|
|
Om EU snubblande kring Gaza, Putins kriminella blindhet och ett allt mer intensifierat krig.WASHINGTON: SĂ„ har jag dĂ„ landat i den amerikanska huvudstaden för ett par dygn av diskussioner hĂ€r. Vi har styrelsemöte med ECFR och vill i det sammanhanget sjĂ€lvfallet ocksĂ„ ta lite temperaturen pĂ„ den utrikes- och sĂ€kerhetspolitiska diskussionen inför det viktiga valet i november. Och sĂ€rskilt uppmuntrande ser det ju knappast ut, och det i all synnerhet frĂ„n europeisk horisont. Stödet till Ukraina Ă€r fortfarande blockerat av den mer fundamentalistiska delen av det republikanska partiet i representanthuset. Men till detta finns det förvisso anledning att Ă„terkomma. Det blir ett antal besök frĂ„n min sida hĂ€r under vĂ„ren. Om EU-toppmötet i förra veckan finns inte sĂ„ mycket att sĂ€ga mer Ă€n att man gav grönt ljus till Bosnien för att starta förhandlingar om medlemskap. Det Ă€r ett beslut som enligt min mening borde ha fattats för minst ett decennium sedan, men som bromsats av sĂ„vĂ€l bristande entusiasm inom EU som sedvanliga politisk tröghet i landet sjĂ€lvt. Nu Ă„terstĂ„r om man lyckas att rulla undan de sista stenarna för att faktiskt ocksĂ„ öppna förhandlingar. För Ukraina och Moldavien blev det Ă€nnu ingen konkret beslut om förhandlingsmandat. Det krĂ€vs ju att EU enar sig om ett sĂ„dant innan faktiska förhandlingar kan inledas, och tydligen har kommissionen funnit det bekvĂ€mt att skjuta pĂ„ den frĂ„gan till efter Europaparlamentsvalet. Men jag tror att det Ă€r ett rĂ€tt sĂ€kert antagande att de mer informella diskussionerna mellan EU- ledarna handlade om de tvĂ„ krigen – det ena i Europa sjĂ€lvt och det andra i vĂ„rt omedelbara nĂ€romrĂ„de. SĂ€rskilt upplyftande har EU- agerandet kring Gaza-konflikten knappast varit. Uppenbart Ă€r att starkt delade meningar har gjort ett mer konkret och tydligt agerande nĂ€rmast omöjligt. I Ă„tskilliga lĂ€nder har konflikten blivit inrikespolitik – och dĂ„ gĂ„r det mer sĂ€llan att göra effektiv utrikespolitik. Det var lite besvĂ€rande att medan EU harvade pĂ„ med sin mantra om en âhumanitĂ€r pausâ – det var sĂ„ lĂ„ngt man lyckats komma – tog den amerikanska politiken ny sats och började att tala om en âomedelbar vapenvilaâ, vilket ju i varje avseende Ă€r en starkare stĂ„ndpunkt. Nu blev det ryskt och kinesiskt veto pĂ„ den resolution med denna innebörd man lade fram i FN:s sĂ€kerhetsrĂ„d i fredags, men i morgon görs ett nytt försök i New York att se om de spridda globala skarorna kan samlas till ett tydligt stĂ€llningstagande. Risken Ă€r vĂ€l att texten förskjuts dĂ„ sĂ„ att det nu blir USA som lĂ€gger in veto. Kriget i öster har i alla fall delvis gĂ„tt in i en ny fas med mer av fjĂ€rrangrepp och det nu frĂ„n bĂ€gge sidor. Ukraina har visat pĂ„taglig förmĂ„ga att bygga drönare som kan anfalla mĂ„l pĂ„ stora distanser och med stor precision. Ă tskilliga av dessa skjuts förvisso ner av det ryska luftförsvaret, men de ukrainska anfallen under de senaste tvĂ„ veckorna mot ryska oljeraffinaderier anses nu ha reducerat kapaciteten hos dessa med kring 10%. SĂ„dant mĂ€rks. Det sĂ€gs i media att USA har anmĂ€lt viss avvikande mening i Kiev eftersom det hela skulle kunna pĂ„verka bensinpriserna och dĂ€rmed det amerikanska valet. Det förefaller som om man i Kiev – och det med all rĂ€tt – lagt den synpunkten Ă„t sidan och fortsatt attackerna. PĂ„ rysk sida har man nu under tre dygn riktat mycket omfattande attacker mot Ukrainas möjligheter till elproduktion. Den andra största staden Kharkov slogs ut helt, och speciellt allvarligt var att man i alla fall till del slog ut produktionen vid det mycket stora vattenkraftverket i Dnjepr. HĂ€r utnyttjade man ballistiska robotar som det i just det omrĂ„det inte finns nĂ„got försvar mot. Och föregĂ„ende natt riktade sĂ„ Ukraina ett större anfall mot militĂ€ra mĂ„l i den ryska flottbasen Sevastopol. Det var brittiska eller franska lĂ„ngdistansrobotar som anvĂ€ndes, flottans ledningscentral slogs möjligen ut och dĂ€rtill skadades i alla fall de Ă„terstĂ„ende tvĂ„ stora landstigningsfartygen i Svarta Havet. Det var med all sannolikhet en mycket svart dag för den flottchefen. Men en Ă€n svartare dag var det sjĂ€lvfallet för Ryssland med terrorattacken mot konserthallen i utkanten av Moskva som hitintills kostat 133 mĂ€nniskor livet. Det var i början av mĂ„naden som den amerikanska ambassaden i Moskva gick it med en varning till amerikanska medborgare att undvika större arrangemang i regionen eftersom man ansĂ„g att det fanns en risk för en terrorattack. OcksĂ„ den svenska ambassaden instĂ€mde i den varningen. Bakgrunden var med all sĂ€kerhet att en amerikansk underrĂ€ttelsetjĂ€nst som fortfarande har sina stora antenner riktade mot olika terrororganisationer snappat upp indikationer som tydde i denna riktning. DĂ„ varnade man offentligt, men varnade ocksĂ„ i direkt kontakt med de ryska myndigheterna. SĂ€rskilt uppskattat var detta dock inte. NĂ€r president Putin bara fyra dagar före det stora attentatet framtrĂ€dde inför ett större möte med sĂ€kerhetstjĂ€nsten FSB avfĂ€rdade han de amerikanska varningarna som provokationer avsedda att destabilisera Ryssland. Det var alldeles tydligt att Putin inte ville lyssna pĂ„ det örat. Och ty följande var av allt att döma sĂ€kerheten kring den stora konserten svag grĂ€nsande till obefintlig. Putin hade ju nĂ€rmast sagt Ă„t FSB att detta var varningar som skulle ignoreras. I varje annat land hade detta lett till ett offentligt raseri mot en ledning som alldeles uppenbart försummat en av sina mest grundlĂ€ggande skyldigheter, men Ă€ven om mĂ„nga sĂ€kert knyter nĂ€varna i fickorna finns det knappast utrymme för den saken i dagens Ryssland. Terroristerna kom frĂ„n IS, och dĂ„ sannolikt den gren av rörelsen som kallas IS-Khorasan och opererar med frĂ€msta bas i Afghanistan och Centralasien, och som f ö ser talibanerna i Kabul och regimen i Teheran som sina kanske viktigaste mĂ„l. De aktuella individernas ursprung var sannolikt Tadzjikistan. Om detta sade president Putin dock ingenting alls nĂ€r han sent omsider framtrĂ€dde i ett TV-tal, utan i stĂ€llet handlade det om ett lĂ€tt desperat försök att misstĂ€nkliggöra Ukraina, och instruktioner om att sprida det budskapet hade tydligen ocksĂ„ getts till ryska media. Och det kommer man med all sannolikhet att försöka att spinna vidare pĂ„. Putin och hans omgivning Ă€r besatta av sitt krig mot Ukraina – och öppnade ju med detta faktiskt ocksĂ„ för det fruktansvĂ€rda terrordĂ„det. Efter de varningar som kom borde det ha varit pĂ„tagligt förstĂ€rkt sĂ€kerhet vid en mycket stor konset som denna – men varningen avfĂ€rdades, och oskyldiga unga mĂ€nniskor förlorade livet. Det Ă€r dessvĂ€rre pĂ„tagligt att kriget nu hĂ„ller pĂ„ att trappas upp, och ett tecken pĂ„ detta Ă€r att man nu ocksĂ„ i Moskva inte bara hĂ„ller sig till att sĂ€ga âspeciella militĂ€ra operationenâ utan nu ocksĂ„ sĂ€ger att detta Ă€r ett krig. SĂ„ har det förvisso varit sedan 24 februari 2022, men tidigare har man riskerar att hamna i fĂ€ngelse om man talat i dessa termer. Att man nu officiellt justerar sprĂ„kbruket kan nog ses som en föraning om en ytterligare militarisering av den ryska ekonomin och sannolikt ocksĂ„ som en förberedelse för större mobilisering lĂ€ngre fram. Och sĂ€kert kommer ocksĂ„ allt detta att diskuteras under mina dygn hĂ€r i Washington. NĂ€r pĂ„sken nĂ€rmar sig kommer jag dock att vara hemma igen. Sedan Ă€r jag dock tillbaka hĂ€r redan om nĂ„gon vecka. Categories: Partier & Politiker
Om det s k valet i Ryssland, EU:s stöd till Ukraina, fortsatta elĂ€ndet kring Gaza och en del annat.STOCKHOLM: Det Ă€r ingen alltför djĂ€rv gissning att vi kommer att fĂ„ höra att Vladimir Putin vunnit en övervĂ€ldigande seger i det ryska presidentvalet. Ingenting annat vore möjligt. Alla kandidater med antydan till opposition har blockerats, och varje aktivitet som uppfattas som att störa valet genom olika typer av opposition kan bestraffas med upp till fem Ă„r i fĂ€ngelse. ĂndĂ„ ser vi hur oppositionen hittar sĂ€tt att markera att den finns. Det var Alexej Navalny och hans organisation som tog initiativet till Noon Against Putin med uppmaningen att man skulle komma till vallokalen mitt pĂ„ dagen denna söndag. Och bilder visar nu massiva köer framför vallokalerna sĂ„vĂ€l i Ryssland som vid olika ryska ambassader just vid denna tidpunkt. I den repressiva diktaturens Ryssland Ă€r det vad som Ă€r möjligt att göra. Inne i vallokalen skulle jag sedan tro att mĂ„nga röstar blankt eller pĂ„ nĂ„gon obetydlig kandidat. Det cirkulerar mycket bilder pĂ„ nĂ€tet av valsedlar dĂ€r man skrivit in Navalny, men det torde sannolikt krĂ€va en del djĂ€rvhet. Men oavsett allt detta kommer det att basuneras ut ett resultat med rekordhögt valdeltagande och rekordhögt stöd för Putin. Allting annat vore otĂ€nkbart. Den reella situationen i Ryssland Ă€r dock annorlunda. I en ny podcast frĂ„n ECFR försökte olika personer med insikt i de olika opinionsundersökningar som görs att reda ut situationen, och sammanfattade den som att det handlar om ett samhĂ€lle som frusit fast. Ă tskilliga stöder Putin, Ă„tskilliga Ă€r tydligt mot, och Ă„tskilliga Ă€r bara resignerade. Kanske 20 – 20 – 60. Men nĂ„got massivt stöd menar dessa att det knappast gĂ„r att tala om. Resignerad acceptans. Ett samhĂ€lle som frusit fast. Men Putin kommer sĂ€kert att göra allt för att fĂ„ det att se ut som en seger. Möjligen kommer vi att fĂ„ se förĂ€ndringar i regimens personbesĂ€ttning nu efter valet. Det har spekulerats Ă„tskilligt om det. Men nĂ„gon förĂ€ndring av politisk inriktning blir det nĂ€ppeligen. Snarare en konsolidering. Och dĂ€rmed Ă€r kursen fortsatt krig, ett allt mer militariserat samhĂ€lle, en ytterligare stĂ€rkt repression och en ekonomi i sakta men sĂ€ker nedgĂ„ng. Att ekonomin just nu till dels hĂ„lls upp av den stegrade krigsproduktionen förĂ€ndrar ingenting i detta. SjĂ€lva kriget har nu allt mer blivit ett drönarnas krig i och med att Ukraina nu pĂ„tagligt intensifierat sina attacker med drönare. MĂ„let under de senaste dagarna har alldeles tydligt varit raffinaderier runt om i Ryssland, och tydligt Ă€r att det ryska luftförsvaret inte förmĂ„tt att förhindra alla attacker. En tidig uppskattning var att attackerna Ă„tminstone tillfĂ€lligt slagit ut ca 7% av den ryska raffinaderikapaciteten, och det som skett sedan dess har kanske gjort att den siffran krupit upp en bit. Det ryktas om att ett förbud för export av bensin kommer att införas – i sĂ„ fall ett tydligt tecken pĂ„ att attackerna haft effekt. Samtidigt fortsatta sjĂ€lvfallet de ryska attackerna mot Ukraina om Ă€n ocksĂ„ mot civila mĂ„l. Ett 20-tal personer dog vid ett robotanfall mot centrala Odessa för nĂ„gra dygn sedan. Inom EU fortsĂ€tter diskussionerna om hur stödet till Ukraina skall kunna förstĂ€rkas. Viktigt Ă€r att det nu blivit enighet om att EU kan anvĂ€nda pengar för att köpa upp ammunition var som helst i vĂ€rlden, och det borde underlĂ€tta situationen. Det var tidigare Paris som hade invĂ€ndningar pĂ„ den punkten. . Sverige tillhör dem som nu stĂ€llt upp med ytterligare finansiering för detta. PĂ„ torsdag och fredag Ă€r det dags för EU-toppmöte och sjĂ€lvfallet stĂ„r frĂ„gan högt upp pĂ„ dagordningen dĂ€r. Ett möte mellan Tyskland, Frankrike och Polen i fredags kvĂ€ll var ocksĂ„ viktigt för att ge inriktning och för slĂ€ta över en del konstigheter i diskussionen under de senaste veckorna. Men sedan har vi OrbĂĄn, som nu varit och hĂ€lsat pĂ„ Trump i Florida och basunerat ut att det ekonomiska stödet till Ukraina mĂ„ste strypas. Jag har sĂ€llan eller aldrig sett en regeringschef i EU sĂ„ öppet direkt sabotera en gemensam politik i en sĂ„ viktig frĂ„ga. Det kan nog bli rĂ€tt spĂ€nt pĂ„ mötet pĂ„ torsdag. Det borde bli det. Och fortfarande Ă€r det skrivet i stjĂ€rnorna hur det kommer att gĂ„ med amerikanskt stöd. Det finns ett tydligt stöd i den allmĂ€nna opinionen, en tydlig majoritet i kongressen – men en mycket tydlig strĂ€van frĂ„n Trump att sabotera. Hitintills har det dessvĂ€rre varit Trump som hĂ„llit i taktpinnen i frĂ„gan. FortsĂ€tter detta kommer Europa förvisso att stĂ€llas inför svĂ„ra avgöranden redan detta Ă„t. Lika bra Ă€r kanske det – orovĂ€ckande mycket talar för att de kommer nĂ€sta Ă„r i alla fall. I den muslimska vĂ€rlden har Ramadan inletts, antalet döda i Gaza uppskattas till över 31.000 personer, olika nödlösningar prövas för att kringgĂ„ de israeliska begrĂ€nsningarna av humanitĂ€r hjĂ€lp och hitintills har samtalen om vapenvila/gisslan inte gett nĂ„got resultat. Att de i dag Ă„terupptagits i Qatar Ă€r möjligen en indikation pĂ„ att situationen inte Ă€r alldeles hopplös. Mellan Washington och Tel Aviv blir stĂ€mningen allt mer spĂ€nd. Senatens demokratiska majoritetsledare Chuck Schumer sade i föga inlindande ordalag att Israel borde göra sig av med premiĂ€rminister Netanyahu, och president Biden tyckte att Schumer hade uttryckt sig vĂ€l. Det Ă€r nog ett historiskt lĂ„gvattenmĂ€rke i den relationen. Och inleder Israel nu en stor militĂ€r offensiv mot Rafah i södra delen av Gaza kommer den situationen knappast att förĂ€ndras. Dilemmat för den amerikanska politiken blir allt mer besvĂ€rligt – stöd till Israel ingĂ„r i USA:s utrikespolitiska DNA, men Netanyahus krig blir samtidigt en allt tydligare inrikespolitisk belastning för Joe Biden inför presidentvalet i november. Detta dĂ„ sjĂ€lvfallet utöver den blockering av möjligheten att kanske fĂ„ en ny möjlighet till en tvĂ„statslösning och framtida fred som hans politik nu tydligt innebĂ€r. I dag Ă€r ett antal EU-ledare i Kairo med ocksĂ„ ett betydande ekonomiskt stödpaket. Min egen entusiasm för regimen Sisi dĂ€r Ă€r ytterst begrĂ€nsad, och jag hoppas att man Ă€r tydlig i samtalen om vad som behöver göras för arr möjligen fĂ„ Egypten pĂ„ fötter. Betydligt mer entusiastisk var jag nĂ€r Ursula von det Leyen i veckan besökte Nuuk pĂ„ Grönland tillsammans med Danmarks statsminister Mette Fredriksen och öppnade ett nytt EU-kontor och lanserade en del nya samarbeten. USA öppnade ett konsulat för nĂ„gra Ă„r sedan – bortsett frĂ„n att Trump ju ville köpa hela Grönland – och det Ă€r viktigt att ocksĂ„ EU finns pĂ„ plats. Grönland Ă€r viktigt. VĂ€rlden i övrigt ser ut som den gör. Den elĂ€ndiga situationen i Haiti hĂ„ller pĂ„ att bli allt vĂ€rre. USA kastas ut frĂ„n sin bas i Niger. De s k tvĂ„ sessionerna i Peking skapade ingen klarhet om den ekonomiska politiken. Och Gert Wilders blir i alla fall inte premiĂ€rminister i NederlĂ€nderna. Categories: Partier & Politiker
Om asiatiskt perspektiv frĂ„n Hanoi, Nato pĂ„ plats och val i Portugal och â nĂ„ja â Ryssland.HANOI: Mina asiatiska veckor fortsĂ€tter dessa dagar hĂ€r i Vietnam i samband med den största nordiska affĂ€rsdelegation som nĂ„gonsin besökt detta land i snabb och imponerande utveckling. För alltför mĂ„nga Ă€r nog Vietnam fortfarande ett krig snarare Ă€n ett land, och förvisso Ă€r de tre s k indokinesiska krigen under andra hĂ€lften av förra Ă„rhundradet viktiga för att kunna förstĂ„ detta lands utveckling. Det första indokinesiska kriget var mot Frankrike och slutade 1954, det andra var mot USA och slutade med avtalet 1973 och det tredje mot Kina och pĂ„gick framför allt i Kambodja intill 1991. Det andra indokinesiska kriget var sjĂ€lvfallet ocksĂ„ ett vietnamesiskt inbördeskrig. Den strikta kommunistiska regim som hade tagit över i norr efter segern över Frankrike hade en fast ambition att ta över landet i sin helhet, och det var ocksĂ„ detta som ledde till det tĂ€mligen hĂ„rdhĂ€nta övertagandet tvĂ„ Ă„r efter avtalet som avslutade det amerikanska militĂ€ra engagemanget i landet. Det var ett brutalt krig. Upp mot fyra miljoner vietnameser berĂ€knas ha förlorat livet, och dessutom 60.000 amerikanska soldater. Decenniet efter övertagandet var mycket dystert. Den sydliga delen av landet skulle tvingas in i den sovjetiska ekonomiska modell som Nord hade, och resultaten i form av ekonomisk misĂ€r och massflykt med bĂ„tflyktingar blev de man kunde förvĂ€nta sig. Samtidigt var landet totalt internationellt isolerat. USA hade en total handelsbojkott och frĂ„n 1979 hamnade man dessutom i direkt krig med Kina med anledning framför allt av att de olika intressena kolliderade i Kambodja. Till detta kom att frĂ„n 1985 stödet frĂ„n Sovjet, som hade betytt mycket under de föregĂ„ende decennierna, gradvis försvann. Situationen var desperat, och detta vad som ledde till den betydande politiska omlĂ€ggning som inleddes 1986. PĂ„ det ekonomiska omrĂ„det övergavs den sovjetiska modellen till förmĂ„n för en radikal öppning av ekonomin för internationell handel och internationella investeringar, och diplomatiskt började det arbete som 1991 ledde till att relationerna med Kina kunde Ă„terupprĂ€ttas och 1995 till att sĂ„dana kunde etableras ocksĂ„ med USA. Det var rejĂ€la politiska omlĂ€ggningar – framdrivna av desperat nödvĂ€ndighet. Sedan dess har den ekonomiska utvecklingen varit imponerande, och landet i dessa hĂ€nseenden i grunden förĂ€ndrats. Man har inte mindre Ă€n 17 olika frihandelsavtal, fler Ă€n nĂ„got annat land i vĂ€rlden, och en andel av utrikeshandel i ekonomin som ocksĂ„ Ă€r unikt hög. Jag hör dem sĂ€ga att upp mot 90% av ekonomin i landet i dag Ă€r beroende av utrikeshandel. Med marxism har situationen hĂ€r inte mycket med att göra, men politisk förblir landet en leninistisk enpartistat med ett kommunistiskt parti för vilket bibehĂ„llande av den egna makten har prioritet före allt annat. Medborgerliga fri- och rĂ€ttigheter har ty följande mycket betydande begrĂ€nsningar. Men landet balanserar skickligt mellan USA och Kina. Förra Ă„ret hade man besök av sĂ„vĂ€l Joe Biden som Xi Jinping, och bĂ€gge lĂ€nderna uppgraderade sina förbindelser med landet. Att vĂ€lja mellan Kina och USA Ă€r inte aktuellt – landet behöver dem bĂ€gge. Nu har Vietnam kommit i ökad fokus i och med att det finns tilltagande frĂ„getecken dels om den kinesiska ekonomin och dels om effekterna av spĂ€nningen mellan USA och Kina. Förtag ser pĂ„ Vietnam som ett intressant komplement till Kina, och paradoxalt nog gĂ€ller detta i betydande utstrĂ€ckning ocksĂ„ företag frĂ„n Kina sjĂ€lvt. Koreanska och taiwanesiska företag har sedan Ă„tskilliga Ă„r investerat stort i landet med Samsung som det största utlĂ€ndska företaget i landet med mer Ă€n 60.000 anstĂ€llda. Och bland nordiska företag Ă€r Lego störst med en ny mĂ„ngmiljardinvestering. För Ă„tskilliga Ă„r sedan besökte jag en Lego-fabrik i Guangdong i södra Kina, men nu Ă€r det Vietnam som gĂ€ller. SĂ„ det Ă€r spĂ€nnande diskussioner hĂ€r om sĂ„vĂ€l de ekonomiska som politiska utsikterna i denna viktiga del av Asien. I Bryssel hissas i dag den svenska flaggan utanför Nato-högkvarteret i Bryssel, och dĂ€rmed inleds en ny fas i vĂ„r integration i det vĂ€stliga sĂ€kerhetspolitiska samarbetet. Och det sker samtidigt som ocksĂ„ svenska förband ingĂ„r i den stora Nato-övningen i norra Skandinavien. Den integrationen kommer att ta sin tid. Att komma in i alla olika staber, anpassa alla operativa planer och tĂ€nka om frĂ„n ett nationellt till ett nordeuropeiskt försvar gĂ„r inte i en handvĂ€ndning. Men med flaggan pĂ„ plats i Bryssel Ă€r allt detta riktigt pĂ„ riktigt – och ett viktigt steg för oss och hela Nordeuropas sĂ€kerhet. I gĂ„r var det val i Portugal med ett regeringsskifte riktning höger som resultat, Ă€ven om det kompliceras av ett överraskande starkt resultat av ett mer högernationalistiskt parti. Och pĂ„ söndag Ă€r det sĂ„ presidentval i Ryssland – om nu denna beteckning Ă€r passande pĂ„ den starkt regisserade tillstĂ€llning som skall ge ett nytt mandat till regimen Putin. SĂ„ blir det sĂ€kert ocksĂ„. NĂ„gon opposition vĂ€rd namnet tillĂ„ts ju inte. Det skall dock bli intressant att se om det Ă€r mĂ„nga som kommer att följa Navalny-organisationens uppmaning att dyka upp kl 12 mitt pĂ„ dagen för att pĂ„ det sĂ€ttet tyst markera vad man tycker. Under tiden blir situationen kring Gaza och konflikten i Mellersta Ăstern allt mer bekymmersam. Ett USA som Ă€r tilltagande frustrerat över regeringen Netanyahu tar nu till flygfĂ€llningar och andra tillfĂ€lliga Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ in i alla fall viss humanitĂ€r hjĂ€lp till de desperata miljonerna i Gaza. Det förblir mĂ€rkligt att den amerikanska makten inte förmĂ„r att fĂ„ Tel Aviv att öppna upp mer för de kolonner av lastbilar som vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ komma in i Gaza. Och det Ă€r bara pĂ„ det sĂ€ttet som tillrĂ€ckligt med hjĂ€lp kan komma in. Nu inleds Ramadan, och vi kommer sĂ€kert att se betydande spĂ€nningar kring Jerusalem och al-Aqsa. Förra Ă„rets Ramadan besöktes moskĂ©n av 1,4 musliner, men nu talas om betydande begrĂ€nsningar för inte minst palestinier frĂ„n VĂ€stbanken med de spĂ€nningar som detta med all sĂ€kerhet kommer att leda till. SjĂ€lv styr jag under de nĂ€rmaste dagarna tillbaka till Stockholm och kommer sedan efter mina asiatiska veckor att vara hemma under i alla fall denna och kommande vecka. Det kan behövas. Categories: Partier & Politiker
Om asiatiska perspektiv frĂ„n Tokyo och annorstĂ€des.MUMBAI: Ytterligare en intressant vecka i Asien gĂ„r nu till Ă€nda för min del. De utrikespolitiska samtalen i Japan var pĂ„tagligt spĂ€nnande. Som stats- och utrikesminister var jag i Tokyo vid Ă„tskilliga tillfĂ€llen, men jag har faktiskt inte varit dĂ€r pĂ„ mer Ă€n ett decennium. Imponerande Ă€r hur tydliga man i Tokyo Ă€r vad gĂ€ller betydelsen av att stĂ„ upp mot det ryska anfallskriget. âUkraina i dag och Ăstasien i morgonâ var tesen som premiĂ€rminister Kishida upprepade nĂ€r han inledde dagarna med Tokyo Global Dialogue. Och i mina inlĂ€gg pĂ„ konferensen Ă„terkom sjĂ€lvfallet ocksĂ„ jag till just detta. Det har talats mycket under de senaste Ă„ren om det som kommit att kallas âIndo-Pacificâ och dĂ€r man ser det vĂ€ldiga omrĂ„det av Stilla Havet och Indiska Oceanen som ett mer eller mindre sammanhĂ€ngande territorium. Begreppet föddes ursprungligen i Australien, dĂ€r man naturligt nog blickar pĂ„ bĂ€gge de stora haven, men anammades sedan av först USA och sedan EU och Europa. Land efter land publiceras strategipapper för regionen. Men begreppet har sitt ursprung i en maritimt dominerad bild av vĂ€rlden som Ă€r tĂ€mligen naturlig i den mer anglosaxiskt orienterade delen av vĂ€rlden. Makten över haven var grundlĂ€ggande för sĂ„vĂ€l brittisk som amerikansk maktutveckling under de senaste decennierna. Det gĂ„r dock att ocksĂ„ tala om ett eurasiatiskt sammanhĂ€ngande strategiskt omrĂ„de, och jag skulle tro att det Ă€r ett perspektiv som faller sig mer naturligt frĂ„n Moskvas eller Pekings utgĂ„ngspunkt. I det mongoliska vĂ€ldets efterföljd Ă€r de makter mer orienterade pĂ„ den vĂ€ldiga euroasiatiska landmassan. Med det perspektivet Ă€r det alldeles uppenbart att Ukraina och Ostasien hĂ€nger samman – tydligare Ă€n det Ă€r i det hos oss dominerande indopacifikiska perspektivet. De centrala makterna i omrĂ„det trĂ€nger utĂ„t – i Rysslands fall mot vĂ€ster och i Kinas fall i alla fall potentiellt Ă„t öster. Sedan Korea-kriget i början av 1950-talet har USA varit den oundgĂ€ngliga balanserande makten i Ostasien. Det skall inte glömmas att det var Stalin i Moskva som gav klartecknet till det nordkoreanska angreppet, och att det var nödvĂ€ndigheten av att slĂ„ tillbaka detta som förde den amerikanska makten pĂ„ allvar tillbaks till den koreanska halvön och som ocksĂ„ kom den att ta ett intresse för Taiwans framtid. Och i allt detta Ă€r Japans roll sjĂ€lvfallet central. Det Ă€r de amerikanska baserna i Japan och dess öar som gör det möjligt för USA att balansera den kinesiska makten och göra ett försvar av Sydkorea – och potentiellt Taiwan – möjligt. De senaste Ă„ren har amerikansk diplomati varit instrumentellt med att överbrygga den historiska motsĂ€ttningen mellan Sydkorea och Japan, och det nĂ€rmare trilaterala samarbete som dĂ€rmed etablerats har blivit pĂ„tagligt betydelsefullt för stabiliteten i omrĂ„det. Det innebĂ€r inte att utmaningar saknas. Den mĂ€rkliga regimen i Pyongyang har fĂ„tt luft under vingarna av att plötsligt ha blivit betrodd partner till Moskva nĂ€r den ryska armĂ©n desperat söker efter ammunition. Leveranserna har varit stora, och sĂ€kert har Pyongyang fĂ„tt mer Ă€n bara prestige i utbyte. Och nya tongĂ„ngar frĂ„n Pyongyang om att man inte lĂ€ngre söker Ă„terförening bĂ„dar möjligen för kommande överraskningar. Jag tillhör inte dem som varnar för mer omedelbart förestĂ„ende militĂ€ra ambitioner frĂ„n Pekings sida mot Taiwan. Jag tror att regimen i Peking har helt andra bekymmer som dominerar. Det hindrar inte att vĂ„rt stöd till Taiwan Ă€r viktigt i det lĂ€ngre perspektiv som per definition alltid Ă€r mer osĂ€kert. Sedan toppmötet i San Francisco nyligen har tonlĂ€get mellan Peking och Washington förĂ€ndrats. Man söker en fungerande balans mellan samarbete och konkurrens, men med en begynnande valrörelse i USA och osĂ€kerhet om dess utgĂ„ng Ă€r utvecklingen lĂ„ngt ifrĂ„n stabil. Och skulle jag hissa orosflagga för nĂ„gonting i regionen Ă€r det vĂ€l konflikten kring Sydkinesiska Sjön. Kring det sönderrostade filippinska fartyget Sierra Madre pĂ„ ett rev som Kina allt mer aggressivt ocksĂ„ gör ansprĂ„k pĂ„ Ă€r det lĂ€tt att se att det kan uppstĂ„ problem som krĂ€ver balanserad hantering för att inte eskalera. PĂ„tagligt i Tokyo var att perspektiven pĂ„ en möjlig kommande Trump-administration i Washington var betydligt mer avspĂ€nda Ă€n vad som pĂ„ goda grunder Ă€r fallet i Europa. Samarbetet mellan Japan och USA uppfattas som fast förankrat i det amerikanska politiska landskapet, och Kina-politiken Ă€r ju ett av de fĂ„ omrĂ„den i amerikansk politik dĂ€r det rĂ„der lite av samstĂ€mmighet. Oron finns förvisso vad gĂ€ller handelspolitiken, för vad en Trump igen kan fĂ„ för sig vad gĂ€ller Nordkorea och dessutom för hur lĂ€get i Europa med dess betydelse ocksĂ„ för stabiliteten i Ostasien kan komma att pĂ„verkas. FrĂ„n Tokyo Ă„tervĂ€nde jag till Indien om Ă€n för mer blandade politiska och sociala engagemang. Mellan Tokyo och Delhi spinns de strategiska trĂ„darna successivt allt starkare. Delstaten Gujarat med sina 60 miljoner invĂ„nare och starka industriella bas – dĂ€r jag tillbringat ett par dygn – har just haft sin premiĂ€rminister pĂ„ besök i sĂ„vĂ€l Tokyo som Singapore. HĂ€r har jag ocksĂ„ haft möjlighet till samtal med personer verksamma i landets framgĂ„ngsrika företagsamhet. De har en snabbt vĂ€xande egen ekonomi – men tydligt med globala perspektiv med Dubai och Silicon Valley flitigt förekommande i de olika samtalen. Nu stundar nĂ„got dygn i Stockholm innan jag Ă„ter styr kosan mot Asien men nu med Hanoi i Vietnam som destination. HĂ€r handlar det om Vietnams nya roll med sina ca 100 miljoner invĂ„nare och med en starkt vĂ€xande ekonomi i en situation dĂ€r frĂ„getecknen kring Kina gradvis hĂ„ller pĂ„ att bli allt fler. Förra veckan skrev jag att jag utgick frĂ„n att vĂ„r Nato-frĂ„ga skulle vara utlöst innan jag hade anledning att skriva igen, men det visade sig dessvĂ€rre felaktigt. Inrikespolitiskt tumult kring presidentposten i Ungern har försenat ytterligare – men i allt vĂ€sentligt Ă€r ju utvecklingen nu pĂ„ rĂ€ls. Vad gĂ€ller Ungern finns det vĂ€l i övrigt anledning att notera att den ambitiösa Victor Orban i dagarna Ă„kt pĂ„ besök till Donald Trump i hans fĂ€ste i Florida. DĂ€r smids en allians som kan komma att bli pĂ„tagligt besvĂ€rande. I diskussioner borta i Tokyo var det inte alldeles enkelt att hantera frĂ„gor om den europeiska politiken vad gĂ€ller stödet till Ukraina. En middag president Macron kallat till i Paris för att visa sammanhĂ„llning kom ju i stĂ€llet – och han fĂ„r nog ta pĂ„ sig ansvaret för det – att visa splittring och förvirring. Det var inte den franska utrikespolitikens mest gloriösa stund. Men trots detta tror jag det sker en samling kring en starkare politik. Och jag trĂ€ffar nu ocksĂ„ insatta bedömare som trots allt ser en försiktig ljusning vad gĂ€ller det amerikanska tumultet i frĂ„gan. Vi fĂ„r se hur det blir med den saken. Nu lĂ€mnar jag för denna gĂ„ng ett Indien dĂ€r den vĂ€xande tillförsikten över det egna landets framtid Ă€r allt mer pĂ„taglig. Jag ser reklamen som stolt förkunnar att man nu bygger ut 5G-nĂ€t snabbare Ă€n pĂ„ nĂ„got annat hĂ„ll i vĂ€rlden. Och det Ă€r sant – i detta viktiga avseende gĂ„r det i dag snabbare i Indien Ă€n i Europa. Vi har anledning att se upp. Categories: Partier & Politiker
|