare än i andra liknande länder. Ska vi långsiktigt klara välfärdsutmaningar och förbättra livsvillkoren för alla behöver denna utveckling brytas. Resurserna till infrastruktur och forskning kommer att behöva stärkas. En skattereform bör genomföras för att få ett skattesystem som i högre utsträckning belönar ansträngning, minimerar särbehandling och kryphål och gör att fler investeringar hamnar i Sverige. Det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag. Det behövs en blocköverskridande bostadsreform och en produktivitetskommission. 

Se pressträffen här.
Läs mer om förslagen här.
Presentationen bifogas.

Sverige står inför ett av de viktigaste valen på länge. Moderaternas huvudmotståndare är samhällsproblemen – inte andra partier. Vi vill bekämpa bristande lag och ordning samt otrygghet, korta vårdköerna, minska bidragsberoendet och förbättra skolresultaten. Vi måste hålla i en stram och hållbar migrationspolitik. Invandrare och unga måste få möjlighet till arbete och egen försörjning. Det ska löna sig bättre att jobba och Sveriges pensionärer, som byggt upp landet, ska få sänkt skatt. I Sverige ska rättigheter, skyldigheter och möjligheter gälla lika för alla. Det handlar om att återupprätta viktiga delar av samhällskontraktet.

Med bara några veckor kvar till valdagen är det dags för kampanjspurt. Vi tar nästa steg i vår valrörelse genom att nu möta väljarnas efterfrågan på att någon på allvar tar tag i Sveriges problem.

– Moderaterna ser verkligheten som den är. Det innebär bland annat att vi har omprövat och utvecklat vår politik. Vi har en genomtänkt idé om hur vi ska lösa Sveriges problem och återupprätta förtroendet för politiken, säger Gunnar Strömmer.

– Ulf Kristersson har på kort tid etablerat sig som den partiledare och statsministerkandidat som har högst förtroende bland väljarna. Och vi delar en bred gemensam värdegrund med de andra partierna i Alliansen.

– Vi vill inte ha en mandatperiod till som denna. Med tydliga värderingar, genomarbetade politiska förslag och ledarskap ska vi tag i Sverige. Och vi ska göra det med hoppfullhet, framåtanda och vuxna samtal.

– Vi kommer att fortsätta att ta debatten med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – varje dag. Vi respekterar alla väljare. Den väljare som överväger S eller SD vill vi ge goda argument att istället rösta på Moderaterna, avslutar Gunnar Strömmer.

Tillsammans kan vi återupprätta förtroendet för att staten och politiken verkligen gör det medborgarna har rätt att förvänta sig. Detta kräver att Sverige får en ny regering och tas i en ny riktning efter den 9 september. 

Se pressträffen här.
Presentationen bifogas.

Exempel på valaffischer är bifogade nedan:

Moderaternas vision är att Sverige ska vara ett land där rättigheter, skyldigheter och möjligheter gäller lika för alla. För att vår vision ska bli verklighet måste situationen för hbtq-personer i Sverige förbättras. 

Under den tidigare moderatledda regeringen kom flera avgörande reformer på plats såsom en könsneutral äktenskapslagstiftning, en ny diskrimineringslag och en samlad strategi för att främja hbtq-personers rättigheter. Den här mandatperioden har vi drivit på genom att lägga fram en omfattande hbtq-politik i riksdagen.

Vi lovar att fortsätta detta arbete. Det handlar om att värna de landvinningar som skett och att genomföra nya. 

Alla – oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck – ska känna både frihet och trygghet. Då krävs förändring. På tre grundläggande områden måste villkoren förbättras för hbtq-personer: 

Psykisk hälsa. Alltför många hbtq-personer drabbas av psykisk ohälsa och särskilt många unga mår dåligt. Förekomsten av självmordstankar och fullbordade självmordsförsök är utbredd. Ingen ska behöva uppleva att livet känns så svårt att det inte går att se någon annan utväg – hjälp och stöd måste finnas. Vi vill se en bred samling i Sverige i arbetet mot självmord bland unga. För varje krona som privatpersoner och företag skänker för suicidprevention ska staten bidra med tre kronor. Moderaterna vill också fördubbla anslaget till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det är även avgörande att förkorta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin; köerna har tredubblats under mandatperioden. För att kapa köerna avsätter Moderaterna 500 miljoner kronor per år, inom ramen för våra tre kömiljarder.

Risken att utsättas för brott. Moderaterna kommer att rivstarta arbetet för att stärka polisen och öka tryggheten för alla. För att nå målet om 10 000 fler poliser vill vi höja polislönerna och att studieskulder från polisutbildningen ska skrivas av. Beslutet att könsuttryck och könsidentitet tydligt bör omfattas av hatbrottslagstiftningen var viktigt. Nu bör arbetet fortsätta för att öka kunskaperna om hatbrott inom hela rättsväsendet för att den nya lagstiftningen också ska användas.

Allt för många unga hbtq-personer i Sverige utsätts i dag för våld och förtryck för att upprätthålla vad deras familj och släkt ser som sin ”heder”. Det kan vi aldrig acceptera. Moderaterna har därför föreslagit ett kraftfullt reformpaket för att förebygga, förhindra och straffa hedersrelaterad brottslighet och förtryck. En särskild brottsrubricering för hedersbrott bör införas. Hedersmotiv bör också vara en egen försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Barns rättigheter – och familjers. Barnen ska alltid vara i centrum för familjepolitiken. I dag lever ett stort antal barn i Sverige som blivit till genom surrogatmoderskap utomlands, men som på grund av detta inte har samma trygghet som andra barn. Här vill vi att lagstiftningen ska förtydligas så att samma rättssäkerhet och trygghet gäller som för andra barn och deras familjer. Vi är också öppna för att ett reglerat surrogatmoderskap bör tillåtas i Sverige. Detta skulle förbättra möjligheterna för bland annat hbtq-personer att bilda familj. 

Att öka tryggheten lägger grunden för mer frihet, mer öppenhet och mer sammanhållning. Det lägger grunden för ett samhälle där ingen behöver vara lika eller enbart bli sedd som en del av en enhetlig grupp – men där rättigheter, skyldigheter och möjligheter verkligen är lika för alla. 

Det budskapet tar vi också med oss i dag när vi går i EuroPride Parade Stockholm.  

Ulf Kristersson (M) Partiledare 

Olof Lavesson (M) Hbtq-politisk talesperson

Läs artikeln här.

Under de senaste fem åren har Sverige beviljat upp emot 300 000 uppehållstillstånd till asylsökande och anhöriga. Enligt Migrationsverkets senaste prognos, som publicerades i slutet av förra veckan, kommer dessutom ett stort antal människor ansöka om asyl och uppehållstillstånd för anknytning även under kommande år.

Det är personer som ska komma i arbete, lära sig språket och bli en del av det svenska samhället. Samtidigt är det uppenbart att integrationen inte fungerar tillräckligt bra. Trots en stark högkonjunktur är arbetslösheten nästan fem gånger så hög för en person född utanför Europa som en person född i Sverige.

En förutsättning för att Sverige ska kunna lösa integrationsproblemen är att antalet asylsökande kommande år hålls på en lägre nivå än idag. Trots de skärpningar som har skett sökte 25 000 personer asyl ifjol. Ur ett historiskt perspektiv är det inte alls en särskilt låg siffra. Minst lika betydelsefullt, men betydligt mindre diskuterat, är behovet av att reformera reglerna för anhöriginvandring och familjeåterförening.

Önskan att kunna återförenas med sina anhöriga är naturligtvis väldigt stark hos många människor som flytt till ett nytt land. Den viljan ska man ha respekt för. Samtidigt måste en ansvarsfull migrationspolitik hantera det faktum att Sverige under kommande år står inför en situation där ett stort antal människor väntas ansöka om uppehållstillstånd genom anhöriginvandring. Följderna skulle bli problematiska för landets kommuner som redan idag upplever bostadsbrist och svårigheter att upprätthålla sina välfärdsåtaganden. Kostnaderna för migrations- och integrationspolitiken skulle öka i ett läge där de snarare behöver minska från redan höga nivåer.

Ibland hävdas att den tillfälliga asyllagen, som löper ut nästa sommar, inte längre tillåter familjeåterförening. Det är inte korrekt. Dels påverkas den som beviljas flyktingstatus inte av de skärpningar som skett. Dels finns fortfarande möjlighet till familjeförening för den som får sitt tillfälliga uppehållstillstånd omvandlat till ett permanent. Grunden för det är att personen har ett kvarstående skyddsbehov eller kvalificerar sig genom eget arbete.

Samtidigt ställer nuvarande lagstiftning inte alls tillräckliga krav på ansträngningar och egen försörjning. Det yttrar sig till exempel i det försörjningskrav som infördes av den dåvarande Alliansregeringen. En god idé, men som i praktiken omfattande väldigt få på grund av många undantag. Kravet skärptes i samband med flyktingkrisen, men är fortfarande inte tillräckligt för att säkerställa att det finns en tillräcklig försörjningsförmåga. Inte heller bidrar det till att skapa tillfredsställande incitament för den nyanlände att lära sig svenska, göra sig anställningsbar och söka sig ut på arbetsmarknaden.

För att möjliggöra familjeåterförening bör det krävas permanent uppehållstillstånd, en förmåga att försörja sig själv samt en möjlighet att stå för sina familjemedlemmars försörjning. Följande skärpningar av lagstiftningen skulle säkerställa att så blir fallet:

1. Nuvarande begränsningar ska förlängas. Sverige behöver en migrationspolitik som är långsiktig och utan de tvära kast som till exempel Socialdemokraternas och Miljöpartiets gymnasielag för ensamkommande har medfört. En permanent asyllagstiftning bör arbetas fram under nästa mandatperiod genom en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier. Hela den tillfälliga lagen som löper ut sommaren 2019, inklusive de begränsningar för anhöriginvandring som gäller idag för nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd, bör därför förlängas till dess att en långsiktig migrationspolitik kommer på plats.

2. Arbete och egen försörjning måste vara den huvudsakliga drivkraften för att kunna erhålla ett permanent uppehållstillstånd. Dagens prövning sker vid ett specifikt tillfälle utan att göra en tillräcklig bedömning av varaktigheten i inkomsten. Då ökar risken för att den försörjningsförmåga som kan framstå som tillräcklig, i själva verket är undermålig. För att säkerställa att inkomsten är stabil över tid ska ett nytt krav införas på arbete och egen försörjning under minst ett år innan permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Det ska inte vara möjligt att nå upp till kravet genom inkomst från en subventionerad anställning. En sådan regel förhindrar dessutom förekomsten av missbruk genom exempelvis falska anställningar. Liknande regler finns redan i Norge och Danmark.

3. Markera betydelsen av kunskaper i svenska språket. Att kunna behärska svenska språket är en nyckel till samhället – till arbete, social rörlighet och förståelse för våra institutioner. Krav ska därför införas på grundläggande kunskaper i svenska för att möjliggöra permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Därigenom blir det även en förutsättning för anhöriginvandring.

4. Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Grundregeln för anhöriginvandring ska vara att anknytningspersonen i Sverige har både en tillräcklig bostad och inkomst för att kunna stå för sina familjemedlemmars försörjning. I dag är det möjligt att uppnå försörjningskravet med olika former av bidrag. Det är orimligt. För att garantera en långvarighet i försörjningen måste det även krävas att den som ska stå för försörjningen, har haft en inkomst minst ett år innan ansökan om familjeåterförening kan göras. Även här ska det inte vara möjligt att möta kravet på försörjning genom inkomst från en subventionerad anställning. Personen ska heller inte ha varit beroende av bidrag för sin försörjning. Den exakta nivån på vilken inkomst som ska krävas måste utredas för att säkerställa försörjningsförmågan.

Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, från asylsökande till nyanländ och nyanställd. För oss moderater är det självklart att egna ansträngningar, flit och arbete alltid ska löna sig. Nästa regering har ett ansvar att reglerna för anhöriginvandring reformeras. 

Tobias Billström (M) gruppledare

Johan Forssell (M) migrationspolitisk talesperson

Det är fortfarande för tidigt att dra skarpa slutsatser om hanteringen av sommarens omfattande bränder. Men det står klart att både räddningstjänsten och ett stort antal frivilliga har gjort, och fortsätter göra, enorma insatser. Den här kraften behöver tas tillvara och förvaltas. 

Oavsett vilka slutsatser som kommer att dras om bränderna, måste vi redan nu se till att vårt samhälle är bättre rustat inför framtiden. Vi har sett hur till exempel Tsunamikatastrofen, skogsbranden i Västmanland 2014 och IT-skandalen vid Transportstyrelsen visat på brister i statens, kommunernas och myndigheternas förmåga att förebygga och hantera kriser. 

Vägen framåt handlar både om att förebygga kriser och att vara förberedd när krisen väl kommer. Det kräver bland annat en modern lagstiftning som möjliggör att krissituationer kan hanteras utan dröjsmål. Det innebär också att vi måste ha rätt resurser på rätt ställen – och en organisation för krishantering som är erfaren och kompetent.

Alliansen föreslår tio reformer för att stärka Sveriges civila beredskap och öka krishanteringsförmågan:

1. Inrätta ett nationellt säkerhetsråd under statsministern. 

2. En snabbare och tydligare statlig krisledning. 

3. Etablera en nationell krisfond. 

4. Förstärk hemvärnet. 

5. Bygg ut utbildning av räddningstjänstpersonal. 

6. Förbättra villkoren för deltidsbrandmän. 

7. Satsning på nationell brandbekämpningsförmåga från luften. 

8. Tydliggör Försvarsmaktens roll i samband med civila kriser. 

9. Inför särskild lagstiftning om hur civila kriser ska hanteras. 

10. Ökat statligt stöd för skogsbrandsbevakning.

Utdelnings-PM finns här. 

Presentation finns här. 

Se presskonferensen här.

Pressträffen börjar 10.30. Se den ovan.

- Vi kan fortfarande inte helt överblicka konsekvenserna av den allvarliga torkan. Men redan här och nu har Sveriges lantbrukare likviditets- och logistikproblem. Kostnader och regelkrångel uppkommer för att hantera krisen, men intäkterna uteblir på grund av förlorade skördar. Det stödpaket vi idag föreslår innebär bland annat snabbare utbetalningar av EU-stöd, minskat regelkrångel för att kunna hantera torkans konsekvenser samt en sänkning av skatten på jordbruksdiesel– istället för den skadliga höjning som regeringen planerar, säger Ulf Kristersson. 

- Sveriges lantbrukare gör ett fantastiskt arbete med bland annat en hållbar livsmedelsproduktion. Läget nu är allvarligt och visar även det som Moderaterna länge har påpekat - jordbrukssektorn i Sverige har mycket låga marginaler till följd av höga skatter och kostnadstung byråkrati. De har därmed svårt att bygga upp tillräckliga skyddsvallar och är extra utsatta vid missväxt. Stefan Löfvens regering behöver därför agera omgående för att utforma ett krisstödspaket som syftar till att avhjälpa den akuta situationen och ge de lantbrukare som i år kommer göra stora förluster en möjlighet att driva vidare sina gårdar och slippa utslaktning av sina djur, säger Maria Malmer Stenergard. 

- Moderaterna kommer att ta initiativ till att kalla landsbygdsminister Sven Erik Bucht till riksdagens miljö- och jordbruksutskott där vi kommer att ställa krav på att de åtgärder vi föreslår snabbt kan komma på plats för att hantera de mest akuta problemen, avslutar Malmer Stenergard. 

Sammanfattning av Moderaternas krisstödspaket till Sveriges lantbrukare med anledning av torkan: 

• Åtgärder för att säkerställa lantbrukarnas likviditet 
• Tillfälliga regellättnader för att hantera torkan 
• Krisstöd till drabbade lantbrukare 
• Insatser med varaktig effekt för att stärka jordbrukets konkurrenskraft 

Se pressträffen här. 

PM med de samlade förslagen. 

Jonas Sjöstedt höll idag sitt första sommartal som Vänsterpartiets partiledare i hemorten Umeå. Han utmanade regeringen i jobbfrågorna och pekade på den höga arbetslöshetenoch det ökande utnyttjandet av tillfälliga anställningar på arbetsmarknaden. Otryggheten ger inte fler jobb, den ger bara ökad otrygghet, menade han.

Snart är det dags för Jonas Sjöstedts förstasommartal som Vänsterpartiets partiledare. Platsen är Gammlia i Umeå. Det blir även tal av vice ordförande Josefin Brink, Ung Vänsters ArijanKan och musikunderhållning.